Bakgrund: Intensivvårdsdelirium är ett akut debuterande psykiskt tillstånd som kännetecknas av ändrad medvetandenivå, nedsatt orienteringsförmåga, försämrade minnesfunktioner och avvikande beteende och varar från några timmar till några dagar. Orsaken till IVA-delirium är ofta en komplex kombination av flera faktorer. Behandling av IVA-delirium består av farmakologiska och icke-farmakologiska åtgärder. IVA-delirium är sammankopplas med ökad mortalitet, förlängd tid på intensivvårdsavdelningen och försämrad livskvalitet hos patienter. Syfte är att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda och kommunicera med patienter med intensivvårdsdelirium. Metod: En deskriptiv litteraturstudie med systematisk litteratursökning. Resultat: Studiens resultat består av två kategorier Krävande men givande och Behandling av akut delirium med subkategorier och beskriver intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av vården, bedömning, behandling av och kommunikation med deliriösa patienter. Slutsats: Akut delirium hos kritiskt sjuka patienter är ett tillstånd som är obehagligt för både patienter och personal. Effektiv kommunikation är ett värdefullt instrument i prevention och behandling av delirium men kräver kunskap och tålamod från sjuksköterskor. Det finns ett behov av vidare forskning om standardiserade bedömningsinstrument och deras användning på intensivvårdsavdelningar i Sverige.

Syftet med studien var att beskriva hur närstående till intensivvårdspatienter upplevde en intensivvårdsavdelning (IVA) med fokus på delaktighet och omvårdnad. I studien intervjuades fem närstående. Intervjuerna analyserades med hjälp av en förenklad variant av meningskodning och tre kategorier som beskrev de närståendes upplevelser av IVA utvecklades. Kategorierna benämndes: "Första intrycket av IVA", Att leva med osäkerhet" och "Att vara delaktig". De närstående upplevde ett inre kaos när deras anhörig vårdades på IVA och använde sig av olika copingstrategier. De närstående beskrev intensivvårdssjuksköterskornas omvårdnad och bemötande på ett positivt sätt men vissa upplevde att läkare och kurator var frånvarande. Den största oron handlade om hur patienten skulle återhämta sig och hur framtiden skulle bli. Att få vara delaktig på IVA var ingen självklarhet och några anhöriga hade själva krävt att få vara med. / The aim of this study was to describe the experience of the close relatives of patients in an intensive care unit (ICU) with focus on participation and nursing care. In the study five persons who were close relatives were interviewed. The analysis of the interviews was done with a simplified version of code-of-meaning and three categories that showed experiences of importance of the relatives in the ICU emerged. The categories were called: "The first impression of the ICU", "To live with uncertainty" and "To be involved". The close relatives of the patient experienced inner chaos when the patient was in the ICU and they used different coping strategies. The close relatives of the patients described the nursing care provided by the intensive care nurses and the way they had been treated in a positive way but some lacked contact with physicians or a counselor. Their biggest concern was whether the patient would recover and how their future would turn out to be. It was not obvious for the close relatives to bee involved in the care of the patient, some felt they have had to demand it.

