ADHD är ett neuropsykiatriskt funktionshinder som drabbar var 20.e barn i Sverige och symtomen kvarstår ofta i vuxen ålder. Riktlinjer för behandlingen av barn finns men för vuxna råder viss osäkerhet, speciellt vad gäller läkemedelsbehandling. Den här studien avser att undersöka om fler läkemedel borde godkännas för behandlingen av ADHD hos vuxna i Sverige. Det är en litteratur studie och materialet har samlats in främst från vetenskapliga artiklar men även från olika myndigheter såsom läkemedelsverket (LMA), socialstyrelsen (SOS), Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) samt U.S. Food and Drug Administration (FDA). I USA är ADHD läkemedel godkända och även Sverige har försökt få indikationen godkänd men fick avslag från EMA. De kliniska studierna som utgör resultatet undersöker både effekter och biverkningar av ADHD läkemedel, med fokus på metylfenidat som är förstahandsvalet för både barn och vuxna. Effekten har visat sig vara bra och den mest orosframkallande biverkan av metylfenidat höjt blodtryck har inte visat sig leda till en större risk att drabbas av allvarlig kardiovaskulär hos de användande. Eftersom ’off-label’ förskrivningen av metylfenidat till vuxna ökar i Sverige samtidigt som alltfler vuxna får sin diagnos sent i livet, är det en rimlig förhoppning att dessa läkemedel kommer bli godkända även för vuxna i framtiden.

Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka vad forskningen har påvisat för samband mellan utomhuspedagogik och elever med diagnosen ADHD. Arbetet har också avsikten att sammanställa sambandet mellan utomhuspedagogik och inkludering för elever med ADHD. En kvalitativ studie av internationell forskning i form av en litteraturstudie har utförts för att besvara arbetets syfte. Litteraturstudien har sin utgångspunkt i utomhuspedagogikens begrepp, varav påverkan av naturmiljön på elever med diagnosen ADHD står i fokus. Litteraturstudiens analys påvisar ett mönster i forskningen på olika positiva effekter hos elever med ADHD där utomhusaktiviteter och naturmiljöer används för att inkludera och öka koncentrationen. I resultatet framkommer det att en majoritet av forskningen påvisar en ökad koncentrationsförmåga till följd av utomhuspedagogik och vistelse i naturmiljöer för elever med ADHD, men även att inkluderingsmöjligheterna kan öka för elever med ADHD. Av studien (resultatet och analysen) går det göra bedömningen att mer forskning behöver göras för att få en helhetsbild av naturmiljöns och utomhuspedagogiken roll som stöd för ökad koncentration hos elever med ADHD och deras möjlighet till att blir inkluderade. Ambitionen med litteraturstudien är att vara teoretisk grund för kommande examensarbete, men ska även vara en möjlighet till djupare kunskap inom ämnesområdet för det framtida läraryrket.

Study Objective. To assess the dietary intakes of children with Attention Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD); including macro- and micronutrient intake, the percentage of low nutrient density foods in the diet, as well as specific biochemical and anthropometric parameters. Design. Observational study. Setting. Provincial ADHD Program of BC, Children’s’ Hospital, Vancouver, BC. Sample. 44 children aged 6 - 12 years with ADHD, treatment-naïve or stable on medication for 6 months or longer. Main Results. ADHD Children were taller and heavier than population norms, and significantly taller than previously reported in ADHD. Of children aged 6-8 years, 28% were below the Estimate Average Requirement (EAR) for zinc and 61% of children aged 9-12 years were below the EAR for zinc. In addition, 28% of children aged 6-8 years and 39% of children aged 9-12 years were below the EAR for copper. Only 2% of children in the sample were below lab normal cutoffs for ferritin; however, 73% had serum zinc values below lab normal cut-offs and 23% had serum copper below lab normal cutoffs. Overall prevalence of serum zinc below the 2.5 percentile was 23% compared to 2% from National Health and Nutrition Examination Survey II (NHANES) data. Additionally, mean serum copper was significantly lower than NHANES II data. Mean energy intake was comparable to mean Estimated Energy Requirement (EER) based on the age, gender, height, weight and physical activity of subjects. In addition, mean dietary intake of Low Nutrient Density foods was not significantly different from NHANES II data and there was no significant difference in energy intake or the proportion of daily energy from protein, fat, and carbohydrate than what is observed from CCHS data. Medication treatment for ADHD was not associated with altered dietary intake or nutrient status. Conclusion. Results are suggestive of low zinc status in ADHD. / Land and Food Systems, Faculty of / Graduate

