Bakgrund: Debreifingsamtalet utvecklades ursprungligen på 1980-talet av Jeffrey T Mitchell som en metod för ambulanspersonal att bearbeta traumatiska upplevelser. Debriefing är ett samtal som syftar till att bearbeta negativa stress-reaktioner efter en traumatisk upplevelse.   Problemformulering: Vårdpersonal inom akutsjukvården utsätts ofta för traumatiska upplevelser, vilka kan utlösa stressreaktioner som medverkar till att personalen inte kan arbeta efter sin fulla förmåga och kompetens. Syfte: Syftet med den systematiska litteraturstudien var att beskriva betydelsen av debriefingsamtal för vårdpersonal inom akutsjukvården. Metod: En systematisk litteraturstudie innehållande 8 kvantitativa och 2 kvalitativa artiklar från databaserna Cinahl, Pubmed och PsychINFO genomfördes. Artiklarna analyserades med hjälp av granskningsmallar samt utifrån en innehållsanalys. Resultat: Personal uppgav att det fanns behov av debriefingsamtal, samtidigt som forskningen visade på att debriefing även kunde ha förvärrande inverkan på personalens psykiska välbefinnande. Forskning visade att det råder stor brist på riktlinjer inom akutsjukvården för debriefingsamtalen. Resultaten visade även att debriefingsamtal kunde fungera stärkande för kommunikationen inom arbetslaget. Slutsats: Litteraturstudien visade att debriefingsamtal i många studier var positivt och högt rankat av personalen. Vi som författare drar slutsatsen att mer forskning på området behövs för att kunna skapa tydligare riktlinjer för debriefingsamtal inom akutsjukvården. Ingen enhetlig betydelse av debriefingsamtal framkom i studien.

<p>Att inte kunna kommunicera med en patient med afasi gör att svårigheter i omvårdnadssituationen kan uppkomma. Syftet med studien var att belysa faktorer som kunde underlätta kommunikationen mellan vårdpersonal och patienter med afasi. Litteraturstudien inkluderade elva vetenskapliga artiklar funna i databaserna Cinahl och Elin@kalmar. Dock var utbudet av studier begränsat och i många av studierna var det avsaknad av omvårdnadsperspektiv. Två omvårdnadsteorier användes i studien för att belysa det omvårdnadsteoretiska perspektivet på omvårdnadsproblemet. Resultatet visade att den ickeverbala kommunikationen hade stor betydelse. Patienter med afasi och vårdpersonal använde ögonkontakt, beröring och kroppsspråk för att kommunicera vid ickeverbal kommunikation. Även tillit och förtroende betonades som faktorer som påverkade kommunikationen positivt. Att ha gott om tid, vilja lyssna och inte stressa patienten var en av de grundläggande faktorerna till en lyckad kommunikation. Stress kunde ha en negativ inverkan på patienten som då kunde få svårigheter att uttrycka det han eller hon ville förmedla.</p>

Det moraliska i ansvar inom omvårdnad är en viktig del för vårdpersonal som är bristfälligt beforskat och diskuterat inom vårdvetenskapen. Moraliskt ansvar anses som självklart av vårdpersonal, därför reflekteras begreppet i denna humanvetenskapliga litteraturstudie för att få en djupare kunskap och förståelse. Syftet var att gestalta det moraliska i begreppet ansvar inom omvårdnad i nutid. Inspiration genom hermeneutiken användes för att tolka de åtta vetenskapliga artiklarna som ingick i resultatet. Studiens resultat påvisade en fördjupning om moraliskt ansvar där den fria viljan, determinism, skuld och moralisk agent framkom. Vårdpersonal är moraliska agenter där determinismen, den fria viljan och skulden påverkar det moraliska i ansvaret. Evidensbaserad forskning om det moraliska i ansvaret inom vårdvetenskapen är bristfällig. Ytterligare forskning inom området är önskvärt för att förtydliga begreppets position inom teoribildning och därmed profession och arbete.

