No description available.

No description available.

Den politiska rapporteringen i Kinas näst största nyhetstidning People’s Daily består enligt resultaten i vår studie nästan uteslutande av det styrande kommunistpartiets helt okritiskt vidarebefordrade propaganda. Journalisterna som skriver för Dagens Nyheter har däremot ett mycket lågt förtroende för den kinesiska regimen som de inte drar sig för att kritisera hårt. Vi fann det intressant att jämföra nyhetsdiskurser i svenska och kinesiska tidningar eftersom mediesystem till synes inte har något alls gemensamt. Vi ville ta reda på vilka eventuella skillnader som fanns i rapporteringen om den kinesiska regimen och vilka de bakomliggande orsakerna i så fall kunde tänkas vara. Artiklar som handlade om de senaste politiska ledarskiftena som publicerats i Dagens Nyheter och People’s Daily valdes därför som material till en kvalitativ analys. Den tidigare forskningen och det teoretiska ramverket som vi använde som stöd till våra reflektioner handlade både om hur ländernas mediesystem fungerar i allmänhet och om hur nyhetsvärderingen ser ut så att vi även skulle kunna analysera artiklarna på detaljnivå. Dagens Nyheter förmedlar alltså en negativ bild av den kinesiska regimen, medan dessa istället glorifieras i People’s Dailys redaktionella material. Det beror antagligen till stor del på att skillnaderna mellan de dominanta politiska ideologierna i länderna i allmänhet och i synnerhet gällande nyhetsmediernas funktioner är markanta. Pressfrihet kännetecknar de svenska medierna, medan de kinesiska motsvarigheterna istället fungerar som kommunistpartiets språkrör. Tidningarna anses från båda perspektiven stå i medborgarnas tjänst eftersom de på sina helt olika vis ska verka för att förbättra samhället.

<p>Uppsatsen undersöker tre Stockholms tidningars gestaltning av Crusenstolpekravallernas junidel sommaren 1838 i Stockholm. Studien är aktörscentrerad och inriktar sig på tre aktörer folket, ordningsmakten militär/polis och tidningarna själva. Som teoretisk utgångspunkt har </p><p>Maxwell McCombs dagordningsteori använts i vilken gestaltningprocessen är en del. </p><p>Metoden som används är en kvalitativ textanalys. Detta tillvägagångssätt kompletteras med komparativ metod. Uppsatsen placeras in i en vidare kontext genom relatering till tidigare forskning om press och upplopp i 1830- och 40-talets Stockholm. Studien utgår ifrån en hypotes som har formulerats utifrån Karin Medins magisteruppsats vilken berör pressens roll </p><p>under marsrevolten 1848. Resultatet visar att pressens självbild var oförändrad mellan 1838 och 1848. De olika tidningarnas gestaltningar av de skilda aktörerna skiljer sig åt beroende på deras liberala respektive konservativa inriktning.</p>

Uppsatsen undersöker tre Stockholms tidningars gestaltning av Crusenstolpekravallernas junidel sommaren 1838 i Stockholm. Studien är aktörscentrerad och inriktar sig på tre aktörer folket, ordningsmakten militär/polis och tidningarna själva. Som teoretisk utgångspunkt har Maxwell McCombs dagordningsteori använts i vilken gestaltningprocessen är en del. Metoden som används är en kvalitativ textanalys. Detta tillvägagångssätt kompletteras med komparativ metod. Uppsatsen placeras in i en vidare kontext genom relatering till tidigare forskning om press och upplopp i 1830- och 40-talets Stockholm. Studien utgår ifrån en hypotes som har formulerats utifrån Karin Medins magisteruppsats vilken berör pressens roll under marsrevolten 1848. Resultatet visar att pressens självbild var oförändrad mellan 1838 och 1848. De olika tidningarnas gestaltningar av de skilda aktörerna skiljer sig åt beroende på deras liberala respektive konservativa inriktning.

Sociala medier har fått en allt större betydelse i samhället och växer snabbt. Problem som uppstår vid yttranden i vilka arbetstagaren uttrycker sig negativt om sin arbetsgivare eller arbetsplats, eftersom lojalitetsplikt råder i ett anställningsförhållande. Privatanställda har en lojalitetsplikt mot sin arbetsgivare och har inte den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Den grundlagsskyddade yttrandefriheten gäller gentemot det allmänna, vilket betyder att offentligt anställda har yttrandefrihet gentemot sin arbetsgivare till skillnad från privatanställda. Inom privata anställningar är lojalitetsplikten långtgående och uppstår när ett anställningsavtal ingås. Lojalitetsplikten i anställningsförhållanden är inte lagstadgad utan följer av allmänna arbetsrättsliga principer och är inom den privata sektorn skyddad av rättspraxis. Den innebär främst att arbetstagaren ska beakta arbetsgivarens intresse så att det inte kränks eller skadas.  Trots den nationella begränsningen gällande privatanställdas yttrandefrihet har Europadomstolen i målet Fuentes Bobo mot Spanien fastslagit att "i vissa fall" erhålls en yttrandefrihet och skydd från att arbetsgivaren vidtar åtgärder. Rättspraxis från Arbetsdomstolen gällande gränsdragningen mellan yttrandefrihet och lojalitetsplikt på sociala medier är inte omfattande, vilket innebär att Europadomstolens "i vissa fall" inte har definierats för fall gällande sociala medier.  Idag är det inte många företag som reglerar användandet av sociala medier för arbetstagare. Det har medfört att missförstånd och osäkerhet råder hos arbetstagare angående vad som får yttras på sociala medier gällande arbetsplatsen. Ett hjälpmedel för företag att undvika missförstånd och problem är att skapa en policy gällande arbetstagarens användande av sociala medier. Den ska verka som ett ramverk för hur en arbetstagare ska agera och ger vägledning i användandet av sociala medier på och utanför arbetsplatsen.

