This study develops a novel pyrolysis process combined with in-line catalytic reforming toproduce high purity hydrogen and carbon products from waste plastics. The input resource is waste plastic material in the form of discarded Covid masks. Results show that for the optimized pyrolysis followed by in-line biochar-based catalytic reforming process, the hydrogen yield is 98.2 mg/g-mask (up to 87% purity), and the carbonyield is 642.4 mg/g-mask, with over 70% of the waste plastic being completely cracked to elemental carbon and hydrogen. The overall process has virtually no CO2 emissions. The use of biomass char catalysts has been studied to contribute to increased hydrogen yield. This is because the unique porous structure of the biochar catalyst increases the residence time of the pyrolysis vapor in the catalytic layer, allowing sufficient cracking of the macromolecular vapor, therefore, increasing the hydrogen yield. The process is also facilitated by the cracking temperature, which increases the cracking of the pyrolysis vapor, resulting in an increase in char yield. However, high temperatures may breakdown the structure of the biomass char catalyst, causing more of the pyrolysis vapor to be converted to CH4, reducing the hydrogen yield. The optimum hydrogen yield was obtained at process parameters of a Biochar catalyst-to-Maskratio (C/M ratio) of 2 and a cracking temperature of 900 oC. / Detta examensarbete utvecklar en ny pyrolysprocess kombinerad med en katalytisk reformeringsprocess i följd för att producera högrenade väte- och kolprodukter från plastavfall. Resursen till processen består av avfallsprodukter i form av kasserade munskydd. Resultaten visar att för den optimerade pyrolys- och biokol-katalytiska reformeringsprocessen är vätgasavkastningen 98,2 mg/g plastavfall (upp till 87 % renhet) och kolavkastningen 642,4 mg/g plastavfall, med över 70 % av plastavfallet fullständigt knäckt till enkla kol- och vätemolekyler. Den genomgripande processen har praktiskt taget inga koldioxidutsläpp. Användningen av biokol-katalysatorer av biomassa har studerats för att bidra till ett ökat vätgasutbyte. Detta beror på att biokolkatalysatorns unika porösa struktur ökar uppehållstiden för pyrolysångorna i det katalytiska skiktet, vilket möjliggör tillräcklig krackning av de makromolekylära ångorna och därmed ökar vätgasutbytet. Processen underlättas också av krackningstemperaturen, som ökar krackningen av pyrolysångorna, vilket leder till ökad kolavkastning. Höga temperaturer kan dock bryta ned strukturen hos katalysatorn för biomassakol, vilket gör att en större del av pyrolysångorna omvandlas till CH4, vilket minskar vätgasutbytet. Det optimala vätgasutbytet uppnåddes vid C/M-parameter (katalysator-till-munskydd förhållande) = 2och en krackningstemperatur på 900 0C.

Varje år produceras ungefär 100 miljoner ton jungfruligt bergmaterial i Sverige.Generellt ligger återvinning i stort fokus idag. Trots detta och högt användande av resurser är återvinningen av bergmaterial i Sverige lägre än i många andra länder.Masshanteringen för bergmaterial är en komplex process eftersom transporterna är tunga och kan vara svåra att hantera enligt den lagstiftning som gäller. Detta leder till att massor hanteras olagligt och riskerar att skada miljö och människors hälsa. En cirkulär ekonomi är ett slutet kretslopp som fokuserar på återanvändning och minska deponi. Byggsektorn står för 60% av de globala utvunna naturresurserna och en stor mängd kan återanvändas om masshanteringen blir mer cirkulär. Cirkulär ekonomi berör hela byggsektorn därav är det svårt för en aktör att genomföra förbättringar på enskilt håll. NCC Industry AB har tagit initiativ till examensarbetet med förhoppning att de ska få en ökad återvinning och bli mer hållbara i sitt arbete. Genom lokal samverkan genomförs intervju och enkätundersökningar för att skapa öppen dialog mellan aktörerna i hanteringskedjan och få en helhetssyn över situationen. Syftet med arbetet är att bidra till ökat värde av cirkulär masshantering och att minska deponerade mängder av mineraliska produkter.Målet är att se om goda arbetssätt och strategi kan hittas genom lokal samverkan för att få en bättre cirkulär masshantering som gynnar miljön och NCC som företag.Rapporten innehåller en litteraturstudie som granskar tidigare forskning och utredningar om återvinning av massor inom bygg- och anläggningsbranschen. För att få en helhetssyn har information samlats in från olika källor. Enkäter och intervjuer har gjorts med företag, kommuner och myndigheter om deras syn på återvinning av mineraliska material.Resultat av enkät och intervju påvisar att majoriteten anser att lösningen för att öka återvinningen av bergmaterial är att samverka mellan aktörer inom regionen. Företagen konkurrerar mellan varandra i upphandlingar där beställarna inte inkluderar återvunnet material, utan det är det lägsta priset som är drivkraften i vem som vinner anbudet. Företagen önskar att beställarna föreslår återvunnet material i anbudet. Företagen försöker återvinna och återanvända överskottsmassor