Bakgrund: Palliativ vård innebär att vårdpersonal ska lindra sjukdomens symtom, förebygga lidande samt förbättra patientens och dess närståendes livskvalitet vid obotlig sjukdom. Att vara närstående till en patient som vårdas palliativt leder många gånger till både fysisk och psykisk påfrestning där vårdpersonalens stöd kan vara betydelsefullt både under vårdtiden och efter dödsfallet.   Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka vilket stöd närstående efterfrågar från vårdpersonal i palliativ vård. Metod: En systematisk litteraturstudie. Artikelsökandet genomfördes i Cinahl och PubMed och resulterade i 11 kvalitativa vetenskapliga originalartiklar. Analysen skedde utifrån en manifest innehållsanalys.   Resultat: Närstående efterfrågade stöd i form av information om patientens tillstånd och död samt delaktighet och närvaro i patientvården. Att finna en gemenskap med andra närstående var också betydelsefullt. Det uppskattades när vårdpersonal hade social- och medicinsk kompetens samt att de var tillgängliga och avlastade närstående vid behov. Slutsatser: Vårdpersonal kan genom stödjande insatser så som god kommunikation, kompetens och avlastning minska närståendes upplevelser av lidande samt möjliggöra optimal hälsa och välbefinnande för närstående i palliativ vård.

Bakgrund: HIV är en infektionssjukdom, som trots den moderna tidsepok mänskligheten befinner sig i, ännu är en sjukdom som omgärdas av stor rädsla och är en av de få infektionssjukdomar som klassas som obotbara. Med bakgrund av att en HIV-infektion inte går att bota minskar inte antalet HIV-positiva personer, vare sig nationellt eller internationellt, utan antal HIV-positiva personer blir allt större för varje år. Syfte: Syftet är att belysa hur personer med HIV upplever bemötande inom sjukvården. Metod: Studien är en litteraturöversikt där både kvantitativ och kvalitativ metod har använts och det underlag som använts är 10 stycken vetenskapliga artiklar. Litteratursökningar har gjorts i databaserna Cinahl Complete och PsycINFO. Artiklarna har sammanställts och analyserats enligt Fribergs metod för textanalys. Resultat: Resultatet visar att det förekommer både negativt och postivt bemötande inom sjukvården av HIV-positiva personer. När det gäller negativt bemötande är det främst underkategorierna stigmatisering, kommunikation och diskriminering som utmärker sig. Vid positivt bemötande utmärker sig kategorierna jämlikhet, lyhördhet och stöd. Av studien framkommer att de faktorer som främst påverkar bemötande är kunskap, fördomar och genus. Diskussion: Genomgående för studierna var att deltagarna i sin patientroll upplevde dåligt bemötande från sjukvårdpersonal. Det finns en stigmatisering gentemot HIV-positiva personer. Personer med HIV-smitta tillhör ofta en redan utsatt grupp i samhället vilket förvärrar deras upplevelse av bemötande. De personer som har utsatts för negativt bemötande söker också vård i mindre utsträckning. I studierna framkom det även exempel på gott bemötande från sjukvårdspersonal.

SAMMANFATTNING   Bakgrund: Akutmottagningar präglas av stressiga arbetsmiljöer och högt patientflöde. Personalen måste snabbt samla information om patientens tillstånd. Patienter kan uppleva skräck för att besöka en akutmottagning och kommunikationen är vårdens primära verktyg. Det är viktigt att vårdpersonalen förstår patientens upplevelse och oro vid besök på akutmottagning. Olika förhållningssätt kan påverka patientens upplevelse positivt eller negativt. Stort antal klagomål som inkommer till patientnämnden grundas på dåligt bemötande från sjukvårdspersonal. Syfte: Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelse av bemötandet på akutmottagning. Metod: Litteraturstudie valdes som metod med både kvalitativa och kvantitativa originalartiklar som forskningsgrund. Forskning söktes på sökmotorerna Pubmed och Cinahl. Resultat: Efter sammanställning av resultat från tio originalartiklar framkom fyra kategorier: information och kunskap, oro och rädsla, psykologiska behovet samt första mötet. Vid första kontakten upplevde patienter att de var i centrum av uppmärksamhet, men som efter lång väntan kunde övergå i en känsla av övergivenhet. Patienter upplevde rädsla över att bli bortglömda i väntrummet. Vid information och svar på frågor kände patienter sig välkomna och bra bemötta. Patienter uppgav att läkare och sjuksköterskor kompletterar varandra i vårdarbetet vilket skapade förtroende och trygghet. Vid brist på information om sjukdom/skada och dess konsekvenser genererades känslor av missnöje. Patienter upplevde att sjukvården fokuserade på medicinska frågor och glömde bort det psykologiska behovet. Slutsats: Att få information under vårdbesöket anser patienter är mycket viktigt. Ett gott bemötande från vårdpersonal krävs för att patienter ska känna sig tillfredsställda under vårdtiden. Det är viktigt att se patienten i helhet som unik individ.