Den här uppsatsen tar upp hur nyblivna journalister i Ryssland ser på yttrandefrihet och hur deras utbildning tog upp frågan. Jag har ställt frågan på tre områden: yttrandefrihet, ägarinflytande och farorna med att arbete med journalistik i Ryssland. Jag har utgått från ansvariga skolledares beskrivningar av journalistutbildningar och även Svetlana Pastis (2010)undersökning av nyblivna journalister på 00-talet. Mina resultat bekräftar och kompletterar Pastis resultat. Undersökningen består av kvalitativa undersökningsintervjuer med nyblivna journalister från Moskva som ändå hunnit med att arbeta i minst ett år. Resultatet blev att de intervjuade inte känner sig påverkade av brister i yttrandefriheten, även om de är medvetnaom att bristerna finns där. De intervjuade har valt att undvika att arbeta med ämnen där kontrollen är hög och där det kan finnas risker. Ägarkontroll av medier ser de intervjuade som normalt. Även om utbildningen i sig är fri leder inte det till fria journalister. Det verkar som att de intervjuade inte tycker att det är något problem med mediesystemet i Ryssland och de har valt att anpassa sig till det.

För att stävja spridningen av upphovsrättsskyddat materiel via internet har det i Sverige, med bakgrund i en mängd EU-direktiv, införts en rad olika sanktionsmöjligheter. En rättighetsinnehavare kan bl.a. vända sig till domstol och yrka på att en intrångsgörare ska beläggas med ett förbud vid vite mot att fortsätta med intrånget. Ett sådant föreläggande kan även meddelas en mellanhand, i form av exempelvis en internetleverantör, som i objektiv mening anses medverka till upphovsrättsintrång. I praxis har förbudet kommit att innebära att internetleverantörer ålagts att sluta tillhandahålla internetuppkoppling till internettjänster, vilka möjliggjort spridning av upphovsrättsskyddat material. Rättsläget är dock oklart hur långt möjligheten till ingripande för att säkerställa immateriella rättigheter sträcker sig och om den svenska lagstiftningen även medger att en internetleverantör kan åläggas att blockera sina abonnenters tillgång till en hemsida med olovligen upplagt upphovsrättsskyddat material. En sådan åtgärd tangerar gränserna till det grundlagsskyddade förbudet mot censur. I framställningen har utretts hur problematiken kring upphovsrätten i Sverige förhåller sig till skyddet mot censur, med beaktande av bakomliggande EU-rätt. I framställningen har även en utgångspunkt varit att redogöra för vilka affärsmässiga effekter en sådan reglering skulle få för en internetleverantör. I uppsatsen konstaterade vi att det i nuvarande svensk rätt inte finns någon direkt möjlighet till att ålägga en internetleverantör att blockera tillgången till en hemsida med olovligen upplagt upphovsrättsskyddat material för en abonnent. Genom undersökning har vi dock funnit att de bakomliggande EU-direktiven ger långtgående möjligheter till att införa sanktioner mot en mellanhand som medverkar till upphovsrättsintrång. I uppsatsen fann vi även att grundlagarna till skydd mot censur, TF och YGL inte blev tillämpliga i fråga om vanliga internethemsidor. Istället blev den allmänna regleringen i RF, som tillförsäkrar envar rätt till informations- och yttrandefrihet, tillämplig. Skyddet enligt RF är dock inte absolut varför vi först fann att det skulle vara möjligt att införa en ny reglering som skulle innebär att en internetleverantör, för att inte själv göra sig skyldig till medverkan till upphovsrättsintrång, hade varit tvungen att blockera tillgången till en hemsida innehållande olovligen upplagt upphovsrättsskyddat material. Trots möjligheten till införandet av en sådan lag visade nyligen avgjord EU-praxis att en sådan åtgärd skulle anses som alltför långtgående och inskränka inte bara yttrande- och informationsfriheten, utan även rätten till den personliga integriteten samt rätten till näringsfrihet för en internetleverantör. Mot den bakgrunden fann vi att EU-rätten således utgjorde hinder mot att införa en sådan lag. I undersökningen fann vi dessutom att en sådan reglering skulle få långtgående negativa affärsmässiga effekter för en näringsidkare.

