Judith Butler é mais conhecida como autora de Gender Trouble, no qual problematiza a maneira pela qual se pensava o gênero até então. A partir daí, ela publica diversas obras nas quais aprofunda e desenvolve sua filosofia, calcada em larga medida em considerações inicialmente propostas por Michel Foucault, partindo de sua noção de um poder produtivo dos sujeitos. Butler investiga os termos que desenham o campo de possibilidade dos sujeitos, desnudando como nossas noções de realidade são informadas pela linguagem, que indica apenas descrever aquilo que efetivamente molda e orquestra, chamando por transformação social e propondo uma ampliação da categoria de humano. / Judith Butler is better known for her best-seller Gender Trouble, that aims at troubling how gender has been thought until then. Afterwards she publishes several works that deepen and further develop her philosophy, largely based on considerations Michel Foucault has originally made, taking into account his idea of a power that positively produces the subjects. Butler inquires the terms that draw the field of possibility of the subjects, unveiling how our notions of reality are informed to us by language, that denotes to merely describe that which it actually frames into existence and orquestrates. She calls for social transformation and proposes an enlargement of the category of human.

The purpose of this thesis is to examine the performances of gender that permeated the justifications for Operation Enduring Freedom (OEF) in Afghanistan, focusing on the representational practices that dominated the Bush administration's narratives of rescue and circumscribed our understanding of the actors involved. In particular, I will argue that the image of Afghan women as the helpless victim of Taliban oppression not only allowed the United States and its coalition allies to cast themselves as heroic masculine warriors but also helped to reinforce the idea that Afghan women were little more than mere symbols of helplessness, placing them in a position of absolute inferiority and dependency. Crucially, I will claim that this image of Afghan women as the passive prisoners of the Taliban was contingent upon the suppression of a series of alternative perspectives that could not be accommodated within the parameters established by the prevailing frames of war. On the one hand, I argue that the dominant representations of Afghan women tended to show them in decidedly monolithic and one-dimensional terms, with the Bush administration and its coalition allies defining them almost entirely by the suffering they experienced. Absent from these accounts, however, was any mention of women's resistance to Taliban rule or their criticisms of the military intervention. On the other hand, I will show how the international community relied upon a particular historical narrative that allowed them to present Afghanistan as a barbaric aberration in the modern world whilst allowing them to dismiss the period of Taliban rule as a terrifying oddity in the country's history, destroying many of the freedoms that were said to exist under previous regimes. As well as ignoring the myriad of interactions between Afghanistan and the outside world and the complex social, economic and political forces that helped to precipitate the rise of the Taliban, I will argue that this historical narrative reinforced the idea that the lives of Afghan women were in a state of suspense during this period, their very existence as human beings held in abeyance until coalition troops could intervene to redeem them. What distinguishes my argument from the work of other feminists is my attention to the way in which these representational practices are contingent upon an uneasy process of repetition and reiteration, leaving them vulnerable to the possibility for subversion and resignification. Drawing on Judith Butler's work on performativity, normative violence and the politics of intelligibility along with Gayatri C. Spivak's work on the subaltern subject, I show how the activities of organisations such as the Revolutionary Association of the Women of Afghanistan (RAWA) and the voices of individuals such as Malalai Joya help to expose the limits of the dominant norms of intelligibility, opening up the possibility for a less violent and less exclusionary re-imagining.

<p>The following inquiry begins with one simple question: who is the margin? In other words, what is the referent of the term margin? Is it possible for language to capture connotations of an intended and supposed reality beyond its own limits? My supposition is that margin is a valuable concept to critical studies of the hegemonic order and dominant culture in various contexts. It is therefore necessary to expose the term itself to a critical analysis by attempting to trace its position in different discourses. The intention is to illustrate that the term margin is not merely an abstraction, confined within the framework of intricate theoretical rhetoric.</p><p>In a deconstructive analysis of Gender Trouble by Judith Butler and Can the Subaltern Speak? by Gayatri Chakravorty Spivak, based on the work of Jacques Derrida, I study the significance of the term margin and explore how the use or non-use of concrete examples affects the reception of both the term margin and ultimately the text as a whole.</p><p>The study of these two texts reveals that some of the very same critique raised by Butler and Spivak is itself applicable to the authors’ own theory production. Consequently, the authority of Butler and Spivak is put to the test through deconstructive analysis by disclosing the discrepancies between concrete examples, the authors’ philosophical stance as well as statements and positions found in other examples of their intellectual work.</p>

