<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka, beskriva, analysera hur internet användes som ett verktyg för att påverka statsmakten i Iran samt hur oppositionen använde sig av internet före, under och efter valet 2009. De teorierna som jag använt mig av i min undersökning är den som Strömbäck bygger i sin bok <em>”makt, medier och samhället”</em> om förtroende för internet och medialisering, publicitetsmodell och<em> </em>mediekonsumtion i förändring . Den andra teorin som jag utgår från är den som Sunsteins byggde fram i sin bok <em>” </em><em>Infotopia: how many minds produce knowledge</em><em>”</em> angående nya bloggar. Makt var min tredje och sista teori som jag använt mig av i min forskning utifrån det som Manuell Castells, Lukes och Ball Deggers beskrev i sina böcker. Huvudresultaten som jag kommit fram till är att statsmakten i Iran blev mycket påverkat av internet dvs. sedan internet utvecklade i landet. Oppositionen använde internet som ett medel under valet för att nå sitt mål. Samtidigt internet har varit en fördel som verktyg för oppositionerna medan en nackdel verktyg för statsmakten i Iran.</p><p> </p><p> </p>

<p>Bakgrund: Yttrandefriheten blir ofta ett ämne för debatt då någon yttrar en åsikt som är kontroversiell eller ouppskattad. Detta blev fallet 1998 då konstnären Elisabeth Ohlsons fotografiska utställning Ecce Homo hade vernissage i Stockholm. Utställningen innehöll gestaltningar av olika situationer ur Nya Testamentet där Jesus porträtterades av olika homosexuella män som i sin tur omgavs av andra homo-, bi- och transsexuella som föreställde bland annat apostlarna och Jesus mor Maria. I mars 2010 hamnade konstnären Lars Vilks åter i hetluften, när det stod klart att ett flertal olika personer gripits utomlands för planer på att mörda honom. Anledningen till att Vilks var målet för attentatet var hans teckning av Muhammed som rondellhund, då det inom islam är förbjudet att avbilda profeten Muhammed. Båda konstnärer utsattes för hot från människor som menade att man inte får ta sig friheten att behandla religiösa symboler hur man vill. Detta ledde till debatter om både konstverken i sig samt var gränsen för yttrandefrihet går inom konsten.</p><p>Frågeställningar: Målet med denna uppsats är att undersöka debatterna angående Ecce Homo och Muhammedbilden så som de har framställts i Dagens Nyheter, för att på så sätt urskilja eventuella skillnader mellan samtalen angående synsättet på yttrandefrihet. Frågeställningen är alltså: Har det skett någon förändring i debatten om yttrandefrihet mellan 1998 och 2010, att döma av hur yttrandefriheten konstruerades i debatten om Ecce Homo respektive Muhammedbilden?</p><p>Metod: Analysen av sammanlagt tio debatt- och kulturartiklar har utförts med hjälp av diskursanalys, där Torsten Thuréns verktyg för textnära analys ur "Tanken, språket och verkligheten" har fungerat som stöd.</p><p>Slutsats: Den ursprungliga frågeställningen om det har skett någon förändring i debatten mellan 1998 och 2010 är inte helt okomplicerad att besvara, då analysen visade att samtalet om Ecce Homo inte behandlade yttrandefrihet lika konkret som samtalet om Muhammedbilden. De analyserade artiklarna om Ecce Homo handlade istället till störst del om homosexuellas rättigheter i kyrkan och samhället. Däremot kan man se exempel på stöd för yttrandefriheten i form av att debattörerna önskar se ett utökat och öppnare samtal om homosexuellas rättigheter och i förlängningen att homosexuellas rättigheter ska vara jämställda heterosexuellas. I debatten om Muhammedbilden å andra sidan, behandlar samtalet nästintill uteslutande yttrandefriheten. Yttrandefriheten konstrueras som en nödvändig, grundläggande rättighet som inte får inskränkas till följd av hot från odemokratiska krafter. Fyra av fem artikelförfattare tar klart ställning för yttrandefriheten medan den femte diskuterar ämnet och begreppet yttrandefrihet i sig, utan att i klartext ta ställning för eller emot Lars Vilks konstverk. Slutsatsen blir därmed att debatterna blir komplicerade att jämföra med varandra på grund av mängden olika diskurser som debatterna rör sig inom, samt att samtalet om Muhammedbilden rönte en betydligt häftigare, explicit debatt om yttrandefrihet än vad Ecce Homo (dock implicit) gjorde.Nyckelord: Lars Vilks, Elisabeth Ohlson, Ecce Homo, diskursanalys, yttrandefrihet</p>