Bakgrund: På en intensivvårdsavdelning vårdas personer med svikt i ett eller flera organ. Patienterna har ofta komplexa tillstånd och kan gå från stabil till kritisk sjuk mycket fort. För att vara kvalificerad att arbeta på en intensivvårdsavdelning kräver avancerad teoretisk och praktisk kunskap. I Sverige krävs en specialistutbildning motsvarande ett års studier. Arbetet kan trots detta upplevas utmanande som nyutexaminerad intensivvårds-sjuksköterska. Särskilt utmanande antas situationen vara för de som varit nyutexaminerade under Covid-19-pandemin under år 2020.  Motiv: Tidigare studier visar på att nyexaminerade intensivvårdssjuksköterskor behöver tid på sig för att bygga erfarenhet och känna sig trygga i sin nya roll. Det antas att de nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskorna i samband med Covid-19-pandemin har haft liknande, men även andra erfarenheter. Studien kan ge vägledning i hur man kan utföra förbättringsarbete för den nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskan och förenkla transitionen in i professionen. Syfte: Syftet med studien är att belysa erfarenheter av att vara nyutexaminerad intensivvårdssjuksköterska på intensivvårdsavdelning under en pandemi. Metod: Studien är utförd med en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjufrågor med sju intensivvårdssjuksköterskor. Insamlade data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultat visas i tre huvudkategorier; “Behov av formellt stöd”, “Arbetsklimatets kan påverka både positivt och negativt” och “Utveckling genom utmaningar”. Huvudkategorierna har två subkategorier vardera; “Inskolning och mentorskap”, “Brister under introduktionstiden”, “Tillåtande arbetsklimat”, “Arbetsklimat som inte stimulerar till utveckling”, “Stress, osäkerhet och överväldigande ansvar” och Stimulerande och utvecklande.  Konklusion: Pandemin har påverkat intensivvårdssjuksköterskan både positivt och negativt, vilket påverkat transitionen för de nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskorna. Att de nyutexaminerade påverkas mycket av Covid-19-pandemin i norra Sverige som varit relativt skonat i jämförelse med andra delar av Sverige är ett varningstecken. Fler studier bör utföras där belastning varit högre för att få en bättre bild av erfarenheten av att vara nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterska under en pandemi. Nyckelord: Covid-19, erfarenheter, intensivvårdsavdelning, kvalitativ metod, nyutexaminerad intensivvårdssjuksköterska, pandemi.

SAMMANFATTNING (Svensk)  Titel: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av överrapportering Fakultet: Hälsa, natur – och teknikvetenskap Kurs: Examensarbete – omvårdnad, 15 HP Författare: Josefin Axelsson & Mathilda Blomberg Handledare: Anders Sidenblad Examinerande lärare: Cecilia Olsson Examinator: Jan Nilsson Sidor: 24 Datum för examination: 2022-06-20 Svenska nyckelord: Intensivvårdssjuksköterskor, Erfarenheter, Överrapportering, Intensivvårdsavdelning Introduktion: Intensivvårdssjuksköterskors profession kännetecknas av arbete inom avancerad vård och i en högteknologisk miljö kombinerat med komplex omvårdnad vilket ställer höga krav på intensivvårdssjuksköterskors kompetens. Intensivvårdssjuksköterskor har ansvaret att både ge och ta emot överrapporteringar avseende patientens tillstånd och är ett moment som om det brister kan äventyra patientsäkerheten. Syfte: Intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter av överrapportering inom slutenvården. Metod: Kvalitativ litteraturstudie, där åtta artiklar inkluderades och analyserades med manifest innehållsanalys. Resultat: Intensivvårdssjuksköterskorna erfarenheter resulterade i kategorin: Faktorer som påverkar överrapportering och tre underkategorier: Förberedelser och metoder, Kommunikationsverktyg och struktur, Att bemöta och att bli bemött. Konklusion: Överrapportering är komplex arbetsuppgift och det finns faktorer vid överrapportering som påverkar kvaliteten av rapporten. Kommunikationsverktyg och hur vårdpersonal uppträder mot varandra kan minska att patientinformation missas och risk för vårdskada blir lägre. Utbildning, klinisk träning och utvärdering av modeller för överrapportering kan öka patientsäkerheten. / ABSTRACT (English)  Title: Intensive care nurses' experiences of handover Faculty: Health, Science and Technology Course: Degree project – nursing, 15 ECTS Authors: Josefin Axelsson & Mathilda Blomberg Supervisor: Anders Sidenblad Examiner: Cecilia Olsson Examiner: Jan Nilsson Pages: 24 Date for the examination: 2022-06-20 Key words: Intensive care nurses, Experiences, Handover, Intensive care units Introduction: The profession of intensive care is characterized by work in advanced care and in a high-tech environment combined with complex nursing, wich places high demands on the competence of intensive care nurses. Intensive care nurses are responsible for both giving and receiving handover regarding the patients condition and are a moment that, if there are shortcomings, can jeopardize patient safety. Aim: Intensive care nurses' experiences of handover in inpatient care. Method: Qualitative literature study, where eight articles were included and analyzed with manifest content analysis. Results: The intensive care nurses experiences resulted in the category: Factors that affect handover and three subcategories: Preparations and methods, Communication tools and structure, To interact. Conclusion: Handover is a complex task and there are factors in handover that affect the quality of the report. Communication tools and how care staff behave towards each other can reduce that patient information is missed and the risk of care injury is lover. Education, clinical training and evaluation of models for handover can increase patient safety.

