Introduktion: Intensivvården är invasiv och resurskrävande, när patientens tillstånd försämras och behandlingen inte längre är till nytta för patienten ska beslut om att avsluta livsuppehållande behandling fattas. Intensivvårdssjuksköterskors kompetens och relation till patient och närstående kan anses viktig i beslutsprocessen. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av beslutsprocessen vid övergång från kurativ och livsuppehållande behandling till att avsluta livsuppehållande behandling och övergå till palliativ vård. Metod: En systematisk litteraturöversikt med induktiv ansats enligt SBU:s metodbok. Data analyserades med tematisk analys. Resultat: Analysen genererade tre teman och sju subteman. Tema1: Beslutsförfarande i teamet med subteman: Intensivvårdssjuksköterskors vilja att vara delaktiga i beslut och Kommunikation i teamet om beslut. Tema2: Relation och information till patienten och närstående med subteman: Information till närstående, Brytpunktssamtal och Intensivvårdssjuksköterskor som företrädare för patient och närstående. Tema 3: Brist på utbildning i palliativ vård skapar stress med subteman: Brist på utbildning och riktlinjer i palliativ vård och Att avsluta livsuppehållande behandling en emotionell utmaning. Konklusion: Intensivvårdssjuksköterskor upplever ett behov av delaktighet i beslutsprocessen, utbildning och stöd från teamet vid övergången till palliativ vård. Det kan anses vara förutsättningar för att intensivvårdssjuksköterskor ska kunna vara patientens företrädare och ge god omvårdnad och en värdig död.

Bakgrund: Dödsfall bland barn i Sverige är ovanligt. Ungefär 98 % av alla barn som vårdas på intensivvårdsavdelning överlever upp till vuxen ålder. Detta gör att sjukvården saknar erfarenhet av omhändertagande av föräldrarna till ett döende barn. Ett barns död väcker starka känslor hos föräldrarna. De kan känna förtvivlan, sorg, chock, skuld och depression. Genom familjecentrerad vård kan sjukvården stödja föräldrarna i deras svåra situation vid vården av barnet i livets slutskede. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa föräldrars upplevelser i samband med att deras barn dör på en intensivvårdsavdelning. Metod: En systematisk litteraturstudie utfördes. Artiklar söktes i databaserna CINAHL, PubMed och PsycINFO. Även manuell sökning genomfördes. Nio artiklar inkluderades. Relevanta artiklar analyserades för att identifiera kategorier. Resultat: Analysen resulterade i fem huvudkategorier och tolv underkategorier. Huvudkategorierna var: samspelet mellan föräldrar och personal, förtroende för vården runt det döende barnet, omgivningens betydelse för föräldrarna, att få vara förälder och olika former av stöd. Slutsats: Genom ökad kunskap och förståelse för föräldrarnas upplevelser i samband med att ett barn dör på en intensivvårdsavdelning kan personalen bättre hantera föräldrarnas sorg och tillgodose deras behov. / Background: Death during childhood in Sweden is uncommon. Approximatley 98% of all children cared for in the intensivecareunit survive into adulthood. This means that the public health care system does not acquire much experience in taking care of parents of a child who has died. A child’s death leads to strong emotional experiences for parents. They can experience hopelessness, grieving, shock, guilt, and depression. Through family centered care, the health care system can support parents during the difficult period with end-of-life health care for a child. Aim: The aims of this literature review was to examine parental experiences in connection with the death of their child in an intensive care unit setting. Method: A systematic literature search was conducted. Articles were searched in the databases CIHNAL, PubMed and PsycINFO. Manual search was also conducted. Nine articles were included. Relevant articles were analyzed for categories. Result: The analysis resulted in five main categories, and twelve sub categories. The main categories included the following: interplay between parents and personnel, parental trust in the dying child’s health care management, the impact of the surroundings on the parents, the ability for the parents to maintain a parental role and various forms of support. Conclusion: Through better knowledge and understanding of parental experience when a child dies in an intensive care unit, personnel can better manage the parents grief and meet their needs.

