No description available.

No description available.

This licentiate thesis discusses moral issues associated with road safety work, with a particular emphasis on the Vision Zero (VZ) goal and its interventions. The licentiate thesis contains three articles and an introduction that briefly discusses issues and arguments presented in the articles. The first article, identifies, systematically categorizes and evaluates arguments against VZ. Moral, operational, and rationality related criticisms against the adoption and implementation of VZ are identified and discussed.  The second article in this thesis seeks to reconcile the methods of Cost Benefit Analysis (CBA) and VZ in road safety decision making. CBA has been and still is a major decision making tool in road transport and traffic safety work. However, proponents of VZ question the use of CBA in road safety and transport decision making on methodological and ethical grounds. In this paper, we locate the philosophical roots of the conflicting views promoted by proponents of CBA and VZ. Then we try to identify ways through which the two methods can be made compatible. The third and final paper uses VZ as a normative framework to explore and analyse the Addis Ababa road safety work. The aim of the paper is twofold. First, the paper seeks to examine how road safety problems are actually understood by those responsible for road safety at the local level. To this end, government policy documents, reports and other relevant sources where consulted to identify how road safety problems are framed, who is assigned responsibility for addressing road safety problems and through what interventions. Second, the paper aims to examine road safety work in the city from a normative point of view, i.e., what is the best, or most adequate, way of framing the problem, and who should be given the responsibility for addressing the problem and by what measures. It is argued that enhancing road safety in the city requires adopting a broader view of causes of road safety problems, and emphasizing the responsibility of actors that shape the design and operation of the traffic system and the safety of its components. / I denna licentiatavhandling diskuteras moraliska frågor i samband med trafiksäkerhetsarbetet, med särskild tonvikt på nollvisionsmålet och dess insatser. Avhandlingen innehåller en introduktion och tre artiklar. I denna svenska sammanfattning kommer jag kortfattat att presentera de tre artiklarna. 1997 antog Sverige Nollvisionen som det slutliga målet för trafiksäkerhetsarbetet. Regeringspropositionen konstaterade att det långsiktiga målet med trafiksäkerhetsarbetet är att eliminera dödliga och allvarliga skador från vägsystemet. Den betraktade den fortsatta förekomsten av sådana krascher som moraliskt oacceptabel. För att uppnå målet föreslog regeringen att vägsystemets utformning och funktion skulle anpassas till Nollvisionens krav. Detta krav innebär erkännandet och främjandet av två grundläggande fakta om trafikanternas karaktär i vägsystemet, det vill säga deras fysiska bräcklighet och kognitiva felbarhet. Regeringspropositionen konstaterade att de då rådande tillvägagångssätten för trafiksäkerhetsarbete ignorerade dessa grundläggande fakta om trafikanternas karaktär. Som svar föreslog regeringen att dessa fakta skulle vara utgångspunkten för trafiksäkerhetsarbetet och att utformning och drift av vägsystemet ska göras på ett sådant sätt att förutsägbara trafikantmisstag inte leder till dödlig eller allvarlig hälsoförlust. Enligt Nollvisionen ligger det yttersta ansvaret för att utforma vägsystemet på ett sådant sätt hos de så kallade systemformgivarna. Dessa är statliga och icke-statliga aktörer som ansvarar för utformningen och driften av vägsystemet och dess komponenter, till exempel fordonstillverkare, vägkonstruktörer och trafikplanerare. Sedan införandet av Nollvisionen har trafiksäkerheten avsevärt förbättrats i Sverige och i de andra länderna som följde en liknande strategi. Emellertid har Nollvisionens mål och vissa insatser som främjats för att komma närmare det målet allvarligt kritiserats både i Sverige och på andra håll. I den första artikeln identifierar, kategoriserar och utvärderar vi argument mot Nollvisionen. Enligt vår analys kan kritik av Nollvisionen indelas i moralisk, operativ och rationalitetsrelaterad kritik. Moralisk kritik mot Nollvisionen är främst den som riktar sig mot etiska premisser och antaganden som Nollvisionens policy grundar sig på. Bland annat ifrågasätter denna kritik det etiska antagandet bakom Nollvisionen, att dödliga och allvarliga skador är moraliskt oacceptabla. Ett viktigt argument är att, eftersom de ekonomiska resurserna är begränsade, borde offentliga pengar läggas på policyer och insatser som garanterar