Detta är en genusvetenskaplig uppsats och syftet är att undersöka förutsättningarna för de kvinnliga ledarna i en kvinnodominerad ledningsgrupp. Undersökningen är kvalitativ och baseras på intervjustudier och fältanteckningar från företaget som gjorts under okt-dec-2006. Deltagandeobservation av ett gruppmöte samt företagets årsredovisningar och lönelistor har använts som kompletterande material. De teoretiska ramverken har varit Moss Kanters teori om organisationer och La Clau och Mouffes diskursanalys. Resultatet och analysen är indelade i tre avsnitt. I första avsnittet behandlas chefsideal och normer för ledarskap, och dess könsmärkning problematiseras. Hårda krav på prestationer och bemötande gäller för de kvinnliga ledarna när de mäts mot idealchefen. Andra avsnittet handlar om hur ledningsgruppens förutsättningar formar gruppkulturen och fortplantar sig i organisationen. Tredje avsnittet behandlar motstånd och försvar mot diskursiva uppfattningar om kön och ledarskap. Ledningsgruppens situation kan beskrivas som att de befinner sig i ett konstant tillstånd av ifrågasättande, men de har de utvecklat en ledarstil som minskar trycket på de kvinnliga ledarna. / This essay is written from a gender perspective and investigates the conditions of female leaders in a female dominated management group. The investigation is qualitative, and based on interviews, the annual report of the corporation and field notes from participant observations in the autumn 2006, when we frequently visited the corporation. The theoretical framework is Moss Kanters theory on corporations and La Clau and Mouffes discourse analysis. The result and the analysis are different in three sections. The first deals with gendered ideals and norms created around leadership and the image of the “boss”/ manager. Demands of performance and treatment are harder on the female leaders when measured against male norms, and expectations of female gender. The second part discusses how the conditions of the management group repeats through the organisation. The third part treats combating and defence of discourses on gender and leadership. The situation of the management group can be described as being under a constant pressure, but the leaders have constructed a form of leadership that facilitates the pressure on the female heads.

Gunilla Thorgren beskriver i sin bok Grupp 8 & jag hur det var att komma in i Grupp 8, en akademiskt präglad miljö, som för henne framstod som en främmande värld till att börja med.1 Jag läste boken och började fundera över det faktum att det var akademiker som arbetade för en förbättring av arbetarklasskvinnornas tillvaro. Jag ville veta hur det kom sig att det var på det sättet. Vilken inställning hade 70-talets kvinnorörelse till arbetarklassens kvinnor och var arbetarkvinnorna själva överhuvudtaget aktiva i sammanhanget? Det kan också vara intressant att undersöka hur klassperspektivet ser ut i dagens kvinnorörelse med Feministiskt initiativ som en relativt ny organisation i det svenska samhället. Jag bestämde mig för att söka svaren hos medlemmarna själva för att få veta vilka likheterna och skillnaderna är i fråga om klass hos 70-talets kvinnorörelse och Feministiskt initiativ. Jag tror att en viktig anledning till att jag blev nyfiken på detta är min egen klasstillhörighet. Jag växte upp i en arbetarfamilj och har själv arbetat med monteringsarbeten inom industrin. Det enda som kan sägas ha anknytning till ett medelklassliv för min del är mina universitetsstudier. De utgör dock en begränsad del av mitt liv och har inte påverkat min uppfattning om var jag känner mig hemma. Under arbetet med den här uppsatsen har det blivit tydligt för mig att klass spelar roll i kampen för kvinnofrigörelse, dels genom den litteratur jag har läst, men även p.g.a. att jag mer än en gång har frågat mig själv om jag får lov att kalla mig feminist då jag upptäckt att när klassintressen och feministiska intressen kolliderar väljer jag inte alltid att sätta feminismen i första rummet. Den här uppsatsen ger en inblick i hur kön och klass samspelar i kvinnorörelsens feministiska arbete. I uppsatsens inledningskapitel tar jag upp syfte och frågeställningar, presenterar mitt material och mina informanter och ger en bild av den tidigare forskningen på området. Inledningskapitlet innehåller också en metoddiskussion samt en beskrivning av begreppet intersektionalitet. Därefter följer ett bakgrundskapitel där 70-talets kvinnorörelse och Feministiskt initiativ presenteras. Det tredje kapitlet utgörs av informanternas utsagor samt en analys av dessa. Uppsatsen avslutas med ett kapitel där jag sammanfattar mina slutsatser och för en avslutande diskussion.

