SAMMANFATTNING: Ätstörningar är ett allt vanligare problem bland yngre människor i vårt samhälle. Föräldrar i denna situation kan behöva stöd för egen del för att inte själva drabbas av ohälsa. Syftet med vår studie var att belysa föräldrars upplevelser av att leva med barn som drabbats av ätstörningar. En systematisk litteraturstudie användes som metod. Resultatet grundar sig på åtta artiklar. Studien har en dokumenterad sökstrategi, en sammanställning och granskning av de kvalitetsbedömda artiklarna. I dataanalysen kom vi slutligen fram till ett antal teman som repriserades i artiklarna. Dessa teman blev upplevelse av föräldrarollen och upplevelse av stöd. Vår studie visar att anhöriga har behov av att prata om både sin egen förtvivlan och rädsla och även om den sjukes ångest och rädsla. Det är vanligt att föräldrar inte känner sig delaktiga och att vårdpersonal inte är intresserade av något samarbete eller att delge information. Många föräldrar uttryckte känslor som ilska, sorg, rädsla, skuld och otillräcklighet. Familjelivet blev upp- och nervänt, det blev svårt att leva ett normalt liv. När föräldrarna inte fick stöd eller fick vara delaktiga i vården av sitt barn ledde det till att tiden för tillfrisknande blev längre.

Bakgrund: Ätstörningar är kända sedan flera hundra år tillbaka och i Sverige finns det uppskattningsvis ca 50 000 flickor/ kvinnor i åldrarna 13-30 år som lider av någon form av ätstörning. Patienterna med ätstörning upplevs ofta som svåra att vårda av sjuksköterskorna då de kan sakna sjukdomsinsikt och motivation till att genomgå behandling. Detta försvårar utvecklandet av en god vårdrelation som ligger till grund för ett bra behandlingsresultat. Syfte: Syftet med studien var att belysa de faktorer som har betydelse i det vårdande mötet mellan sjuksköterskan och patienten som behandlas för ätstörning. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på åtta vetenskapliga artiklar som granskades och analyserades med Graneheim och Lundmans modell. Travelbees omvårdnadsteori användes som teoretisk referensram med fokus på den mellanmänskliga relationen mellan sjuksköterskan och patienten. Resultat: I resultatet framkom olika hinder och förutsättningar för uppbyggandet av en bra vårdrelation. Exempel på hinder som hade betydelse var sjuksköterskans kunskapsbrist och patientens brist på motivation. Förutsättningar för en bra vårdrelation var då sjuksköterskan såg patienten som en person och när denne upplevde sig sedd som individ. Slutsats: Det behövs ökad kunskap hos sjuksköterskorna för att kunna skapa bra vårdrelationer och en individanpassad vård.

Bakgrund: Anorexia nervosa är en sjukdom som innebär att den drabbade svälter sig själv genom att inta en alltför låg mängd kalorier. Personen har en förvrängd självbild och uppfattar ofta sig själv som tjock. Sjukdomen påverkar både kropp och själ och många känner starkt hat mot sig själva och sin kropp. Anorexia nervosa blir allt vanligare i dagens samhälle. Idealet att vara smal kan leda till att personer tar till ohälsosamma metoder för att gå ner i vikt. Syfte: Syftet med studien är att beskriva hur kvinnor med anorexia nervosa upplever sin livsvärld. Metod: En kvalitativ litteraturstudie som grundas på fem självbiografier. Analysen gjordes utifrån en manifest innehållsanalys. Resultatet bygger på meningsbärande enheter som valts ut från självbiografierna. Resultat: Resultatet utgår från tre huvudkategorier och nio underkategorier. Kroppsliga upplevelser; att känna sig tjock och äcklig, reaktioner på svält samt effekter av matintag och träning. Psykiska upplevelser; förnekelse och kontrollbehov, att styras av röster och tankar ångest och skam samt att dämpa den psykiska smärtan. Att förhålla sig till andra; ensamhet och stöd och rädsla för omgivningens uppfattning. Slutsatser: Kvinnorna med anorexia nervosa upplever både lidande och välbefinnande i sin sjukdom. De uppfattar sig som tjocka trots sin låga vikt och missnöjet över sin kropp finns ständigt kvar. Ångest, skam och ensamhet är känslor som ofta beskrivs.