SAMMANFATTNING Bakgrund: På en intensivvårdsavdelning för nyfödda vårdas kritiskt sjuka och/eller ostabila nyfödda barn som är i behov av sjukvård dygnet runt. Miljön på avdelningen ska främja föräldrars medverkan och närvaro i vården vilket ska optimeras på moderna intensivvårdsavdelningar för nyfödda. Föräldrar till sjuka barn har rätt att vara närvarande och aktivt medverka i vården av sitt barn. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att undersöka föräldrars, vars barn tidigare vårdats på en intensivvårdsavdelning för nyfödda, tankar och synpunkter på utformning av en, utifrån deras erfarenheter, optimal intensivvårdsavdelning för nyfödda.   Metod: Enkäter skickades hem till föräldrar (n=39) vars barn vårdats på intensivvårdsavdelningen för nyfödda vid Akademiska barnsjukhuset i Uppsala under minst en månad under 2015. Svaren i de öppna frågorna analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Föräldrarna (n=18) beskrev att personalens sätt att arbeta; rutiner, bemötande och kommunikation, både kunde underlätta och försvåra deras medverkan och närvaro i vården av barnet. Flertalet faktorer i avdelningens miljö påverkade föräldrars närvaro och medverkan både fyskiskt och psykiskt. Föräldrarna beskrev en stor vilja av att vara nära barnet under vårdtiden, där sova intill eller i närheten av barnet beskrevs som en viktig faktor för möjligheten att vara nära.  Slutsats: Föräldrarna beskrev att personalens rutiner och arbetssätt samt faktorer i avdelningsmiljön var väsentliga för föräldrars psykiska och fysiska närvaro och medverkan i vården. Viljan att vara nära barnet under vårdtiden upplevdes som stor bland föräldrarna. Nyckelord: Intensivvårdsavdelning för nyfödda, Miljö, Föräldranärvaro, För tidigt född

Bakgrund: På allmänna intensivvårdsavdelningar vårdas i huvudsak vuxna patienter och endast 5 % av patientklientelet är barn. Detta medför att det är svårt för specialistsjuksköterskan att inneha tillräcklig erfarenhet för att bli skicklig och/eller expert på att vårda barn vilket kan leda till osäkerhet, oro och stress.  Syftet: Syftet med denna studie var att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn på en allmän intensivvårdsavdelning. Metod: En kvalitativ beskrivande intervjustudie genomfördes med sju specialistsjuksköterskor vid två olika allmänna intensivvårdsavdelningar i södra Sverige. Materialet analyserades med induktiv innehållsanalys enligt Elo & Kyngäs. Resultat: Tre huvudkategorier framkom; Osäkerhet och oro i vårdandet, Att vårda barn är att vårda föräldrar, samt Ett gott omhändertagande kräver vissa förutsättningar. Sjuksköterskorna uttryckte att de aldrig fick tillräcklig erfarenhet av att vårda barn samt att svårt sjuka barn väckte starka känslor hos sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna beskrev även att föräldrarna till barnen behövde stöd men också var viktiga för att kunna bedriva vård. Specialistsjuksköterskorna hade årliga barnscenarioövningar, dock önskades mer utbildning och övning. Slutsatser: För att möta svårigheterna med att vårda barn intog sjuksköterskan en professionell roll och olika system hade upprättats för att förenkla mottagandet av ett barn. Scenarioövningar mer frekvent torde öka specialistsjuksköterskornas möjlighet att nå expertkunskap och på så sätt öka tryggheten i att vårda barn. Det skulle kunna förbättra den psykosociala arbetsmiljön för specialistsjuksköterskorna. Trots svårigheterna med att vårda barn så uppgav flera specialistsjuksköterskor att de fann det positivt, roligt och stimulerande att vårda barn.

