The topic of the diploma thesis is the elaboration of project documentation for the construction of a fire station with almost zero energy consumption. The building will serve as a fire station type P4 with the scope of the JPO I unit - a unit of the fire department with a territorial scope, usually within 20 minutes drive from the place of deployment. The designed building is a detached object with two above-ground and one underground floor. The building is designed as a reinforced concrete skeleton. It consists of two operating units. The administrative and operational part has three floors. In this part, the main entrance to the building is on the 1st floor, oriented on the south side. The technical rooms of the fire department are located on the first floor and are functionally connected to the administrative part. Exit garages, a car wash and a dryer are also attached to it. Prior to the elaboration of the project, a visit to the regional fire station in Trnava and a consultation with the director of this station took place regarding the needs and requirements of the fire department.

The objective of the diploma thesis is a design and check of load-bearing concrete structure of multi-storey residential building. The building is located in Brno. The total ground plan’s dimensions are 39,32 x 22,58 metres, total height of the building in the highest point is 10,29 metres. The object is three-storey building with rectangular plan with partial basement designed as cast-in-place concrete frame and two above-ground floor designed as reinforced concrete walls and masonry walls. Load-bearing floor structures are designed as reinforced concrete slabs. Drawing documentation is included.

In the entertainment industry, where temporary structures are erected in a new venue every day, floor markings play an important role during the set up. Today, mark out is commonly done using tape measures - a very tedious and time consuming process. This thesis explores the possibility to create a tool to assist in the mark out process, a mark out station. Two stations working in tandem would both compute their respective positions in the venue and accurately and precisely show the location of any wanted point, based on their coordinate locations. The mark out stations were built using consumer grade line lasers, stepper motors, common micro controllers and fused filament fabrication (FFF)-manufactured plastic components, as well as various other common hardware components. The software utilized already established triangulation algorithms and a custom control protocol to manage the mark out stations. A short range test on a test surface was performed with three different station placements. Placing the mark out stations in between three calibration points yielded better precision and accuracy in contrast to placing them on the edge of the surface. When placed on the edge, the calibration accuracy benefited from more calibration points, in contrast to placement in between calibration points. Next phase after successful short range testing is testing in a larger setting to conclude if this is a viable tool to assist in the mark out process. Further improvements in the calibration process and the mark out process can be made in future iterations to achieve better performance. / Inom eventbranchen, där tillfälliga strukturer reses på nya platser varje dag, spelar markeringar på golvet en viktig roll. Idag sker utmärkningen med hjälp av måttband - en väldig tidskrävande process.  Detta examnesarbete undersöker huruvida det går att utveckla ett verktyg som assisterar i denna utmärkningsprocess, en utmärkningsstation. De två stationerna som arbetar  tillsammans skulle både beräkna deras respektive positioner på spelplatsen samt noggrant och precist visa placeringen av en önskad punkt, baserad på dess koordinater.  Utmärkningsstationerna byggdes av konsumentlinjelasrar, stegmotorer, vanliga mikrokontrollers och FFF-tillverkade komponenter. Mjukvaran inkorporerar redan etablerade trianguleringsalgoritmer och ett egenskrivet kontrollprotokoll för att styra utmärkningsstationerna.  Ett test på mindre avstånd gjordes på en testyta med tre olika stationsplaceringar. Att placera stationerna mellan tre kalibreringspunkter gav bättre noggranhet och precision än när stationerna placerades på utkanten av ytan. När stationerna placerades på utkanten av ytan, ökade noggrannheten och precisionen av att lägga till ytterligare kalibreringspunkter, till skillnad från placeringen mellan kalibreringspunkterna.  Nästa fas, efter ett lyckat test på kort avstånd, är att testa på större avstånd för att undersöka om detta kan vara ett användbart vektyg inom utsättning. Ytterliggare förbättringar i kalibrerings- och utmärkningsprocessen kan göras i framtida iterationer för att uppnå en bättre prestanda.