genom att leta strategiska ytor för återvinning. Det saknas ett system för att registrera och dela tillgång till massor mellan företag. NCCs återvinningsgrad inkluderar endast material som gått igenom en återvinningsprocess. Om återanvändning av entreprenadberg som uppstår skulle klassas som återvinning skulle NCC gå från en återvinningsgrad på 3,8 procent till 16 procent. Producenter och leverantörer upplever svårigheter i att ta ansvar för situationen. Det saknas en tydlig väg att gå från jungfruligt till återvunnet material. Frågan måste adresseras till beslutsfattare inom olika sektorer. Det kan vara svårt för enskilda iiaktörer att vidta åtgärder på egen hand men det är möjligt. Genom samverkan och öppen dialog mellan alla parter kan andelen återvunna material öka. Men någon måste våga ta första steget in i ledarrollen mot en grönare byggprocess. / Each year, approximately 100 million tons of virgin rock material is produced in Sweden. In general, recycling is a major focus today. Despite this and the high use of resources, the recycling of rock material in Sweden is lower than in many other countries. The bulk handling of rock materials is a complex process because the transports are heavy and can be difficult to handle according to the applicable legislation. This leads to masses being handled illegally and risks damaging the environment and human health. A circular economy is a closed loop that focuses on reuse and reducing landfill. The construction sector accounts for 60% of global extracted natural resources and a large amount can be reused if mass management becomes more circular. Circular economy affects the entire construction sector, therefore it is difficult for an actor to implement improvements in one place. NCC Industry AB has taken the initiative for the degree project with the hope that they will have increased recycling and become more sustainable in their work. Through local collaboration, interviews and surveys are carried out to create an open dialogue between the actors in the management chain and to get a holistic view of the situation.The purpose of the work is to contribute to increased value of circular mass handling and to reduce deposited amounts of mineral products.The goal is to see if good working methods and strategy can be found through local collaboration to get a better circular mass management that benefits the environment and NCC as a company.The report contains a literature study that examines previous research and investigations on the recycling of masses in the construction industry. In order to get a holistic view, information has been collected from various sources, including surveys and interviews with companies, municipalities and authorities about their views on the recycling of mineral materials.The results of the survey and interview show that the majority believe that the solution to increase the recycling of rock material is to cooperate between actors within the region. The companies compete with each other in procurements where the orders do not include recycled material, but it is the lowest price that is the driving force in who wins the tender. The companies wish that the customers propose recycled material in the tender. The companies try to recover and reuse surplus masses by looking for strategic areas for recycling. There is a lack of a system to register and share access to lots between companies. NCC's recycling rate includes only materials that have gone through a recycling process. If the reuse of contract rock that occurs was classified as recycling, NCC would go from a recycling rate of 3.8 percent to 16 percent.ivProducers and suppliers experience difficulties in taking responsibility for the situation. There is no clear path to go from virgin to recycled material. The issue must be addressed to decision-makers in various sectors. It can be difficult for individual actors to take measures on their own, but it is possible. Through collaboration and open dialogue between all parties, the proportion of recycled materials can increase. But someone must dare to take the first step into the leadership role towards a greener construction process.

A good Occupational Health and Safety (OHS) is needed to reach sustainability. OHS consists of three parts: 1) physical, 2) mental and 3) social.  The purpose of this study was to explore and foresee the main physical OHS risks when upscaling the recycling of wood in Lithuania, with the goal to prevent those risks.  The study was explorative and interviews with semi-structured questions were used as a method. Three of the four informants mentioned air pollution, traffic, working equipment, safety equipment, and chemical risk. The highest rate of physical risks mentioned was the physical ones and then the mechanical risks. Opinions differ whether the risks would change when upscaling the industry, from no stressed or additional risks to all risks being stressed and added risk.  Results should be seen as a hint of direction when it comes to OHS risks within wood recycling in Lithuania.