Ventilatorassocierad pneumoni (VAP) är den vanligaste vårdrelaterande infektionen på intensivvårdsavdelningar (IVA). Orsaken till infektionen är att patienten behöver assisterad andning genom invasiv ventilatorbehandling vilket medför att bakterier får fäste i lungorna och orsakar VAP. Syftet med studien var att genomföra en genomlysning av forskningen om preventiva åtgärder som kan leda till minskad incidens av VAP vid invasiv ventilatorbehandling. Studiens metod var en systematisk litteraturstudie. Tio kvantitativa vetenskapliga artiklar sammanställdes med hjälp Hsieh & Shannons (2005) konventionella kvantitativa innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultatet delas in i fyra olika kategorier; Kunskapsnivå, Utbildning, Mobilisera upp och aspirera bort sekret samt Munvård. Resultatet visade att kunskap och utbildning angående preventiva VAP åtgärder ger minskad incidens av VAP. Även åtgärder som god munhygien med framförallt klorhexidin, upprepad munvård samt att avlägsna sekret ger minskad risk att utveckla VAP. Konklusionen är att intensivvårdssjuksköterskan behöver kontinuerlig utbildning för att inte förlora kunskap i preventiva omvårdnadsåtgärder. Kontinuerlig munvård och att mobilisera och avlägsna sekret hos den intuberade patienten är viktiga preventiva åtgärder på en intensivvårdsavdelning för att minska risken för VAP

Intensivvård är en vårdnivå som innebär tillgång till avancerad behandling och noggrann övervakning av svårt sjuka patienter. Att vårdas på en intensivvårdsavdelning (IVA) kan upplevas som en traumatisk livshändelse, då hot för att förlora livet föreligger. Tidigare forskning visar att den nära relation som skapats till personalen är betydelsefull för patientens känsla av säkerhet och trygghet. När behovet av intensivvård inte längre bedöms föreligga förflyttas patienten till annan lägre vårdnivå, dvs. till vårdavdelning. Utskrivning kan ske planerat, oplanerat eller akut. Konsekvenser av bristande förberedelser, som utebliven information och stöd till patienten, kan leda till ännu mer oro och stress i den fortsatta vården på vårdavdelning samt tiden efter sjukhusvistelsen. Syftet med denna uppsats är att beskriva vad som påverkar patienters upplevelser av att flyttas från intensivvård till vårdavdelning. Litteraturstudie valdes som metod med begränsning på åtta artiklar med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Resultatet visar att patienter upplevde rädsla och oro inför överflyttning till vårdavdelning på grund av bristfälliga förberedelser från IVA och vårdavdelningarna. Skillnad i vårdnivå upplevdes som en betydande aspekt för patienten. Rädsla för skillnader i kompetens, mellan IVA och vårdavdelning, kunde medföra att personal på vårdavdelningen inte hade förståelse eller kunskap över att patienterna varit kritiskt sjuka och vad det innebar i efterförloppet på vårdavdelningen. Samtidigt uppkom positiva känslor över att vara på bättringsvägen trots att de försvagats betydligt under IVA vistelsen. Författarna diskuterar olika faktorer där sjuksköterskors olika kompetens mellan IVA och vårdavdelningar har betydelse för patienters upplevelser av att byta vårdnivå. God kommunikationen mellan IVA och vårdavdelning är betydelsefullt för att utskrivningen från IVA ska bli optimal för patienten. / Program: Fristående kurs

