A dissertação discute o uso de jogos no ensino de Estatística. Foram feitas pesquisas referentes às indicações dos parâmetros curriculares nacionais (PCN) e ao uso de jogos no ensino, incluindo os para Estatística. Neste contexto, desenvolvemos e analisamos o jogo digital Leilão do menor lance. Também, sugerimos uma metodologia para o uso desse jogo em sala de aula e apresentamos resultados de aplicação feita com dois grupos de estudantes, a fim de habilitar esse jogo como uma ferramenta adicional de ensino. / The dissertation discusses the games usage in teaching Statistics. It is done a study on the recommendations of National Curricular Parameters (PCN) and on the use of educational games, including those for Statistics. In this context, we develop and analyze the digital game Leilão do menor lance. Also, we suggest a methodology to apply that game in classroom and present results from application to two groups of students, helping to enable this game as an additional teaching tool.

Tyrimo objektas. Startinio penketo ir juos keičiančių žaidėjų varžybinės veiklos rodikliai. Tyrimo tikslas. Nustatyti ir įvertinti žaidimo rodiklių skirtumus tarp rungtynes pradedančių ir juos keičiančių žaidėjų Europos vyrų krepšinio čempionate. Tyrimo uždaviniai: 1. Nustatyti ir įvertinti Europos vyrų krepšinio čempionato startinio penketo žaidėjų varžybinės veiklos rodiklius; 2. Nustatyti ir įvertinti Europos vyrų krepšinio čempionato atsarginių žaidėjų varžybinės veiklos rodiklius; 3. Palyginti Lietuvos vyrų krepšinio rinktinės startinio penketo ir atsarginių žaidėjų žaidimo rodiklių skirtumus laimėtose ir pralaimėtose rungtynėse. Tyrimo rezultatai. 2011 m. Lietuvoje vykusio Europos vyrų krepšinio čempionato metu, Lietuvos rinktinės rungtynes pradedantys krepšininkai vidutiniškai pelnė po 45,3 ± 6,2 taško per rungtynes, tai sudarė 55,4 % rungtynėse pelnomų taškų. Krepšininkai vidutiniškai metė po 26,3 ± 7,6 metimus iš artimo ir vidutinio nuotolio, tai sudarė 58,4 % visų komandos atliktų metimų iš artimo ir vidutinio nuotolio, iš jų vidutiniškai pataikė po 14,4 ± 3,0 metimus t.y. 60,0 % visų komandos pataikytų metimų iš artimo ir vidutinio nuotolio. Išvados. Lietuvos vyrų krepšinio rinktinės starto penketo žaidėjai pelno statistiškai reikšmingai mažiau taškų, nei Ispanijos vyrų krepšinio rinktinės starto penketo žaidėjai (p < 0,05), tačiau Lietuvos rinktinės starto penketo žaidėjus keičiantys žaidėjai pelno statistiškai reikšmingai daugiau taškų už Ispanijos rinktinės ne... [toliau žr. visą tekstą] / Object of the research. Starting five and changing player’s game related statistic. The aim of research: to identify and assess game related statistic differences between starting five players and substitution players in the European Men’s Basketball Championship. Tasks of the research: 1. To identify and assess European Men’s Basketball Championship starting five player’s game related statistic. 2. To identify and assess European Men’s Basketball Championship non-starting players game related statistic. 3. Compare Lithuanian men's basketball team starting five players and non-starting players game related statistic differences between won and lost games. Results. European men's basketball championship in 2011, which was held in Lithuania, the Lithuanian national team starting five players scored an average of 45,3 ± 6,2 points per game, which accounted for 55,4% of all points scored in game. Players made an average of 26,3 ± 7,6 shots from close and medium range, which accounted for 58,4% of all team made shots from close and mid-range, of the average hit after 14,4 ± 3,0 throws i.e., 60,0% of all team hit shots from close and medium range. Conclusions. Lithuanian men's basketball team starting lineup of five players profit significantly fewer points than the Spanish men's basketball team starting lineup of five players (p < 0,05), but the Lithuanian national team non-starting players profits significantly higher score for the Spanish national team at the non-starting... [to full text]