To be able to mitigate the climate change and disasters that will come with it and to ensure economic growth, there is a need for change. A good start is more renewable energy and less harmful emissions. It is known that solar energy is sustainable and made from an endless source, the sun. However, it is not known how much impact the photovoltaic solar panels have through its entire lifecycle, from extraction of raw materials to End of Life management. This study has investigated photovoltaic solar panels' full life cycle to see how sustainable they really are. Including where the biggest opportunities for improvement of environmental, financial and social sustainability within the value chain is found. The results have been obtained by conducting a literature study, interviews with people with expertise of different parts of the value chain and finally calculations have been made to compare and visualize the findings. Two main ways to improve the PV panels’ negative impact in terms of environmental, financial and social sustainability have been established. Firstly, the study suggests the importance of implementing advanced recycling within the value chain. Recycling a high percentage of materials in the PV panel, and reusing the recovered material in production will decrease the energy consumption and harmful emissions significantly, alongside increasing circularity of critical materials and bring both financial and social benefits. Secondly, moving the better part of the production to Europe from China would also decrease the negative impact of the PV panels, especially the environmental and social impact, the study could however not find sufficiently good arguments for financial improvement to move the production to Europe. To be conclusive, this subject would need further studies. / För att kunna lindra klimatförändringar och de medföljande katastroferna och säkerställa den ekonomiska tillväxten finns det ett stort behov av förändring. En bra start är att använda mer förnybar energi och som bidrar till färre skadliga utsläpp. Det är känt att solenergi är hållbart med bränsle från en oändlig källa, solen. Det är emellertid inte känt hur stor påverkan solcellspanelerna har under hela dess livscykel, från utvinning av råvaror till dess panelens liv är över. Denna studie har undersökt solcellspanelernas hela livscykel för att se hur hållbara de egentligen är. Studien har även studerat var de största möjligheterna för förbättring av miljömässig, finansiell och social hållbarhet inom värdekedjan finns. Resultaten har erhållits genom att genomföra en litteraturstudie, intervjuer av personer med expertis inom olika delar av värdekedjan och slutligen har beräkningar gjorts för att jämföra och visualisera resultaten. Två huvudsakliga sätt att förbättra solpanelernas negativa påverkan när det gäller miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet har identifierats. För det första föreslår studien vikten av att implementera avancerad återvinning inom värdekedjan. Återvinning av en hög andel material i solcellspanelen och återanvändning av det återvunna materialet i produktionen kommer att minska energiförbrukningen och skadliga utsläpp avsevärt samt förbättra cirkuläriteten av kritiska material och medföra både ekonomiska och sociala fördelar. För det andra skulle förflyttning av den större delen av produktionen till Europa från Kina också minska de negativa effekterna av solcellspaneler, särskilt de miljömässiga och sociala effekterna, studien kunde dock inte hitta tillräckligt med goda argument för att en förflyttning av produktionen till Europa skulle leda till en ekonomisk förbättring. För att detta ska vara avgörande skulle detta ämne behöva ytterligare studier.

The waste framework directive from the European Commission states that 70 percent of allconstruction- and demolition waste (CDW) should be reused or recycled. In Sweden during theyear of 2018, 52,1 percent of the generated CDW was reused or recycled, but a report fromAvfall Sverige showed that reuse only accounted for small fractions of this. According to theEU's waste hierarchy, waste reduction followed by reuse are the most desirable ways to handlewaste. Research for how to reuse CDW is therefore considered an interesting and relevant topicfor research to help achieve the goal of the waste framework directive. The purpose of this master thesis was to further develop a Multi Criteria Analysis (MCA)model which was applied on different building components to evaluate how well suited theywere for reuse considering; (1) financial return, (2) environmental impact, (3) energyconsumption and (4) external aspects. The study was performed as a case study and the appliedmethods within the case study were interviews, a survey as well as the MCA model. To estimateaspects one to three of the MCA model, the theoretical framework consisted of a Cost BenefitAnalysis (CBA) and a Life Cycle Analysis (LCA) in accordance with the European standardEN15978. The fourth aspect was evaluated with help of a survey to assess qualitativedimensions of reuse. The study concluded that there are many challenges related to reuse in demolition projects.Some major challenges identified were the limited time frames, absence of competence andexperience among actors as well as logistical challenges. According to the results from theMCA model, there is a difference in how well suited the studied components were for reuse.The two most beneficial