<p>Bakgrund: Intensivvård består definitionsmässigt av monitorering, diagnos och vård av patienter</p><p>med tänkbar reversibel svikt i ett eller flera organsystem. Vårdpersonal bör arbeta med en holistisk</p><p>syn på patienten, ta vara på de känslomässiga, fysiska, andliga och sociala behoven. För att alla</p><p>delar skall kunna tillfredställas bör vårdpersonalen även uppmärksamma de anhöriga och göra</p><p>dessa delaktiga i vården. En nödvändighet för att klara detta är att sjuksköterskan är insatt i vad</p><p>patientens familj går igenom och vilka behov de har.</p><p>Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa de upplevelser familjemedlemmar hade när deras</p><p>anhörige vårdas på en intensivvårdsavdelning.</p><p>Metod: Litteraturstudien byggde på femton vetenskapliga artiklar varav sju var kvalitativa och åtta</p><p>var kvantitativa studier. Dessa artiklar fann författarna via de internationella databaserna PubMed</p><p>och Cinahl. Artiklarna granskades sedan med en granskningsmall och de studier som matchade</p><p>litteraturstudiens syfte gick till vidare granskning för klassificering, värdering och</p><p>kategoriindelning.</p><p>Resultat: Närhet ansågs som ett av de viktigaste behoven bland anhöriga till patienter på en</p><p>intensivvårdsavdelning. Majoriteten av de anhöriga uppvisade en höggradig stress som var</p><p>jämförbar med posttraumatiskt stresssyndrom och de uppvisade symtom såsom hjärtklappning,</p><p>sömnsvårigheter och ångestkänslor. Behovet av god information betydde oerhört mycket för alla</p><p>anhöriga, den information som de anhöriga uppskattade mest var sjuksköterskans förklaring av</p><p>diagnos, prognos och olika behandlingar som patienten genomgick.</p><p>Diskussion: Sjukvårdspersonalen kan gärna uppmuntra anhöriga till att hjälpa till med</p><p>omvårdnaden om den sjuke men det är viktigt att förklara att detta ej är ett tvång och att inget är</p><p>mer rätt än det andra. Kommunikation är nyckeln till att minska stress och osäkerhet hos de</p><p>anhöriga.</p>

<p><strong>Introduktion: </strong>Suicidala patienter är en patientgrupp som väckte känslomässigt engagemang hos vårdpersonalen.  För att kedjan av vårdinsatser mellan den somatiska och psykiatriska vården skulle fungera optimalt behövdes ett väl utvecklat samarbete. <strong>Syfte:</strong> Syftet med studien är att belysa vårdpersonalens upplevelse av att vårda en patient som utfört en suicidal handling samt samarbetet mellan psykiatrisk och intensivvårdsavdelning vid vård av dessa patienter.<strong> Metod: </strong>Studien gjordes med en kvalitativ metod med intervjuer i fem fokusgrupper där resultatet tolkades med hjälp av en manifest innehållsanalys<strong>. Resultat: </strong>Studien visade att vårdpersonalen upplevde den suicidala patienten som en komplext och resurskrävande patientgrupp. Resultatet visade även att man önskade ett mer utarbetat samarbete runt dessa patienter mellan intensivvården och psykiatrin.<strong> Diskussion:</strong> Resultatet tyder på att för att patienter som utfört en suicidal handling ska kunna få ett bra omhändertagande och om attityderna angående denna patient grupp skall kunna förändras inom vården så bör man se över samarbetet mellan de aktuella avdelningarna. <strong>Slutsats: </strong>Det krävs tydligare riktlinjer för hur samarbetet ska se ut mellan avdelningarna detta tillsammans med handledning och utbildning då kan vårdpersonalens osäkerhet minskas och vårdpersonalen kan se varandra som en resurs att använda när situationen kräver detta. <strong></strong></p> / <p><strong>Introduction:</strong> Patients who attempted suicide is a group of patients that arouse many feelings for the caregivers. To optimize the cooperation between the psyciatric and intensive care units needs a developing cooperation. <strong>Aim: </strong>The aim of this study is to highlight the caregivers experience of caring a patient who attempted suicide act and the cooperation  between  psyhiatric and intensive care units for theese patients. <strong>Method: </strong>The study was made as an empirical study with five focus groups where the result interpret with a manifesto contents analysis. <strong>Result:</strong> The result of this stydy shows that the caregivers feels that the suicide patient is a complex and demanding group of patient's. The result even shows that the nursing staff wish a more prepare cooperation between psyciatric and intensive care unit's. <strong>Discussion: </strong>The author's of this study concider that for the patients who had made a suicid attempt should have a good tempory costady and the negative attitudes for this type of patient group demands a increase bethween the current units. <strong>Conclusion: </strong>It requires a straighter  guidelines for the cooperation between the units togheteher with education and supervision for the caregivers can the insecure behavior reduse and cooperation growe when the situation needs that.</p>