Användningen av trä som byggmaterial i stomsystem har ökat markant. I takt med att förfrågan ökar, blir det allt mer relevant att undersöka hur materialet kan utnyttjas optimalt. Av KL-träbjälklag som tillverkas idag, är majoriteten homogena och tillverkade av konstruktionsvirke med hållfasthetklass C24. Idag finns nya metoder på marknaden för att hållfasthetssortera konstruktionsvirke. Genom att sortera två hållfasthetsklasser samtidigt, är det möjlighet att erhålla ca 30 % C40 tillsammans med 69 % C24, alternativt 46 % C35 tillsammans med 54 % C18. Genom att utnyttja parallell sortering av två hållfasthetsklasser, skulle tillgängligheten av konstruktionsvirke med hög hållfasthet öka och därmed även möjligheten för bjälklag att tillverkas med högre hållfasthet i det yttersta lamellerna. Genom att använda styvare lameller i ytterkanterna, där störst belastning uppstår, uppnås bättre mekaniska egenskaper. Optimeringen skulle kunna leda till längre spännvidder eller tunnare element. Syftet med arbetet är att kartlägga dimensioneringsprinciper i byggnorm, standarder, handböcker och KL-trätillverkarnas rekommendationer med avseende på bjälklag. Vidare är syftet att påvisa prestandaförbättring hos elementen genom teoretiska beräkningar, där styvare virke utnyttjas i ytterlamellerna. Arbetet kommer även att belysa huruvida elementen kan optimeras med avseende på tjocklek och spännvidd. De element som har undersökts består av tre, fem och sju lameller. En jämförelse mellan KL-träskivor beståendes av enbart C24 och likvärdiga skivor med C40+C24 och C35+C18 har också utförts. Resultatet visar att bruksgränstillståndet är uteslutande dimensionerande vid dimensionering av bjälklag. De dimensionerade faktorerna varierar mellan första egenfrekvens och punktlastnedböjning. För skivor med tre skikt är punktlastnedböjning dimensionerande, medan för skivor med sju skikt är första egenfrekvensen dimensionerande. För fem skikt varierar det beroende på tjockleken på KL-träskivan och styvheten hos de yttre lamellerna. Tillverkare av KL-trä rekommenderar ofta mycket högre styvhet hos bjälklaget, än vad som rekommenderas av Eurokod. Södra och Setra har högst rekommendationer med hänsyn till styvhet, medan Martinsons rekommenderar högre första egenfrekvens. Stora Enso rekommenderar dimensionering enligt Eurokod 5. Resultatet visar att det teoretiskt är möjligt att öka spännvidden eller reducera tjockleken, om bjälklag tillverkas med styvare lameller i ytterskikten. Störst förbättring av prestanda erhölls för kombinationen C40+C24, men även C35+C18 uppvisar bättre resultat jämfört med ett homogent bjälklag med C24. En sjuskiktsskiva bestående av C40+C24 uppvisar den högsta förbättringspotentialen för att minska mängden material, där det är möjligt att minska tvärsnittet från 280 mm till 240 mm, motsvarande en tjockleksminskning på 14,3 %, samtidigt som de mekaniska egenskaperna upprätthålls. Vid undersökning av ökad spännvidd klarade samtliga KL-träskivor beståendes av styvare lameller i ytterkanterna av en större spännvidd, än KL-träskivor beståendes av enbart C24. Spännviddsökningen är beroende av KL-träskivans tjocklek och på överbyggnadens egenvikt. För C40+C24 ligger spännviddsökningen på 4,1-10,0 %, medan för C35+C18 ligger spännviddsökningen på 3,3-7,3 %. / The use of wood as a construction material has increased significantly in recent years. As demand for wood products grows, it becomes increasingly important to examine how the material can be used in a more efficient way.  Today, the majority of cross laminated timber (CLT) panels, including floor elements, are manufactured homogeneously, with all layers consisting of the same strength class, most commonly C24. However, studies have shown that with new technologies for strength grading, it is possible to yield higher amounts of C40 and C35. By grading two strength classes simultaneously, it is possible to yield 30% C40 and 69% C35, or 46% C35 and 54% C18. By using parallel grading, the availability of structural timber with high strength would increase, thus enabling the possibility to manufacture CLT floor panels with higher strength in the outer layers. By using laminations of a higher strength class for the outer layer, the stiffness of the panel increases. This optimization could lead to longer spans and thinner panels.  