Bakgrund: Studier har visat att i den dagliga omvårdnaden av äldre hjälpberoende personer är munvården ofta försummad. Vårdpersonal utför det mesta av munvården inom äldreomsorgen, men sjuksköterskor har det yttersta ansvaret för omvårdnad inom hälso- och sjukvården och har därmed en viktig roll i att de äldre vårdtagarnas behov av munvård tillgodoses. Syfte: Att beskriva vårdpersonals erfarenheter av munvård till äldre. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ ansats gjordes och tio vetenskapliga artiklar inkluderades till resultatet efter kvalitetsgranskning. Analysen gjordes enligt Fribergs femstegsmodell. Resultat: Vårdpersonalens erfarenheter var att prioritering av munvård i omvårdnaden, tydliga riktlinjer och rutiner, kunskap och kompetens samt samarbete och tillgång till tandvård var viktigt för upprätthållandet av munvård. Vårdtagarnas vilja och förmåga att medverka vid munvård samt vårdpersonalens attityder och bemötande påverkade genomförandet av daglig god munvård. Slutsats: Munvård bör ingå i omvårdnadsarbetet som en prioriterad uppgift med tydliga riktlinjer, rutiner och ansvarsfördelning. Förfarandet av munvård kan vidareutvecklas genom förbättrad utbildning, omvårdnadsdokumentation med strukturerad munbedömning som stöd för munvårdsplan och kvalitetsbedömning av utförd munvård. Genomförandet av munvård kan även vidareutvecklas genom resursplanering, engagemang, samarbete och kommunikation mellan vårdpersonal.

Den stora majo­riteten av de vårdrelaterade infektionerna överförs i mötet mellan vård­per­sonal och pati­ent. Flertalet bakterier har idag ut­vecklat resistens mot många antibiotika, vilket inne­bär att basala hygienrutiner blivit en mycket viktig patientsäkerhetsfråga. Hälso- och sjukvår­den har kommit till den punkt, då det snart inte finns några ytterligare medel att ta till i kam­pen mot de multi­resistenta bakterierna och den enda hållbara långsiktiga lösningen, är att för­hindra smittspridning genom strikt tillämpning av basala hygienrutiner.   Syftet var att beskriva vårdpersonals följsamhet till basala hygienrutiner. Metoden är en litte­raturstudie till vilken 14 artiklar inkluderats, både kvantita­tiva och kvalitativa. Artiklarna framkom genom en struktu­rerad sökning i data­baserna CINAHL, Med­line och PubMed.   Litteraturstudiens resultat visar överlag att vårdpersonals följsamhet till ba­sala hygienruti­ner är låg, trots mycket god kunskap i många fall. Orsa­kerna är mångfacetterade. Hög arbets­be­lastning, samt ett negativt förhållnings­sätt till skyddsutrustningen, är en av orsakerna till låg följsamhet. En del vård­personal anser att skyddsutrustningen är ett hinder i utövandet av god omvård­nad. Till­gång och tillgänglighet av resurser samt utformning och passform av utrust­ning, är en annan orsak associerad till följsamhet. I vissa fall är den låga följ­samheten relate­rad till akutsituationer och bristande bedömning av risken för smittspridning. Ett gott ledar­skap och säkerhetsklimat i verksamhe­ten, har positiv effekt på följ­samhe­ten till basala hygien­rutiner.

Bakgrund: Självskadebeteende blir allt vanligare bland människor. Känslan av utanförskap är en av flera faktorer till undvikandet att söka vård därav syns inte problemet i samma utsträckning som det finns i samhället.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av att bli behandlad för sitt självskadebeteende. Metod: Studien är en kvalitativ självbiografi studie som grundar sig i granskning och analysering av fem självbiografier. Resultat: Tre kategorier och åtta underkategorier framkom som beskriver positiva och negativa erfarenheter av att vårdas för självskadebeteende. Huvudkategorierna är hopplöshet, hjälplöshet ocg omsorg. Negativa attityder och oprofessionellt bemötande leder till känslor som maktlöshet, frustration, förnedring, ensamhet och uppgivenhet. Vårdpersonalen har en betydande roll i patientens behandlingsprocess. Lyhördhet och förståelse leder istället till positiva känslor som tillit, minskad ensamhet och en vilja till samarbete.  Slutsatser: Studien visar att professionellt och medmänskligt bemötande av utbildade vårdare med en vilja att hjälpa och förstå patienternas verklighet är nödvändigt för tillfrisknand från självskadebeteende. Det är av betydelse att möta patienten i det stadie hen befinner sig i och anpassa vård efter individens behov.

No description available.