Sammanfattning Bakgrund: Miljön på intensivvårdsavdelningar (IVA) är högteknologisk. Patienter som vårdas inom intensivvården övervakas ständigt av personal och medicinteknisk utrustning. Omvårdnadsåtgärder och undersökningar behöver utföras oavsett tid på dygnet. Personalens närvaro påverkade patienternas sömn och apparatur låter dygnet runt. Vid utebliven sömn och minskad REM-sömn ökar riskerna för negativa effekter som nedsatt immunförsvar och delirium. Det behövs ökad kunskap för hur patienterna upplever sin sömn på IVA för att kunna främja förutsättningarna för sömn, hälsa och välbefinnande.  Syfte: Syftet med studien var att belysa hur patienter som vårdats på intensivvårdsavdelning upplever sin sömn under vårdtiden.  Metod: En kvalitativ systematisk litteraturstudie baserad på 11 vetenskapliga artiklar. Analysen genomfördes med Bettany-Saltikov och McSherry (2016) analysmetod.  Resultat: I resultatet framkom det att patienterna upplevde att sömnen påverkades av IVA-miljön. Många upplevde svårigheter att somna, men också att de väcktes flera gånger. Patienterna kände sig fast mellan sömn och vakenhet, vilket skapade mycket ångest och oro. De upplevde vårdmiljön som skrämmande och kunde känna sig ensamma och övergivna vilket försämrade sömnkvaliteten ytterligare. För att känna trygghet behövde patienterna kontinuerligt kommunicera med vårdpersonal och känna deras närvaro. Det skapade förutsättningar för god sömn.  Slutsats: Aspekter i den fysiska och psykiska miljön spelade stor roll för att intensivvårds patienterna skulle få goda förutsättningar för tillräcklig sömn. Intensivvårdssjuksköterskan kan genom lyhördhet och ökad kunskap uppmärksamma hur viktig den yttre miljön samt existentiella faktorer är för att patienten ska kunna uppnå god sömn på IVA.

Sammanfattning: I samband med att en patient drabbas av sepsis pågår processer i kroppen som påverkar bland annat hjärnan. Patienterna kan drabbas av ett tillstånd av förvirring som kallas för delirium. Syfte: Syftet med studien var att beskriva intensivvårdssjuksköterskans omvårdnad i samband med sepsisassocierat delirium. Metod: För att genomföra studien valdes systematisk litteraturstudie. Data söktes i tre databaser samt fritextsökningar och manuell sökning i artiklars referenslistor. En integrerad analys genomfördes för att sammanställa resultatet. Resultat: Resultatet baseras på fyra artiklar. I resultatet framträdde tre huvudkategorier: Utföra personcentrerad vård, Utföra målinriktad behandling med läkemedel och Förutsättningar för god omvårdnad. Slutsats: Det råder brist på kunskap om ämnet hos sjukvårdspersonal vilket bidrar till att patienter diagnostiseras sent eller att diagnosen missas, vilket i sin tur leder till ökad morbiditet, mortalitet och förlängda vårdtider. / Introduction: In conjunction with a patient suffering from sepsis, ongoing processes in the body affects the brain. Patients can suffer from a state of confusion known as delirium. Aim: The aim of the study was to describe critical care nursing care associated with sepsis-associated delirium. Method: To conduct the study we selected systematic literature method. To conduct the study were selected systematic literature. Data were searched three databases and free-text search and manual search of reference lists of articles. An integrated analysis was performed to compile the results. Results: The result is based on four articles. The result appeared in three main categories: Perform personcentered care, Perform targeted drug treatment and Conditions for good care. Conclusion: There is a lack of knowledge on the subject of health professionals which leads to patients diagnosed late or missed diagnosis, which in turn leads to increased morbidity, mortality and prolonged hospitalization.