större nytta för samhället än andra tillgängliga alternativ. I praktiken är detta tankesätt dominerande och används ofta som berättigande för att inte investera i trafiksäkerhet. Liknande resonemang förs också fram för att berättiga utvecklingen av policyer och åtgärder som påverkar trafikanternas säkerhet på ett negativt sätt. I allmänhet säger kritiker att det ofta är moraliskt acceptabelt att äventyra säkerheten så länge det ger större fördelar för samhället. Andra kritiker avvisar godtagandet av Nollvisionens etiska princip och hävdar att trafikanter frivilligt har gått med på att ta ansvar för varje olycka som kan drabba dem i vägsystemet. Genom att gå in i vägsystemet och använda det, menar dessa kritiker, har trafikanterna i tystnad samtyckt till risken för dödlig eller allvarlig hälsoförlust. Vi tyckte att detta argument var svagt eftersom det inte finns någon anledning att tro att folk faktiskt accepterar att bli dödade och allvarligt skadade när de går in i vägsystemet. Däremot är det troligare att om de presenterades med ett säkrare och tryggare vägsystem skulle säkert de flesta välja att använda det säkrare systemet än ett där chansen att bli dödad och allvarligt skadad är stor. Övrig moralisk kritik mot Nollvisionen riktar sig mot specifika insatser som främjas för att öka säkerheten, t.ex. användning av säkerhetskameror (t.ex. att de kränker integriteten och samlar in för många känsliga personuppgifter), polisarbetet (t.ex. att det ofta är oproportionerligt och ineffektivt), trånga gator (t.ex. att de förhindrar snabba förflyttningar av utryckningsfordon), hjälmar och säkerhetsbälten (t.ex. att de kränker människors autonomi och frihet). Kritik relaterad till processrättvisan och beslutsprocesser i Nollvisionens beslutsfattande ingår också i denna kategori. I allmänhet visar vår analys att några av dessa moraliska argument mot Nollvisionen förtjänar noggrann uppmärksamhet och därför är det viktigt att fortsätta att studera och undersöka genomförandet av policyn ur ett moraliskt och socialt rättviseperspektiv. Den andra kategorin av kritik som vi kallar rationalitetsrelaterad kritik, riktar sig mot rationaliteten i att anta och driva Nollvisionen som sådan. Man sätter upp mål i det privata och offentliga livet för att människor vill uppnå de situationer som målen syftar på. För detta ändamål krävs ofta att målen måste vara specifika, mätbara, uppnåeliga och tidsbegränsade (SMART) för att kunna vägleda och motivera på rätt sätt. I den filosofiska 34 litteraturen om målrationalitet hänvisar man till mål som i tillräcklig utsträckning vägleder och motiverar handlingar mot måluppfyllelse som prestationsfamkallande mål. Även om det har hävdats att Nollvisionen är ett prestationsframkallande mål på grund av dess handlingsvägledning och motiverande roller i trafiksäkerhetsarbetet, har vissa kritiserat Nollvisionens mål som orealistiskt, ospecifikt, kontraproduktivt och demotiverande. I allmänhet hävdar kritiker att Nollvisionen är ett irrationellt policy-mål. Vi anser att den första kritken, att Nollvisionen är orealistisk, bygger på ett diskutabelt antagande om att målen antingen är realistiska eller orealistiska. Vi hävdar dock att en sådan binär beskrivning av måluppfyllelsekrav är förminskande eftersom den ignorerar det faktum att måluppfyllelse ofta sker gradvis. Dessutom visar empiriska belägg att även svåra och ambitiösa trafiksäkerhetsmål kan uppnås till en avsevärd nivå om effektiva och beprövade insatser främjas proaktivt. Vi hävdar att ett visionärt mål fortfarande kan vara värt att sträva efter så länge det kan uppnås till en betydande nivå. Vissa kritiker hävdar dessutom att Nollvisionens mål är för vagt för att korrekt vägleda och samordna åtgärder. Antagandet är att eftersom det inte är tydligt formulerat, skulle det vara problematiskt för agenter som eftersträvar det att ha en klar förståelse för vad de vill uppnå men också hur de ska utvärdera sina framsteg med tiden. Vissa hävdar dessutom att det faktum att sträva efter oprecisa och orealistiska mål skulle vara kontraproduktivt och demotiverande för agenter som strävar efter sådana mål. Vår analys visar att åtminstone när det gäller Sverige är det trafiksäkerhetspolitiska målet det tydligast uttalade policy-målet inom vägtransportpolitiskt område. Det finns inte endast ett tydligt uttalande om vad det slutliga policy-målet är, utan också det faktum att det övergripande långsiktiga målet har gjorts operativt och mer specifikt tack vare uppdelningen i delmål för att göra det mer relaterbart och exakt för agenter som är inblandade i trafiksäkerhetsarbete. En adekvat bedömning av inverkan Nollvisionens mål har på agenternas motivation skulle kräva en empirisk undersökning av dess karaktär, dess praktiska genomförande och dess