The Objective of the Remote Measurements Calibration (RMC) method is to minimize systematic errors through an appropriate scaling procedure. A new method for RMC has been developed. This method solves the problems of observability, multiplicity of solutions, and ambiguity of reference points associated with the method proposed by Adibi et. al. [6-9]. The new algorithm uses the simulated annealing technique together with the matroid method to identify and minimize the number of RTUs (Remote Terminal Units) required to observe the system. After field calibration, these RTUs provide measurements that are used to estimate the whole state of the system. These estimates are then returned as a reference for remotely calibrating the remaining RTUs. The calibration coefficients are estimated by means of highly robust estimator, namely the Least Median of Squares (LMS) estimator. The calibration method is applicable to large systems by means of network tearing and dynamic programming. The number of field calibrations can be decreased further whenever multiple voltage measurements at the same buses are available. The procedure requires that the measurement biases are estimated from recorded metered values when buses, or lines, or transformers are disconnected. It also requires the application of a robust comparative voltage calibration method. To this end, a modified Friedman test has been developed and its robustness characteristics investigated. / Ph. D.

This study is a result from a major investigation about the snow conditions in Sweden since the beginning of the twentieth century. For this purpose, data were analysed with respect to the maximum snow depth and the number of days with snow cover every year from some more than forty selected stations. These stations were then divided into different regions and means were calculated for each series. The data are presented in the shape of different histograms in the four following categories; the whole period in request (1900-2003), the latest 43 years (1961-2003), consecutive mean values for every decade and time series with the highest frequented fluctuations equalized. To be able to detect any trends in the plotted time series two statistical methods, simple linear regression and Mann-Kendall’s test, were applied. The calculations belonging to these tests are showed in tables. To be able to answer the question if the global warming can be related to the latest 3-4 decades predominantly warm winters in the southern part of Sweden I have been studying correlations in snow data with respect to the northern hemispheres mean temperature for the winter season. Corresponding estimates of the correlation coefficients have also been made with respect to the Swedish winter mean temperature. The response of the tests shows that it has not been such dramatic change in the snow conditions in the long run. The magnitude of the slope for the adjusted regression lines implies that the maximum snow depth and the number of days with snow cover in average have been on a fairly constant level during the latest hundred years. When it comes to the maximum snow depth one can distinguish a tendency for a small rise in Götaland and northern Norrland. This is also the only cases which are statistical significant for the period in request (1905-2003). For the shorter period 1961-2003 however, the number of days with snow cover has decreased quite substantially in the southern part of Sweden corresponding to a decrease about 40% in Götaland and 20% in Svealand. The test based on simple linear regression gives significant results in both cases while Mann-Kendall only establishes the trend for Götaland. A closer view of the maximum snow depth for the shorter period (1961-2003) does not give the same response but there is at least evidence for a significant decrease in Svealand in the test with simple linear regression. It corresponds to a decrease of about 30% since 1960. One cannot immediately relate the changes in the Swedish snow climate to the global warming. Estimated values of the correlation coefficient do not even give significant results for the period 1961-2003 despite of the fact that the global mean temperature has raised quite considerably since 1970. The corresponding calculations for the Swedish winter mean temperature show that it plays a very important roll if the precipitation in Götaland and Svealand is coming as rain or snow while it does not matter at all in northern Norrland. / Denna studie är ett resultat av en omfattande undersökning av snöförhållandena i Sverige sedan början av 1900-talet. Jag har för detta ändamål analyserat data av maximala snödjup och antalet dagar med snötäcke per kalenderår från ett 40-tal utvalda stationer. Dessa stationer har sedan delats upp på olika regioner varefter medelvärden har räknats fram i resp. fall. Datamaterialet illustreras här i form av olika stapeldiagram uppdelat på fyra följande kategorier; hela tidsserien, perioden 1961-2003, konsekutiva 10-årsmedelvärden samt en tidsserie med de mest högfrekventa svängningarna bortdämpade. För att kunna bedöma eventuella trender i de uppritade tidsserierna så har jag använt mig av de båda statistiska metoderna enkel linjär regression resp. Mann-Kendall's test. Tillhörande beräkningar redovisas på tabellform. För att svara på frågan om den globala uppvärmningen kan sättas i samband med de senaste 30-40 årens övervägande snöfattiga vintrar i södra Sverige så har jag studerat korrelationen av snödata gentemot det norra halvklotets vintermedeltemperatur. Motsvarande beräkningar av korrelationskoefficienter har också genomförts för den svenska vintermedeltemperaturen Utslaget på testerna visar att det inte har skett så dramatiska förändringar i snöförhållandena på lång sikt. Magnituden på lutningskoefficienten för de anpassade regressionslinjerna tyder på att det maximala snödjupet och antalet dagar med snötäcke i medeltal har legat på en ganska konstant nivå under de senaste hundra åren. När det gäller maximala snödjup så kan man paradoxalt nog se en tendens till en svag uppgång för Götaland och norra Norrland. Det är också de enda fallen som är statistiskt säkerställda för tidsserien som helhet. För den kortare perioden 1961-2003 så kan man däremot se att antalet dagar med snötäcke har minskat relativt kraftigt i södra Sverige motsvarande en nedgång på cirka 40% i Götaland och 20% i Svealand. Test med enkel linjär regression ger signifikanta resultat i båda fallen medan Mann-Kendall endast fastställer trenden för Götaland. En närmare undersökning av det maximala snödjupet för den kortare tidsserien ger dock inte lika tydligt utslag i statistiken men man kan trots allt urskilja en signifikant minskning för Svealand i testet med enkel linjär regression. Det rör sig här om en nedgång på cirka 30% efter 1960. Det går inte att omedelbart relatera förändringarna i det svenska snöklimatet till den globala uppvärmningen. Beräknade värden på korrelationskoefficienten ger inte ens signifikant utslag för perioden 1961-2003 trots att den globala medeltemperaturen har ökat ganska markant sedan 1970. Motsvarande beräkningar för den svenska vintermedeltemperaturen visar att den har väldigt stor betydelse för om nederbörden i Götaland och Svealand faller som regn eller snö medan det för norra Norrland inte har någon nämnvärd påverkan.

