De patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning (IVA) har svikt i ett eller ofta flera organ och deras vitalparametrar övervakas noggrant dygnet runt med specialistutbildad personal som hela tiden finns hos patienten. I samband med att intensivvården skall avvecklas och som ett led i att patienten har tillfrisknat planeras för flytt till en lägre vårdnivå som vårdavdelning, vilket innebär en miljö med mindre resurser. Utskrivningsprocessen av intensivvårdspatienten är förknippad med stora risker och måste planeras noggrant för att öka patientsäkerheten och minska lidandet under den fortsatta vården av denna känsliga patientgrupp. Då denna flytt ibland sker oplanerat och för tidigt minskar möjligheterna att förbereda patienten och dess anhöriga samt personalen på vårdavdelning. Syftet med studien är att belysa faktorer som kan öka patientsäkerheten i samband med att intensivvårdspatienten flyttar till vårdavdelning. Metoden som använts är en litteraturstudie. Resultatet visar att många olika faktorer samspelar för att skapa en framgångsrik utskrivning av intensivvårdspatienten. Viktigt är att alla i teamet runt patienten är delaktiga och blir lyssnade på och att kommunikationen i samband med överrapportering utförs så att viktig information inte förloras. Skillnad i prioriteringar av och kunskap om patientens omvårdnad mellan IVA och vårdavdelning var betydande. Stödfunktioner som mobil intensivvårdsgrupp (MIG) och förbindelsesjuksköterskor är viktiga för att identifiera eventuella försämringar hos patienterna och för att skapa trygghet både för sjuksköterskor, patienter och anhöriga i samband med utskrivning. Att patienterna och anhöriga är välinformerade och väl förberedda på flytten är viktigt. Tillsammans bidrar detta till att patientsäkerheten ökar och att patienterna upplever mindre oro, ångest och känner sig tryggare i samband med byte av vårdnivå. Vilket ökar möjligheterna att tillfriskna och åter ta kontroll över sin kropp.

Bakgrund: Sömn är ett mänskligt grundläggande behov och bör därför tillgodoses hos patienter som vårdas på sjukhus. Patienter som vårdas på intensivvårdsavdelningar upplever dock ofta upprepade avbrott på sömnen och sömnbrist vilket kan leda till både fysiska och psykiska negativa konsekvenser. Intensivvårdsmiljön med dess oljud, starka belysning och frekventa vårdrelaterade interaktioner leder ofta till oförmåga hos patienterna att få en adekvat sömn. Syfte: Att belysa olika interventioner sjuksköterskan kan tillämpa för att förbättra sovmiljön och sömnkvaliteten hos patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning. Metod: En litteraturöversikt med grund i analys av kvantitativ forskning. Resultat: I resultatet framkom sju interventioner som delades in i tre olika kategorier: skapa en bättre sovmiljö, avskärmning från ljud och ljus samt förbereda patienten för sömn. De sju interventionerna som identifierades var: tysta/störningsfria perioder, riktlinjer/ramverk innefattande aktiviteter för att kontrollera yttre störande faktorer, utbildning, öronproppar och ögonmask, adderat "white noise", musik samt akupressur. Slutsats: Genom att tillämpa en eller fler av de sju interventionerna kan sovmiljön och sömnkvalitet förbättras för patienter som vårdas på intensivvårdsavdelningar. Dock krävs ytterligare forskning inom området då vissa interventioner ger motstridiga resultat. Klinisk betydelse: Sömn är ett nödvändigt behov och har en stor betydelse för återhämtning från sjukdom och bör därför tillgodoses av sjuksköterskan. Resultatet i denna litteraturöversikt kan ge en ökad förståelse för vilka interventioner sjuksköterskan kan tillämpa i sitt omvårdnadsarbete för att förbättra sovmiljön och sömnkvalitet för patienter som vårdas på intensivvårdsavdelningar. / Background: Sleep is a basic human need and should be addressed in patients being treated in hospital. Patients cared for in intensive care units often experience repeated interruptions of sleep and sleep deprivation, which can lead to both physical and psychological adverse consequences. The intensive care environment with its noise, strong lighting and frequent care-related interaction often leads to the inability of patients to get adequate sleep. Aim: To illustrate the various interventions the nurse can implement to improve the sleep environment and quality of sleep in patients who are cared for in an intensive care unit. Methods: A literature review with its basis in an analysis of quantitative research. Results: The result emerged in seven interventions that were divided into three different categories: creating a better sleep environment, shielding from light and sound, and preparing the patient for sleep. The seven interventions identified were: quiet/non-disturbance periods, guidelines/framework including activities to control disturbing environmental factors, education, ear plugs and eye mask, added "white noise", music and acupressure. Conclusion: By applying one or more of the seven interventions the sleep environment and sleep quality for patients cared for in intensive care units may improve. However, as some interventions produced conflicting results, further research in the area is required. Clinical significance: Sleep is an essential requirement and has great importance in the recovery from illness and should therefore be carefully understood by the nurse. Findings from the literature review can provide a better understanding of which interventions nurses can apply in their work to improve the sleep environment and sleep quality for patients cared for in intensive care units.