Bakgrund och syfte: Intresset för enteral administrering av probiotika i förebyggandet av infektioner och diarré har på senare tid ökat. Nosokomiala infektioner och diarré är ett stort problem hos intensivvårdpatienter.  Syftet med denna studie var att undersöka hur enteral probiotika påverkar sjukdomsförloppet hos intensivvårdspatienter, med avseende på mortalitet, infektioner totalt, ventilatorassocierad pneumoni (VAP) och diarré. Metod: En systematisk litteraturstudie med sökning i Pubmed och Cinahl genomfördes med följande Meshtermer; probiotics, lactobacillus, critical illness och intensive care unit. Därefter genomfördes en metaanalys av randomiserade kontrollerade studier, utförda på vuxna intensivvårdspatienter, där man jämfört patienter som erhållit probiotika med patienter som fått placebo eller annan behandling. Resultat: Totalt 15 studier med sammanlagt 1293 patienter inkluderades. Ingen signifikans med avseenden på mortalitet, infektioner totalt, VAP och diarré kunde utläsas i metaanalysen. En trend mot en minskning av infektioner totalt (p=0,075) och VAP (p=0,090) i probiotikagruppen var dock tydlig. Konklusion: Probiotika kan komma att ha en betydande roll inom intensivvården i framtiden, då det förefaller ha en positiv effekt på infektionsfrekvensen. I dagsläget finns emellertid ej tillräckligt vetenskapligt stöd för användning av probiotika i behandlingen intensivvårdspatienter. Det behövs större och väl genomförda randomiserade multicenterstudier. / Background and aim: The interest in enteral administration of probiotics to prevent infections and diarrhea has recently arisen. Nosocomial infections and diarrhea are common problems among intensive care unit patients. The aim of this study was to investigate how enteral probiotics influence the course of intensive care unit patients with focus on mortality, total infections, ventilator associated pneumonia (VAP) and diarrhea. Method: A systematic literature review was undertaken. Pubmed and Cinahl were searched using the following Meshterms; probiotics, lactobacillus, critical illness and intensive care unit. Thereafter a meta-analysis was conducted combining the results of the randomized controlled trials that compared a group of adult intensive care unit patients taking probiotics with a group that did not. Result: A total of 15 studies with a total of 1293 patients were included. For mortality, total infections, VAP and diarrhea no significance was detected in the meta-analysis. However a trend towards a decrease in over all infections (p=0.075) and VAP (p=0,090) in the probiotic group was seen. Conclusion: In the future the probiotics may play an important role in the field of intensive care, as it seems to confer a positive effect on infection rates. However, there is currently a lack of conclusive evidence to support the use of probiotics in the treatment of intensive care unit patients. Larger well designed randomized multicentre studies are required

Objective The aim of this study was to explore nurses' experiences of informing relatives to critically ill patients in the intensive care unit (ICU). Method The study was descriptive with a qualitative approach. Nine nurses were interviewed. The study took place in a university hospital in the midst of Sweden. An interview guide was used, designed in consensus with the study questions. Data was analyzed via qualitative content analysis . Findings Meeting and preparing relatives at the arrival at the ICU seemed valuable and led to safety and participation among relatives. The information given to relatives focused on the patient's current condition and nursing interventions. The information, however, often tended to be medical. It felt difficult to give distinct and clear information, since the patients´ condition could change rapidly. A simple language and repetition seemed important for the relatives´ possibilities to understand information. Personal and professional qualities and experience seemed to be important skills when informing relatives. Environment, stress and lack of space seemed aggravating for informing relatives, while co-operation, documentation and development of working routines were simplifying factors. Conclusion Nurses found informing relatives, as one of the most important nursing tasks, leading to increased comfort, participation and understanding among relatives.