Introduktion: Anorexia nervosa är en ätstörning och innebär en viljestyrd viktnedgång. Sjukdomen drivs av en förvrängd kroppsuppfattning och förekommer hos 1–2 %  av individer i Sverige. När ett barn insjuknar i anorexia nervosa påverkas också föräldrar och syskon. Familjen har tidigare ansetts vara orsaken till sjukdomen, men ses idag som en resurs för den sjuke och en tillgång för vården. Syfte: Syftet var att beskriva familjens upplevelser av delaktighet i vården av barn och unga med anorexia nervosa.  Metod: Kvalitativ litteraturstudie med induktiv ansats. Litteraturstudien baserades på tolv kvalitativa orginalartiklar från PubMed och CINAHL.   Resultat: Familjens upplevelser sammanfattades i fyra kategorier: Betydelsen av information, kunskap och stöd; Omgivning och hanterbarhet; Positiva, negativa och ambivalenta känslouttryck samt Roller och relationer. Bristen på eller förekomsten av information, kunskap och stöd var avgörande för hur familjens delaktighet upplevdes. Familjen upplevde att familjebaserad behandling skapade en öppen och rak kommunikation, men det fanns också ett behov av enskilda samtal med vårdpersonal. Syskon upplevde att hemmiljön var ansträngd och präglades av känslor som oro, ångest och otrygghet. Familjens delaktighet i vården påverkade relationerna mellan föräldrar, den sjukdomsdrabbade och syskon, både till det bättre och till det sämre. Slutsats: Familjens delaktighet i vården kräver en väl avvägd mängd information och stöd som anpassas efter varje familj. Graden av familjens delaktighet behöver till viss del grundas på patientens önskemål, men bör också se till föräldrarnas förmåga att hantera det ansvar som läggs på dem. Syskonens deltagande i vården kräver särskild anpassning gällande information och stöd, beroende på ålder och mognad.

Ätstörningar är ett problem i dagens samhälle då statistik visar att ungefär 190 000 svenskar är drabbade av ätstörningar. Utifrån frågeställningarna; Hur påverkar omgivningen insjuknandet i ätstörningar och sjukdomsförloppet? och; Hur hanterar individen sina känslor under sjukdomstiden? avhandlar denna uppsats uppkomsten av ätstörningar med fokus på om det finns specifika vändpunkter i individers liv vilka bidrar till insjuknandet. Studiens empiriska material grundar sig i en kvalitativ studie med fenomenologi som ansats, materialet är baserat på tio ostrukturerade intervjuer med individer som tidigare varit drabbade av ätstörningar. Studien påvisar att det finns olika vändpunkter som bidrar till insjuknande i ätstörningar där otrygghet visade sig vara den starkaste i relation med sociokulturella faktorer. Ytterligare resultat visar att olika vändpunkter inte påverkar vilken form av ätstörning man drabbas av utan att grunden för insjuknad i olika typer av ätstörningar är densamma. Studien uppmärksammar även vikten att redan i den primära socialisationen lära sig känslohantering för att senare i livet kunna urskilja, behärska och beskriva de känslor som uppkommer. Om man inte lärt sig uttrycka känslor i tidig ålder finns en ökad risk för att insjukna i ätstörning, genom att man istället tar till andra strategier för att hantera känslorna. Exempel på detta är att istället för att känslohantera tar man till strategier som kroppslig kontroll. Studiens konklusion är att sociokulturella faktorerna är essentiella vid insjuknandet i ätstörning.

Bakgrund: Anorexia nervosa och bulimia nervosa är de två vanligaste ätstörningsdiagnoserna. Gemensamt grundar de sig i en rubbad kroppsuppfattning. Sjukdomarna orsakar både psykiska och somatiska besvär vilket gör att sjuksköterskor inom alla vårdområden behöver ha goda kunskaper gällande mötet med patientgruppen. Syfte: Syftet med denna studie var att utforska och beskriva upplevelserna som vuxna patienter med ätstörning erfar i mötet med vårdpersonal. Metod: En litteraturstudie med deskriptiv design och kvalitativ ansats. Studiens resultat baserades på 11 vetenskapliga originalartiklar från databaserna PubMed, CINAHL eller psycINFO. Resultat: Tre huvudteman framkom kontroll, personcentrerad vård och trygghet och tillit. Motivationen till fortsatt vård minskade när patienterna upplevde tvång och brist på kontroll i behandlingen. Personcentrerad vård i form av delaktighet var av stor betydelse för patienternas upplevelse. Att bli sedd som en diagnos istället för en egen individ orsakade oro, frustration och minskad motivation. Negativ attityd från vårdpersonalen förstärkte patienternas oro och försämrade relationen mellan de två parterna. Kunnig och erfaren vårdpersonal ingav en känsla av trygghet och tillit hos patienterna. Slutsats: Mötet mellan patient och vårdpersonal är en ömtålig situation och upplevelsen av det påverkas av en mängd faktorer. Vården och bemötandet måste personcentreras då alla människor har olika behov och preferenser gällande behandlingen. Patienten behöver uppleva autonomi för att mötet ska upplevas så positivt som möjligt. / Background: Eating disorder include a number of disease states. Anorexia nervosa and bulimia nervosa are the two most common diagnoses. The common denominator for the two is that they are based on a disturbed body perception. Eating disorders causes both psychological and somatic disorders, which means that nurses in all areas need to have the skills and knowledge regarding the encounter with these patients. Purpose: The purpose of this study was to explore and describe the experiences of adult patients with eating disorders experience whilst meeting with health care professionals. Method: A literature review with descriptive design and qualitative approach. The findings of the study were based on 11 original articles from the databases PubMed, CINAHL and PsycINFO. Findings: Three main themes emerged control, person centered care and safety and trust The motivation for continued care decreased when the patients felt forced into treatment and a lack of control. Person centered care in terms of active participation played a big part for the patient’s experience. To be seen as a diagnosis instead of as an individual created anxiety, frustration and decreasing motivation. Negative attitude from healthcare professionals increased the patient’s anxiety and deteriorated the relationship between the two. Healthcare professionals with good knowledge and great experience about the disease created a feeling of safety and trust among the patients. Conclusion: The meeting between the patient and the staff is a delicate situation which experience is influenced by a number of factors. The care and the treatment needs to be person centered since every human has different needs and preferences regarding the treatment. The patient’s autonomy needs to be respected in order for the experience to be perceived as positive as possible.