No description available.

Bakgrund: Beröring har betydelse inom vården där patientenställs inför ett akut omhändertagande inom intensivsjukvård. Ett holistisktomhändertagande där vårdpersonalen med respekt och medkänsla berör patient ochnärstående kan skapa en trygghet, minska förekomsten av stress ochlindra lidande. Beröring kan uppfattas negativt om den ges på ettfelaktigt sätt. Syfte: Att beskriva vårdpersonalens upplevelse avden vårdande beröringens betydelse på en intensivvårdsavdelning. Metod: Kvalitativintervjustudie med vårdpersonal från en intensivvårdsavdelning i södra Sverige. Data analyserades med hjälp av en innehållsanalys. Resultat: Vårdandeberöring sker naturligt inom intensivvården och det är viktigtatt hitta rätt förutsättningar för att skapa beröring, då det finns barriärerav olika slag att ta hänsyn till och förebygga. Intensivvårdspersonal uppleveratt vårdande beröring både kan vara positiv och negativ och är därförinkännande genom ett professionellt förhållningssätt i mötet med patient ochnärstående. Beröring kan ge intensivvårdspersonal en bättre kontakt medpatienter och närstående, men ocksåinge trygghet och tröst. Slutsats: Vårdandeberöring ses dels som en nödvändig beröring i samband med vårdinsatser, delssom emotionell beröring med syftet att öka patientens och deras närståendesvälbefinnande. Emotionell beröring ökarvårdpersonalens välbefinnandedå de känner att de kan använda beröring som ett redskap och stöd i vårdandetav sina patienter.