Bakgrund: Alla intensivvårdsavdelningar i Sverige ska kunna stabilisera och vårda ett kritiskt sjukt barn upp till 48 timmar. Detta ställer stora krav på personalen och att intensivvårdssjuksköterskan ska kunna bemöta och kommunicera med barnet och familjen, hantera teknisk apparatur, prioritera och göra bedömningar av det sjuka barnet. Syfte: Syftet var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda barn under 12 år på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats användes. Intervjuer med en öppen fråga genomfördes och latent innehållsanalys användes i analysen av materialet. Resultat: Resultatet består av tre kategorier, "en ovan situation", "en förebyggande kultur" och "att se hela familjen", vilket tillsammans bildar temat: att vara i en krävande och otrygg situation och att samtidigt kunna ge en professionell och god vård. Slutsats: Resultatet visar att bristande kunskap och erfarenhet skapar en stor stress och rädsla hos intensivvårdssjuksköterskan. Rädslan och stressen minskar om intensivvårdssjuksköterskan bygger upp erfarenhet, kunskap och får tid till förberedelse. Scenarioövningar, tydliga riktlinjer och mallar, kunna se hela familjen och vilken betydelse familjen har för det kritiskt sjuka barnet beskrivs som viktigt. Samarbete på intensivvårdsavdelningen och med barnkliniken ökar intensivvårdssjuksköterskans trygghet. Ett kliniskt kompetent och vårdande möte med det sjuka barnet och dennes familj ses som betydelsefullt för de inblandades välbefinnande och hälsa i vården av ett sjukt barn på en allmän intensivvårdsavdelning

Objective: The diagnosis of delirium in intensive care unit patients is frequently missed. Key symptoms to identify delirium are motoric alterations, changes in activity level, and delirium-specific movements. This study aimed to explore features collected by a single wrist-worn accelerometer as indicators of delirium. Methods: The study included twenty-two patients in the intensive care unit. The data was collected with the GENEActiv accelerometer device and the activity level was calculated. Differences between the delirious and nondelirious patients were tested. Results: Differences in activity level and rest-activity patterns were noticed between the delirious and non-delirious patients. However, the differences were not found to be significant. Conclusion: Activity patterns revealed differences between delirious and non‐delirious patients. Further study is required to confirm the potential of actigraphy in the early detection of delirium in the intensive care unit. / Mål: Diagnosen delirium hos intensivvårdspatienter missas ofta. Nyckelsymptom för att identifiera delirium är motoriska förändringar, förändringar i aktivitetsnivå och deliriumspecifika rörelser. Denna studie syftade till att utforska funktioner som samlats in av en enskild handledsburen accelerometer som indikatorer på delirium. Metod: Studien omfattade tjugotvå patienter på intensivvårdsavdelningen. Data samlades in med GENEActiv accelerometerenheten och aktivitetsnivån beräknades. Skillnader mellan de delirious och icke-delirious patienterna testades. Resultat: Skillnader i aktivitetsnivå och viloaktivitetsmönster noterades mellan de deliriösa och icke-deliriösa patienterna. Skillnaderna visade sig dock inte vara signifikanta. Slutsats: Aktivitetsmönster avslöjade skillnader mellan deliriösa och ickedelirösa patienter. Ytterligare studier krävs för att bekräfta potentialen för aktigrafi vid tidig upptäckt av delirium på intensivvårdsavdelningen.