Dagens moderna e-samhälle har inneburit stora förändringar för den vanliga individen. En av de största vardagsförändringarna är digitaliseringen av kommunikation. Analoga brev ersätts i allt större mån av digitala e-mail och analoga tidningar samt flygblad digitaliseras eller förmedlas genom hemsidor. Många är nog ense om att detta är något positivt. Att den tekniska utvecklingen bör främjas snarare än att motverkas. Informationsflödet och yttrandefriheten har genom dagens moderna tekniksamhälle förstärkts. Information sprids och distribueras snabbt och effektivt mellan internetanvändarna. Alla människor kan förhållandevis enkelt komma till tals med hjälp av olika forum och kommentarsfält på Internet. Den tekniska utvecklingen medför dock även negativa konsekvenser för den enskilde. Tidigare i år uppmärksammades den kontroversiella databasen ”Lex base”. En databas som offentligt tillhandahåller domar på skyldiga och oskyldiga människor runt om i landet. I och med att ”Lex base” tillgodoser en mängd känsliga personuppgifter har många menat på att databasen kränker den personliga integriteten. Andra närliggande problem till ”Lex base” uppdagas av Robert Aschberg i TV-programmet ”Trolljägarna”. I ”Trolljägarna” letar Aschberg upp så kallade näthatare för att konfrontera dessa. I samband med att en ung kvinna ifrågasatt ett tryck på en tröja av en känd artist möttes hon av en våg av näthatare. På mötesplattformen Facebook kunde bl.a. följande läsas om den unga kvinnan: ”Hoppas du blir våldtagen”, ”Tjockis hoppas 2pac våldtar dina barn”, ”asså skjut dig själv silly woman”, ”asså jag ber dig EXILE OR DEATH”, dessa uttalanden var bara en bråkdel av vad den unga kvinnan fick utstå. Frågor som ständigt uppkommer i Aschbergs ”Trolljägarna” och som jag tror de flesta människor undrar över är vilka åtgärder som finns att vidta då någon utsatts för kränkning(ar) på Internet. Vilka lagar och regler gäller för yttranden på Internet? Vilka juridiska skyddsmöjligheter finns till mån för den personliga integriteten? Vad är egentligen yttrandefrihet? De flesta vet att yttrandefrihet, personlig integritet och Internet har ett samband. Sambandet kan dock, för gemene man, vara svåröverskådligt.

1994 genomfördes ett av de mest brutala folkmord som världen har skådat. Platsen var Rwanda, ochlandets medier spelade en avgörande roll i att hetsa folkgruppen hutuer mot tutsier. Den här studien utfördes i Sverige och Rwanda 19 år efter att folkmordet startade, under våren2013, med syftet att undersöka hur medieklimatet i landet ser ut i dag. Totalt sju informanterintervjuades, varav två exiljournalister som i dag befinner sig i Sverige och fem journalister iRwanda. Frågeställningarna var som följer: 1) Hur kan det rwandiska medieklimatet klassificeras,utifrån intervjuer med rwandiska journalister? 2) Hur kan den rwandiska medieetiken beskrivas,utifrån intervjuer med rwandiska journalister? 3) Hur påverkar de rwandiska exiljournalisternamedieklimatet i landet, enligt de rwandiska journalisterna?Som teoretisk grund i studien används dels teorier om offentlighet, dels teorier omklassificering av mediesystem och dels normativa teorier om medieetik. Utifrån intervjuernaanalyseras och diskuteras hur mediesystemet i Rwanda ser ut i dag, hur det kan klassificeras, hurmedieetiken ser ut, vilken påverkan exiljournalisterna kan tänkas ha på utvecklingen avmedieklimatet – och avslutningsvis, vart Rwandas medieklimat kan tänkas vara på väg. Resultaten av studien visar att mediesystemet i Rwanda först och främst är i konstantförändring. De senaste åren har, att döma av de fem inhemska journalisternas syn på saken, flerasteg tagits mot ett öppnare medieklimat. I dag har det flera likheter med länder som hör hemma iHallin &amp; Mancinis (2004) Polarized Pluralist Model. Men det är lång väg kvar innan landet kansägas fylla samtliga kriterier, eller motsvarar de västliga ideal som finns inom journalistisk etik.Medierna är inte någon tredje statsmakt, de är fortfarande starkt begränsade och journalisterna ärfortfarande rädda i vissa situationer. Lågt förtroende för journalistkåren är ett problem. Brist påkompetens hos medierna och oseriösa aktörer är ytterligare ett problem som journalisterna pekar på.Samtidigt finns tecken på att medieklimatet fortsätter att röra sig i riktning mot ett mer västligtideal, även om det finns motstridiga krafter. Såväl teknikutveckling, till exempel genom ökatgenomslag av sociala medier, och indirekt påverkan från exiljournalister genom internationellaorganisationer, drar i riktningen mot ett öppnare medieklimat. Ytterligare en kraft är journalisternasegna utmaningar av de uttalade eller outtalade gränserna för yttrandefriheten. Att döma avjournalisternas svar är en stark kraft som verkar i den motsatta riktningen den politiskt oroligasituationen i regionen, med konflikten i grannlandet Kongo som största problem. Direkta hot ochvåld mot journalister har minskat de senaste åren, men rädslan finns kvar och leder till självcensur.