konsekvenser för, bland annat, intressenters motivation. Bland annat skulle detta kräva en utredning för att fastställa om Nollvisionens mål har kunnat generera den nödvändiga energin och ansträngningen som behövs för att minska problemet på ett betydande sätt eller inte. Det är uppenbart att om ansträngningar för att uppnå trafiksäkerhet, efter flera år ägnade åt att implementera Nollvisionen, sjunker till den punkt där de befann sig före Nollvisionen, och trafiksäkerhetsbyråer och intressenter upphör eller saknar intresse för trafiksäkerhetsarbete, då kan Nollvisionen anses ha lett till att demotivera agenter. Det verkar, åtminstone i Sverige, som om antagandet av policy-målet har lett till en betydande ökning av intressenternas engagemang i trafiksäkerhetsinsatser. Statliga och privata medel för trafiksäkerhetsinsatser, särskilt för säkrare väginfrastruktur, fordonssäkerhet och forskning, har uppvisat betydande förbättringar sedan antagandet av Nollvisionen. Den sista kategorin av kritik som vi identifierar och diskuterar i den första artikeln är den som vi kallar operativ kritik mot Nollvisionen. Denna kritik riktar sig mot den operativa strategin i Nollvisionen, det vill säga den gäller de praktiska metoder som används för att genomföra insatser för att förbättra säkerheten. De viktigaste argumenten i denna kategori är argumenten relaterade till Nollvisionens ansvarsbeskrivning för trafiksäkerhet. Vissa kritiker har hävdat att nollvisionens betoning av systemformgivarnas ansvar skulle leda till övermod hos enskilda trafikanter, särskilt hos motorfordonsförare. Därför argumenteras det för att tonvikten snarare bör läggas på större ansvar hos trafikanterna. Vi fann detta argument felaktigt. Det finns ingen logisk eller empirisk anledning att tro att antagandet gällande större ansvar från systemformgivarnas sida leder till övermod i vägtrafiken. Det finns inga starka empiriska belägg, åtminstone i trafiksäkerhetsarbetet, som visar att detta faktiskt är fallet. Kritiken tycks dessutom försumma det faktum att enskilda trafikanter fortfarande är kopplade till sitt gamla ansvar när det gäller att bete sig och agera säkert i vägtrafiken. Faktum är att vissa länder som engagerat sig i Nollvisionen, som Sverige, är kända för sin strikta kontroll av trafikantansvar genom striktare krav på skicklighet och beteende. En annan aspekt av kritiken mot Nollvisionens ansvarsfördelning är synpunkten som ifrågasätter frånvarokodade lagkrav för främjandet och utvärderingen av systemformgivarnas ansvar. Även om Nollvisionen lägger det yttersta ansvaret på systemformgivarna saknas det enligt argumentet ett sätt att kontrollera om systemformgivarna verkligen agerar i enlighet med det som förväntas av dem. Vi hävdar att denna kritik är relevant. Vi tror att det för närvarande saknas empiriska bevis för att avgöra om det faktum att ge laga kraft åt systemforgivarnas ansvar skulle bidra effektivt till säkerheten i vägsystemet. I Sverige har exempelvis förekomsten av andra kontrollmekanismer än juridiska straffkontroller för 36 systemformgivarnas ansvar gjort det irrelevant för regeringen att ge laga kraft åt systemformgivarnas ansvar. Den andra artikeln i denna avhandling syftar till att förena metoden för kostnadsnyttoanalys och Nollvisionen i beslutsfattande om trafiksäkerhet. Kostnads-nyttoanalys har varit och är fortfarande ett viktigt beslutsverktyg inom vägtransporten och trafiksäkerhetsarbetet. Enligt denna princip är det moraliskt motiverat att förhindra risk endast när nyttan av att göra det överväger kostnaden. Detta skulle kräva att man påvisar att varje krona som läggs på trafiksäkerhetsarbete ger samhället mer nytta än någon annan alternativ användning av pengarna. Följaktligen fastställs relevansen och den moraliska godtagbarheten hos specifika trafiksäkerhetsmål och insatser på basis av nyttan och kostnadsöverväganden för samhället. Som kort sagt ovan i detta avsnitt, används ofta resultatet av överväganden relaterade till kostnads-nyttan för att berättiga varför utgifter för säkerhet inte är värda att göras ur ett moraliskt, ekonomiskt och samhällsperspektiv. Dessutom är det vanligt att i många länder använda kostnad-nyttoanalys för att fastställa och sätta upp trafiksäkerhetsmål som anses vara ekonomiskt optimala. Förespråkarna för Nollvsionen hävdar att det bland annat att inte är önskvärt att lämna trafiksäkerhetsmålen till kostnads-nyttoberäkningar ur en moralisk synpunkt. Det står i Nollvisionen att det enda moraliskt acceptabla målet för trafiksäkerhetsarbetet är noll dödliga och allvarliga skador. Dessutom, i den utsträckning man känner till effektiva och beprövade strategier bör de genomföras för att rädda människor från att bli dödade eller allvarligt skadade. I allmänhet avvisar förespråkarna för