Bakgrund: Exekutiva nedsättningar som koncentrationssvårigheter, problem medimpulskontroll och arbetsminne hos barn med ADHD kan innebära svårigheter medskolarbete och vardagssysslor på ett normativt sätt. Låg självkänsla, lägre skolprestationoch uppvisade symtom på depression är påvisat bland barn med ADHD. Långvarigtstillasittande och inaktivitet har negativ effekt på barns fysiska och psykiska hälsa,samtidigt säger evidens att fysisk aktivitet höjer skolprestation, förbättrar hjärnansstruktur, minne och samordning av exekutiva funktioner. Syfte: Var att undersöka effekten av fysisk aktivitet på exekutiva funktioner hos barnmed ADHD. Även att ta reda på vilka dataanalysmetoder som de inkluderade artiklarnaanvänt. Metod: Var att sammanställa resultaten av tretton kvantitativa artiklar i en deskriptivlitteraturstudie. Huvudresultat: Effekten av fysisk aktivitet, oavsett form, förbättrar signifikantexekutiva funktionerna: koncentration, impulskontroll och arbetsminne hos barn medADHD. Resultatet pekar även på ett samband mellan förbättrar exekutiva funktioneroch effekten av måttlig- till högintensiv fysisk aktivitet där en effektstorlek på n 2 > 0,1eller d > 0,60 har påvisats. Resultatet av den metodologiska frågeställningen påvisar attmajoriteten av valda artiklar använde ANOVA, Chi-square, Cohen´s d, Bonferroni,Shapiro Wilks och Leven´s test. Slutsats: Fysisk aktivitet, oavsett form, som höjer pulsen måttligt- till högintensivtförbättrar förmågan att fokusera, bibehålla- och rikta fokus, inleda- och avslutauppgifter, medvetandehålla och arbeta information under kortare tidsperioder hos barnmed ADHD. Genom Sjuksköterskan kan kunskapen om att måttlig- till högintensivfysisk aktivitet förbättrade exekutiva funktioner hjälpa barn med ADHD i deras dagligaliv och bidra till hälsa.

Detta är en litteraturbaserad studie som belyser ungdomars upplevelser av att leva med en ADHD-diagnos, samt vilken påverkan diagnosen har för den enskilde individen och samhället i stort. Många svårigheter i vardagen framkommer, så även brister i kunskap, bemötande och samverkan från sjukvårdens sida.  ADHD är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som karaktäriseras av brister i uppmärksamhet, impulskontroll och reglering av aktivitetsnivå. ADHD hos ungdomar är associerat med risker som exempelvis utvecklandet av psykiatriska samsjukliga tillstånd, drogproblem och kriminellt leverne. Ungdomar med ADHD beskrivs vara känsliga för negativ miljöpåverkan och beteenden relaterade till diagnosen påvisas kunna leda till stigmatisering och diskriminering. Trots att behandling för ADHD i många fall leder till en bättre funktion för individerna är behandlingsföljsamheten låg. Det framkommer att många väljer att avsluta sin sjukvårdskontakt och behandling, specifikt i övergångsåldern mellan ungdom till vuxen. Resultatet lyfter att ADHD i många fall leder till stora svårigheter i vardagen och ungdomarna rapporterar ett stort omvårdnadsbehov. Brister i delgivning av information framkommer vid kontakten med sjukvården. Så även brister i upplevelser av behandling samt bemötande. För att kunna främja hälsa ur ett holistiskt synsätt, krävs bättre samverkan mellan de olika aktörer i samhället som är i kontakt med denna patientgrupp. Sjuksköterskan möter individer med ADHD inom både den somatiska och psykiatriska delen av vården. Hanteringen av diagnosens yttranden hos patienterna ställer i många fall högra krav på kompetensen hos sjuksköterskan. Sjuksköterskor inom både den somatiska och psykiatriska delen av vården behöver mer kunskap om ADHD och diagnosens yttranden för att kunna tillhandahålla personcentrerad vård med ett gott bemötande till patientgruppen. / Background: ADHD is a neuropsychiatric disorder which characteristics has been proven to cause many difficulties in the everyday life, both from an individual perspective and in society as a whole. The diagnosis is associated with high mortality, drug use, deviance behaviour, criminality and the individuals who's been diagnosed and treated often experiences stigmatization. The health care and especially the nurse plays a big role in the management and caring for these patients. The core essence of nursing is to promote health through a holistic approach and relieve the suffering which these patients experience. Aim: The aim of this study was to investigate how adolescents and young adults with ADHD experiences their everyday life, and how the diagnose influence their psychosocial function. Method: This study is formed as a literature review based on ten scientifical articles, which was conducted through a systematic literature search. The articles were examined and sorted based on similarities in their result sections. Results: The experiences of ADHD in everyday life and psychosocial functioning were charactered by behaviour issues which led to limitations in social interactions, academic performances, home environment and experiences of stigmatization. Regarding the meeting with health care professionals, youths reported lack of individualistic approach, personcentered care and information. Conclusion: Adolescents and young adults with ADHD experiences a lot of malfunctioning in their everyday life, both due to their diagnosis and the consequences which it leds to. Health care professionals needs more knowledge about the disorder to present good care and to promote health.

