Interlacing is the process of frame scanning and frame displaying being based on the even and uneven lines‘ interchanging. This framework originated along with the PAL and NTSC television standards‘ formation in the course of 1930s. The process mentioned above stopped frames displayed on older TV sets from flashing. Nevertheless, there is a disadvantage of the frame processed after this manner, consisting in its attribute to be displayed in a clean-cut way just on classical TV sets. However, plasma and LCD television appliances, projectors and computer monitors always display the entire frame all at once, therefore composing it of the both fields, yet not being acquired concurrently, differing in moving objects‘ positions, moreover their contours are doubled, frayed and unfocussed. This master´s thesis deals with fundamentals of the interlaced video signal‘s formation, problems coming about at featuring the interlaced video like this, followed by operating methods of deinterlacing itself. In conclusion, there are my own softwares presented, having been developed in MATLAB computer environment and software command language C, and implementing some of the operating methods designed for deinterlacing in uncompressed digital video sequences.

This master thesis studies the recycling prospects of textiles. The textile industry contributes negatively to the global environmentthrough the release of greenhouse gases and consumption of resources. In order to achieve a circular textile industry, textiles must be recyclable by both chemical and mechanical means. Here, the focus is on mechanical extraction of staple fibres, particularly cotton, for reentry into yarn production. Experiments show that used, but undamaged, cotton sateen and cotton twill responds differently to abrasion with stochastic surfaces. Previous studies on the conventional shredding processes have shown positive impact from lubricants on extracted fibre lengths, by reducing inter-fibre friction. In the present study on abrasion, variables such as alignment of the weave pattern, lubrication and load are shown to have little to no impact on extracted fibre length, but notable effects on overall fibre quality. These analyses are supported by manual length assessment, electron micrographs and tensile tests using load cells. Furthermore, simple tests and observations on structured diamond surfaces constructed through chemical vapor deposition are promising for mechanical fibre release directly from a woven fabric. Suggestions are made on continued research in this field.

Asking the question: How can the waffle weave be reinterpreted through material, technical and colour research, the investigation of this MA thesis revolves around the weaving technique with the aim of presenting a collection of various woven textiles, where the waffle has been used in different ways. The weave, with its three- dimensional structure creates an interesting canvas to experiment upon as its structure creates both texture as well as depth to the textile. Furthermore, the research is conducted through a systematic exploration of the different aspects mentioned above, where theory and practise go hand in hand. Moreover, the practical experiments start as sketches on the computerised ARM looms and then are scaled up and revised on the industrial jacquard looms. The results showcase a variety of waffle weaves; from flat to three- dimensional, with various colour and surface effects as well as different compositions and overall forms. So, through this research, the degree project aims to explore and experiment the potential and possibilities of the waffle weave