Bakgrund: Skeva kroppsideal i samhället och media ligger centralt i vår tid. Ohälsosam vikt kan upplevas som framgång i livet vilket kan skapa negativ fokusering kring mat som i värsta fall leder till ätstörningar. Det finns en bred komplexitet av faktorer till varför sjukdomen utvecklas och därför är bemötandet från vårdpersonal viktigt att studera för att få utvecklad kunskap om förhållningssätt. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur patienter med ätstörningar upplever mötet med vårdpersonal. Metod: En allmän litteraturstudie med deskriptiv design baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Analysen genomförd utifrån en manifest innehållsanalys. Resultat: De tre kategorierna Omsorgsfull vårdpersonal har betydelse, vikten av kontinuitet och tillgänglighet, värdet av personcentrerad vård följt av två underkategorier vardera utgjorde resultatet. Slutsats: Det framkom att bemötande och kompetens hos vårdpersonal var avgörande för patienternas återhämtning och hade en betydande del i mötet.

The aim of this thesis is to examine how five works of fiction about anorexia and bulimia have been received in Swedish daily press reviews. The investigation is based on 60 reviews, which are analysed with a qualitative method consisting of close-reading and where a feministic perspective is used. The main question concerns how and to which extent the basis of valuation in the reviews is effected by the fact that the books describe a primary female world of experiences. The investigation shows, among other things, that many reviewers consider the books about eating disorders to be too many. They categorize the books about anorexia and bulimia as a genre of its own and place the books into the literary system principally by referring to other books about anorexia and bulimia. There is a tendency that the reviewers read the books rather as professional literature instead of fiction. Some of the books are recommended to those who want to learn more about eating disorders and the connection to reality is more discussed in these reviews than literary forms and methods. / Uppsatsnivå: D

<p>Studien behandlade anorexi och återhämtning. Syftet var att undersöka hur personer som varit sjuka i anorexi beskrev den egna återhämtningsprocessen. Studien begränsades till att behandla anorexi och inte ätstörningar. Källorna som användes innehöll såväl psykologisk-, medicinsk-, kulturantropologisk-, etnologisk- som återhämtningsforskning. En kvalitativ metod användes och urvalsgruppen bestod av fyra kvinnor med erfarenheter av anorexi och återhämtning. Resultatet visade att intervjupersonerna var aktiva under sin återhämtning och berättelserna om återhämtning indelades i tre faser. En akut fas kännetecknades av att anorexin innebar ett hot mot personens fysiska och psykiska hälsa. Resultatet visade vikten av att anhöriga och vårdpersonal agerade auktoritärt samt att personen nådde en botten och olika vändpunkter. I En andra fas fann personen vägar ur anorexin. Relationen till betydelsefulla professionella var då av stor betydelse samt viljan att bli frisk, envishet, motivation och förmåga att finna strategier. Slutligen kännetecknades en tredje fas av att intervjupersonen kommit en bit i sin återhämtning och den beskrevs då som en process med såväl tillbakagångar som framgångar. Analysen visade att återhämtningen kunde tolkas som en process där känsla av sammanhang förändrades och utvecklades.</p>

Studien behandlade anorexi och återhämtning. Syftet var att undersöka hur personer som varit sjuka i anorexi beskrev den egna återhämtningsprocessen. Studien begränsades till att behandla anorexi och inte ätstörningar. Källorna som användes innehöll såväl psykologisk-, medicinsk-, kulturantropologisk-, etnologisk- som återhämtningsforskning. En kvalitativ metod användes och urvalsgruppen bestod av fyra kvinnor med erfarenheter av anorexi och återhämtning. Resultatet visade att intervjupersonerna var aktiva under sin återhämtning och berättelserna om återhämtning indelades i tre faser. En akut fas kännetecknades av att anorexin innebar ett hot mot personens fysiska och psykiska hälsa. Resultatet visade vikten av att anhöriga och vårdpersonal agerade auktoritärt samt att personen nådde en botten och olika vändpunkter. I En andra fas fann personen vägar ur anorexin. Relationen till betydelsefulla professionella var då av stor betydelse samt viljan att bli frisk, envishet, motivation och förmåga att finna strategier. Slutligen kännetecknades en tredje fas av att intervjupersonen kommit en bit i sin återhämtning och den beskrevs då som en process med såväl tillbakagångar som framgångar. Analysen visade att återhämtningen kunde tolkas som en process där känsla av sammanhang förändrades och utvecklades.