Studiens övergripande syfte har varit att i en jämförelsestudie undersöka hur barns lek på tre olika skolgårdar skiljer sig åt och om det finns ett samband mellan de olika skolgårdarnas utformning och barns lekar. Undersökningen är baserad på observationer och enkätformulär som har använts för att samla in data som är såväl kvalitativa som kvantitativa. Undersökningen avgränsades till tre närliggande skolgårdar med olika utformning. Barnen som deltog i enkätundersökningen gick i årskurs tre. Vid observationstillfällena ingick barn från årskurs ett till tre. Resultatet visar att oberoende av skolgårdens utformning så är rasterna populära och att barnen leker oberoende av dess utseende och funktion. Skolgårdar med en varierad utformning bestående av lekredskap, vegetation, och ytor som ger rumslig känsla stimulerar mest till en varierad rörlighet och aktivitet på skolgården. Vidare framkom det att lekredskap inte främjar eller stimulerar leken på något speciellt sätt, mer än att de bidrar till variation på skolgården. Gemensamt för de skolor som hade fasta lekredskap var att leken skedde efter fast inlärt mönster och saknade fantasi. Observationer visar att barnen utnyttjande av skolgården är intressebaserat och någon större rörlighet mellan aktiviteterna finns inte förutom på skolgården som är utformad med en hög grad av variation.

Syftet med vår undersökning var att studera barns sociala värld under skolrasten. Detta gjorde vi genom att observera och intervjua åtta barn från en andra/tredjeklass, vi intervjuade även klassens pedagog. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer och ostrukturerade observationer. Tidigare forskning kring valt område visar att det är viktigt att få vara den del av gemenskapen och att mycket av barnens tid går åt till att skapa och underhålla relationer. Det är även viktigt att skolgårdsmiljön är varierad och inspirerande och att barnen leker på olika sätt i olika miljöer. I denna ålder umgås barn företrädesvis med andra av samma kön men det är acceptabelt att umgås över könsgränserna då man har ett gemensamt intresse. Denna undersökning visar hur barn i en andra/tredjeklass upplever skolrastens funktion, sociala värld och lek. Barnen har skapat en trygghet inom klassens gemenskap och detta har lett till att övergången mellan två olika skolgårdar upplevts som mestadels positiv. Vi kunde se skillnader mellan pojkars och flickors lek. Bollsporter var de mest populära aktiviteterna bland pojkarna medan flickorna rörde sig lite friare mellan skolgårdens alla aktiviteter. Studien visar att barnen skapade kompisrelationer efter olika kriterier, flickorna lekte oftast i små slutna grupper till exempel parvis medan pojkarna lekte i större och öppnare grupper. Pojkarna uppgav att det var deras gemensamma intressen som styrde kompisvalet medan flickornas kompisval utgjordes av att de hade känt varandra länge. Alla barnen var nöjda med de två olika skolgårdarna.

<p>Stadsbarn har idag på grund av trafik och andra hot en begränsad utomhusarena att vistas på. Skolgårdar fyller därför en viktig funktion och det är viktigt att dess utformning gynnar alla barns behov av aktiviteter och utveckling. Syftet med detta arbete var att ta reda på vilken roll skolgårdens utformning har för elevernas val av aktiviteter. Undersökningen gjordes delvis ur ett genusperspektiv. Frågeställningarna under arbetets gång var: Hur ser skolgårdsmiljön ut? Hur utnyttjar eleverna skolgårdsmiljön i sina aktiviteter? Vilka aktiviteter ägnar sig eleverna åt på skolgården? Finns det platser och aktiviteter på skolgården som är genusfria/ genusbundna? Som teoretisk ram valde vi att utgå främst från Lev S Vygotskijs utvecklingspsykologiska teori där leken lyfts fram som en källa till utveckling samt Johan Asplunds forskning kring miljö och platsidentitet. Undersökningarna baserades på direkta observationer av skolgårdsmiljön och elevernas aktiviteter, samt kvalitativa intervjuer med elever och pedagoger för att ta reda på deras perspektiv kring skolgårdens utformning. Arbetet var avgränsat till en jämförelse mellan två olika skolgårdar i Stockholms innerstad. Barnen som deltog i undersökningen var från årskurs ett till årskurs tre på båda skolorna. Resultatet visade att skolgårdens miljö både kan gynna och begränsa barn i sina val av platser och aktiviteter. Små rum med naturinslag bidrar till att miljön är tolkningsbar på olika sätt, barnen får inspiration och öppnar upp sin tankevärld. Skolträdgården, med många rörliga naturinslag som växter, vatten och stubbar, uppmuntrar barns kreativa förmåga och fantasi. Skolträdgården är en plats som innehåller upplevelsemässiga aspekter. Asfaltsytan på skolgården är ett bra underlag för både bollspel och många andra regellekar. Aktiviteter på skolgården äger rum oavsett hur miljön ser ut. Barn har ett behov av att röra på sig samt utvecklas motoriskt, kognitivt och socialt genom valet av olika lekar och aktiviteter. Vår studie visade att traditionella könsroller kan suddas ut genom att pedagogerna uppmuntrar aktiviteter som bryter mot tidigare föreställningar kring manligt och kvinnligt. Pedagogerna har en viktig roll som goda och inspirerande förebilder. Den viktigaste slutsatsen i studien var att en rik miljö bidrar till mer inspiration i valet av aktiviteter än om miljön är torftig. Om alla platser på en skolgård känns trygga och om det finns en variationsrik miljö med mycket naturinslag så skapas stora förutsättningar för att aktiviteter och lust äger rum på precis hela skolgården.</p>