Bakgrund: Verbal kommunikation är ett av flera sätt att förmedla smärta genom. Patienter som är påverkade av läkemedel med sederande effekt har en försvårad situation att förmedla smärtan. Sjuksköterskor behöver kunna bedöma smärta hos patienter som är påverkade av sedering. Smärtbedömning hos sederade patienter kräver kunskap och förståelse, så att adekvat smärthantering ska kunna sättas in och att konsekvenser av obehandlad smärta undviks. Obehandlad smärta kan leda till akut och långvarigt lidande för patienten. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att bedöma smärta hos sederade patienter på anestesi- och intensivvårdsavdelning. Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats baserad på tio vetenskapliga artiklar var av sju kvalitativa och tre kvantitativa, publicerade mellan 2015–2022. Databaserna som användes var PubMed och CINAHL. Data som extraherats analyserades genom en innehållsanalys. Resultat: Arbetserfarenhet identifierades som en viktig del i smärtbedömningen. I bedömningen av smärta värderades förändringar i stigande vitalparametrar, kroppsliga tecken som grimaser och oroligt beteende vilket var starkt förknippat med smärta. Kunskap om smärta, förståelse för patientens individuella behov och förutsättningar var viktiga områden för en individanpassad smärthantering. Sedering försvårade kommunikationen för patienten, därav prioriterade sjuksköterskorna smärtlindring. Slutsats: Sjuksköterskor belyste att arbetserfarenhet var betydelsefull för deras smärtbedömning samt att det fanns tecken hos patienten som kunde tolkas som smärta. Förändringar i vitalparametrar användes som en faktor som vägdes in i smärtbedömningen. Det var för sjuksköterskorna högt prioriterat att smärtlindra patienter som var sederade och det framkom att det kunde vara en balans mellan smärtlindring och sedering.

Bakgrund: Överflyttningen för patienter mellan IVA och allmän vårdavdelning kan leda till psykisk och fysisk påfrestning för både patienter och närstående. För att skapa en god omvårdnad vid överflyttningen behöver patienters och närståendes upplevelser undersökas för att identifiera vilka behov de uttrycker. Syfte: Beskriva patienters och närståendes upplevelser av överflyttningen från IVA till en allmän vårdavdelning. Metod: Kvalitativ litteraturstudie med induktiv manifest ansats där analysen utgick från fjorton vetenskapliga artiklar. Resultat: Fem kategorier: Att uppleva missnöje, ångest, och otrygghet innan överflyttningen från IVA, Att uppleva förlust av kontroll och trauma under överflyttningen, Att uppleva tvivel, sårbarhet, och bristande förberedelse efter överflyttningen från IVA, Att uppleva brist på kommunikation och ett minskat stöd i den förändrande vårdmiljön, och Att överflyttningen blev ett steg i rätt riktning och gav tillbaka kontrollen. Upplevelserna går att koppla till vårdmiljön, kommunikationen, stödet från närstående och vårdpersonal, förberedelserna inför överflyttningen, och i vilken grad närstående och patienter involverades i vården. Slutsats: Interventioner bör sättas in tidigt i överflyttningsförloppet och inkluderar främst förberedande samtal och en uppdatering i utskrivningskriterierna från IVA. Ytterligare forskning krävs för att undersöka de rekommenderade interventionerna samt lyfta in sjuksköterskors perspektiv i överflyttningen.