Den här rapporten har studerat ett 10kV kabelförband och redovisat risk-värdet för alla inkluderande ledningar. Syftet för arbetet är att vidareutveckla felstatistiken på Göteborg Energi Nät AB (hädanefter GENAB) och utifrån den identifiera vilka ledningar som har störst risk för framtida fel. För att bygga en felstatistik för ledningarna har även arbetet inneburit att skapa riktlinjer för vad som ska tolkas som ett historiskt fel. Tillvägagångssättet har varit att granska alla ledningar för först hitta alla fel (skarv- och kabelfel). Efter första granskningen kunde alla riktlinjer skapas och därefter har felstatistiken kunnat byggas upp. När felstatistiken är fulländad har alla ledningar granskats igen och alla kabellängder och skarvar har fått varsitt risk-värde. Därefter har alla ledningar ett eget värde och kan lätt jämföras och analyseras med varandra. Resultatet för rapporten visar att de långa ledningarna (över 2km) har lätt för att få ett högt risk-värde. Samtidigt som det finns korta ledningar som har ett högt risk-värde likaså en lång ledning har ett lågt. Det som bidrar till att en ledning får ett högt värde är om det finns många skarvar av typen plast/plast. Det som bidrar till ett högt värde från kablar är om det finns många PEX-kablar som är över 20 år eller FCJJ-kablar som är runt 70 år. / This report has studied a 10kV cable connection and reported the risk value för all inclusive cable wires. The purpose was to further develop the fault statistics at Göteborg Energi Nät AB (henceforth GENAB) and to identify which wires are most at risk for future faults. To build a fault statistic for the wires, the work has also meant creating guidelines for what should be interpreted as a historical fault. The approach has been to first examine all wiring to find all faults (joints and cable faults). After the first examination, all guidelines could be created and then the fault statistics could be built up. When the fault statistics are complete, all wires have been re-examined and all cable lengths and joints have each received a risk value. After that, all wires have their own value and can easy be compared and analyzed between each other. The results of the report show that the long wires (over 2km) are easy to get a high risk value. While there are short wires that have a high risk value as well as a long wire has a low. What contribute a wire get a high value is if there are many joints of the type plastic/plastic. What3contributes to a high value from cables is whether there are many PEX-cables that are over 20 years old or FCJJ-cables that are around 70 years old.

No description available.