<p>Tidigare forskning har visat att sociala medier är avgörande för informationsspridning i länder med begränsad yttrandefrihet, men också att sociala medier kan vara svårtolkade samt vilseledande. Syftet med denna intervjustudie var att åskådliggöra relationen mellan sociala medier och traditionell journalistik. Studien fokuserade på svenska journalisters användning och värdering av sociala medier i rapporteringen om den politiska utvecklingen i Iran, under perioden 12 juni 2009 till 11 februari 2010.</p><p>Kvalitativa forskningsintervjuer utfördes med de svenska journalisterna Natalie Besér (DN), Per Jönsson (DN), Said Montazeri (Radio Hambastegi), Mattias Pleijel (TT) och Kinga Sandén (Sydsvenskan). Intervjuerna fokuserade på följande fem specifika händelser: presidentvalets resultat (13 juni, 2009), Khameneis fredagsbön (19 juni, 2009), Neda Soltans dödsskjutning (20 juni, 2009), demonstrationerna under Ashura (27december) och demonstrationerna under revolutionens årsdag (11 februari, 2010).</p><p>Vår analys visar att journalisterna inte var odelat positiva till sociala medier men att de använde sociala medier som källor i varierande utsträckning. Det var också påtagligt att det skedde direkta källhänvisningar till olika sociala medier i journalisternas texter eller inslag. Samtliga journalister kontrollerade den information de hämtade från sociala medier med andra icke-sociala mediekällor för att verifiera korrektheten innan de publicerade informationen. Våra slutsatser är att sociala medier på ett berikande sätt kompletterar traditionell journalistik då de används medvetet och källkritiskt.</p>

Sammanfattning/Abstract I ett demokratiskt samhälle är yttrandefrihet samt rätten att utöva den religion som man tillhör två viktiga förutsättningar. I Frankrike har det uppstått flera debatter gällande yttrandefriheten och religionens förhållande till varandra. I denna uppsats har jag valt att undersöka hur franska journalister ser på detta förhållande. I studien deltog sex yrkessamma journalister; två kvinnor och fyra män. Två av männen arbetar som karikatyrtecknare på den kontroversiella satirtidningen Charlie Hebdo. Resterande intervjupersoner arbetar, eller har arbetat, på välkända franska nyhetstidningar; Le Monde, L´Express och Le Parisien. Jag genomförde kvalitativa forskningsintervjuer utifrån följande huvudteman: Yttrandefrihet och religion, Muhammedkarikatyrer, Islam i Frankrike och laïcité (sekularisering). Jag har haft ett fenomenologiskt förhållningssätt till min intervjumetod och analys av transkriberingarna. Jag analyserade mina resultat utifrån medieetik, i synnerhet Anthony Giddens Struktureringsteori. Jag jämförde även mina resultat med tidigare forskning kring ämnet och kom fram till att de är i linje med Risto Kunelius, Elisabeth Eide, Oliver Hahn och Roland Schroeders internationella analys av kontroversen kring Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer från år 2005. Majoriteten av mina informanter anser att yttrandefriheten bör prioriteras och är ett pris som man måste betala för ett fungerande demokratiskt samhälle. De anser även att man bör, ur ett etiskt perspektiv, använda sitt sunda förnuft och sin intelligens, för att inte göra någon annan upprörd i onödan.

Bakgrunden till denna uppsats är att i Sverige borde alla medborgare ha samma rätt att uttrycka sin åsikt. Det är en grundläggande rättighet som försvaras i vår grundlag, Regeringsformen 2:1, samt en mänsklig rättighet som skyddas av artikel 10 i Europakonventionen. Av yttrandefriheten följer rätten att som arbetstagare framföra kritik. Yttrandefriheten är i första hand tillförsäkrad medborgaren gentemot det allmänna och därmed skiljer sig rätten att uttrycka sig för anställda inom privat respektive offentlig sektor.Som ett konkurrerande intresse till kritikrätten är lojalitetsplikten som följer av anställningsavtalet. Lojalitetsplikten innebär en skyldighet för arbetstagaren att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget och därmed undvika situationer där vederbörande kan komma i pliktkollision. Denna uppsats har undersökt hur långt arbetstagarens kritikrätt sträcker sig i förhållande till den lojalitetsplikt som följer av anställningsförhållandet för privatanställda. För att tillgodogöra sig syftet har det utretts vilka kriterier som Arbetsdomstolen valt att tillmäta betydelse vid bedömningen av överskriden kritikrätt. För att fastställa gällande rätt har lagar, lagförarbeten, praxis och doktrin använts.Det som framkommit är att privatanställda saknar den meddelarrätt som arbetstagare i den offentliga sektorn tillförsäkras. Ytterligare begränsning i yttrandefriheten tillkommer genom den grundläggande principen om avtalsfrihet som möjliggör ingåendet av avtalsenlig tystnadsplikt mellan parterna på den privata arbetsmarknaden. Mot bakgrund av detta blir kritikrättens omfattning för privatanställda än mer begränsad och komplicerad. Gränsdragningen blir inte klarare av att lojalitetsprincipen följer som en allmän rättsgrundsats. Bakom bedömningen om arbetstagaren anses uppfylla lojalitetskravet finns synen på att arbetstagaren ska sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget. Synsättet präglar helhetssynen på parterna i anställningsavtalet och utkristalliseras genom arbetsgivarens arbetsledningsrätt. Till följd av arbetsledningsrätten kan arbetsgivaren kräva att kritiken som framförs är saklig. Slutsatsen är att kritiken anses osaklig om den syftar till att skada arbetsgivaren.