Nollvisionen beslutsfattande baserade på en ren kostnadsnyttoanalys av metodiska och etiska skäl. Nollvisionens syn att dödliga och allvarliga skador i vägsystemet är oacceptabla är moraliskt tilltalande. På samma sätt är kostnads-nyttoanalysen (CBA) främst avsedd att främja ekonomisk effektivitet. I den här artikeln argumenterar vi för att Nollvisionen och kostnads-nyttoanalys är båda baserade på rimliga principer och kan göras kompatibla. Vi identifierar och diskuterar sedan sätt på vilka Nollvisionen och kostnads-nyttoanalysen kan göras kompatibla. I den tredje artikeln undersöker vi policydokument angående trafiksäkerhetsarbete i Addis Ababa för att undersöka hur trafiksäkerhetsproblem faktiskt uppfattas av de som är ansvariga för trafiksäkerhetsarbetet. En viktig egenskap i det nuvarande trafiksäkerhetspr oblemet är att detta problem oproportionerligt påverkar låg- och medelinkomstländer. Dessa länder står för cirka 90 % av dödsolyckorna på vägen, medan de bara äger mindre än 50 % registrerade motorfordon i världen. Den stora omfattningen av dödsolyckor och allvarliga skador i dessa delar av världen visar vikten av att undersöka effektiviteten, verkningsfullheten och rationaliteten av policyer och insatser som främjas i dessa länder. Dessutom är det också viktigt att undersöka trafiksäkerhetsarbetet i dessa delar av världen ur ett normativt perspektiv. Genom att anta Nollvisionens tillvägagångssätt för trafiksäker hetsarbete som en normativ teoretisk ram, bedömer vi trafiksäkerhetsarbetet i denna stad med avseende på dess målsättningsaspekter, problemformulering, strategier och insatser för trafiksäkerhetsarbete och ansvarsbeskrivning för trafiksäkerhet i staden. Vår analys visar både på likheter och skillnader mellan Nollvisionen och Addis Ababas trafiksäkerhetsarbete. Vi hävdar i detta dokument att en förbättring av trafiksäkerheten i staden kräver att man främjar en bredare syn på orsakerna till trafiksäkerhetsproblem och fördelar och tilldelar ansvar till viktiga intressenter som har avsevärt inflytande på vägtrafiksystemets utformning och drift. / <p>QC 20210929</p>

The frightful statistics regarding road accidents draws a dreadful picture for individuals, communities, and nations across the globe. The number of fatalities exceeds a million every year. To address this issue, an initiative called Vision Zero was introduced first in Sweden 1997. The goal is to reach zero road fatalities and severe injuries by 2045. However, to achieve this goal, Vision Zero is being divided in 4 categories, called Days. Day 4 represents fully automated, cooperative, and connected mobility (CCAM). Now, one of the typical cases that causes road accidents is overtaking. CCAM is a way to enhance safety in such cases. Therefore, this thesis proposes a system that is based on Vehicle-to-Vehicle (V2V) communication where vehicles exchange their intentions and cooperatively perform overtaking manoeuvres. The prevalent approach nowadays is depending on the vehicles’ onboard sensors only, blocking it from having knowledge about the intentions of other actors. Thus, it prevents vehicles from cooperation and coordination. We evaluate the performance of our approach and compare it against the sensors only approach. We show that the proposed approach outperforms the prevalent one in performance. Therefore, vehicle communication must be considered in the upcoming mobility for higher accuracy and safety. / Den skrämmande statistiken angående trafikolyckor tecknar en fruktansvärd bild för individer, samhällen och nationer över världen. Antalet dödsfall överstiger en miljon varje år. Ett initiativ som kallas Vision Zero introducerades i Sverige 1997, vars syfte är att ta itu med detta problem. Målet är att nå noll trafik dödsfall, och allvarliga skador år 2045. För att verkställa det målet, Vision Zero delades in i 4 kategorier, som kallas för Dagar. Dag 4 representerar fullt automatiserad, kooperativ och kommunikativ mobilitet (CCAM). Ett av det vanligaste fallen som orsaker trafikolyckor är omkörningar. CCAM är ett sätt att förbättra säkerheten i sådana fall. Därför presenterar denna avhandling ett system som bygger på fordon-till-fordon (Vehicle-to-Vehicle V2V) kommunikation. Detta system tillåter fordon att utbyta avsikter för att samarbeta och utföra säkra omkörningar. Den ledande teknologin nuförtiden beror enbart av fordonens sensorer, vilket hindrar dem från att ha kunskap om andra aktörers avsikter. Därmed hindrar det dem från att samarbeta. Vi utvärderar prestandan av vårt system och jämför det med den ledande teknologin. Vi visar att vårt system är överlägsen det ledande sättet (dvs. enbart sensorer) i prestanda. Därför måste fordon kommunikation tas hänsyn till i kommande mobilitet för högre noggrannhet och säkerhet.