Syftet med den här studien är att få veta hur sexåringen i tre förskoleklasser ser på kvinnligt och manligt. Utifrån syftet har vi formulerat följande frågeställningar: – Anser barnen att det finns sysselsättningar beroende på könstillhörighet? – Inom vilka områden anser barnen att kvinnor och män är jämställda? – Anser barnen att det är skillnad på flickor och pojkar? För att besvara frågeställningarna har vi använt oss av en kvantitativ strukturerad enkät och kvalitativa intervjuer med öppna svar, i tre olika förskoleklasser. Sammanlagt 52 barn, varav 27 flickor och 25 pojkar deltog i undersökningen. Resultatet av studien visar att flickor och pojkar kopplar aktiviteter och yrken till respektive kön. Aktiviteter som kopplas till kvinnligt är enligt barnen hushållssysslor och motsvarande för mannen är teknik, underhåll och fritidsaktiviteter. De yrken som de flesta av barnen kopplar till kvinnan är förskollärare, frisör och affärsbiträde. De yrken flest barn kopplar till mannen är brandman, lastbilschaufför och bonde. Vidare visar resultatet av studien att flickorna i större utsträckning än pojkarna ansåg att både kvinnor och män skulle dela på aktiviteter och yrken. Barnen vet vad det är för skillnader mellan flickor och pojkar, som till exempel att flickor får barn och pojkar har skägg. Flickor och pojkar är överens om vad som kopplas till det egna könet och det motsatta i form av yttre attribut som kläder, leksaker och färger. Flickorna skulle enligt barnen bland annat ha klänning och glittriga kläder, medan pojkarna enligt barnen skulle ha kläder med dödskallar och eldsflammor. Leksaker som associerades till flickor, var dockor av olika slag, för pojkar var det bilar och krigsleksaker som gällde. Färgen barnen främst förknippade med flickor var rosa, medan färgen barnen främst förknippade med pojkar var svart.

Denna uppsats är en intervjustudie där Carol Lee Bacchis ”What´s the problem”-modell fungerar som inspiration för hur materialet begripliggörs och analyseras. Syftet är att undersöka synsättet på anorexi inom den specialiserade ätstörningsvården med utgångspunkt i ett feministiskt teoretiserande kring detta. Specifikt undersöks när- och frånvaro av genusperspektiv och i vilken utsträckning de fyra intervjuade företrädarna för den specialiserade vården uppfattar problematiken som individuell kontra strukturell. Författaren har en förståelse av kön som konstruerad kategori och i analysen berörs genuskonstruktionens betydelse för förekomsten av anorexi. Bland andra Karin Johannisson har bidragit med ett historiserat synsätt på det konstruerade även i sjukdomsdiagnoser. Analysen lutar sig på socialt och strukturellt inriktade teoretiker och mycket inspiration hämtas från Susan Bordos feministiska perspektiv. Liknande tankegångar återfinns även hos bland andra Helen Malson och Nina Björk vilka bidragit till att skapa en teoretisk analysram. Vad som framkommer i analysen är en svårighet att både formulera och enas kring vad anorexi konstitueras av. Medicinska referensramar är frekvent återkommande men outvecklade och problematiken beskrivs vid en närmare analys som snarast strukturell – även om detta inte artikuleras direkt. En framträdande slutsats är förekomsten av en ”omedveten medvetenhet” hos respondenterna. Med detta avses små och partikulära genusanalyser hos respondenterna som inte direkt sätts i samband med förekomsten av anorexi. Om diskussionen kring anorexi kan komma att utvidgas till att kombinera individualpsykologiska perspektiv med en strukturell förståelsemodell, vilket författaren föreslår som en fruktbar utveckling, avgörs enligt resonemanget som förs av om motsägelserna artikuleras eller förblir skymda.