The use of social media has increased considerably in recent years and has also caused some problems. It has been notable cases in the media where employees adversely criticized their employer on social networks, which subsequently led to the dismissal of the employee. The purpose of this study is to investigate an employee's right to express themselves about their employers in various forms but the main focus will be on social networks. The study investigates employees on both private and public sectors. Employees have a duty of loyalty to their employer, which means that they must be loyal to their employer and not deliberately harm them. The reason that employed comment his employer on social networks has its basis in that they also have freedom of speech and it is raised in such a case, a collision between their rights and responsibilities as an employee.The employees also hold a critique right entitling them to publicly criticize the employer and its activities. The right accrues to the employees when they have already pointed out the problem and the abuses of the employer in a serious way and it did not change anything. Criticism may not be made-up, or intended to only harm the employer. The public employees are due to constitutional laws on freedom of expression, a more fundamental right to criticize his employer and also protection of the informant protection, protection against interference from the employer and they are banned to research where the information comes from. To reduce the negative opinions of their employees, employers should have a clear policy on opinion in social networks and a review of what the duty of loyalty means. / Användningen av sociala medier har ökat märkbart under de senaste åren och har även medfört en del problem. Det har uppmärksammats fall i media där anställda negativt kritiserat sin arbetsgivare på sociala medier vilket senare har lett till uppsägning av arbetstagaren. Syftet med uppsatsen är att undersöka vad en anställd, privat och offentlig sektor, har för rätt att uttrycka sig om sin arbetsgivare i olika slags former men främsta fokus på sociala medier. Arbetstagarna har en lojalitetsplikt mot sin arbetsgivare vilket innebär att de ska vara lojala mot sin arbetsgivare och inte medvetet skada denne. Anledningen till att arbetstagarna uttalat sig kring sin arbetsgivare i sociala medier har sin grund i att de även har yttrandefrihet och det uppkommer i sådant fall en kollision mellan deras rättigheter och skyldigheter som anställd. De anställda innehar även en kritikrätt som ger dem rätt att offentligt kritisera arbetsgivaren och dess verksamhet. Rätten tillfaller de anställda först när de har påtalat problemet eller missförhållandena för arbetsgivaren på ett seriöst sätt och denne inte förändrat något. Kritiken får dock inte vara påhittad eller ämnad att endast skada arbetsgivaren. De offentligt anställda har tack vare grundlagarna kring yttrandefriheten en mer långtgående rätt att kritisera sin arbetsgivare och även ett skydd av meddelarskyddet, repressalieförbudet och efterforskningsförbudet. För att minska negativa yttranden från sina anställda bör arbetsgivarna ha en tydlig policy kring yttranden i sociala medier och en genomgång av vad lojalitetsplikten innebär för de anställda.