Det absolut vanligaste materialet vid nybyggnad av dricksvattenledningar var år 2008 polyeten. Flera VA-huvudmän i Sverige och Norge upptäckte dock att vissa av dessa ledningar gick sönder efter bara några få år i drift, trots det faktum att de skulle ha en drifttid på upp mot 150 år. Flera VA-bolag gick då ihop och skapade en branschorganisation under namnet 4S med syftet att stimulera till utveckling av ledningsmaterialet. Organisationen visste dock inte hur utbrett problemet med läckande PE-ledningar var och hade bara indikationer om bakomliggande orsaker. Det vill säga att PE-ledningar av stora dimensioner gick sönder efter få år i drift på grund av fel på skarven. Uppgiften med detta examensarbete var att ta fram ett statistiskt underlag som påvisar hur omfattande problemet var och kunna hitta samband som visar var och varför problemen uppkom. Ett frågeformulär som beskrev för VA-huvudmännen vilken information som eftersöktes för att kunna göra en bra undersökning sattes ihop och skickades ut. De data som sen inkom sammanställdes i ett dokument i programmet Excel för att få en enhetlig och övergripande bild. Resultaten som kom in visade sig dock ha stora brister och det var svårt att dra några statistiskt säkerställda slutsatser. Det fanns dock antydan till att problemet var på skarvar och i mindre dimensioner, oftast på servisledningar. Problembilden som uppkom under arbetets gång var att de data som tillhandahölls oftast var antingen bristfälligt eller obefintligt, och något VA-huvudmännen måste arbeta mer med. Det gick heller inte att se några ålderssamband, det vill säga att PE-ledningarna skulle gå sönder efter kort eller lång tid i drift. / The most common material used when producing new water pipes in Sweden in 2008 was polyethylene. A couple of pipe owners in Sweden discovered that pipes made out of PE who only had been operating a few years broke, despite the fact they are supposed to have a service life of 150 years. The pipe owners therefore created an organization named 4S with the target to develop the PE pipe system. The problem was that the organization did not know how widespread the problem with leaking PE pipes was and they only had indications of why it is caused. The objective with this project was to collect statistics to show how widespread the problem is and to find where and why the problem arises. A couple of question that described to the pipe owners what kind of data that was needed, on order to make a good examination, was put together and sent out. The data that came in was put together in an Excel document to get a better picture of the problem. The results that came in proved to have major flaws and it was difficult to draw statistically based conclusions. The results, however, showed a hint that the problem mainly was in the joints and in smaller dimensions. The biggest problem was that the received data most often was either inadequate or non-existent, and the pipe owners have to work harder improving the system. The statistics also cannot find any age related problem.

Unnormalised parametric models are an important class of probabilistic models which are difficult to estimate. The models are important since they occur in many different areas of application, e.g. in modelling of natural images, natural language and associative memory. However, standard maximum likelihood estimation is not applicable to unnormalised models, so alternative methods are required. Noise-contrastive estimation (NCE) has been proposed as an effective estimation method for unnormalised models. The basic idea is to transform the unsupervised estimation problem into a supervised classification problem. The parameters of the unnormalised model are learned by training the model to differentiate the given data samples from generated noise samples. However, the choice of the noise distribution has been left open to the user, and as the performance of the estimation may be sensitive to this choice, it is desirable for it to be automated. In this thesis, the ambiguity in the choice of the noise distribution is addressed by presenting the previously unpublished conditional noise-contrastive estimation (CNCE) method. Like NCE, CNCE estimates unnormalised models by classifying data and noise samples. However, the choice of noise distribution is partly automated via the use of a conditional noise distribution that is dependent on the data. In addition to introducing the core theory for CNCE, the method is empirically validated on data and models where the ground truth is known. Furthermore, CNCE is applied to natural image data to show its applicability in a realistic application. / Icke-normaliserade parametriska modeller utgör en viktig klass av svåruppskattade statistiska modeller. Dessa modeller är viktiga eftersom de uppträder inom många olika tillämpningsområden, t.ex. vid modellering av bilder, tal och skrift och associativt minne. Dessa modeller är svåruppskattade eftersom den vanliga maximum likelihood-metoden inte är tillämpbar på icke-normaliserade modeller. Noise-contrastive estimation (NCE) har föreslagits som en effektiv metod för uppskattning av icke-normaliserade modeller. Grundidén är att transformera det icke-handledda uppskattningsproblemet till ett handlett klassificeringsproblem. Den icke-normaliserade modellens parametrar blir inlärda genom att träna modellen på att skilja det givna dataprovet från ett genererat brusprov. Dock har valet av brusdistribution lämnats öppet för användaren. Eftersom uppskattningens prestanda är känslig gentemot det här valet är det önskvärt att få det automatiserat. I det här examensarbetet behandlas valet av brusdistribution genom att presentera den tidigare opublicerade metoden conditional noise-contrastive estimation (CNCE). Liksom NCE uppskattar CNCE icke-normaliserade modeller via klassificering av data- och brusprov. I det här fallet är emellertid brusdistributionen delvis automatiserad genom att använda en betingad brusdistribution som är beroende på dataprovet. Förutom att introducera kärnteorin för CNCE valideras även metoden med hjälp av data och modeller vars genererande parametrar är kända. Vidare appliceras CNCE på bilddata för att demonstrera dess tillämpbarhet.