This thesis aims to investigate principles for designing CLT floor panels in regard to building codes, construction standards, handbooks and recommendations provided by CLT manufacturers in Sweden. It also investigates the potential improvements in mechanical performance, in terms of increased span length and decreased thickness of optimized CLT panels, by using laminations of a higher strength class in the outer layers. In the study, CLT floor panels made of three, five and seven layers were examined. A comparison was conducted between homogenous panels made of C24 and equivalent panels made of C40+C24 or C35+C18. The results show that designing a CLT floor panel is governed by the requirements of service limit state (SLS). The most common governing requirements are natural frequency and stiffness measured by point load deflection. The study shows that three layered CLT floor panels are governed by stiffness, while seven layered CLT floor panels are governed by natural frequency. For five layered CLT floor panels it varies depending on the thickness of the CLT panel and the stiffness property of the outer laminate.  Manufacturers often have higher recommendations regarding stiffness than recommended by Eurokod. Södra and Setra have the highest recommendations in terms of stiffness, while Martinsons has the highest recommendation regarding natural frequency. Stora Enso applies recommendations according to Eurokod.  With a CLT floor panel made of stiffer outer laminate, it is possible to increase the span or reduce the thickness of the panel. The best improvement in mechanical performance was obtained for panels consisting of C40+C24. Furthermore, panels of C35+C18 also shows enhancement, in comparison to panels made of C24. For a seven layered panel (consisting of C40+C24), the calculations show that it is possible to reduce the thickness from 280 mm to 240 mm, corresponding to 14,3% thickness reduction, while maintaining all mechanical performances. In regard to increased span, the calculations show that it is beneficial to use stiffer lamellas in outer layers. The increase in span depends on the thickness of the panel and the self-weight of the supplemented flooring. By combining C40+C24, the span could be increased by 4,1-10,0%, and by combining C35+C18, the span could be increased by 3,3-7,3%.

The field programmable gate array (FPGA) is an attractive computational platform for many applications because of its customizable nature and modest development cost, in terms of both time and money. As FPGAs scale to increased logical capacities, designers have increased flexibility. However, the FPGA placement problem becomes more difficult at increased sizes. Increasingly, designers are encouraged to structure designs hierarchically and floor-plan. Floor planning is a manual process which maps specified design submodules to selected physical regions of the FPGA device fabric. This thesis explores several of the effects that floor-planning has on submodules and the designs they comprise. A method is developed to explore the floor-planning impact on submodules independent of a full design. Six different submodules are independently subjected to varying timing constraints and to area constraints of varying aspect ratios and area allocations. The resulting submodule minimum clock periods, routing overflows, and relocatabilities are assembled from millions of submodule implementations. The aggregate results suggest that EDA placement and routing tools can meet design constraints even with extreme combinations of submodule aspect ratio and area allocations; however, the probability of implementations meeting constraints may be low at those extremes. Separate sets of submodule floor-planning guidelines are developed to optimize for meeting minimum clock period constraints, minimizing routing overflow, and maximize relocatability. The submodule floor planning guidelines for meeting minimum clock period are verified in full design implementations.