Patienter som vårdas på en intensivvårdsavdelning (IVA) är allvarligt sjuka och behöver specialiserad vård. En del av den vården är ofta ventilatorbehandlingen som kan uppfattas som en mycket mentalt påfrestande upplevelse. Syftet med denna litteraturbaserade studie var att beskriva patienters upplevelser av att vårdas i ventilator på en intensivvårdsavdelning. Datamaterialet har utgjorts av kvalitativa studier med ett patientperspektiv, vilka har analyserats kvalitativt. I resultatet framkom två huvudteman; Verkliga upplevelser och Overkliga upplevelser. Subteman som framkom till Verkliga upplevelser var upplevelser av Kommunikation, Självbestämmande och kontroll samt Miljön. Overkliga upplevelser fick subteman om IVA-syndrom och upplevelser av Sedering. Patienterna upplevde ofta en brist på kontroll där den mest dominanta orsaken var svårigheten att kunna kommunicera vilket bidrog till mental ohälsa. Denna mentala ohälsa manifesterades ofta i IVA–syndrom eller liknande tillstånd där en bidragande orsak var en orolig och förvirrande miljö samt påverkan av sedering. Positiva upplevelser beskrevs och då gärna i samband med fysisk kontakt och anhörigas närvaro. Författarna diskuterar om de olika temans faktorer och sätter dessa i samband med hälsa enligt det salutogena synsättet. / Patients in need of intensive care treatment are seriously ill and require specialized care. This includes ventilator support, which can potentially be perceived as a mentally stressful experience. The aim of this literature-based study is to describe patients' experiences of ventilatory care in an intensive care setting. The collected data contains qualitative studies from a patient perspective, which have undergone qualitative analysis. The result revealed two main themes; actual experiences and perceived experiences. Subthemes for actual experiences were; Experiences of communication, Experiences of autonomy and control as well as Experiences of the environment. Subthemes for Perceived experiences were; Experiences of ICU-syndrome and Experiences of sedation. Patients frequently perceived loss of control, which was primarily associated with difficulty to communicate. This contributed to mental ill health, and often manifested as the ICU-syndrome or a similar condition. Contributing factors included the stressful and confusing environment, as well as the effects of sedation. Conversely, the positive experiences described included physical contact and the presence of relatives. The authors discuss the aforementioned categories and their contributors whilst associating these with health according to the salutogenic model.

Patienter som läggs in på intensivvårdsavdelningar blir ofta sängliggande en längre period. Invasivt ventilatorbehandlade patienter blir inte alltid mobiliserade som de borde. Immobiliseringen hos patienterna har en rad negativa effekter på kroppen, men att låta mobiliseringen bli en prioriterad åtgärd kan vara utmanande för intensivvårdssjuksköterskan och teamet kring patienten. Syftet med denna studie är att beskriva effekter av tidig mobilisering för invasivt ventilatorbehandlade intensivvårdspatienter. Metoden som valts för att genomföra studien är litteraturstudie. Det visade sig att tidig mobilisering kan genomföras på ett bra och säkert sätt. Tidig mobilisering hade goda effekter på respiration och ventilation som förbättrad lungkapacitet och förbättrad saturation när patienten mobiliserades på sängkanten eller ur sängen. Den tidiga mobiliseringen hade också goda effekter på cirkulationen. Hos de patienter som mobiliserades tidigt förbättrades bland annat medelartärtrycket. De patienter som mobiliserades tidigt hade färre dagar i ventilator behandling och tiden för den totala sjukhusvistelsen blev också kortare för de patienterna som mobiliserades tidigt. De patienter som genomförde lättare fysiskt aktivitet tidigt hade fler positiva effekter än de patienter som utsattes för lite hårdare aktivitet. Kanske beror detta på att patienterna som deltog i studierna hade allvarliga grund sjukdomar sedan tidigare som gjorde det svårare att utföra den hårdare fysiska aktiviteten.