<p>Denna uppsats är en diskursanalytisk undersökning av ett antal texter (debattartiklar, riksdagsmotioner samt ett utdrag ur en riksdagsdebatt) rörande frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Analysens fokus ligger på det sätt som texterna argumenterar mot en förändring av dagens äktenskapslag som skulle innebära att även ”enkönade” par inkluderas. Centralt för uppsatsen är hur föreställningar om genus och sexualitet skapas och återskapas i texterna som studeras. Uppsatsen präglas av ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt, vilket innebär att den utgår från den socialkonstruktivistiska premissen att världen, så som vi förstår den, är socialt konstruerad och att människor ständigt skapar och omskapar verkligheten i interaktion med varandra. Därför spelar också språket, som utgör en väsentlig en del av denna sociala interaktion, en avgörande roll för hur vi uppfattar att verkligheten är beskaffad. </p><p>I de texter som analyserats, omskapas och upprätthålls en tydligt homofobisk diskurs som bygger på hierarkiskt (patriarkalt) ordnade, heteronormativt kontrollerade subjekt, vilket syns inte minst i den konsekventa användningen av turordningen ”man” sedan ”kvinna” som är genomgående i samtliga texter. Detta är inte obetydligt, utan visar på just den repetitiva process i vilken genus blir till – hierarkin uppstår och bibehålls genom upprepandet. Begreppen ”man” och ”kvinna” blir därför också mycket mer än en markör för biologisk särskillnad, såsom görs gällande i de texter som analyserats. Som begreppspar blir kvinna/man på samma gång varandras motsatser och komplement, och på så sätt söker texterna bringa klarhet i den komplexitet av betydelser som konkurrerar om att fylla begreppen. Homosexualitet framställs också genomgående som ett moraliskt problem, och attribut som promiskuitet, tillfälliga förbindelser, oansvarighet och egoism fogas till homosexuella som grupp, varpå det blir möjligt att motivera att man bör motverka den så kallade familjeupplösningen (som en könsneutral äktenskapslag antas bidra till) genom att äktenskapet bibehålls för de ansvarsfulla, omsorgsfulla, engagerade och inte minst heterosexuella par, vilka det framstår som värdefullt för samhället att investera i. Uppsatsen utgår från och anknyter till från en förståelse av kön/genus som grundar sig i Judith Butlers genusteori.</p>

<p>Denna uppsats är en kritisk diskursanalytisk studie av hur föräldraskap framställs i artiklar från 2005 års utgivning av föräldramagasinet Vi Föräldrar. Centralt för uppsatsen är hur genus och senmodernitet skapas och ger betydelse i det empiriska materialet. Uppsatsen vilar på en socialkonstruktionistiskt grund, vilket innebär att människan skapar och omskapar världen, och vår förståelse av denna sker i interaktion med andra människor.</p><p>I analysen av det empiriska materialet har det framkommit att föräldraskap beskrivs som något enbart avsett för de heterosexuella och den tillhörande heterosexuella parrelationen. Detta bidrar till ett upprätthållande av den heterosexuella matrisen likväl som den dikotomiska uppdelningen av två kön som varandras motsatser upprätthålls. Trots detta finns en strävan i Vi Föräldrar mot en mer jämlik fördelning av föräldraskapet. I analysen har också framkommit att föräldraskap endast är avsett för en viss åldersgrupp och för de levandes i en heterosexuell relation, vilket tydliggjort senmodernitetens, med dess individualism, påverkan. Tre diskurser har funnits, ”diskursen om det goda föräldraskapet”, ”diskursen om heterosexualitet” och ”diskursen om barnets bästa”, dessa har sedan analyserats vidare med hjälp av Judith Butler, Anthony Giddens, Ulrich Beck och familjesociologisk teori.</p>

<p>This essay examine the femme fatal and the head character in the play Lulu Eine Monstretra gödie by Frank Wedekind. I have studied Lulu, who would be classified as a femme fatal, in terms to see what kind of woman’s portrait a femme fatal is. I will show with the theories of Judith Butler, Jacques Lacan and Joan Riviere how the femme fatal can be seen as a construc-tion, a role done by men. As well as a strong self owned woman. I will also discuss other con-cepts like femme-inism. My aim with this analysis is not to show one, but many different ways of looking at the femme fatal.</p>