Studiens syfte är att undersöka hur det nationella målet för trafiksäkerhet går att följa upp på länsnivå via befintlig statistik från polis och sjukvård. Ger de två källorna en likartad bild av förändringen av antalet vägtrafikskadade under den gångna tjugoårsperioden? Undersök- ningen omfattar personer som skadats och överlevt vägtrafikolyckor i Västmanlands län. Data från 1989/1990 respektive 2008/2009 jämförs. De två statistikkällorna ger en likartad bild av förändringen av antalet vägtrafikskadade bilister, motorcyklister och mopedister. Skillnaderna är däremot stora beträffande gång- trafikanter och cyklister. Antalet skadade personer registrerade av sjukvården i länet har minskat under den studerade tidsperioden. Det beror på att antalet skadade gångtrafikanter och cyklister har blivit färre. På grund av förändringar inom sjukvården kan minskningen inte kvantifieras. Det lägre antalet frakturer, främst hos gångtrafikanter men även hos cyklister, visar att det varit en minskning. Antalet skadade bilister har däremot blivit fler, men de skadas lindrigare än 1989/1990. Gruppen allvarligt skadade bilister (ISS &gt; 8) har dock ökat. För perioden 1997 – 2009 har det inte funnits något nationellt definierat trafiksäkerhetsmål för allvarligt skadade. Enligt polisens statistik är antalet svårt skadade vägtrafikanter i länet oförändrat under perioden. Om allvarligt skadad i sjukvårdens mätning definieras som inlagd på sjukhus har antalet allvarligt skadade under perioden minskat med 27 %. Antalet allvarligt skadade definierat som ISS &gt; 8 är oförändrat. / The purpose of the study is to investigate the extent to which it is possible to make a follow- up on the regional level of the national road safety target by using existing police and hospital statistics. Do the two sources provide a similar picture of the changes of the number of persons injured in road traffic accidents during the past twenty years? The survey covers persons injured but survived in road accidents in the county of Västmanland. 2008/2009 figures are compared with 1989/1990 figures. Both sets of statistics provide a similar picture of the changes with regard to the number of injured motorists, motorcyclists and moped drivers. However, concerning pedestrians and cyclists there are significant differences. During the time period being studied, the number of injured persons registered by the hospitals of the county has decreased. This is due to the fact that the number of pedestrians and cyclists injured has decreased. However, it is due to structural changes of the health care difficult to quantify the reduction. The lower number fractures, primarily of pedestrians but also of cyclists, shows that there has been a decrease. On the contrary, the number of injured motorists has increased, but their injuries are less serious than in 1989/1990. However, the number of those motorists with serious injuries (ISS &gt; 8) has increased. For the period 1997 – 2009 there has not had an established national target for the number of seriously injured. According to police statistics, the number of severely injured road users in the county has remained unchanged during the time period being studied. If those being hospitalized in the medical statistics are defined as seriously injured, the number of seriously injured has decreased with 27 %. However, if seriously injured is defined as those with ISS &gt; 8, the number has remained unchanged.

With the growing number of vehicles on the road, improving traffic safety and efficiency has become a major challenge. One of the promising solutions is the implementation of Intelligent Transportation Systems (ITS), which utilizes communication technologies to facilitate real-time information sharing between vehicles and infrastructure. This research aims to contribute to the field of Intelligent Transportation Systems (ITS) improving traffic safety and efficiency achieving the Vision Zero goal. In this thesis, we focus on the performance analysis of two communication protocols used for two signal dissemination techniques for IVI (infrastructure-vehicle-information communication). Periodic, which sends signals at fixed intervals, and On-demand which sends signals upon request from road users. The results of our experiments showed that there are trade-offs between the periodic and on-demand approaches in V2I communications. The on-demand approach performs better in terms of PER (Packet error ratio), but it results in higher latency, even with low congestion. On the other hand, the periodic approach exhibits higher PDR (Packet delivery ratio) but suffers from inefficiencies due to the transmission of redundant messages resulting in higher PER. Our findings have implications for the scalability of V2I communications and can be translatable to other access technologies used in ITS.

<p>Nollvisionens mål är att ingen ska omkomma eller skadas allvarligt i trafiken. Varje år dör ungefär sex personer och många flera skadas i samband med idrottsresor. Att arbeta förebyggande med trafiksäkerhet hos idrottsföreningar kan vara ett sätt att bidra till en ökad trafiksäkerhet i Sverige. Syftet i denna studie var att undersöka vad idrottsföreningar uttryckte kring förebyggande trafiksäkerhetsarbete. Vilka uppfattningar som framfördes gällande trafiksäkerhetspolicy och vilka förutsättningar som fanns, samt vad som kunde förstärka trafiksäkerhetsarbetet. Studien genomfördes med kvalitativ metod i form av halvstrukturerade intervjuer hos nio olika idrottsföreningar i en kommun i Skåne. I analysen plockades de viktigaste meningsbärande enheterna ut. Dessa grupperades och fick sedan utgöra grunden för de olika kategorier som skapades. Resultatet visade på att intresset för förebyggande trafiksäkerhetsarbete generellt var lågt och att en trafiksäkerhetspolicy inte upplevdes som motiverad hos idrottsföreningarna. Det var svårt att engagera föräldrar och andra frivilliga, då arbete med frågor som inte rörde själva idrottandet inte var något som intresserade dessa. Diskussionen tar upp att brist på tid och vilja i samhället har minskat resurserna för idrottsrörelsen. Även att trafiksäkerhet inte sågs som en angelägen fråga att arbeta med. Detta på grund av att det inte fanns ett konkret problem att koppla till den arbetsinsats som krävdes. Studiens slutsatser förmedlar att intresset för denna typ av frågor inom idrottsföreningar var lågt och att ideellt arbete spelade en avgörande roll för föreningars prioriteringar. Vidare att det krävdes någon utanför föreningen för att skapa uppmärksamhet kring ämnet och att denna någon mycket väl skulle kunna vara en folkhälsopedagog.