Forskning har visat att uppgifter i prov inverkar på vad elever lär sig genom deras förväntningar på vad testet ska innehålla (Virta, 2004). Boesen (2006b) konstaterar att uppgifter i nationella prov påverkar lärares undervisning vilket indirekt också bör inverka på vad elever lär sig. Lithner (2008) menar att det finns risk att en elev som använder ett imitativt resonemang i alltför hög grad vid lösning av matematikuppgifter får sämre matematikkunskaper. Genom att som lärare förse eleven med uppgifter som kräver ett kreativt resonemang, i vilka det inte är möjligt för eleven att använda ett imitativt resonemang, bör en sådan utveckling hindras. Syftet med detta examensarbete är att med ett klassificeringsverktyg tidigare använt av bland andra Boesen, Lithner och Palm (2005) och Bergqvist (2007) undersöka alla 85 matematikuppgifter i PISA 2003 med avseende på vilken grad av matematiskt kreativt resonemang som krävs för att lösa dem. Klassificeringen av uppgifterna visar att endast 9% är möjliga att lösa med ett imitativt resonemang medan resten av uppgifterna kräver ett kreativt resonemang. Några egenskaper typiska för uppgifterna i PISA jämfört med uppgifter i läroboken Matte Direkt har också noterats. Dessa egenskaper har även omformulerats till konkreta tips riktade till lärare vilka önskar konstruera uppgifter som kräver ett matematiskt kreativt resonemang.

Studiens syfte är att ta reda på lärarstudenter inom idrott och hälsas uppfattningar på begreppet friluftsliv ur ett skolperspektiv, samt se hur det överens stämmer med vad kursplanen i ämnet idrott och hälsa nämner om friluftsliv. Metoderna som använts i studien är en enkätundersökning och en kvalitativ intervjuundersökning. Resultatet av dessa två metoder har sedan jämförts med vad som står i kursplanen för idrott och hälsa. Resultatet i studien är att studenternas uppfattning på friluftsliv skiljer sig åt, men att i ett skolperspektiv har studenterna en likartad uppfattning. Studenternas svar stämmer relativt bra överens med vad som står i kursplanen.

Syftet med min undersökning var att studera 4-5 åringars bygglek på en förskola i min kommun. Jag ville också ta reda på om materialet påförskolan var det som barnen ville ha eller om de hellre skulle vilja leka med något annat i sin bygglek.

Detta examensarbete skrivs i syftet att beskriva hur verksamma matematiklärare och specialpedagoger i grundskolans senare år ser på arbetet med elever i sociala och emotionella svårigheter. Examensarbetet kommer med hjälp av kvalitativa intervjuer med semistrukturerade frågor att söka svar på mina forskningsfrågor: Hur definierar matematikläraren och specialpedagogen elever i sociala och emotionella svårigheter och vad tycker de är viktigt att tänka på i arbetet med dessa elever? På vilket sätt ger sig elevernas svårigheter i uttryck i matematiken och hur arbetar lärarna för att hjälpa dessa elever vidare? Intervjupersonerna är matematiklärare och en specialpedagog verksamma i grundskolans senare år. Intervjuerna visade på att det lärarna tyckte var viktigast i arbetet med elever i sociala och emotionella svårigheter var att se dem, lyssna på dem och att ge dem tid. Dessa elever känner sig oftast misslyckade och att få dem att lyckas i matematiken var något som lärarna därför kunde leva på en hel vecka. Inom matematiken lyfte lärarna upp vikten av att de inte är ensam om en elev. Vidare förklarades matematiken som byggstenar där lärarna måste hjälpa eleverna att plocka upp luckor för att kunna bygga vidare.

Jag har i detta arbetet undersökt hur man på fritidshem i Umeå använder sig av naturen i sin verksamhet. Jag har också tagit reda på när naturen används och vilka hinder som eventuellt kan finnas . I undersökningen har jag försökt utröna om det finns skillnad för hur mycket man är ute i förhållande till var fritidshemmen är belägna samt om naturanvändandet svarar mot de uppgifter fritidshemmet har. För att få reda på detta har jag använt mig av intervjuer med fritidspedagoger. Resultatet av undersökningen visar att fritidshemmen använder naturen för rekreation, i inlärningssyfte samt för att ge barnen utevana. Naturen används under hela året, men något mer på sommarhalvåret än vinterhalvåret. Dessutom blir det mer naturanvändning under loven än under resten av läsåret. De hinder som finns är i första hand att barnen har undermålig utrustning. Därtill kan väder, barngruppen, avstånd till natur samt personal ses som hinder. Det finns skillnader mellan centralt belägna och perifera skolor. Dessa skillnader är dock mindre på loven. Svaret på huruvida naturverksamheterna svarar mot uppgifterna fritidshemmet har är att det uppfylls på ett tillfredställande sätt. En slutsats som kan dras är att fritidspedagogerna uppfyller sina uppgifter i fritidshemmet när de är ute i naturen med barnen.