Bakgrund: Självmord är ett globalt hälsoproblem. Enligt WHO tar årligen 800 000 människor i världen sitt liv och suicidförsöken är långt flera. Syfte: Att beskriva intensivvårdssjuksköterskans upplevelser av att, på intensivvårdsavdelningen, vårda patienter som har utfört ett suicidförsök. Metod: Beskrivande design med kvalitativ ansats användes. Tio intensivvårdssjuksköterskor inkluderades. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Fem kategorier framkom; Att möta patienter som utfört suicidförsök är komplext, Att möta närstående till patienter som utfört suicidförsök, Att psykiatrin har betydelse för patienter som utfört suicidförsök, Att vårda patienter som utfört suicidförsök väcker flera olika känslor samt Att uppleva begränsningar och möjligheter vid omvårdnaden av patienter som utfört suicidförsök. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev att det var utmanande att vårda, kommunicera och bemöta patienter som utfört ett suicidförsök. Dessa patienter beskrevs som en återkommande patientgrupp som ofta hade en tidigare kontakt med psykiatrin. Närstående reagerade olika vid suicidförsök och behövde stöd enligt intensivvårdssjuksköterskornas beskrivningar. De upplevde lång väntan på psykiatrikonsulten vilket bidrog till fördröjd planering av patientens fortsatta vård. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev självmord som tragiskt och att det väckte olika känslor hos dem. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev vidare att de upplevde skillnader av suicidförsökets allvarlighetsgrad, utifrån metoden patienten använt, samt att fördomar förekom mot denna patientkategori bland deras kollegor. Intensivvårdssjuksköterskorna upplevde att de saknade kunskap om psykisk ohälsa samt önskade ett bättre samarbete med psykiatrin. Slutsats: Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev upplevelsen av komplexiteten att vårda, kommunicera och bemöta denna patientgrupp, då de saknar kunskap samt att samarbetet med psykiatrin kan utvecklas. / Background: Suicide is a global health problem, according to WHO 800 000 people worldwide commit suicide every year and the suicide attempts are far more. Aim: To describe intensive care nurses’ (ICU nurse) experiences of taking care of patients, at an intensive care unit, who has committed a suicide attempt. Method: A descriptive design with a qualitative approach was used. Semi structured interviews with ten ICU nurses were conducted and analyzed using qualitative content analysis. Results: Five categories were found; To meet patients who has committed a suicide attempt is complicated, To meet relatives of patients who has committed a suicide attempt, To patients who has committed a suicide attempt, psychiatry has meaning, To care for patients who has committed a suicide attempt brings up a lot of emotions, and To experience limitations and possibilities when taking care of patients who has committed a suicide attempt. ICU nurses described the complexity of nursing, communicating and treating patients who have committed a suicide attempt. These patients were described as a recurrent group, who often had an earlier experience of psychiatric care. They described a variety of reactions from relatives and the relatives need for support. ICU nurses experienced a long wait for the psychiatric consultation which contributed to slowing down the planning of the patients’ continued care. ICU nurses referred to suicide as tragic and that it brings up a lot of emotions among them. They also described that they experienced differences in severity of the suicide attempt depending on the use of suicide method and that prejudices existed among colleagues. ICU nurses described they lacked knowledge about mental illness and wished for better cooperation with psychiatric care. Conclusion: ICU nurses described the complexity of nursing, communicating and treating this group of patients due to lack of knowledge and that cooperation with psychiatric care could be improved.

Bakgrund: Mammor till barn som vårdas på intensivvårdsavdelning för nyfödda upplever ofta stress och oro relaterat till barnens ohälsa, en förlossning de ej varit förberedda på, den avancerade medicinska behandling barnets tillstånd kräver samt att en del av omvårdnaden kring barnet tas ifrån dem. Dessa känslor påverkar deras, och indirekt barnens, hälsa negativt. Syfte: Syftet med studien är att beskriva mammors upplevelser av det första mötet med sina barn på intensivvårdsavdelning för nyfödda samt att identifiera områden som enligt mammorna kan förbättras. Metod: En deskriptiv enkätstudie som analyserats med kvalitativ innehållsanalys samt en kvantitativ del där deskriptiv statistik använts för analys. Resultat: De flesta mammor upplevde det första mötet med sitt barn som känslofyllt med både positiva och negativa känslor samt att upplevelsen av mötet påverkades av en rad faktorer. De beskrivna upplevelserna och de faktorer som påverkade dessa placerades efter analys under kategorierna ”Mötet med barnet”, ”Att vara på intensivvårdsavdelning för nyfödda” samt ”Att bli mamma”. Slutsats: Faktorer som påverkade det första mötet med barnet positivt var att få vara nära barnet, personalens hjälp, adekvat information, bra samarbete mellan avdelningar samt hjälp från BB-personalen. Det som påverkade negativt var separation från barnet, otillräcklig information, en stressig avdelningsmiljö, den medicinska utrustningen som barnets vård krävde samt ohälsa hos mamman. / Background: Mothers of children cared for in the neonatal intensive care unit often experience stress and anxiety related to their children’s poor health, the advanced medical treatment the child requires and the fact that the care of their children partly is taken away from them. These feelings affect their, as well as their children’s, health negatively. Objective: This study aims to describe mothers’ experiences of the first encounter with their child at the neonatal intensive care unit as well as to identify areas that, according to the mothers, can be improved. Method: A descriptive survey study analysed by a qualitative content analysis and a quantitative part analysed with descriptive statistics. Results: Most mothers experienced the first encounter with their child as both positive and negative and the experience of the encounter was affected by a number of factors. The described experiences and the affecting factors were identified in the categories “The encounter with the child”, “Being at the neonatal unit” and “Becoming a mother”. Conclusion: The factors that, according to the mothers, affected the experience of the first encounter with their child positively were being close to the child, the help from the personnel, information, good cooperation between units and help from the staff at the maternity unit. The factors that had a negative effect on the experience of the encounter were separation from the child, insufficient information, a stressful unit environment, the medical equipment required by the child’s care and the mothers’ poor health.