Urban täthet är ett ideal som präglar dagens stadsplanering. Det framgår från styrdokument och andra handlingar samt de förtätningsprojekt, t.ex. Hagastaden i Stockholm, som är ett resultat av dessa. Denna uppsats syftar till att söka förståelse för hur urban täthet och rymlighet balanseras i just Hagastaden, samt hur Hagastaden liknar respektive skiljer sig från andra bebyggelseområden i detta avseende. En täthetsjämförelse utförs mellan Hagastaden och Norra Djurgårdsstaden, ett annat förtätningsprojekt i Stockholm, dels på områdesnivå och dels på kvartersnivå. På områdesnivå beräknas exploateringstal över ett helt detaljplaneområde. I Hagastaden väljs planområde DP1 och i Norra Djurgårdsstaden planområde etapp Västra. På kvartersnivå beräknas nettoexploateringstal, markutnyttjande (andel bebyggd mark) och rymlighetstal, enligt definitioner angivna av Rådberg et al (1996), för ett kvarter i respektive område. I Hagastaden väljs kvarter Cellen och i Norra Djurgårdsstaden kvarter Töfsingdalen. Dessa kvarter jämförs även med de huvudgrupper av svenska stadstyper som beskrivs av Rådberg et al. Hagastadens offentliga friytor, dvs park- och torgytor, analyseras utifrån riktlinjer från styrdokumentet Grönare Stockholm samt den s.k. Alviksmodellen. Resultatet av täthetsjämförelsen visar vidare att Hagastaden är avsevärt tätare än både Norra Djurgårdsstaden och huvudgrupperna av svenska stadstyper. Planområde DP1 i Hagastaden har ett områdesvist exploateringstal på 2,54, jämfört med 1,65 för etapp Västra i Norra Djurgårdsstaden. Vidare har kvarter Cellen i Hagastaden ett nettoexploateringstal på 4,20, jämfört med 2,57 för kvarter Töfsingdalen i Norra Djurgårdsstaden. Båda kvarter överstiger alla huvudgrupper av svenska stadstyper med avseende på nettoexploateringstal, men liknar mest huvudgruppen Storstadsmässiga kvarter. Skillnaden i nettoexploateringstal verkar därmed bero på skillnaden i hushöjd, där kvarter Cellen har en genomsnittlig hushöjd på 11,1 våningar och kvarter Töfsingdalen 7,1 våningar. Planområde DP1 i Hagastaden med 16,7 % offentlig friyta Alviksmodellens riktlinje på minst 15 % offentlig friyta. Planområdet uppnår dock inte riktlinjen på minst 10 m2 offentlig friyta per boende med en offentlig friytetillgång på endast 6 m2 per boende. Vidare möts riktlinjerna för en god park- och naturtillgång endast delvis. / Urban density is an ideal that characterizes today's urban planning in Sweden. This is evident from various general planning documents as well as the densification projects, e.g. Hagastaden in Stockholm, which are a result of these. This paper aims to find an understanding of how urban density and spaciousness are balanced in Hagastaden, and how Hagastaden resembles or differs from other development areas in this respect. Hagastaden and Norra Djurgårdsstaden, another densification project in Stockholm, are compared with respect to density, partly at an area level and partly at a block level. As for the area level, the floor space index (FSI) is calculated for an entire detailed development plan area. In Hagastaden’s plan area DP1 and in Norra Djurgårdsstaden plan area etapp Västra. As for the block level, the floor space index (Swedish: nettoexploateringstal), land use (Swedish: andel bebyggd mark) and spaciousness index (Swedish: rymlighetstal) are calculated, as defined by Rådberg et al (1996), for one block in each area. The block Cellen is chosen in Hagastaden and in Norra Djurgårdsstaden the block Töfsingdalen. These blocks are also compared with the main groups of Swedish city types as described by Rådberg et al. Hagastaden's public open spaces, i.e. park and square areas, are analyzed based on guidelines from the document Grönare Stockholm and the so called Alviksmodellen. The result of the density comparison shows that Hagastaden is considerably denser than both Norra Djurgårdsstaden and the main groups of Swedish city types. DP1 in Hagastaden has an area-wide floor space index of 2.54, compared to 1.65 for etapp Västra in Norra Djurgårdsstaden. Furthermore, the housing block Cellen in Hagastaden has a floor space index of 4.20, compared to 2.57 for Töfsingdalen in Norra Djurgårdsstaden. Both blocks exceed all main groups of Swedish city types with respect to floor space index, but most closely resemble the main group Big city blocks (Swedish: Storstadsmässiga kvarter). The difference in floor space index seems to be mainly due to the difference in number of floors, where the block Cellen has an average number of 11.1 floors and the block Töfsingdalen 7.1 floors. DP1 in Hagastaden, with a 16.7 % share of public open space, achieves the Alviksmodellen guideline of at least 15% public open space. However, it does not achieve the guideline of at least 10 m2 of public open space per resident with only 6 m2 per resident. Furthermore, the guidelines for good access to park and nature are only partly met.