<p>This essay examines expressions of power and resistance, in relation to gender and sexuality, in Karin Boye´s novel Kallocain. I read the novel´s theme of resistance on a level of sexuality. Because differing sexualities and genderpractises are often hidden within the heteronormative mechanisms of oppression, I focus my reading on the meaning of the room and the eye. With theories of Michel Foucault and queer theories, I show how the novel´s rooms in both a material and an immaterial way demarcate based on heteronoramative structures. Further I use the theoretical tools of Foucault and show how looks become the gatekeepers of normativity. I investigate how Judith Butler’s theory on how gender is performatively constructed take shape in the novel and how there can be queer leakage, for example in the potentially homoerotic relation between the two main male characters. I will argue that the heteronormative novelworld of Kallocain contains an emancipating potential in the rooms for resistance created both through the spirit of community in the “fools community” and in other relations, foremost the one between the main male character and the female who is married to him.</p>

Denna uppsats är en diskursanalytisk undersökning av ett antal texter (debattartiklar, riksdagsmotioner samt ett utdrag ur en riksdagsdebatt) rörande frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning. Analysens fokus ligger på det sätt som texterna argumenterar mot en förändring av dagens äktenskapslag som skulle innebära att även ”enkönade” par inkluderas. Centralt för uppsatsen är hur föreställningar om genus och sexualitet skapas och återskapas i texterna som studeras. Uppsatsen präglas av ett socialkonstruktivistiskt förhållningssätt, vilket innebär att den utgår från den socialkonstruktivistiska premissen att världen, så som vi förstår den, är socialt konstruerad och att människor ständigt skapar och omskapar verkligheten i interaktion med varandra. Därför spelar också språket, som utgör en väsentlig en del av denna sociala interaktion, en avgörande roll för hur vi uppfattar att verkligheten är beskaffad. I de texter som analyserats, omskapas och upprätthålls en tydligt homofobisk diskurs som bygger på hierarkiskt (patriarkalt) ordnade, heteronormativt kontrollerade subjekt, vilket syns inte minst i den konsekventa användningen av turordningen ”man” sedan ”kvinna” som är genomgående i samtliga texter. Detta är inte obetydligt, utan visar på just den repetitiva process i vilken genus blir till – hierarkin uppstår och bibehålls genom upprepandet. Begreppen ”man” och ”kvinna” blir därför också mycket mer än en markör för biologisk särskillnad, såsom görs gällande i de texter som analyserats. Som begreppspar blir kvinna/man på samma gång varandras motsatser och komplement, och på så sätt söker texterna bringa klarhet i den komplexitet av betydelser som konkurrerar om att fylla begreppen. Homosexualitet framställs också genomgående som ett moraliskt problem, och attribut som promiskuitet, tillfälliga förbindelser, oansvarighet och egoism fogas till homosexuella som grupp, varpå det blir möjligt att motivera att man bör motverka den så kallade familjeupplösningen (som en könsneutral äktenskapslag antas bidra till) genom att äktenskapet bibehålls för de ansvarsfulla, omsorgsfulla, engagerade och inte minst heterosexuella par, vilka det framstår som värdefullt för samhället att investera i. Uppsatsen utgår från och anknyter till från en förståelse av kön/genus som grundar sig i Judith Butlers genusteori.

This essay examine the femme fatal and the head character in the play Lulu Eine Monstretra gödie by Frank Wedekind. I have studied Lulu, who would be classified as a femme fatal, in terms to see what kind of woman’s portrait a femme fatal is. I will show with the theories of Judith Butler, Jacques Lacan and Joan Riviere how the femme fatal can be seen as a construc-tion, a role done by men. As well as a strong self owned woman. I will also discuss other con-cepts like femme-inism. My aim with this analysis is not to show one, but many different ways of looking at the femme fatal.

The following inquiry begins with one simple question: who is the margin? In other words, what is the referent of the term margin? Is it possible for language to capture connotations of an intended and supposed reality beyond its own limits? My supposition is that margin is a valuable concept to critical studies of the hegemonic order and dominant culture in various contexts. It is therefore necessary to expose the term itself to a critical analysis by attempting to trace its position in different discourses. The intention is to illustrate that the term margin is not merely an abstraction, confined within the framework of intricate theoretical rhetoric. In a deconstructive analysis of Gender Trouble by Judith Butler and Can the Subaltern Speak? by Gayatri Chakravorty Spivak, based on the work of Jacques Derrida, I study the significance of the term margin and explore how the use or non-use of concrete examples affects the reception of both the term margin and ultimately the text as a whole. The study of these two texts reveals that some of the very same critique raised by Butler and Spivak is itself applicable to the authors’ own theory production. Consequently, the authority of Butler and Spivak is put to the test through deconstructive analysis by disclosing the discrepancies between concrete examples, the authors’ philosophical stance as well as statements and positions found in other examples of their intellectual work.