En förväntad ökning av jordens befolkning ställer den redan ökande fiberkonsumtionen på sin spets. Bomull är en av de mest frekvent använda textilfibrerna men dess vatten- och kemikalieanvändning i framställningsprocessen har lett till förödande konsekvenser för människa och miljö. Flera alternativa, hållbara fibrer behöver därmed introduceras på marknaden. Garn av papper från råvaran abacá har länge använts till textila ändamål till följd av dess goda mekaniska egenskaper. På senare år har intresset för fibern ökat främst på grund av dess miljömässiga fördelar i jämförelse med bomull. Garn av papper är dock styvt och känns strävt mot huden. För att vidga pappersgarnets användningsområden måste därför dess taktila egenskaper förbättras genom någon typ av behandling. Textilproduktion är kemikaliekrävande och flertalet av kemikalierna som används är miljö- och hälsofarliga. Det är därför av intresse att hitta en mekanisk metod för mjukgöring snarare än en kemisk. En sådan mjukgöring har därav utvecklats och undersökts inom projektets ramar. Mjukgöringen är en smärglingsbehandling i garnform där garnet leds genom en bladspännare utrustad med två sandpapper som smärgeldukar. Behandlingen ämnar öka antalet utstickande fiberändar och på så vis efterlikna känslan av ett stapelfibergarn. Genom att garnet behandlas redan i garnstadiet kan det sedan användas till valfri textil konstruktionsteknik. För att undersöka effekten av smärglingsbehandlingen har studien delats in i två delar. Den ena delen undersöker två klassiska denimvävar av 100 % papper där väftgarnet i den ena väven har smärglats en gång medan väftgarnet i den andra är obehandlat. Kawabata Evaluation System (KES) har använts för att objektivt analysera vävarnas taktila egenskaper, alltså hur de känns vid beröring. För att undersöka hur vävens ytstruktur förändrats till följd av behandlingen har provkropparna fotograferats i svepelektronmikroskop (SEM) och ljusmikroskop. Studiens andra del undersöker effekten av upprepade smärglingsbehandlingar på garn. Pappersgarner som behandlats mellan noll och fem gånger undersöks dels gällande dess mekaniska egenskaper men även visuellt i SEM och med hjälp av ljusmikroskop. Behandlingen förväntas minska garnets styrka. För att kontrollera om de behandlade garnerna är tillräckligt starka för att användas i en industriell vävprocess trots den mekaniska degraderingen jämfördes deras styrka med ett referensgarn av bomull. Majoriteten av resultaten från KES-testerna visar på att det inte är någon skillnad mellan en obehandlad väv och en väv vars väftgarn är smärglat en gång. Den behandlade väven är dock lättare att komprimera och har en större initial tjocklek än den obehandlade väven. Detta tyder på att smärglingen kan ha ändrat garnernas diameter vilket resulterat i högre invävning och därmed ökad vikt och tjocklek. Den visuella undersökningen av garnerna i ljusmikroskop pekar mot ett ökat antal utstickande fiberändar i takt med ökat antal behandlingar. Dock är skillnaden mellan det osmärglade garnet och det garn som enbart smärglats en gång liten. Dragprovning av garn visar att det pappersgarn som smärglats fem gånger har signifikant lägre brottkraft än de övriga pappersgarnerna men är starkare än referensgarnet i bomull. Detta styrker förväntningen om att smärgling försämrar styrkan på garnet men visar också att de behandlade garnerna, trots den minskade styrkan, bör vara tillräckligt starka för att användas som väftgarn i maskinell vävning. Fiberändarnas effekt i en denimväv behöver undersökas vidare för att en slutsats kring hur de påverkar den taktila komforten ska kunna dras. Metoden för garnsmärgling är i sin initiala fas och flera parametrar behöver undersökas närmare innan metoden skulle kunna implementeras på industriell skala som en metod för mjukgöring av pappersgarn med syfte att främja den framtida fibermångfalden. / An expected population increase and rising consumption of textile fibres creates a demand for both new materials and processes. Cotton is one of the most frequently used fibres but its use is resource intensive both in terms of water and chemical agents. To meet these demands a range of alternative, sustainable fibres need to be developed and introduced into the market. Due to its good mechanical properties paper yarns produced from the abacá plant have long been used in textile applications. In recent years it has also garnered increased interest as a result of its environmental benefits in comparison to cotton. However, paper yarns tend to be stiff and feel coarse in contact with skin. In order for paper yarns to have larger fields of use its tactile qualities must therefore be improved. The production of textiles is generally reliant on the use of chemicals that in varying degree pose threats both to human health and the environment as a whole. It would therefore be beneficial to develop a method for the softening of paper yarns that is based on a mechanical approach, rather than a chemical one. In this project a mechanical method of softening paper yarns has been developed and tested. The softening process is an altered approach to conventional emery grinding and is performed on yarn rather than fabric. The yarn is guided through a leaf tensioner fitted with two sand papers with the purpose to increase the number of protruding fibre ends, thereby reproducing the feel of staple fibre yarns. In order to investigate the effects of the emery grinding two classical denim weaves were produced from 100 % paper yarn. The weft yarn in one of the weaves was emery ground once while the other was left untreated. Kawabata Evaluation System (KES) was used to objectively analyze the tactile qualities of the differently treated weaves. In addition to KES-tests Scanning Electron Microscopy and light microscopy was utilized for a visual analysis. Since it would also be of interest to study the effects of repeated treatments, yarn treated up to five times was inspected both visually and mechanically. The emery grinding process is expected to decrease the strength of the yarn. To check whether the emery ground yarns were strong enough to be used in an industrial weaving process, its strength was compared to a cotton yarn previously used as a weft yarn in a denim weave. Results from KES show no significant changes concerning the majority of parameters tested on the weaves. The treated weave is however easier to compress and presents an increase in initial thickness when compared to the untreated one. This indicates that the emery grinding may have altered the yarns diameter resulting in a higher crimp in the weave causing an increase in the weight and thickness of the fabric. The visual inspection of the yarns using a digital microscope point to an increase in protruding fibre ends as the number of treatments increase. The difference between untreated paper yarn and yarn that had been emery ground once was however small. The tensile test shows that yarn that had been treated five times had a significantly lower tensile strength compared to the other paper yarns but was still stronger than the cotton yarn. This indicates that emery grinding does indeed decrease the tensile strength of the paper yarn, but that it still should be strong enough to be used in industrial weaving. Paper yarn treated more than once would have to be studied further in order to come to a conclusion about their impact on the tactile comfort of the weave. The method of emery grinding is in its initial phase and a number of parameters can be assumed to have an effect on the results of the process. In the interest of creating more diversity in textile fibres the effects of these parameters would all have to be explored before this method can be implemented on an industrial scale for the softening of paper yarns.

