Sambandet mellan emotionella uttryck och tonhöjdsegenskaper i tal har tidigare undersökts, men få studier har gjorts av andra ljudegenskaper av emotionella uttryck. Denna studie undersöker volym och talhastighetens påverkan på människors förmåga att sortera emotionella uttryck, och om det finns andra variabler som används när denna information plockats bort. Hypotesen är att det blir svårare att sortera när denna information inte längre finns tillgänglig. Till studien rekryterades 62 deltagare, varav 56 av dessa användes i analysen. Deltagarna randomiserades till en kontrollgrupp och tre experimentgrupper, i vilka volym, talhastighet, samt volym och talhastighet normaliserats till respektive variabels medianvärde. De fick lyssna på och sortera ljudfiler där skådespelare gestaltade olika emotionella tillstånd. Multidimensionell skalning (MDS) användes för att skapa en karta över avståndet mellan emotioner och multipla regressioner utfördes för att hitta förklaringar till MDS-lösningarna. Resultatet tyder på att det är svårare att urskilja de emotionella uttrycken när volym och talhastighet normaliserats. Vad i ljudet som används istället undersöks med multipel regression. Resultaten kopplas till befintliga emotionsmodeller och slutsats dras om att volym och talhastighet verkar vara viktiga för sortering av emotionella ljud.

Elever kan ibland uppleva svårigheter med representationsformer och därför är studiens syfte att undersöka hur lärare arbetar med olika representationsformer samt hur lärare arbetar för att påvisa samband mellan representationsformer. Studien grundar sig i variationsteoretiska principer. Studiens empiri består av observationer om sex olika lärares helklassgenomgångar av eget valt ämnesinnehåll som har analyserats med hjälp av Ekdahls, Venkats och Runessons teoretiska ramverk (2016). Resultatet av studien visar att lärare använder representationsformen ”skrivna symboler” mest i undervisningen, samt att representationsformerna varierar beroende på vilket ämnesområde lärare undervisar i. Resultatet visar även att lärare använder gester och verbala uttryck för att tydliggöra sambanden mellan representationsformerna.  Slutsatsen är att lärare använder olika representationsformer i undervisningen samt att lärare tenderar att använda olika linking actions i matematikundervisningen för att synliggöra sambanden mellan representationsformer. / Students experience problems regarding representations in mathematics. Therefore the purpose of this study is to examine how teachers’ work with different representations and how they clarify the connections between representations. The study is based on the principles of variation theory. The data, consisting of observations of six different teachers whole class introductions, have been analysed using Ekdahl, Venkat and Runessons theoretical framework (2016). The study shows that teachers use the representation called “written symbols” most frequent and that the representation vary depending of the subject. The result also shows that teachers use gestures and their verbal expression to clarify the relationship between representations. The conclusion is that teachers use different representations in teaching, and that teachers tend to use different linking actions in mathematics to make the connection between representations visible.

Studien förväntas bidra till ökad kunskap om specialpedagogens roll och uppdrag i förskolan och en ökad medvetenhet om vikten av pedagogers icke-verbala uttryck. Utifrån detta kan specialpedagogen tänkas anpassa sitt ledarskap i det pedagogiska arbetet som i sin tur kan skapa en mer stödjande miljö för alla barn i förskolan, oavsett behov av stöd i sin språkutveckling. Syftet med denna studie är att bidra till ökad kunskap om specialpedagogernas syn på språklig sårbarhet och det språkutvecklande arbetet i förskolans utemiljö, med fokus på pedagogers icke-verbala uttryck. Studien undersöker följande preciserade frågeställningar: • Hur använder pedagoger icke-verbala uttryck i interaktion med barn i förskolans utemiljö? • Vad är specialpedagogers uppfattningar om språklig sårbarhet? • Hur ser specialpedagoger på sitt uppdrag när det gäller pedagogers icke-verbala uttryck som språkutvecklande förhållningssätt? Mixade metoder i form av strukturerade observationer av kvantitativ ansats och semistrukturerade intervjuer av kvalitativ ansats har använts för insamling av empiri. Vidare har kvalitativ innehållsanalys använts för att bearbeta och analysera empirin. För att få en djupare förståelse har Batesons kommunikationsteori använts i analys av insamlad empiri och resultat. Studien tolkas även utifrån specialpedagogiska perspektiv, tidigare forskning samt utvald litteratur inom området. I studien observerades tydliga skillnader i pedagogers delaktighet och inbjudan till interaktion med barnen i utemiljön, samt i deras användande av icke-verbala uttryck. Samtliga specialpedagoger anser att pedagogers icke-verbala uttryck på olika sätt kan främja och stötta barns språkutveckling i förskolan. Pedagogernas medvetenhet anses betydelsefull av specialpedagogerna. Studiens resultat indikerar att specialpedagogerna har en förväntan på att pedagogerna har förutsättningarna för att stötta barn i språklig sårbarhet. Studiens resultat visar även en osäkerhet hos specialpedagogerna om pedagogerna har uppfattat att den fortbildning de fått kring språkutveckling även kan praktiseras i utemiljön. Resultatet visar också på att specialpedagogerna anser att de är bekanta med begreppet språklig sårbarhet, men de definierar begreppet utifrån olika perspektiv. Studien bidrar till en djupare förståelse för hur pedagogers icke-verbala uttryck kan påverka interaktioner i utemiljön och barns språkutveckling. Resultatet indikerar att pedagoger på grund av hinder i utemiljön får svårt att möta barnens behov vilket kan skapa konsekvenser för barn i språklig sårbarhet. Samverkan mellan specialpedagoger och pedagoger kan skapa en kunskapsbaserad miljö där handledning, feedback och reflektion spelar en central roll. Möjligheter och hinder i pedagogers interaktioner kan då belysas och anpassningar och strategier kan identifieras. Genom att dela kunskaper och erfarenheter kan specialpedagoger och pedagoger sprida bästa praxis och kontinuerligt förbättra arbetet för inkluderande och tillgängliga miljöer som ett stöd i barns språkutveckling. Relaterat till styrdokument och studiens resultat förefaller specialpedagogens kunskap och medvetenhet om pedagogers icke-verbala uttryck betydelsefullt. Det är en viktig aspekt vid anpassning och utveckling av det språkutvecklande förhållningssättet som en del av lärmiljöerna i förskolan. Genom att specialpedagogen anpassar sitt ledarskap i det pedagogiska arbetet kan det skapas en stödjande miljö där barns olika språkutvecklingsbehov tas hänsyn till. Detta kan ses som en främjande åtgärd med målet att ge alla barn möjlighet att utveckla sina språkfärdigheter på bästa sätt. Vilket är särskilt betydelsefullt i strävan efter likvärdighet och för att undanröja hinder i lärmiljön, vilket examensordningen för specialpedagoger (Svensk Författningssamling, SFS, 2017:1111) också betonar. Relaterat till denna studie förefaller pedagogers icke-verbala uttryck vara betydelsefulla för barns språkliga utveckling i allmänhet och för barn i språklig sårbarhet i synnerhet. Det undersökta området anses därför betydelsefullt att beakta och reflektera över inför kommande yrkesroll som specialpedagog.