components to reuse out of the investigated ones in the case studywere crushed concrete and aluminum doors. It was also concluded that the MCA model issuitable to apply in this component specific context. / Avfallsdirektivet från Europeiska kommissionen säger att 70 procent av allt bygg- ochrivningsavfall (CDW) ska återanvändas eller återvinnas. I Sverige under året 2018återanvändes eller återvanns 52,1 procent av den totala mängden genererad CDW. En rapportfrån Avfall Sverige visade dock att återanvändning endast stod för små andelar av dessa 52,1procent. Enligt EU:s avfallshierarki är avfallsminimering följt av återanvändning de mestönskvärda metoderna för hantering av avfall. För att uppnå målet i avfallsdirektivet är studierkring återbruk av CDW ett intressant och relevant ämne. Syftet med detta examensarbete var att vidareutveckla en MCA-modell (Multi CriteriaAnalysis) som tillämpades på olika byggkomponenter för att utvärdera hur lämpliga de var föråteranvändning. Fyra aspekter togs i beaktning i modellen, nämligen (1) finansiell avkastning,(2) miljöpåverkan, (3) energiförbrukning och (4) externa aspekter. Studien utfördes som enfallstudie och de tillämpade metoderna inom fallstudien var intervjuer, en enkät samt utförandetav MCA-modellen. Det teoretiska ramverket för att uppskatta aspekterna ett till tre i MCAmodellenvar en kostnadsnyttoanalys (CBA) och en livscykelanalys (LCA) som utfördes ienlighet med den europeiska standarden EN15978. Den fjärde aspekten utvärderades med hjälpav en enkät för att bedöma de kvalitativa dimensionerna av återanvändning. Slutsatsen av studien var att det finns många utmaningar relaterade till återanvändning irivningsprojekt. Några stora utmaningar som identifierats var begränsade tidsramar, avsaknadav kompetens och erfarenhet bland aktörer samt logistiska utmaningar. Enligt resultaten frånMCA-modellen finns det en skillnad i hur väl lämpade de studerade komponenterna var föråteranvändning. De två mest fördelaktiga komponenterna att återanvända av de undersökta ifallstudien var krossad betong och aluminiumdörrar. Vidare drogs slutsatsen att MCAmodellenär lämplig att använda i detta komponentspecifika sammanhang.

Steel industries consume refractory materials on a large scale. High temperature resistant refractory materials are essential for linings of the steelmaking vessels, to protect them from corrosive environments, high temperatures, molten steels and slags during transportation and steelmaking operations. Furthermore, with the increasing demand in steel production the usage of refractory materials has substantially increased, resulting in an increasing demand for refractory raw materials. However, with the hike in prices and abundancy for raw materials there is a need for recycling and reusing of spent refractory materials, which are otherwise sent to landfill. Nowadays the environmental as well as economic aspect regarding the recycling of spent refractories are of interest for the steel industries for achieving a solution towards zero waste. Several projects have been launched to investigate and generate new ideas with different ways to recycle refractory materials, but there is much more research and planning that needs to be done in order to find a large scale solution towards achieving zero waste. One of the simplest solutions to avoid landfilling of spent refractory is to introduce and manage a good sorting of the breakout scrap refractory, which can later be recycled or reused depending on their condition. The thesis work was carried out in collaboration of KTH – The Royal Institute of Technology/ Stockholm/ Sweden and Jernkontoret – The Swedish Steelmaking Association / Stockholm / Sweden. The work includes a collection of information regarding the current refractory waste management situation within some of the Swedish steel producers as Ovako AB, Uddeholm AB and SSAB. The information were collected on the basis of their refractory usage and practises. The thesis as well provides some suggestions for recycling and reusing of spent refractory waste materials collected from literature. Additionally some experimental work was carried out on whether an MgO-C refractory brick made of recycled materials can perform similarly against slag as a brick made from virgin materials. Experimental corrosion trials with one industrial slag composition were carried out using a hot-finger test apparatus for bricks with different amounts of recycling content in comparison to a brick made of virgin materials. After experiments, the samples were analysed using a Light Optical Microscope (LOM). A similar performance of all bricks against the slag composition was observed. Additional laboratory tests with different slag compositions, holding times and stirring rates are required to reach more profound conclusions. Industrial trials are essential with bricks containing recycled raw materials to reach a final performance status. / Stålindustrin konsumerar eldfasta material i stor skala. Högtemperatur resistenta eldfasta material är nödvändiga för att fodra skänkugnen, för att skydda den från frätande miljöer, höga temperaturer av smält stål och slagg, samt transport och blandning av smält stål under ståltillverkning. Vidare har användningen av eldfasta material ökat avsevärt med den ökande efterfrågan inom stålproduktion, vilket har resulterat i en ökande efterfrågan på eldfasta råvaror. Men i och med prishöjningen och avhållsamheten för råvaror behövs