No description available.

extilindustrin måste ständigt söka nya alternativ inom beläggningar och laminering för att minska den skadliga miljöpåverkan. En fråga som uppkommit är om beläggningar används i större utsträckning än vad som egentligen behövs. Denna kandidatuppsats har skrivits i samarbete med Artex AB och kretsar kring ett befintligt solskydd och solens ljusspektrum som består av strålar mellan 320–2500 nm. Material som bestrålas kan antingen absorbera, reflektera eller transmittera dessa strålar. Strålarnas alternativa vägar adderat med varandra blir alltid hundra procent, vilket innebär att genom att öka den reflekterande förmågan minskas de andra två tillstånden. I denna studie granskas den totala reflekterande förmågan av ljusspektrumet hos textila material som i sin tur beror på många olika faktorer. Det undersöks även om det är ett steg i fel riktning att använda sig av beläggningar för att nå ett bättre högreflekterande material. Detta även för att minska miljöbelastningen. Eftersom beläggningar generellt förstyvar material är detta kontraproduktivt när man vill bibehålla följsamheten hos en tygvara, vilket är avgörande för denna typ av produkt. Skrynkelheten går nämligen hand i hand med tygvarans då stumma yta. Detta projekt fokuserar på solskydd som ska användas inifrån en bil. Syftet med studien var alltså att undersöka om en obelagd vit och tät tygvara kan uppnå tillräcklig funktion för ett solskydd innanför en bil. I experimenten användes fyra olika tygvaror med olika strukturer i bindningarna för att göra en så omfattande studie som möjligt. Dessa fyra var: en satin, en varptrikå och två stycken tvåskaft, varav den ena glesare och mer matt än den andra. Respektive tygvara beströks med ett färgpigment för att analysera om kombinationen mellan reflektion och elastisk potential var möjlig. Tester som genomförts i denna undersökning var: bestämning av färghärdighet, total reflektion, ljustransmittansmätning och ett egenkomponerat skrynkeltest. Vidare granskades dess skillnader för att undersöka om ett vitt material kunde ge en bättre totalreflektion, men även för att bevisa att en tygvaras konstruktion kan erhålla följsamheten även om en beläggning är nödvändig. Mätvärdena granskades för att sedan jämföra, först med varandra och sedan mot ett referensprov som kommer från en befintlig produkt som författarna fick att tillgå från Artex AB. En trikåvaras elastiska förmåga visade sig kunna bibehållas trots ett belagt ytskikt, och visade även på bra totalreflektion. Denna varptrikå uppvisade, tillsammans med satinen, på bra totalreflektion då de var obelagda och hade god följsamhet. I test om totalreflektion visades det att en vit tät tygvara reflekterade större procent än en belagd tygvara i det synliga ljusets spektrum. För att kunna dra slutsatser om ett vitt obelagt tyg med dessa konstruktioner (satin och varptrikå) hade varit bättre för ett solskydd hade vidare undrsökningar behövts göras. Detta för att se hur mycket av den totala reaktionen som är diffus respektive spekulär / The textile industry must always find ways to reinvent itself and look for alternative options, as the coating and lamination industries are vital for a better environment. A question that needs answering is if coating on textiles are used more than needed. This bachelor thesis is written in cooperation with Artex AB and revolves around the suns light spectrum that consists of rays of 320 to 2500 nm. Materials that irradiate can either absorb, reflect or transmit these wavelengths. The rays alternative routes added with each other is always one hundred percent, which means that through increasing the reflecting capacity the other two will decrease. The most interesting part of this study, was to examine the ability of the light spectrum for material, and take in to consideration it’s construction, structure and color. Textile materials are often coated to add qualities and, in this case, to increase reflecting quality. This study is trying to prove, that it's a step in the wrong direction when it comes to the functionality of a sunshade product and for a reduced impact on the environment. As coating generally stiffens materials it’s contuerproductive with regards to keeping the resilience for the fabric, which is decisive for this type of product. The wrinkles go hand in hand with the fabrics coated surface. Since this project focuses on an existing sunshade product that will be used inside of a car, the heat radiation and the undulations within a certain wavelength that requires reflection will be focused on. The purpose with the study was to examine if an uncoated white fabric can achieve the same function in a sunshade as the current fabric in the product. In the experiments, four fabrics with different structures were used to complete such a comprehensive study as possible. These four fabrics were: one satin, one warp knitted and two plain weave, where one of them was more faint and sparse than the other. Each fabric was coated with a color pigment to analyze the possibilities of a high reflective material that still has elastic potential. The tests that were made was: determination of color fastness, total reflection, light transmit and a wrinkle test. Further on these differences were reviewed, and then concluded that the coating, in hope of increasing the reflection, is negligible. But also, to prove that a fabrics construction can keep its resilience even with a coated surface. These values have been reviewed and then compared with each other and against a reference fabric that the writers took part of from Artex AB. A warp knitted fabric was able to maintain its elastic ability regardless of a coated surface, and also shows good total reflection. This warp knitted fabric showed, together with the satin, good total reflection when they were uncoated and had good resilience. In this test for total reflection, it was proven that a white dense fabric reflects better than a coated fabric in the visible spectra of light. To be able to conclude if a white uncoated fabric with these constructions (satin and warp knitting) would be more useful for a sunshade, further studies had to be made, to see how much of the total reaction that is diffuse and specular.

No description available.

No description available.