Patienterna på en intensivvårdsavdelning ligger i riskzonen för oavsiktlig hypotermi. De tidigare identifierade riskgrupperna är bland annat förekomst av kontinuerlig hemodialys, vissa sederande läkemedel, stor mängd intravenös vätska samt kirurgiska ingrepp i generell anestesi. Hypotermi har negativa konsekvenser för patienterna som ökad blödningsrisk, försämrad sårläkning samt kardiologisk påverkan. Syftet med studien var att undersöka förekomsten av hypotermi hos intensivvårdade patienter. En retrospektiv deskriptiv studie på 583 vuxna patienter som vårdades på en intensivvårdsavdelning någon gång under 2009 genomfördes. Resultatet visade att 17 procent av patienterna hade drabbats av oavsiktlig hypotermi. Patienterna med intagningsorsakerna blödning och sepsis hade en ökad förekomst av hypotermi. Patienter med låg kroppsvikt samt äldre patienter hade en ökad förekomst av hypotermi vilket stämmer väl överens med tidigare studier. Däremot att yngre patienter samt kvinnliga patienter hade en högre förekomst av hypotermi är nya fynd. Det förefaller viktigt för intensivvårdssjuksköterskan att tidigt identifiera patienter i riskgrupper för oavsiktlig hypotermi och aktivt förhindra dess uppkomst. / The patients on an intensive care unit are often at risk for inadvertent hypothermia. Previously identified groups at risk include patients receiving continuous renal replacement therapy, some sedative drugs, large amounts of intravenous fluids and surgical procedures during general anesthesia. Hypothermia has negative consequences for patients such as increased risk for hemorrhaging, impaired wound healing and cardiological effects. The purpose of the study was to determine the prevalence of inadvertent hypothermia in patients receiving intensive care. We performed a retrospective descriptive study on 583 adult patients who had been admitted to an intensive care unit. The results showed that 17 percent of the patients had inadvertent hypothermia. The patients admitted under the categories bleeding or septicemia had an increased occurrence of hypothermia. Patients with lower bodyweight and elderly patients had a higher occurrence which concurs with previous research. We also found that younger patients and female patients had a higher occurrence of hypothermia which is new findings. It appears that it is important for the intensive care unit nurse to early identify those patients at risk and to actively prevent its occurrence.

Bakgrund: Svårt sjuka patienter och deras närstående beskriver den högteknologiska miljön på intensivvårdsavdelningen (IVA) som okänd och skrämmande. Att vårdas på IVA medför en kontinuerlig och ständig övervakning av kroppens olika funktioner. Hos patienter på IVA är det vanligt med hallucinationer, mardrömmar och minnesluckor. Därför började personalen på IVA att skriva dagböcker för mer än 30 år sedan för att hjälpa patienter och närstående att förstå sin vårdtid på IVA. Syfte: Är att belysa patienter och närståendes erfarenheter av IVA-dagboken. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes. Resultatdelen bygger på 19 vetenskapliga artiklar. Från analysen framkom följande kategorier; Dagboken som kommunikation och informationskälla, en hjälp att minnas, fotografier- ett komplement till text samt dagboken väcker känslor. Resultat: Patienter och närstående upplevde att dagboken var en källa till information och samtidigt ett verktyg i kommunikationen. Dagboken användes av närstående för att upprätthålla kommunikationen mellan varandra, vårdpersonal och med patienten då denne var sövd eller förvirrad. Innehållet i dagboken fick patienten att ställa frågor till personal och närstående om positiva och negativa upplevelser efter vårdtiden på IVA. Slutsats: Det adderade värdet som dagboken tillför patienter och närstående i efterbearbetningen och återhämtningen är tydlig. Som intensivvårdssjuksköterska är det bra att involvera och uppmuntra närstående att vara delaktiga i dagboken då det visat sig vara värdefullt för både patienter och närstående. Att inkludera fotografier i dagboken är viktigt och betydelsefullt för patienten, bilder av närstående är extra betydelsefulla.

ABSTRACT  Background  Delirium is a serious and underdiagnosed condition which is common in the ICU. Several studies have shown lack of knowledge in specialist nurses when it comes to prevent, identify and manage delirium which causes unnecessary suffering.  Aim To investigate knowledge about delirium in nurses specialized in intensive care at a university hospital to identify need for further education. Method A prospective cross-sectional study with quantitative approach. A web-based survey was distributed to all clinically active specialist nurses in four adult ICU:s at a university hospital (n=124).  There were 64 participants who answered the survey of which 34 participants had received further education in delirium and 30 participants had not.  Results There was a difference in knowledge between those who had received additional education and those who had not. All participants as a group (n=64) showed results over 70 % in all sections except for those related to screening tools, yet 64 % (n=41) reported feeling comfortable using screening tools. The majority (94 %, n=60) of the participants wanted more education in one, several or all sections regarding delirium. Conclusion  The importance of identifying potential knowledge gaps among specialist nurses lies in the ability to implement appropriate measures, given the extensive consequences of delirium at both individual and societal levels. The fact that the majority expressed a desire for further education may indicate a need, which cloud lead to earlier identification of delirium by specialist nurses and subsequent application of appropriate nursing interventions.