In this thesis the neurocognitive deficits in adult ADHD and the effects of ADHD medication have been investigated in animals and in humans. Firstly, by utilising a translational behavioural paradigm we have characterised of a novel animal model of the core symptoms of adult ADHD. In the first study, the 5-choice continuous performance task (5C-CPT) was used to examine different forms of attention and impulsivity in female Lister-hooded adult rats. Subsequently rats were separated into subgroups according to their baseline levels of attention and impulsivity in the 5C-CPT. The low-attentive; LA subgroup and the high-attentive; HA subgroup were selected based on levels of sustained attention and vigilance. The second subgroups include animals with varying levels of motor impulsivity and response inhibition (high-impulsive; HI and low-impulsive; LI subgroups). This allowed for examination of the effects of ADHD medication (methylphenidate and atomoxetine) on attention and impulsivity in the subgroups of animals modeling the inattentive subtype (ADHD-I), and the impulsive symptoms in the combined (ADHD-C) and impulsive-hyperactive (ADHD-IH) subtypes. Both drugs significantly improved sustained attention and vigilance in LA animals only. In HI animals methylphenidate decreased motor impulsivity, however in LI also increased motor impulsivity. Atomoxetine decreased motor impulsivity and response disinhibition in HI animals only. The second animal study extended this by selecting a group of animals with combined deficits in both attention and impulsivity (ADHD-C group). This separation (ADHD-C) allowed for the investigation of potential novel therapeutic targets, revealing the cognitive effects of tolcapone and A-412997. Tolcapone increased vigilance and sustained attention and reduced response disinhibition in ADHD-C animals only, while A-412997 increased vigilance and reduced response disinhibition also in ADHD-C animals only. The first clinical study evaluated the core neurocognitive deficits, including emotion recognition abilities in medicated and unmedicated adult ADHD patients, compared with a group of healthy controls. The back-translational cognitive tasks used for the evaluation were taken from the Cambridge Automated Neuropsychological Test Battery (CANTAB). Unmedicated adults with ADHD showed core deficits in sustained attention, attentional set-shifting, response inhibition and spatial working memory. Medicated patients showed no impairments compared with controls; highlighting the importance of ADHD medication for improving these cognitive deficits in ADHD. In the second study, the emotion recognition ability of each group was assessed and compared to each other. The second study also examined if the emotion recognition impairments were as a result of a general cognitive dysfunction or are a specific impairment in social perception. The unmedicated ADHD patients showed deficits in the correct recognition of the negative emotions including; fear, anger, sadness and disgust compared with controls. The group of patients followed-up after starting treatment with methylphenidate showed significant improvements in the recognition of all four negative emotions. This improvement was improved to a level comparable to healthy controls. Interestingly, in the unmedicated ADHD group, anger recognition proved to be a specific deficit in social perception whereas sadness, disgust and fear were influenced by deficits in attention and working memory. Following treatment with methylphenidate, improvements in attention accounted for the improvements in sadness, fear and disgust recognition but not anger recognition. In conclusion the animal studies have shown that animals from within a normal population could be selected according to variations in levels of attention and impulsivity. The ADHD drugs had different effects on attention and impulsivity depending on the natural baseline levels of behaviour of the adult rats. These findings highlight the need for a patient stratification approach in adult ADHD; as different responses are dependent of differences in symptom expression. They also show some potential new therapeutic targets in the animal model, which warrant further exploration. The clinical studies highlight the range of neurocognitive deficits, including emotion recognition deficits in adult ADHD. Together these results highlight the importance of pharmacotherapy in ADHD, not only to treat the core symptoms of ADHD (inattention, impulsivity and hyperactivity) but also to improve the disabling emotion recognition deficits of this disorder.

Syftet med studien har varit att undersöka hur några lärare beskriver att de undervisar i läs- och skrivinlärning för elever med koncentrationssvårigheter eller ADHD. Undersökningen är gjord genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer där jag fick ta del av fem klasslärares och en speciallärares erfarenheter.Resultatet visar att lärarna använder sig av personligt formgivna metoder både vid läsinlärning och skrivinlärning men att metoderna för skrivinlärning jämfört med läsinlärningsmetoderna är än mer anpassade för de här eleverna. Informanterna beskriver att de använder sig av olika lärverktyg och gemensamt är att de använder sig frekvent av olika sorters bildstöd, både vid läs- och skrivinlärningen. Lärarna beskriver att de anpassningar som görs är en förutsättning för att skolsituationen ska fungera för den här gruppen av elever.Sammanfattningsvis syns att lärarnas kunskaper och förståelse om funktionsnedsättningen är en oerhört viktig faktor för att läs- och skrivinlärningen ska fungera för de här eleverna, vilket stämmer väl överens med den forskning som jag läst.