Bakgrund: Intensivvård består definitionsmässigt av monitorering, diagnos och vård av patienter med tänkbar reversibel svikt i ett eller flera organsystem. Vårdpersonal bör arbeta med en holistisk syn på patienten, ta vara på de känslomässiga, fysiska, andliga och sociala behoven. För att alla delar skall kunna tillfredställas bör vårdpersonalen även uppmärksamma de anhöriga och göra dessa delaktiga i vården. En nödvändighet för att klara detta är att sjuksköterskan är insatt i vad patientens familj går igenom och vilka behov de har. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att belysa de upplevelser familjemedlemmar hade när deras anhörige vårdas på en intensivvårdsavdelning. Metod: Litteraturstudien byggde på femton vetenskapliga artiklar varav sju var kvalitativa och åtta var kvantitativa studier. Dessa artiklar fann författarna via de internationella databaserna PubMed och Cinahl. Artiklarna granskades sedan med en granskningsmall och de studier som matchade litteraturstudiens syfte gick till vidare granskning för klassificering, värdering och kategoriindelning. Resultat: Närhet ansågs som ett av de viktigaste behoven bland anhöriga till patienter på en intensivvårdsavdelning. Majoriteten av de anhöriga uppvisade en höggradig stress som var jämförbar med posttraumatiskt stresssyndrom och de uppvisade symtom såsom hjärtklappning, sömnsvårigheter och ångestkänslor. Behovet av god information betydde oerhört mycket för alla anhöriga, den information som de anhöriga uppskattade mest var sjuksköterskans förklaring av diagnos, prognos och olika behandlingar som patienten genomgick. Diskussion: Sjukvårdspersonalen kan gärna uppmuntra anhöriga till att hjälpa till med omvårdnaden om den sjuke men det är viktigt att förklara att detta ej är ett tvång och att inget är mer rätt än det andra. Kommunikation är nyckeln till att minska stress och osäkerhet hos de anhöriga.

Introduktion: Suicidala patienter är en patientgrupp som väckte känslomässigt engagemang hos vårdpersonalen.  För att kedjan av vårdinsatser mellan den somatiska och psykiatriska vården skulle fungera optimalt behövdes ett väl utvecklat samarbete. Syfte: Syftet med studien är att belysa vårdpersonalens upplevelse av att vårda en patient som utfört en suicidal handling samt samarbetet mellan psykiatrisk och intensivvårdsavdelning vid vård av dessa patienter. Metod: Studien gjordes med en kvalitativ metod med intervjuer i fem fokusgrupper där resultatet tolkades med hjälp av en manifest innehållsanalys. Resultat: Studien visade att vårdpersonalen upplevde den suicidala patienten som en komplext och resurskrävande patientgrupp. Resultatet visade även att man önskade ett mer utarbetat samarbete runt dessa patienter mellan intensivvården och psykiatrin. Diskussion: Resultatet tyder på att för att patienter som utfört en suicidal handling ska kunna få ett bra omhändertagande och om attityderna angående denna patient grupp skall kunna förändras inom vården så bör man se över samarbetet mellan de aktuella avdelningarna. Slutsats: Det krävs tydligare riktlinjer för hur samarbetet ska se ut mellan avdelningarna detta tillsammans med handledning och utbildning då kan vårdpersonalens osäkerhet minskas och vårdpersonalen kan se varandra som en resurs att använda när situationen kräver detta. / Introduction: Patients who attempted suicide is a group of patients that arouse many feelings for the caregivers. To optimize the cooperation between the psyciatric and intensive care units needs a developing cooperation. Aim: The aim of this study is to highlight the caregivers experience of caring a patient who attempted suicide act and the cooperation  between  psyhiatric and intensive care units for theese patients. Method: The study was made as an empirical study with five focus groups where the result interpret with a manifesto contents analysis. Result: The result of this stydy shows that the caregivers feels that the suicide patient is a complex and demanding group of patient's. The result even shows that the nursing staff wish a more prepare cooperation between psyciatric and intensive care unit's. Discussion: The author's of this study concider that for the patients who had made a suicid attempt should have a good tempory costady and the negative attitudes for this type of patient group demands a increase bethween the current units. Conclusion: It requires a straighter  guidelines for the cooperation between the units togheteher with education and supervision for the caregivers can the insecure behavior reduse and cooperation growe when the situation needs that.