Under de senaste decennierna har datorspel etablerats som ett legitimt forskningsområde. Inom denna forskning har den artificiella intelligensen (AI) varit av stort intresse framförallt i relation till de karaktärer inom spel som kallas för non-playable characters (NPC). Fokus har legat på att göra dessa karaktärer mer trovärdiga och på så sätt göra spel mer engagerande och potentiellt främja immersion. I och med detta bör alla aspekter av NPC:er utforskas för att säkerställa att alla bidragande faktorer har identifierats och kan därefter användas för att ytterligare utveckla dessa. Då social interaktion inom datorspel har tidigare kopplats till en spelares immersion är det viktigt att förstå alla komponenter som uppgör denna. Den mänskliga kommunikationen är grundad i både verbala och icke-verbala uttryck vilket tillsammans skapar den sociala interaktionen. Därför undersöker denna studie de aspekter av en karaktärs beteende som kan kategoriseras som icke-verbala uttryck. Detta utförs med hjälp av en kvalitativ observationsmetod för att identifiera vilka variationer som existerar, hur de uppfattas, samt om de påverkar karaktärers trovärdighet och därefter spelarens känsla av immersion. / In recent decades, computer games have been established as a legitimate area of research. In this research, artificial intelligence (AI) has been of great interest especially in relation to the characters in games called non-playable characters (NPCs). The focus has been on making these characters more believable and thus making games more engaging and potentially more immersive. In doing so, all aspects of NPCs should be explored to ensure that all contributing factors have been identified and can then be used to further develop them. As social interaction in computer games have previously been linked to a player's immersion, it is important to understand all the contributing components. Human communication is based on both verbal and non-verbal behaviors, which together create social interaction. Therefore, this study examines the aspects of NPC behavior that can be categorized as non-verbal expressions. This is achieved using a qualitative observation method to identify what variations exist, how they are perceived, and whether they affect the believability of characters and the player's immersion.

Vi vill i denna studie lyfta barns perspektiv genom att undersöka barns uppfattningar av inkludering och exkludering i förhållande till kamratrelationer på förskolan samt dilemmat ”alla får vara med”. Studien bygger på gruppintervjuer med förskolebarn. För att undersöka och få svar på studiens frågeställningar genomfördes 15 gruppintervjuer med totalt 50 barn i 4 - 6 års ålder på tre olika förskolor i Halland. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i dilemmaperspektivet, vilket innebär att dilemman diskuteras utifrån flertalet synvinklar utan att fastställa en rätt eller fel sanning. Resultat och analys visar att barnen satte inkludering och exkludering i relation till att få vara med eller inte få vara med och hur det kan kännas. Barnen uttryckte sig verbalt om detta i relation till ett filmavsnitt från serien ”Djuren på Djuris”, men även i förhållande till kamratrelationer. Slutsatsen visar att barnen verbalt uttryckte att det fanns ett dilemma gällande att få vara med eller inte i lek med andra. Detta framgick då barnen nämnde att det var lika viktigt att inkludera kamrater i lek som att få sin röst hörd i att vilja att alla inte alltid måste vara med i alla lekar. / In this study we want to highlight children’s perspective by examining children’s perceptions of inclusion and exclusion connected to peer relationships in preschool and the dilemma of “everyone gets to join”. The study is based on interviews with preschool children. We interviewed a total of 15 groups with a total of 50 children in the ages 4 – 6 years old in 3 different preschools in Halland, to answer the questions posed in this study. The study takes its theoretical starting point from the dilemmaperspective which means that dilemmas are discussed based on the majority of points of views without establishing a right or wrong truth. The results and analysis show that the children mainly expressed themselves verbally about inclusion or exclusion in relation to being allowed to participate or not and how that can feel. The children verbally expressed this both in relation to the characters in the episode in the series “Djuren på djuris”, but also in connection to peer relationships. The conclusion shows a dilemma regarding being allowed to participate in play with others as the children mentioned that it was just as important to include peers in play as to having their voices heard in wanting that everyone does not always have to join.