Bakgrund: Akut konfusion är ett vanligt förekommande fenomen på intensivvårdsavdelningar. Tillståndet är övergående vid behandling, vilken främst består av omvårdnadsåtgärder. Symtomen består av akut förvirring och förlust av uppmärksamhet och medvetande till sin omgivning.  Syfte: Att undersöka erfarenheter av att ha genomgått akut konfusion i samband med vård på intensivvårdsavdelning. Metod: Allmän deskriptiv litteraturstudie med ett resultat grundat på tio originalartiklar med intervjustudier som metod, funna i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna har kvalitetsgranskats mot granskningsmall framtagen av SBU där risk för bias bedömdes som låg, medel eller hög. Resultatet analyserades utifrån Popenoe et al. guide för dataanalys.   Resultat: Två teman utgjorde studiens resultat; Funktionspåverkan samt Hallucinationer och vanföreställningar. Främst negativa upplevelser med stor påverkan beskrevs. Studiens resultat utgörs av olika typer av funktionspåverkan, hur akut konfusion haft en påverkan på patienternas kommunikationsförmåga, minne, känsla av kontroll samt hantering av deras känslor. Samtliga deltagare upplevde någon slags hallucination eller vanföreställning. Patienter beskrev upplevelser av förändrade personligheter, upplevelse av misstro och fara, hallucinationer och vanföreställningar kring djur samt positivt upplevda hallucinationer.  Slutsats: Patienter önskar mer information kring akut konfusion samt risken för insjuknande. En önskan om att anhöriga erbjuds större deltagande finns, liksom att mer utbildning för vårdpersonal ges vid implementerandet av screeningverktyg, såväl som tydligare rutiner på avdelningarna. En önskan finns även om ytterligare utbildning av personal gällande bemötandet vid akut konfusion för att underlätta såväl tillfrisknande som välmående.

Introduktion: Akut konfusion är ett tillstånd som karakteriseras av akut kognitiv svikt och drabbar upp till 80% av kritiskt sjuka patienter på intensivvårdsavdelningar.  Tillståndet skapar ett lidande hos patienten och ger även negativa konsekvenser för anhöriga, vården och samhället. Behandlingen består i första hand av omvårdnadsåtgärder vilket ställer höga krav på sjuksköterskans kompetens.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva vuxna patienters upplevelser av akut konfusion på intensivvårdsavdelning.  Metod: Allmän litteraturstudie med kvalitativ ansats. Tretton kvalitativa artiklar söktes i databaserna PubMed, CINAHL samt i metaanalysers referenslistor. Kvalitetsgranskningen utfördes med kvalitetsgranskningsmall från SBU. Resultatanalysen genomfördes med Forsberg & Wengströms analysmodell.  Resultat: I resultatet identifierades fem teman: upplevelser av sjuksköterskans och närståendes förhållningssätt och bemötande, upplevelser av perceptionsstörningar, upplevelser av att vara vilsen i tid och rum, upplevelser av skiftande sinnesstämning samt upplevelser av agitation och paranoia.  Slutsats: Patienternas upplevelser av akut konfusion beskrevs som ett lidande. De framkom att patienterna nyttjade olika copingstrategier för att hantera tillståndet. Genom att ha kunskap om detta kan sjuksköterskan vara ett stöd i att lindra patientens lidande. Patienters upplevelser behöver studeras ytterligare så sjukvårdspersonal kan utbildas vidare i ämnet och på så sätt erbjuda en god vård för denna patientgrupp. / Introduction: Acute confusion is a condition characterized by an acute cognitive failure and affects up to 80% of the severely ill patients in intensive care units. The condition contributes to suffering for the patient and also generates negative consequences for relatives, healthcare and society. The treatment is primarily nursing measures which makes high demands on nurses competence.  Aim: The aim of the study was to describe the adult patient's experience of acute confusion in the intensive care unit.  Method: A general literature study with a qualitative approach. Thirteen qualitative studies were found in the databases PubMed, CINAHL and through metaanalyzes references. The quality review was done implementing the quality review template from SBU. The result analysis was carried out using Forsberg and Wengströms analysis model.  Results: The result identified five themes: experiences of the nurse and relatives approach and reception, experiences of perception disorders, experiences of being disoriented in time and space, experiences of mood swings, and also experiences of agitation and paranoia.  Conclusion: Patients' experiences of acute confusion was described as a suffering. Patients used different coping strategies to manage their condition. With knowledge about the condition the nurse can be a support in easing the patients suffering. Patients' experiences need to be studied further so healthcare professionals can be educated about the subject and offer good care för this patient group.