Syftet med det här examensarbetet är att ge en inblick i elevers uppfattningar av bråkbegreppet. Vi har kartlagt två klasser med elever i årskurs åtta med hjälp av en enkät. Intervjuerna har vi gjort utifrån de två grupper som visade sig när vi sammanställde enkäterna. En grupp som räknar med bråk och en grupp där eleverna omvandlar bråken till decimaltal. De skillnader vi främst såg i dessa två grupper var att grupp 1, som räknade med decimaltal, såg bråkuttryck som en operation. Grupp 2, som räknade med bråk, tyckte att det fanns fördelar med att räkna med bråk, som att det blev exakt, det var enklare att slippa omvandla och de tyckte dessutom att det var en sak man behövde kunna. De flesta i grupp 2 såg bråkuttrycket som både tal och operation.

Under senare år har matematikkunskaperna hos de svenska eleverna blivit allt sämre. År 2000 lämnade 7% av eleverna grundskolan utan ett godkänt betyg i matematik (Svenska kommunförbundet, 2001). I min uppsats har jag utvärderat ett specialpedagogiskt arbetssätt i matematik på en specifik skola. På skolan använder de ett material som heter SYLMA (synliggöra matematik). Med detta material kartläggs elevens kunskaper i matematik. Detta används senare för att de undervisande lärarna ska kunna stötta och stärka eleven i det som är svårt för honom/henne. Jag har beskrivit hur arbetet med SYLMA går till. Jag har intervjuat elever som gjort kartläggningen samt lärare som undervisar dessa elever. Detta har jag gjort för att få veta vilka åsikter de har om materialet. Resultatet visar på att eleverna över lag är nöjda med SYLMA och de anser att de blivit duktigare och matematiken blivit roligare. Lärarna är också positiva till SYLMA och tycker att det är mycket värt att specialpedagogerna är involverade i matematikundervisningen.

Syftet med denna uppsats har varit att ta reda på hur lärare kan underlätta för elever vid algebrainlärning. För att ta reda på detta utgick jag från frågorna, varför ska alla läsa algebra?, vad är viktigt att tänka på vid algebraundervisning? och finns det svårigheter inom algebra på gymnasiet?, i så fall vilka svårigheter finns det? För att få svar på frågorna gjordes en litteraturstudie och en empirisk studie där jag intervjuade tre lärare. Resultatet av studierna visar att lära sig algebra är en viktig process i en elevs matematiska utveckling. Samhället idag ställer stora krav på matematiskt kunnande, om inte alla får chansen att läsa algebra skulle många möjligheter till vidareutbildning stängas. Det är en demokratisk rättighet att alla elever får möjlighet att komma i kontakt med algebra. Resultatet av litteraturstudien och intervjustudien visar att algebra är ett svårt område inom matematiken och att det råder osäkerhet hos eleverna. Det finns brister i elevens aritmetikkunskaper som påverkar eleverna vid algebrainlärning, ofta saknar eleverna säkerhet för hur de ska lösa olika uppgifter. Vikten av att vara tydlig och låta vissa saker ta tid framhölls särskilt av de intervjuade lärarna. Både i undersökningar kring algebraundervisning och i intervjuerna framkom att självförtroende och motivation är en viktig del vid matematikinlärning. Att skapa situationer där eleven känner att den har lyckats och att uppmuntra elever och lyfta fram det positiva är en viktig uppgift som lärare.

Innan eleverna lämnar grundskolan ska de ha nått upp till de mål som är satta för godkänt i matematik för år 9. Syftet med detta arbete är att få en inblick i hur några skolor i en norrländsk stad arbetar med problematiken att alla elever ska bli godkända i matematik när de går ut grundskolan. De forskningsfrågor jag utgått från är: Hur kan en matematiklärare vid en högstadieskola i en norrländsk stad angripa problematiken att alla elever ska ha godkänt i matematik när de lämnar grundskolan? Vad känner matematiklärare vid högstadieskolor i en norrländsk stad inför uppgiften att få alla elever godkända i matematik innan de lämnar grundskolan? För att ta reda på detta har jag valt att göra tre djupintervjuer med matematiklärare, samt en mer kvantitativ enkätundersökning bland matematiklärarna på respektive skola för att få reda på deras känslor. Resultatet visar bl.a. att för att eleverna ska nå upp till de nationella målen krävs det mer resurser. Resurser i form av välutbildade matematiklärare och någon typ av nivågruppering, det krävs också bra stöd från kollegor. För att detta ska gå att genomföra måste politiker och skolledningen våga satsa. I slutändan är det ett politiskt beslut, vilka politiker som får möjlighet att ta beslut har vi var och en i samhället makt över i form av rösträtt.

Denna studie undersöker vad och hur lärare i de naturvetenskapliga ämnena bedömer i laborationer. Studien undersöker också om det finns några alternativ till det traditionella naturvetenskapliga sättet att synliggöra elevers utveckling i det praktiska momentet vid laborationer. För att få tillgång till lärares uppfattningar genomfördes i detta arbete tre intervjuer med lärare. Resultatet visar att, det som främst bedöms vid laborationer är laborationsrapporten. De kunskapskvalitéer som bedöms i det praktiska momentet är aktivitet och grupprocesser. Laborationerna tas med i betygsunderlaget i huvudsak då eleven står och väger mellan olika betyg. De alternativa sätt som diskuteras är portfolio och matrismodellen.