Denna uppsats handlar om en debatt, som fördes i en brytningstid, då den gifta kvinnans rätt till yrkesarbete ifrågasattes. Ett funktionalistiskt förslag om kollektivhus, där hushållsarbetet och en del av barnavården skulle skötas av kollektivt anställd personal, avsåg att underlätta kvinnans yrkesarbete. Den gällande normen förutsatte, att den gifta kvinnan var hemarbetande och mannen försörjare. Debatten kom att kretsa kring hustruns plikter mot familjen och barnens liv i det kollektiva huset. Här stod bevarare av traditionen mot anhängare av ett nytt familjemönster. Syftet har varit att fokusera anhängare och motståndare och analysera deras argument och strategier. Analysen har skett mot bakgrund av den pågående moderniseringsprocessen och den modernitet, som innebar nya livsvillkor för kvinnan och familjen. Yvonne Hirdmans genuskontraktsteori med endast ett dominerande husmoderskontrakt under mellankrigstiden diskuteras och ifrågasätts.

Fastän vi lever på 2000-talet, finns många hinder som håller tillbaka kvinnor i deras karriärer. Fortfarande kan kvinnliga ledare upplevas som en stor förändring, och för vissa människor upplevs förändring som ett hot. Ett verktyg, eller kanske snarare en arena för att åstadkomma upplysning, jämställdhet och bana vägen för kvinnor till chefskapet, kan vara nätverket. Vi vill med denna uppsats undersöka om de med nätverkens hjälp lättare kan nå en chefsposition. Kan nätverken bidra till förändring och jämställdhet av organisationsstrukturer? Finns det någon konkret koppling till nätverket och att kvinnor har lyckats nå en chefsposition? Har nätverket givit dem något speciellt stöd på vägen till chefsposition? Till vår empiri har vi intervjuat ett antal kvinnor som är medlemmar i något karriärrelaterat nätverk och som är i en chefsposition. Frågorna har kretsat runt ämnen som vi i vår teori har studerat. De teorier vi behandlar problematiserar varför det inte finns så många kvinnor på chefposter. Dessa ämnen är genusteori för att få en bakgrund, ledarskap och nätverk. Jämställdhetsfrågor finns hela tiden med i bakgrunden. Det är det som nätverket ska hjälpa oss med – att fördela chefsposter jämlikt. I resultat och slutsatser kan vi se att nätverken och nätverkandet bidrar till någon sorts förändring, och därmed i förlängningen också fler kvinnor på chefsposter i framtiden.