More than 50 % of EU’s yearly energy demand is spent on heating and cooling systems with which most of its source is generated from non-renewable fossil fuel [1]. Furthermore, half of the EU buildings are heated with a non-efficient boiler of about 60% or less efficiency [1]. The report released by EU from 1990 to 2007 revealed that fuel combustion and fugitive emission contribute to about 79.3% of total greenhouse gas emissions in CO2 equivalents [1]. The EU-EBPD long-term renovation strategy is to improve the energy performance of all residential and non-residential buildings in its member countries through supporting the renovation of the existing buildings into highly energy efficient and decarbonised buildings [2]. Despite all these EU policies and efforts to replace these non-efficient heating systems, the main challenge is price comparison of different solutions and their efficiency in retrofitting of the heating old systems together with the lack of information about the functioning of those old systems [1]. Thus, the development of an easy to install heating system in retrofitting with low exergy heat supply is a significant contribution to a sustainable solution in minimizing energy resources depletion and environmental emission. Furthermore, efficient system control of these easy to install heating systems, hybrids combinations solution for retrofitting building could be a sustainable solution for the preservation of the existing building. The main objective of this work was to design an easy to install hybrid low-temperature floor heating system in retrofitting buildings and compare its results on energy performance, thermal comfort and indoor air quality with other conventional heating mainly used in the Mediterranean climate. This study was performed in two existing radiators heated buildings located in Sant Cugat del vallès in Catalonia, Spain.The results showed that the hybrid low-temperature heating system has the highest energy performance and energy saving of 48 % and 52% compared to that of existing radiator heating and all air heating, respectively. However, hybrid low-temperature floor heating showed a slow heating response, and consequently, it showed lower operative temperature compared to others even though it was within the recommended standards limits. The hybrid low-temperature heating system with demand-controlled ventilation also showed a better indoor air quality, while as existing radiator with its natural ventilation showed the worst indoor air quality. All three compared heating systems showed a better coefficient of performance with low-temperature heat supply and were able to operate with low-temperature heat supply. / Mer än 50% av EU:s årliga energibehov spenderas på värme- och kylsystem där de flesta av deras källor genereras från icke-förnybart fossilt bränsle [1]. Dessutom värms hälften av EU:s byggnader upp med en ineffektiv panna med cirka 60% eller mindre effektivitet [1]. EU:s rapport från 1990 till 2007 avslöjade att bränsleförbränning och flyktiga utsläpp bidrar till cirka 79% av de totala utsläppen av växthusgaser i koldioxidekvivalenter [1]. EU:s och EBPD:s långsiktiga renoveringsstrategi är att förbättra energiprestanda för alla bostäder och andra byggnader i dess medlemsländer genom att stödja renovering av befintliga byggnader till mycket energieffektiva byggnader [2].Trots alla dessa EU-policyer och ansträngningar för att ersätta dessa ineffektiva värmesystem, är den största utmaningen prisjämförelse av olika lösningar och deras effektivitet i renovering av de gamla värmesystemen tillsammans med bristen på information om hur de gamla systemen fungerar [1]. Därför är utvecklingen av ett installationsenkelt värmesystem med låg värmeförsörjning av exergi ett viktigt bidrag till en hållbar lösning för att minimera energiresurser och miljöutsläpp. Dessutom kan effektiv systemkontroll av dessa värmesystem med olika kombinationslösningar för renovering av byggnaden vara en hållbar lösning för att bevara den befintliga byggnaden.Huvudsyftet med detta arbete var att utforma ett lågtemperaturgolvvärmesystem att använda vid renovering av byggnader och jämföra dess resultat på energiprestanda, termisk komfort och inomhusluftkvalitet med annan konventionell uppvärmning som huvudsakligen används i medelhavsklimat. Denna studie utfördes i två befintliga radiatoruppvärmda