</p> / <p>The goal of Vision Zero is that no one is going to be killed or seriously injured in traffic. About six people dies each year and many more is getting hurt in sports- related travels. Working with the prevention of road safety in sports can be one way to contribute to increased road safety in Sweden. The aim of this study was to examine what sports thought about preventive road safety work. What were their beliefs concerning road safety policy and the conditions that existed. Further what could enhance road safety. This study was conducted with a qualitative method using semi-structured interviews in nine different sports in a municipality in southern Sweden. Within the analysis we picked out the most important meaning-bearing units. These were placed into groups and then composed for the different categories we created. Results showed that interest in the prevention of road safety work in general was low and that a road safety policy was not perceived as motivated by sports. It was difficult to involve parents and other volunteers, when work on issues not related to the sport itself was not something that interested them. The discussion addresses that lack of time and will in the community have reduced resources for the sport. Also that road safety was not seen as an important issue to work with. All this because there was not a practical problem in connecting to the effort necessary. The conclusion of this study conveyes that interest in these types of issues in sports was low and volunteers played a crucial role in the union's priorities. Furthermore, the need for someone outside the club to create attention around the topic. This person could perfectly well be a pedagogue of public health.</p>

Nollvisionens mål är att ingen ska omkomma eller skadas allvarligt i trafiken. Varje år dör ungefär sex personer och många flera skadas i samband med idrottsresor. Att arbeta förebyggande med trafiksäkerhet hos idrottsföreningar kan vara ett sätt att bidra till en ökad trafiksäkerhet i Sverige. Syftet i denna studie var att undersöka vad idrottsföreningar uttryckte kring förebyggande trafiksäkerhetsarbete. Vilka uppfattningar som framfördes gällande trafiksäkerhetspolicy och vilka förutsättningar som fanns, samt vad som kunde förstärka trafiksäkerhetsarbetet. Studien genomfördes med kvalitativ metod i form av halvstrukturerade intervjuer hos nio olika idrottsföreningar i en kommun i Skåne. I analysen plockades de viktigaste meningsbärande enheterna ut. Dessa grupperades och fick sedan utgöra grunden för de olika kategorier som skapades. Resultatet visade på att intresset för förebyggande trafiksäkerhetsarbete generellt var lågt och att en trafiksäkerhetspolicy inte upplevdes som motiverad hos idrottsföreningarna. Det var svårt att engagera föräldrar och andra frivilliga, då arbete med frågor som inte rörde själva idrottandet inte var något som intresserade dessa. Diskussionen tar upp att brist på tid och vilja i samhället har minskat resurserna för idrottsrörelsen. Även att trafiksäkerhet inte sågs som en angelägen fråga att arbeta med. Detta på grund av att det inte fanns ett konkret problem att koppla till den arbetsinsats som krävdes. Studiens slutsatser förmedlar att intresset för denna typ av frågor inom idrottsföreningar var lågt och att ideellt arbete spelade en avgörande roll för föreningars prioriteringar. Vidare att det krävdes någon utanför föreningen för att skapa uppmärksamhet kring ämnet och att denna någon mycket väl skulle kunna vara en folkhälsopedagog. / The goal of Vision Zero is that no one is going to be killed or seriously injured in traffic. About six people dies each year and many more is getting hurt in sports- related travels. Working with the prevention of road safety in sports can be one way to contribute to increased road safety in Sweden. The aim of this study was to examine what sports thought about preventive road safety work. What were their beliefs concerning road safety policy and the conditions that existed. Further what could enhance road safety. This study was conducted with a qualitative method using semi-structured interviews in nine different sports in a municipality in southern Sweden. Within the analysis we picked out the most important meaning-bearing units. These were placed into groups and then composed for the different categories we created. Results showed that interest in the prevention of road safety work in general was low and that a road safety policy was not perceived as motivated by sports. It was difficult to involve parents and other volunteers, when work on issues not related to the sport itself was not something that interested them. The discussion addresses that lack of time and will in the community have reduced resources for the sport. Also that road safety was not seen as an important issue to work with. All this because there was not a practical problem in connecting to the effort necessary. The conclusion of this study conveyes that interest in these types of issues in sports was low and volunteers played a crucial role in the union's priorities. Furthermore, the need for someone outside the club to create attention around the topic. This person could perfectly well be a pedagogue of public health.