Att växa upp i dagens samhälle som tjej kan vara mycket förvirrande och alla normer kring hur tjejer bör vara gör det inte lätt. Idag har ungefär från 2 % till 5 % av Sveriges flickor och kvinnor diagnosen ADHD. Tidigare forskning kring ADHD har varit i relation till killars ADHD och diagnosen har setts som en ”kill-diagnos”. Denna studie studerar hur tjejer upplever sin ADHD och hur de rådande diskurserna formar deras syn på diagnosen. I uppsatsen används en diskursanalys för att belysa vilken roll diskurser kan ha för just tjejer med ADHD. Unga tjejer med ADHD missas ofta på grund av att man stoppar dem i kategorier såsom ”hormonella tonårstjejer” och detta kan leda till stora svårigheter med ångest i framtiden. Uppsatsen visar att tjejerna i studien begränsas av normer gällande ”vanliga” tjejer där de har svårt att leva upp till dessa förväntningar. Detta kan leda till att tjejer antingen känner sig missanpassade och avvikande, vilket i sin tur leda till en snedvriden självbild. Tjejerna i studien ser samhället som en motkraft för deras välbefinnande och sin personliga utveckling. Motståndet och frustrationen som tjejerna uttrycker mot samhällets snäva normer kring tjejer visar på att det krävs nya olikheter inom diskurser eller eventuellt nya diskurser. Studien visar på att det krävs mer variation för att inkludera fler olika slags förväntningar på tjejer och hur tjejer är. Studien belyser hur tjejer med ADHD skriver och upplever sin ADHD, och hur de upplevde diagnosen i yngre år. Studien bidrar till forskning om tjejer och till forskning om diskurser kring genus och diagnoser och bidrar även till ett nytt perspektiv på psykisk ohälsa i samband med diskurser gällande ADHD och andra liknande diagnoser.

Att som ADHD- elev delta på musiklektioner i grundskolan kan skapa en hel del utmaningar. Musiksalen är fylld av auditiva –och visuella intryck och samspelar inte väl med diagnostypiska symptom som ljudöverkänslighet, koncentrationssvårigheter och brist på impulskontroll. Denna studie fokuserar på ADHD – elevers tillvaro under musiklektioner och söker ta reda på vilket förhållningssätt de har till musikämnet, vilka problematiska beteenden som är urskiljbara samt om tillämpad beteendeanalys (TBA) kan användas som ett arbetssätt för att främja inlärningen hos dessa elever. För att kunna applicera TBA- metoden på eleverna utfördes deltagande observationer samt semi-strukturerade intervjuer som insamlingsmetoder. Resultatet visade att eleverna hade en positiv inställning till musikämnet samt att flera beteenden som eleverna uppvisade under musiklektionerna gick direkt att koppla till diagnosen. Slutligen visade resultatet att TBA-metoden upplevdes vara ett framgångsrikt verktyg för att analysera olika sorters beteenden. Denna studie gjordes i förhoppning om att öka förståelsen för problematiska beteende och för att i framtiden kunna förändra och anpassa musikundervisningen i grundskolan så att det gynnar barn och ungdomar med diagnosen ADHD.

How individuals process different affective cues, as well as how intensely they experience different emotions, may influence how efficient they are at engaging inhibitory control. To date, it is unclear if these influences differ among young adults with and without ADHD. The current study tested the variation in young adults’ inhibitory control to three affective cues (i.e., fear, happy, and neutral) in an Emotion Go/Nogo task. Results suggest better inhibitory control in response to more distinct cues (i.e., fear Nogo/happy Go). The order in which cues were presented also mattered, such that participants displayed enhanced inhibitory control when first presented with expressions that had similar valence. This task order was particularly helpful for inhibitory control engagement among young adults with ADHD. Furthermore, self-report measures suggest that young adults with ADHD were associated with higher levels of affect intensity. However, no additional relations were found in the processing of affective cues, affect intensity, and inhibitory control between young adults with and without ADHD. Results provide evidence for how affective cues and contexts differentially influence behavioral responses in young adults. Individuals with and without ADHD also appear to differ in the intensity with which they experience different emotions. Overall, the current study provides a framework for how to further explore how emotional cues and affect intensity influence inhibitory control.