Trycksår är en vårdskada och uppkommer av långvarigt tryck utav utrustning eller benutskott. På barnintensivvårdsavdelning vårdas barn med observerbar svikt i minst ett organ, dessa barn har stor risk att utveckla trycksår. Patricia Benners omvårdnadsteori är teoretisk referensram för studien. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans trycksårsförebyggande åtgärder för barn som vårdas på barnintensivvårdsavdelning. En systematisk litteratursökning genomfördes i tre databaser. Sökningen genererade elva resultatartiklar. Resultatet presenteras i tre kategorier: följa rutiner och riktlinjer, identifierade trycksårsrisker för patienter på avdelningar som bedriver barnintensivvård samt omvårdnadshandlingar och hjälpmedel. Resultatet påvisade att många trycksårs fall går att förebygga med rutiner, utbildning samt hjälpmedel. Barn med massiv svikt kunde vara så ostabila att trycksårsförebyggande åtgärder var omöjliga. Personal samt verksamhet kan med fördel implementera de evidensbaserade trycksårsförebyggande åtgärderna men fortsatt forskning utav utbredningen av trycksår på barnintensivvårdsavdelning i Sverige kan behöva genomföras. / Pressure ulcer is an injury caused by hospitalizations when sustained pressure over bony prominence or devices for a prolonged period of time pressure ulcer may appear. Critically ill infants and children admitted to the pediatric intensive care unit (PICU) are at risk of developing pressure ulcer. Patricia Benner’s nursing theory is used as theoretical guideline for this study. The aim of this study was to describe preventing measures against pressure ulcers performed by nurses for infants and children admitted at PICU.  A systematic literature review was conducted and three databases resulting in eleven articles. The result was presented in three categories: follow routines and guidelines, identify associated risk factors for pressure ulcer on patients in the PICU and also practical nursing and tools. The result of this study showed that pressure ulcer can be prevented with guidelines, education and tools. For some patients in the PICU pressure ulcer could not be prevented due to their clinical instability. Hospital staff and board should implement evidence basted pressure ulcer prevention measures. Further research concerning Swedish practice could be needed.

SAMMANFATTNING   Bakgrund: Tidigare studier visar att patienter påverkas både fysiskt och psykiskt vid överflyttning från en miljö till en annan. Att överflyttas från den specialiserade, högteknologiska intensivvårdsavdelningen till en vårdavdelning kan skapa upplevelser och känslor av stress, oro, ångest, osäkerhet, depression, sömnstörningar, minnesbortfall, mardrömmar med mera. Syfte: Att utforska hur miljöns utformning för vårdandet påverkar patientens välbefinnande efter överflyttning från intensivvårdsavdelning till kirurgisk vårdavdelning. Metod: Syftet besvarades med hjälp av upprepade observationer med informella intervjuer av tre patienter som hade vårdats på en intensivvårdsavdelning och hade överflyttats till en kirurgisk vårdavdelning. Deduktiv innehållsanalys användes och utgick från en tidigare skapad modell av begreppet miljö. Resultat: Patienternas välbefinnande påverkades av miljön efter överflytten till den kirurgiska vårdavdelningen. Resultatet presenteras efter modellens kategorier atmosfär, omvärld, omgivning, medelpunkt och förhållande. Slutsats: Att överflyttas till en lägre vårdnivå som en vårdavdelning är en stor omställning för patienterna både fysiskt och psykiskt. Resultatet stödjer att det finns en kunskapslucka som består av skillnader i miljön, skillnader i sjuksköterskors kompetens och skillnader i kommunikationen mellan intensivvårdsavdelningar och vårdavdelningar. Det är viktigt att tydliga rutiner finns kring hur en intensivvårdspatient ska tas emot och vårdas vid överflyttningen till en vårdavdelning. För att miljöombytet inte ska bli för omfattande för patienten kan överflyttning först ske till en intermediärvårdsavdelning innan vidare överflyttning till en vårdavdelning sker. / ABSTRACT Background: Previous studies showed that patients are affected both physically and mentally when they transferring from one environment to another. To be transferred from the specialized, high-tech intensive care to a ward can create experiences and feelings of stress, worry, anxiety, insecurity, depression, sleep disorders, memory loss, and nightmares with more. Aim: The aim of this study was to explore how environmental design for care affects the patient's well-being after transfer from intensive care to the surgical ward. Method: The aim was answered with help from repeated observations with informal interviews with three patients who had been treated in an intensive care unit and had been transferred to a surgical ward. Deductive content analysis was used and was based on a previously created model. Result: The patients' well-being was affected by the environment after transfer to the surgical ward. The results are presented according to the categories atmosphere, entourage, surroundings, midpoint and relationship. Conclusion: Be transferred to a lower level of care as a ward is a big change for the patients both physically and psychologically. The result supports that there is a knowledge gap which consist of differences in the environment, differences in nurses' skills and differences in communication between intensive care units and wards. It is important that there are clear procedures on how an intensive care patient to be received and cared for at the transfer to a ward. To move from one environment to another should not be too extensive for the patient can first be transfer place to an Intermediate Care Facility before further transfer to a ward occurs.