Vår nyfikenhet till denna studie väcktes genom att vi fick reda på att det startas fler företag av kvinnor än av män på Idélab på Mälardalens högskola. Detta är en skillnad mot övriga landet, där fler företag startas av män än av kvinnor statistiskt sätt. Frågan vi ställde oss var vilka faktorer det är som påverkar att statistiken ser ut som den gör på Idélab? För att hitta svaren till detta har vi intervjuat tio kvinnliga företagare som startat sin verksamhet via Idélab, två ur personalen på Idélab och även en sakkunnig person inom ämnet. Intervjuerna gjordes i början av studien för att skapa ett öppet angreppssätt och för att inte styra resultatet allt för mycket av tidigare teorier om ämnet. Denna studie ger ett bidrag till ämnet innovationsteknik genom ytterligare en pusselbit inom området kvinnligt företagande. Även ansatsen där empiri undersökts före teori kan ses som ett bidrag till nytänkande. Avgränsningar för studien är att endast titta på en aktör, nämligen Idélab, och intervjuerna har gjorts med enbart kvinnor för att få ett större fokus på kvinnorna och deras historia. Resultat från studien visar att det är flera faktorer som bidrar till det höga antalet företagsstarter av kvinnor via Idélabs verksamhet. Faktorer som de intervjuade företagarna lyfter fram och uppskattar och som tillsammans skapar en arbetsmetod hos Idélab som visar sig vara gynnsam för kvinnor. De faktorer som framkommit genom intervjuerna och som kan påverka antalet kvinnliga företagsstarter via Idélab är verksamhetens värderingar och sätt att jobba, att de stöttar individen mer än själva idén. Idélab erbjuder också genom sin verksamhet tillgång till ett stort nätverk och möjlighet till samarbeten. Företagarna får tillgång till kontorsplats och många av dem får också kunder via Idélab vilket kan bidra till företagsstarterna och ökad tro på sin företagsidé. På Idélab bryts även den traditionella bilden av företagaren ned vilket kan vara gynnsamt för kvinnor då de inte behöver passa in i den traditionella mallen av företagaren som genom tiderna haft en manlig prägel. Idélab ligger också på en institution där hög andel kvinnor finns på utbildningar inom branscher som har en hög andel egna företagare. Det i sin tur gör att det finns gott om egna företagare som förebilder inom dessa yrkesgrenar på Idélab. Att det är så pass många kvinnor som startar företag via Idélabs verksamhet gör också att det över lag finns ett stort antal kvinnliga förebilder på Idélab.

Sammanfattning: Hur identifierar en individ sig utifrån sitt arbete? Vilken betydelse har kön för yrkesidentiteten? Syftet med denna antologi är att belysa relationen mellan yrkesidentitet och genus utifrån våra informanters uppfattningar om deras yrkestillhörigheter och vad de har för betydelse i deras liv. Teorier om genus, arbete och identitet samt våra etiska reflektioner kring våra respektive fält kommer att beröras. Den analysmetod, Grounded Theory som vi arbetat med för att bearbeta vårt material är också presenterad.Jenny Nilsson ger en inblick i värnpliktigas uppfattningar av försvarsmaktens villkor och dess inflytande på individernas identitetsskapande. Strukturen inom militären är traditionellt mansdominerad, vilken betydelse kan detta ha?Emilie Larsson behandlar yrket förskolelärare, med fokus på minoriteten män. Kapitlet presenterar en diskussion om hur yrket uppfattas av allmänheten samt hur könsrollen upplevs för de yrkesverksamma.Märtha Byfors har studerat män i bibliotekarieyrket där fokus ligger på relation till manlighet inom ramen för arbetsuppgifter och förhållandet till kollegor.Emma Palms analys baseras på samma material som Märtha men med utgångspunkten i stereotypa föreställningar och dess påverkan för individens identitetsskapande.Sammanfattningsvis presenterar vi en avslutande diskussion som binder samman och jämför de olika delarna av studien för att åskådliggöra vilken relevans kön har för yrkesidentiteten.