Stadsbarn har idag på grund av trafik och andra hot en begränsad utomhusarena att vistas på. Skolgårdar fyller därför en viktig funktion och det är viktigt att dess utformning gynnar alla barns behov av aktiviteter och utveckling. Syftet med detta arbete var att ta reda på vilken roll skolgårdens utformning har för elevernas val av aktiviteter. Undersökningen gjordes delvis ur ett genusperspektiv. Frågeställningarna under arbetets gång var: Hur ser skolgårdsmiljön ut? Hur utnyttjar eleverna skolgårdsmiljön i sina aktiviteter? Vilka aktiviteter ägnar sig eleverna åt på skolgården? Finns det platser och aktiviteter på skolgården som är genusfria/ genusbundna? Som teoretisk ram valde vi att utgå främst från Lev S Vygotskijs utvecklingspsykologiska teori där leken lyfts fram som en källa till utveckling samt Johan Asplunds forskning kring miljö och platsidentitet. Undersökningarna baserades på direkta observationer av skolgårdsmiljön och elevernas aktiviteter, samt kvalitativa intervjuer med elever och pedagoger för att ta reda på deras perspektiv kring skolgårdens utformning. Arbetet var avgränsat till en jämförelse mellan två olika skolgårdar i Stockholms innerstad. Barnen som deltog i undersökningen var från årskurs ett till årskurs tre på båda skolorna. Resultatet visade att skolgårdens miljö både kan gynna och begränsa barn i sina val av platser och aktiviteter. Små rum med naturinslag bidrar till att miljön är tolkningsbar på olika sätt, barnen får inspiration och öppnar upp sin tankevärld. Skolträdgården, med många rörliga naturinslag som växter, vatten och stubbar, uppmuntrar barns kreativa förmåga och fantasi. Skolträdgården är en plats som innehåller upplevelsemässiga aspekter. Asfaltsytan på skolgården är ett bra underlag för både bollspel och många andra regellekar. Aktiviteter på skolgården äger rum oavsett hur miljön ser ut. Barn har ett behov av att röra på sig samt utvecklas motoriskt, kognitivt och socialt genom valet av olika lekar och aktiviteter. Vår studie visade att traditionella könsroller kan suddas ut genom att pedagogerna uppmuntrar aktiviteter som bryter mot tidigare föreställningar kring manligt och kvinnligt. Pedagogerna har en viktig roll som goda och inspirerande förebilder. Den viktigaste slutsatsen i studien var att en rik miljö bidrar till mer inspiration i valet av aktiviteter än om miljön är torftig. Om alla platser på en skolgård känns trygga och om det finns en variationsrik miljö med mycket naturinslag så skapas stora förutsättningar för att aktiviteter och lust äger rum på precis hela skolgården.

Utvecklingsarbetet syftar till att alla elever på skolan ska erbjudas meningsfulla aktiviteter under några lunchraster i veckan. Eleverna ges ytterligare tillfälle till fysisk aktivitet, vilket sker under dessa aktiviteter. Nya kamratrelationer främjas i både de vana och ovana aktiviteterna, eleverna får möjlighet att knyta nya kontakter med elever från andra klasser än sin egen. Elevernas inflytande och delaktighet finns med i de olika planerade rastaktiviteterna, då de fått komma med olika förslag som gjorts om eller tagits rakt av.

Vi har i vår undersökning fokuserat på barns utelek på en skolgård i Skåne. Syftet med vår undersökning var att studera vilka lekar som förkommer ute på en skolgård och hur barn använder miljön i sina lekar. Undersökningen är delvis gjord utifrån ett genusperspektiv, d.v.s. hur pojkar respektive flickor leker utomhus. Likaså pedagogens roll ute på skolgården ingår i undersökningsområdet. Dessa frågor har vi haft i åtanke: Hur använder barnen skolgården i sin lek? Vilken syn har pedagogerna på skolgården? Finns det skillnader på vad och var pojkar respektive flickor leker på skolgården? Vilken roll har pedagogerna på skolgården? I kunskapsbakgrunden tar vi upp vad lek är för barnen och vilken betydelse utomhusmiljön har för deras lek. Vi har använt de kvalitativa metoderna i form av observationer och intervjuer. De som har deltagit i vår undersökning är pedagoger och barn, detta för att kunna få bådas perspektiv på skolgårdsleken.I vår studie har vi kommit fram till att olika platser på skolgården inspirerar till olika typer av lekar. Pojkar och flickors lek skilde sig åt i rollekarna, men det fanns även tillfällen då de lekte tillsammans ute på skolgården. Vi har även kommit fram till att barnen rörde sig mycket ute på skolgården och lekte på eget initiativ, efter deras egna förutsättningar och att det var lustfyllt. Pedagogerna intog ofta en rastvaktsroll ute på skolgården och skapade sig en överblick på barnens olika lekar.

Syftet med studien är att undersöka barns berättelser sina lekar och sin utemiljö. I denna studie genomförs en fallstudie bestående av samtalspromenader med barn i årskurs två på en skola. Analysen av vår empiri utgick från tematisk analys, för att lyfta fram en överskådlig bild av barnens berättelser. Det teoretiska ramverk vi använde var en kombination av Bob Hughes lektyptaxonomi och James J. Gibsons begrepp affordans, samt begreppet förmåga. Resultaten presenteras med två teman som framkom i analysen, och visar att barnens lekar i de olika miljöerna på skolgården varierar beroende på vad för typ av miljö det är. Det framkommer att barnen använder sig av flera lektyper inom ramen för samma lek, men också att de olika miljöerna erbjuder möjligheter till olika lektyper. Studiens slutsatser är att barns röster om sina egna platser är en rik kunskapskälla, samt att komplexa och utmanande miljöer attraherar barnens lek och att dessa miljöer erbjuder en rik variation av handlingar. Sådana miljöer kan å ena sidan vara av naturligt slag, å andra sidan vara designade av människor.