In this paper, the legal situation regarding freedom of expression versus the duty of loyalty is investigated, this in a context where an employee makes critical statements about his employer through social media. The duty of loyalty is a part of all employment relationships and it follows implicit from the contract regardless of whether it is specified in it or not. This duty means that an employee is required to put the employer's interests before his own and avoid all situations that end up in collision of the duties. The employee may no t either act in such a way that is intended to harm the employer. This means that the employee must be even off duty careful not to appear disloyal to the employer. This may lead to that a status update on Facebook, even when made on the employee's free time, can be regarded as disloyal conduct, with the dismissal or disciplinary action as a result. Case law states that the point of departure regarding criticizing the employer must be that the employee has an extensive such a possibility to that, without that being considered as disloyal conduct. However, statements that are intended to harm the employer are considered to be disloyal conduct. Concerning the constitutionally protected freedom of expression, only those who are public employees are protected by it. This protection allows them to extensively discuss and criticize their employers. In the public sector the freedom of speech comes before the duty of loyalty. So is not the case for the employees in the private sector, since they do not enjoy the protection which the Constitution gives. The fact that an employee chooses to express his dissatisfaction through social media is not one of the valuation parameters when the Labour Court decides whether the critical statement constitutes an objective ground for dismissal. However, one can see that such a process contributes to a wider dissemination of the statement. And it can be discussed if the employee’s purpose with a Facebook comment is really to deal with grievances in the workplace.

<p>The aim of this study is to analyze the discussion on the publication of twelve caricatures of the prophet Muhammad, in two Swedish newspapers – Dagens Nyheter and Sydsvenska Dagbladet. The caricatures were originally published in the Danish newspaper Jyllands-Posten, in September 2005. Even though the violent protests and attacks against Danish interests gained major media attention in Sweden few – if any – major Swedish newspapers published the caricatures.</p><p>Using Fairclough’s Critical Discourse Analysis (CDA), a theory and a method that critically examines the relationship between text, the discourse practice in which text is produced and consumed, and the wider social practice, this study examines why Swedish newspapers chose not to publish any caricatures.</p><p>The study concludes that the relationship between orders of discourse continuously affect, and is also affected by, Swedish media content. However, CDA cannot present the “truth” behind the decision not to publish the caricatures. It can only draw hypothetical conclusions, in which it is suggested that – due to the fact that the powers of media institutions continue to grow – the media is forced to take on a greater responsibility as a political actor. Thus, Swedish newspapers decided not to publish in order for Sweden not to become involved in that international conflict.</p>

The discussions about cyber hate has become a burning question, and there is an increasing debate about the conflict of interests between the freedom of speech and how to avoid online content that offends the personal integrity. It is often reported that celebrities have been targets of the harmful comments, but cyber hate is something that can affect us all.  With the development of the Internet, more people have been able to make their voice heard and to participate actively in the public debate. Scientists believe that the Internet promotes a free exchange of opinions and improves democracy. The question is though whether it actually could lead to the opposite? The climate on the Internet gets tougher, and we see that some people use the social media comment fields in order to hurt and offend others. There is a risk that the fear of becoming a victim of cyber hate becomes greater than the will to say what you want, without limitations. This leads to widespread self-censorship and that people might feel inhibited when expressing themselves on the Internet. The aim of this thesis is to investigate a possible link between cyber hate and self-censorship, in relation to the public space and free, open and respectful debates. Through this paper we have found that there is a relationship between cyber hate and the degree of self-censorship. People affected by cyber hate tend to increase their way of censoring themselves when publishing on the Internet, although in different ways and extent.

Tidigare forskning har visat att sociala medier är avgörande för informationsspridning i länder med begränsad yttrandefrihet, men också att sociala medier kan vara svårtolkade samt vilseledande. Syftet med denna intervjustudie var att åskådliggöra relationen mellan sociala medier och traditionell journalistik. Studien fokuserade på svenska journalisters användning och värdering av sociala medier i rapporteringen om den politiska utvecklingen i Iran, under perioden 12 juni 2009 till 11 februari 2010. Kvalitativa forskningsintervjuer utfördes med de svenska journalisterna Natalie Besér (DN), Per Jönsson (DN), Said Montazeri (Radio Hambastegi), Mattias Pleijel (TT) och Kinga Sandén (Sydsvenskan). Intervjuerna fokuserade på följande fem specifika händelser: presidentvalets resultat (13 juni, 2009), Khameneis fredagsbön (19 juni, 2009), Neda Soltans dödsskjutning (20 juni, 2009), demonstrationerna under Ashura (27december) och demonstrationerna under revolutionens årsdag (11 februari, 2010). Vår analys visar att journalisterna inte var odelat positiva till sociala medier men att de använde sociala medier som källor i varierande utsträckning. Det var också påtagligt att det skedde direkta källhänvisningar till olika sociala medier i journalisternas texter eller inslag. Samtliga journalister kontrollerade den information de hämtade från sociala medier med andra icke-sociala mediekällor för att verifiera korrektheten innan de publicerade informationen. Våra slutsatser är att sociala medier på ett berikande sätt kompletterar traditionell journalistik då de används medvetet och källkritiskt.