This essay investigates the results of participation by teenage girls in feminist groups, the so called girl groups. These groups are descendants of the awareness-raising groups of the 1970’s feminist movement. The essay assumes the relevance of theories of heteronormativity and performativity, as well as theories surrounding two different ways to organize girl groups. It is done either through the Pippi-feminism, named after strong independent book character Pippi Longstocking, or through the collective empowerment feminism. The aim of this essay is to examine the outcome of these groups – that is, what previous participants remember and have taken to heart of what was discussed at the girl groups. Through using interviewing methods influenced by the methodology of feminist oral history, memories and experiences by these former participants concerning their involvement with the girl groups have been recorded. The informants give mostly positive accounts of their time in the girl group, emphasizing the importance of the discussions which the group brought up concerning feminism and sexuality. Another important aspect of the group was the role playing, which allowed the girls to explore new performative utterances. One important conclusion is that considering the effectiveness and importance of these girl groups, there is a need to find ways to organize similar groups for boys, so that the responsibility for a gender equal society is distributed equally between the sexes. This essay investigates the results of participation by teenage girls in feminist groups, the so called girl groups. These groups are descendants of the awareness-raising groups of the 1970’s feminist movement. The essay assumes the relevance of theories of heteronormativity and performativity, as well as theories surrounding two different ways to organize girl groups. It is done either through the Pippi-feminism, named after strong independent book character Pippi Longstocking, or through the collective empowerment feminism. The aim of this essay is to examine the outcome of these groups – that is, what previous participants remember and have taken to heart of what was discussed at the girl groups. Through using interviewing methods influenced by the methodology of feminist oral history, memories and experiences by these former participants concerning their involvement with the girl groups have been recorded. The informants give mostly positive accounts of their time in the girl group, emphasizing the importance of the discussions which the group brought up concerning feminism and sexuality. Another important aspect of the group was the role playing, which allowed the girls to explore new performative utterances. One important conclusion is that considering the effectiveness and importance of these girl groups, there is a need to find ways to organize similar groups for boys, so that the responsibility for a gender equal society is distributed equally between the sexes.

Stadsbarn har idag på grund av trafik och andra hot en begränsad utomhusarena att vistas på. Skolgårdar fyller därför en viktig funktion och det är viktigt att dess utformning gynnar alla barns behov av aktiviteter och utveckling. Syftet med detta arbete var att ta reda på vilken roll skolgårdens utformning har för elevernas val av aktiviteter. Undersökningen gjordes delvis ur ett genusperspektiv. Frågeställningarna under arbetets gång var: Hur ser skolgårdsmiljön ut? Hur utnyttjar eleverna skolgårdsmiljön i sina aktiviteter? Vilka aktiviteter ägnar sig eleverna åt på skolgården? Finns det platser och aktiviteter på skolgården som är genusfria/ genusbundna? Som teoretisk ram valde vi att utgå främst från Lev S Vygotskijs utvecklingspsykologiska teori där leken lyfts fram som en källa till utveckling samt Johan Asplunds forskning kring miljö och platsidentitet. Undersökningarna baserades på direkta observationer av skolgårdsmiljön och elevernas aktiviteter, samt kvalitativa intervjuer med elever och pedagoger för att ta reda på deras perspektiv kring skolgårdens utformning. Arbetet var avgränsat till en jämförelse mellan två olika skolgårdar i Stockholms innerstad. Barnen som deltog i undersökningen var från årskurs ett till årskurs tre på båda skolorna. Resultatet visade att skolgårdens miljö både kan gynna och begränsa barn i sina val av platser och aktiviteter. Små rum med naturinslag bidrar till att miljön är tolkningsbar på olika sätt, barnen får inspiration och öppnar upp sin tankevärld. Skolträdgården, med många rörliga naturinslag som växter, vatten och stubbar, uppmuntrar barns kreativa förmåga och fantasi. Skolträdgården är en plats som innehåller upplevelsemässiga aspekter. Asfaltsytan på skolgården är ett bra underlag för både bollspel och många andra regellekar. Aktiviteter på skolgården äger rum oavsett hur miljön ser ut. Barn har ett behov av att röra på sig samt utvecklas motoriskt, kognitivt och socialt genom valet av olika lekar och aktiviteter. Vår studie visade att traditionella könsroller kan suddas ut genom att pedagogerna uppmuntrar aktiviteter som bryter mot tidigare föreställningar kring manligt och kvinnligt. Pedagogerna har en viktig roll som goda och inspirerande förebilder. Den viktigaste slutsatsen i studien var att en rik miljö bidrar till mer inspiration i valet av aktiviteter än om miljön är torftig. Om alla platser på en skolgård känns trygga och om det finns en variationsrik miljö med mycket naturinslag så skapas stora förutsättningar för att aktiviteter och lust äger rum på precis hela skolgården.