Framgången inom maskininlärning och djupinlärning beror till stor del på stora, annoterade dataset. Att tilldela etiketter till data är väldigt resurskrävande och kan till viss del undvikas genom att utnyttja datans statistiska egenskaper. En maskininlärningsmodell kan lära sig att klassificera bilder från en domän utifrån träningsexempel som innehåller bilder, samt etiketter som berättar vad bilder föreställer. Men vad gör man om datan inte har tilldelade etiketter? En maskininlärningsmodell som lär sig en uppgift utifrån annoterad data från en källdomän, kan med hjälp av information från måldomänen (som inte har tilldelade etiketter), anpassas till att prestera bättre på data från måldomänen. Forskningsområdet som studerar hur man anpassar och generaliserar en modell mellan två olika domäner heter domänanpassning, eller domain adaptation, på engelska.   Detta examensarbete är utfört på Scanias forskningsavdelning för autonom transport och handlar om hur modeller för bildklassificering som tränas på kamerabilder med etiketter, kan anpassas till att få ökad noggrannhet på ett dataset med LiDAR bilder, som inte har etiketter. Två metoder för domänanpassning har jämförts med varandra, samt en model tränad på kameradata genom övervakad inlärning utan domänanpassning. Alla metoder opererar på något vis med ett djupt faltningsnätverk (CNN) där uppgiften är att klassificera bilder utav bilar eller fotgängare. Kovariansen utav datan från käll- och måldomänen är det centrala måttet för domänanpassningsmetoderna i detta projekt. Den första metoden är en så kallad ytlig metod, där själva anpassningsmetoden inte ingår inuti den djupa arkitekturen av modellen, utan är ett mellansteg i processen. Den andra metoden förenar domänanpassningsmetoden med klassificeringen i den djupa arkitekturen. Den tredje modellen består endast utav faltningsnätverket, utan en metod för domänanpassning och används som referens.    Modellen som tränades på kamerabilderna utan en domänanpassningsmetod klassificerar LiDAR-bilderna med en noggrannhet på 63.80%, samtidigt som den ”ytliga” metoden når en noggrannhet på 74.67% och den djupa metoden presterar bäst med 80.73%. Resultaten visar att det är möjligt att anpassa en modell som tränas på data från källdomänen, till att få ökad klassificeringsnoggrannhet i måldomänen genom att använda kovariansen utav datan från de två domänerna. Den djupa metoden för domänanpassning tillåter även användandet utav andra statistiska mått som kan vara mer framgångsrika i att generalisera modellen, beroende på hur datan är fördelad. Överlägsenheten hos den djupa metoden antyder att domänanpassning med fördel kan bäddas in i den djupa arkitekturen så att modelparametrarna blir uppdaterade för att lära sig en mer robust representation utav måldomänen.

Tuberculosis (TB) is an infectious respiratory disease caused by the bacterium Mycobacterium tuberculosis. TB is the second largest cause of mortality by infectious diseases and is a challenging disease to control. It spreads easily among people via droplets propagated by an infectious person. Treatment against TB has been available since the 1950s; however, various problems with treatment have led to the emergence of drug-resistance in TB bacteria, which further complicates disease control. Furthermore, TB is a disease that predominantly affects poor countries or countries with high population densities. With the generalization of travel and migration in the second half of the twentieth century, individuals infected in such countries are likely to move to or spend some time in richer countries, making TB a worldwide problem. In this thesis, we consider the role of population movement in the spread of tuberculosis by studying two different models. The first one is an extension to a spatialized context of a simple existing mathematical model for the spread of TB. We establish that, similarly to the original model, the equilibrium without disease is globally asymptotically stable when the basic reproduction number $\R_0$ is less than one. In the case that $\R_0>1$, we prove that the system is uniformly persistent. The second model considers the spread of drug-resistant TB in a population, then between connected populations. We establish that a backward bifurcation can occur and that the coupled system has more types of equilibria than the systems in isolation. Finally, we consider a general class of models including the previous two in isolation and after coupling. We investigate which dynamical properties of the isolated models are preserved when coupling the models through movement. Some new results are provided in that direction.