byggnadet i Sant Cugat del vallès i Katalonien, Spanien. Resultaten visade att hybridsystemet med låg temperatur har den högsta energiprestandan och energibesparingen på 48% och 52% för den befintliga radiatorvärme respektive luftvärme. Emellertid visade lågtemperaturgolvvärme ett långsamt uppvärmningssvar, och följaktligen visade det lägre driftstemperatur jämfört med de andra systemen trots att det låg inom de rekommenderade standardgränserna. Lågtemperaturvärmesystem med efterfrågningsstyrd ventilation visade också en bättre inomhusluftkvalitet, medan befintliga radiatorer med sin naturliga ventilation visade den sämsta inomhusluftkvaliteten. Alla tre jämförda värmesystemen visade bättre prestanda med lågtemperaturvärmeförsörjning och kunde fungera med lågtemperaturvärmeförsörjning.

The priorities of executing the manufacturing orders generated by an MRP system are often in operational conflicts with the dynamics of the manufacturing floor. It is not uncommon for a given manufacturing order to reach the shop floor several weeks or longer after being "opened" by an MRP system where it may face a chaotic case of large queues, machine down-time, parts shortage, scrap problems and other resource management constraints. Many companies have resorted to the Manufacturing Execution System (MES) software solution to resolve these problems. This method first gained popularity in mid-90’s within the semiconductor industry. An MES approach is an on-line, real-time data gathering, analysis and storage to assist in short-interval scheduling (shift or day) manufacturing operations with an emphasis on revising scheduling priorities. It is essentially an information system tool for the shop floor and if designed properly, it may be used as an advisory system for effective decision-making. However, in implementation MES faces several challenges including the proper software platform/architecture, integration within ERP or a stand-alone best-of-breed, amount and type of data/information to be exchanged with the MRP engine, and a user-centered interface for various layers of decision making. This paper will provide a detailed background on various technical, software, and organizational factors that the use of an MES implementation may impose upon the practitioner. Furthermore, and as a case study, it will discuss a systematic implementation strategy for MES at a high-tech company in California. The discussion of the critical success factors in implementation planning will hopefully be of value to both practitioners and researchers in similar projects.

No description available.

Husqvarna Construction is one of the leading construction machinery manufacturers in the world. To stay in the forefront, investing in novel methods to model, test & and optimize machinery is crucial. The most important part of development and testing is to bridge the gap between desired and actual results. Model-based Simulation in testing plays a superior role in visualizing possibilities while cutting down the usage of resources. Floor Grinders are common in industrial and commercial settings to achieve desired floor results. Like every machinery, optimization towards achieving better results is a necessity. The purpose of this thesis is to develop a methodology to optimize Husqvarna Constructions’s floor-grinding machine through its grinding pattern and further study & gather data about the key indicators for an optimum grinding pattern. This is done by setting up a grinding pattern simulation of the PG 690 floor grinder on SIMGRIND (Husqvarna Construction’s own simulation application). A metric was developed to determine whether a grinding pattern is good, and by utilizing the metric as an optimization goal, the impact of different machine parameters on the grinding pattern was established. The grinding & travel speeds were viewed as ratios and it was observed that optimized patterns were attained at particular ratios. Another crucial factor that was studied was the impact of oscillations. Further, the impact of grinding head size on the grinding pattern was also studied. The investigation was limited to a simulation study since physical validation opened up several uncertainties beyond the scope of this work. At the end of this work, a few recommendations for developing physical validation setups are made, to test the results of the simulation.