För att studera effekterna av att samhället prioriterar cyklande i ej signalreglerade korsningar, har en tvärvetenskaplig litteraturstudie om attraktiv cykelinfrastruktur och trafiksäkerhet genomförts tillsammans med en före-efter studie som genomförts vid fyra nya cykelöverfarter som byggts i Umeå. Cykelöverfarten är en ny typ av korsning som infördes 2014 som prioriterar cyklande likt gående prioriteras på övergångsställen efter den så kallade zebra-lagen, men cykelöverfartens utformningskrav med hastighetsäkring skyltar och vägmarkering innebär att korsningar måste byggas om för att bli cykelöverfarter, och deras spridning i landet varierar, där Gävle kommun tidigt har varit framstående. I trafikstudien har cyklandes kön, väjningsbeteende, riktning och hastighet noterats, samt motortrafikanters väjningsbeteende, totalt har ca 4700 trafikanters noterats och över 800 interaktioner mellan cyklist och bilist observerats. Resultatet visar främst på en stor skillnad mellan cyklande kvinnor och män på cykelpassager, där kvinnor väjer mer för bilar än män, men också att denna skillnad minskar när en cykelöverfart anläggs. Mindre än hälften av interaktioner mellan bilar och cyklar sker enligt trafikreglerna på cykelpassager. Potentialen att öka väjning mot cyklande med en cykelöverfart beror till stor del på utformning och hur väjningsbeteendet såg ut före insatsen då väjningsbeteende på cykelpassager varierar mycket mellan platser, medan en väl utformad cykelöverfarten visar på en god potential att nå 90% väjningsgrad med liten variation mellan platser. Hälften av cyklande i Sverige som skadas i krock med bilar skadas i korsningar, där kvinnor är mer drabbade än män. Cykelns hastighet upp till 25km/h och biltrafikens ofta höga hastighet gör det svårt för trafikanter att hinna se och väja i tid i korsning, varför cykelöverfartens varningsskyltar och hastighetssäkring för motortrafiken, samt goda fria siktlinjer är avgörande för en förutsägbar och trygg trafikmiljö med färre hårda inbromsningar. Trafikstudien visar att cyklandes hastighet ökar med i genomsnitt 2 km/h på cykelöverfarter för de flesta cyklande. Det har i tidigare studier visats att risken för olyckor inte ökar när cykelöverfarter anläggs och i litteraturstudien bekräftas detta även på teoretisk grund, cykelöverfarten har god potential att med rätt utformning skapa trafiksäkra platser där cyklister inte behöver vara modiga för att ta sig fram. Just trygghet är en viktig faktor i cykelplanering då upp till hälften av befolkningen undviker att cykla av rädsla snarare än att inte kunna eller vilja cykla. Då kvinnor är dokumenterat mer otrygga cyklande än män kan trygghetssatsningar i cykelplaneringen som cykelöverfarter betraktas som jämställd-, eller om man vill, feministisk trafikplanering. En god cykelinfrastruktur medger snabba, trygga och trevliga resor med cykel, snarare än att behöva motiveras av hälsa och miljöskäl. En god cykelinfrastruktur kännetecknas av breda släta vägar utan hinder med god separation från gående och bilar, vilket även gynnar de gående och även drift och underhållsfrågor då en mer komplicerad utformning försvårar exempelvis snöröjning. Cykelöverfartens hastighetssäkring gör cykelbanan både slätare och ökar vattenavrinning även utanför interaktion med andra trafikslag. Gående och cyklande bör separeras för bådas skull, men det kan generera konflikter i gränslandet mellan separation och gemensamma ytor med gång och cykelvägar som ofta är gemensamma jämfört med de uppdelade gång &amp; cykelöverfarterna eller passager. Alternativa utformningar bör övervägas där det antingen finns en konsekvent separation mellan gående och cyklande, eller att man ser över behovet av övergångsställen i lågtrafikerade korsningar som istället kan vara enbart cykelöverfart som kan anpassas för ledstråk. För en ökad cykling är cykelinfrastruktur att betrakta som en hygienfaktor, vill man nå längre krävs hela-resan perspektivet både vad gäller parkering, omklädning och ekonomiska incitament, samt att för biltrafiken minska framkomlighet och parkeringsutbud. Antalet bil – cykelinteraktioner i korsning är beroende av trafikflödet i båda riktningar och kommer koncentreras till några få platser och tidpunkter i staden vilka kan prioriteras i arbetet, samtidigt som behovet av trafiksäkerhetshöjande åtgärder är stor även där interaktioner är mer osannolika längst exempelvis cykelpendlingsstråk och skolvägar. / To study effects of prioritizing cyclists in non-signalized road crossings, a cross discipline literature study about attractive bicycle infrastructure and traffic saftey for cyclists has been conducted, along with four observational before and after studies when prioritized bicycle crossings are built in Umeå, Sweden, the Swedish ‘Cykelöverfart’ was introduced in 2014, with demands on speed reduction and signage, where car drivers needs to yield to cyclist just like they are to yield to pedestrians at zebra crossings in Sweden since 1999. In this study the cyclist’s genders, yielding behavior, direction and speed been noted, along with motor traffic yielding behavior, in a total of 4700 vehicle movements have been noted and more than 800 bicycle – car interactions have been reviewed. The main result is that there is a big difference in male and female yielding behavior on bicycle in interaction with cars at a unprioritized road crossing, where cycling women yield more than men, but also that this difference between men and women decrease when a cykelöverfart is built. Less than half the car – bicycle interaction at unprioritized road crossings where bicyclist should yield are done in accordance with traffic rules. The potential to increase car drivers yielding to bicyclists with a cykelöverfart depends the crossing and the yielding behavior before since