Bakgrund: 100 000 vårdskador uppstår i Sverige varje år. Patienter som vårdas på intensivvårdsavdelningar löper störst risk att drabbas. För att minska riskerna och höja patientsäkerheten krävs kunskap om vilka risker som finns och vilka misstag som begås. Syfte: att beskriva i vilka sammanhang intensivvårdssjuksköterskor upplever att patientsäkerheten brister. Metod: en empirisk studie med kvalitativ design har utförts. Datainsamlingen har skett i två fokusgrupper med intensivvårdssjuksköterskor. Materialet analyserades och presenteras i form av teman och kategorier. Resultat: brister sågs i organisationen och sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna upplevde även att brister i samarbetet och kommunikationen uppstod mellan individer samt mellan individer och organisationen. Slutsats: organisationen måste bistå med patientsäkra lokaler och lyfta patientsäkerheten på avdelningen. Sjuksköterskorna i sin tur måste följa författningar och lokala rutiner. Detta för att skydda patienter och för att inte själva straffas för vårdskador. Organisationen och sjuksköterskorna måste därtill tillsammans förbättra samarbetet och kommunikationen dem emellan. Klinisk betydelse: studien kan användas i ett förbättringsarbete på den undersökta avdelningen samt stärka gruppsamhörigheten för intensivvårdssjuksköterskorna. / Background: 100 000 adverse events occur annually in Swedish hospitals. Patients being treated in intensive care units are most at risk. To reduce risks and improve patient safety requires knowledge of the risks involved and the mistakes made. Aim: to describe in which context intensive care nurses experience that patient safety fails. Method: an empirical study with a qualitative design has been made. Data has been collected in two focus groups with intensive care nurses. The material was analyzed and presented in terms of themes and categories. Results: patient safety deficiencies were found in the organization and among the nurses. The nurses also described deficiencies in the cooperation and communication between individuals and between individuals and the organization. Conclusion: the organization must give priority to patient safety issues and provide facilities well adapted to carry out safe care. As for the nurses, they must follow regulations and local procedures in order to prevent harm to patients and to avoid being punished for adverse events. The organization and the nurses must together improve cooperation and communication to promote patient safety. Clinical importance: this study can be used to improve patient safety at the investigated intensive care unit and strengthen the group cohesion among the critical care nurses.

Bakgrund: Suicid och suicidförsök är ett känt folkhälsoproblem både internationellt och nationellt. I Sverige är det ca 15 000 personers som utför suicidförsök varje år och över 150 000 personer lider av allvarliga suicidtankar. En del av dessa patienter kommer att behandlas inom intensivvården, vilket ställer stora krav på intensivvårdssjuksköterskans professionella och etiska förhållningssätt i interaktionen med patienten och anhöriga, för att bygga upp och säkerställa en god vårdande relation Syfte: Syftet med studien var att belysa intensivvårdssjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter som utfört suicidförsök.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats användes. Tio intensivvårdssjuksköterskor inkluderades i studien. Datainsamling genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer som analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet presenteras genom fyra kategorier; Upplevelsen av svårigheter i mötet med patienten, Upplevelsen av begränsningar i omvårdnadsarbetet, Upplevelsen av svåra tankar i omvårdnadsarbetet och Upplevelsen av otillräckligt stöd från olika professioner. Resultatet påvisar sjuksköterskornas upplevelse av bristande samarbete mellan professioner, bristande utbildning och känslomässigt engagemang. Vilket ger en känsla av frustration som leder till svårigheter i mötet med den nämnda patientgruppen. Slutsats: I den kliniska vården finns det flera centrala faktorer som kan gynna eller försvåra vårdandet av patienter som försökt begå suicid såsom kommunikationen i mötet med patienten, sjuksköterskans professionella roll och tvärprofessionell samverkan mellan kliniker samt utbildning och kompetens. Som blivande intensivvårdssjuksköterskor anser författarna att studien ger viktiga infallsvinklar i ämnet som kan vara användbara och stärka den kommande yrkesrollen. Det kan upplevas känslomässigt komplicerat att behandla patientgruppen, detta i sin tur är viktigt att följa upp och ses över av enhetschefer och ansvariga för yrkesgruppen.