Bakgrund:Att vara anhöriga till en person med psykisk sjukdom medför ofta en egen försämrad psykisk hälsa samt kan vara både tidskrävande och kostsamt. Känslor av skuld och skam samt stigmatisering från omvärlden är vanligt förekommande. Anhöriga önskar delaktighet i vården men exkluderas ofta. Det finns nationella riktlinjer och lagar som betonar vikten av anhörigas delaktighet, trots detta upplevs anhöriga ofta påträngande. De finns lite kunskap om anhörigas kontakt med psykiatriska intensivvårdsavdelningar. Syfte:Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av möten med anhöriga på psykiatriska intensivvårdsavdelningar Metod:Studien har en kvalitativ design med induktiv ansats. Sju sjuksköterskor på psykiatriska intensivvårdsavdelningar i Sverige intervjuades enligt semistrukturerade metod. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat:Resultatet från intervjuerna utmynnade i fyra kategorier: Organisatoriska förutsättningar för att möta anhöriga, Olika syn på anhöriga, Utmaningar i mötet med anhöriga samt Att möta och kommunicera med anhöriga. Diskussion:Resultatet i studien diskuteras i relation till tidigare forskning och Andersheds teori om Delaktighet i Ljuset – Delaktighet i mörkret. I resultatet framkom aspekter som kan tänkas leda till både delaktighet i ljuset och i mörkret. / Background: Being a relative to someone with mental disorder often causes a decreased mental health and can be both time-consuming and costly. Feelings of guilt and shame and stigmatization from the surroundings are common. Relatives’ wishes to participate in care but often get excluded. National guidelines and laws emphasize the importance of relatives’ participation; despite this relatives' often get perceived as intrusive. Little is known about relatives contact with psychiatric intensive care units. Aim: The aim of this study was to describe nurses’ experiences from meeting relatives at psychiatric intensive care units. Method: This study has a qualitative design with an inductive approach. Seven nurses at psychiatric intensive care units in Sweden were interviewed with semistructured method. The material was analyzed using a qualitative content analysis. Results: The result from the interviews developed into four categories: Organizational requirements to meet relatives, Different views on relatives, Challenges in the meeting with relatives, and To meet and communicate with relatives. Discussions: The result is being discussed in relation to previous research and Andershed's theory of Involvement in the light – Involvement in the dark. In the result aspects emerged that can lead to both participation in the light and in the darkness.