it varies a lot. A well built cykelöverfart has the potential to reach correct 90% yielding behavior. Half the bicyclists injured in car crashes in Sweden are injured in road crossings and women are worse off than men. The bicycle speed of up to 25 km/h and the often too high speed of motor traffic makes it hard for road users to be able to see and yield in time, this is why the mandatory warning signs and speed bump for the motor traffic, and free sight lines are important for a predictable and safe traffic environment with less hard breaking. The traffic study shows that most bicyclist increase their crossing speed with about 2 km/h, but also that the speed of cyclists varies a lot. Previous studies have shown that the risk of accident does not increase when a cykelöverfart is built, and in the literature study this is confirmed on a theoretical level. The cykelöverfart has good potential with the right configuration to create safe places with high traffic safety, where cyclists do not need to be brave to ride. The feeling of saftey is an important factor in bicycle planning since up to half the population limit their cycling because of fear rather than not wanting or being unable to cycle. Since women in studies feel more unsafe than men in traffic, efforts to increase the feeling of saftey, like the cykelöverfart, could be viewed as gender equal traffic planning, or if you want to, feminist traffic planning. Good bicycle infrastructure allows for quick, safe and pleasant trips rather than having to motivate cycling with health or environmental reasons. High grade bicycle infrastructure is characterized by flow on wide smooth roads with few obstacles, well separated from pedestrians on cars, which also protects pedestrians. Wide smooth paths are also easier for operation and maintenance where a more complex configuration complicates for example enough clearing of snow. The cykelöverfart speed bumps makes the cycle track smoother and increase water run-off even when not in interaction with traffic. Pedestrians and cyclists should be separated for both sake, but conflicts can be generated in unclear situations, where combined walking and cycling tracks leads to segregated walking and biking crossings. Alternative configurations should be considered where either the walking and cycling path is also segregated, or that the need for a zebra crossing in low traffic environment are necessary, which in place can be only a cykelöverfart that is made to work for the sight impaired too. For an increased bicycle traffic, bicycle infrastructure is some what of a hygiene factor, if you want to reach higher level of cycling the need to consider the entire trip rises, as well as parking, dressing rooms and economic incentives, and also that car traffic is slowed, have less roads and less or more expensive parking opportunities. The number of bicycle – car interactions are dependent on the flow of traffic in both directions and will be concentrated to a few places and times in a city, places that can be prioritized in the work of bicycle planning, at the same time as the need to increase traffic safety where fewer interactions occur, along cycling routes and close to schools.

Objective: The Vision Zero initiative pursues the goal of eliminating all traffic fatalities and severe injuries. Today’s advanced driver assistance systems (ADAS) are an important part of the strategy toward Vision Zero. In Germany in 2018 more than 26,000 people were killed or severely injured by traffic accidents on motorways and rural roads due to road accidents. Focusing on collision avoidance, a simulative evaluation can be the key to estimating the performance of state-of-the-art ADAS and identifying resulting potentials for system improvements and future systems. This project deals with the effectiveness assessment of a combination of ADAS for longitudinal and lateral intervention based on German accident data. Considered systems are adaptive cruise control (ACC), autonomous emergency braking (AEB), and lane keeping support (LKS). Methods: As an approach for benefit estimation of ADAS, the method of prospective effectiveness assessment is applied. Using the software rateEFFECT, a closed-loop simulation is performed on accident scenario data from the German In-Depth Accident Study (GIDAS) precrash matrix (PCM). To enable projection of results, the simulative assessment is amended with detailed single case studies of all treated cases without PCM data. Results: Three categories among today’s accidents on German rural roads and motorways are reported in this study: Green, grey, and white spots. Green spots identify accidents that can be avoided by state-of-the-art ADAS ACC, AEB, and LKS. Grey spots contain scenarios that require minor system modifications, such as reducing the activation speed or increasing the steering torque. Scenarios in the white category cannot be addressed by state-of-the-art ADAS. Thus, which situations demand future systems are shown. The proportions of green, grey, and white spots are determined related to the considered data set and projected to the entire GIDAS. Conclusions: This article describes a systematic approach for assessing the effectiveness of ADAS using GIDAS PCM data to be able to project results to Germany. The closed-loop simulation run in rateEFFECT covers ACC, AEB, and LKS as well as relevant sensors for environment recognition and actuators for longitudinal and lateral vehicle control. Identification of green spots evaluates safety benefits of state-of-the-art level 0–2 functions as a baseline for further system improvements to address grey spots. Knowing which accidents could be avoided by standard ADAS helps focus the evolution of future driving functions on white spots and thus aim for Vision Zero.