en idé om återvinning och återanvändning av eldfasta material som annars skickas till deponi. Numera är den miljömässiga och ekonomiska aspekten av återvinning av förbrukade eldfasta ämnen av intresse för stålindustrin för att kunna nå en lösning mot zero waste. Flera projekt har påbörjats för att undersöka och generera nya idéer med olika sätt att återvinna eldfasta material, men det finns mycket mer forskning och planering som behöver göras för att hitta en storskalig lösning mot netto noll avfall. En av de enklaste lösningarna för att undvika deponering av använt eldfast material är att införa och hantera en bra sortering av använt eldfast avfall, som senare kan återvinnas eller återanvändas beroende på dess tillstånd. Avhandlingsarbetet utfördes i samarbete med KTH – Kungliga tekniska högskolan / Stockholm / Sverige och Jernkontoret – Svenska stålföreningen / Stockholm / Sverige. Informationen samlades in angående användning och praxis av eldfasta material. Avhandlingen innehåller också några förslag för återvinning och återanvändning av använt eldfast avfall som samlats in från litteraturen. Dessutom utfördes experiment för huruvida en eldfast infodring av återvunnen MgO-C kan motstå reaktioner mot slagg som en infodring tillverkad av ny utvunna råvaror. Experimentella korrosionsförsök med en industriell slaggkomposition utfördes av en ugn designad för hot finger test för eldfasta material gjorda av olika mängd återvunnet material samt inget återvunnet material alls. Efter experimenten analyserades proverna med ett ljusoptiskt mikroskop (LOM). En liknande prestanda för alla tegelstenar mot slaggkompositionen observerades. Ytterligare laboratorietester med olika slaggkompositioner, hålltider och omrörningshastigheter krävs för att nå en djupare slutsats. Industriella försök är väsentliga med eldfast tegel som innehåller återvunna råvaror för att kunna nå en slutlig prestandastatus.

LIBs have become an ideal choice in the EVs batteries and stationary storage applications due to their invaluable advantages. The demand for LIBs is projected to increase due to the growth in the sale of EVs. But an average lifespan of LIBs is expected to be around 8 years, thus resulting in the generation of a huge pile of spent batteries after their end of life. The disposal of spent LIBs has several environmental impacts and also results in the loss of valuable metals as a waste. So, efficient, and sustainable recycling methods should also grow at the same pace as of the EVs industries. Li is one of the vital elements for the modern energy revolution and there is a growing demand for its usage in the battery applications. High demand for Li along with supply risks due to its uneven distribution in different geographical locations will increase the Li price. Also, Li was added to the list of EUs critical materials. Currently, only 1% of Li from the end of life products is being recovered. The hydrometallurgy processes based on acid leaching followed by recovery steps are found to be efficient in the recovery of a considerable amount of Li yet there are many drawbacks. Therefore, a combined method such as a thermal treatment followed by water leaching is found to be a promising route to first selectively separate Li from the other valuable metals. The purpose of this research is to investigate the selective leaching of Li from thermally pretreated waste LIBs (by pyrolysis and incineration processes between 400 – 700 ºC for 30, 60, 90min) with water as a leaching agent at high temperature and low L/S ratio. Al salts were also leached along with Li with an efficiency not higher than 3.5%. The finding showed that the time of thermal pretreatment did not have a significant change in Li leaching efficiency. The effect of the S/L ratio showed that the leaching efficiency of Li was higher with an increase in liquid content, keeping the mass of solid constant. At a higher leaching temperature, the leaching efficiency of Li was higher due to an increase in the solubility of Li salts. The highest Li leaching efficiency of nearly 60% was observed from the sample pyrolyzed at 700 ºC for 60 min with the leaching condition S/L ratio = 1:20 g/mL, 80 ºC, 300 rpm, 3 hrs. Furthermore, the tests such as addition of 10% excess carbon during thermal treatment or use of carbonated water during leaching were carried out to enhance the leaching efficiency of Li. However, the test results did not have a significant increase in the leaching efficiency of Li. / LIB har blivit ett idealiskt val i EV-batterier och stationära lagringsapplikationer på grund av deras ovärderliga fördelar. Efterfrågan på LIB bedöms öka på grund av tillväxten i försäljningen av elbilar. Men en genomsnittlig livslängd på LIB förväntas vara cirka 8 år, vilket resulterar i att en enorm hög med förbrukade batterier genereras efter deras livslängd. Bortskaffande av förbrukade LIB har flera miljöpåverkan och resulterar också i förlust av värdefulla metaller som avfall. Så effektiva och hållbara återvinningsmetoder borde också växa i samma takt som inom elbranschen. Li är ett av de viktigaste elementen för den moderna energirevolutionen och det finns en växande efterfrågan på dess användning i batteritillämpningarna. Hög efterfrågan på Li tillsammans med utbudsrisker på grund av dess ojämna fördelning på olika geografiska platser kommer att öka Li-priset. Li läggs också till i listan över EU: s kritiska material. För närvarande återvinns endast 1% av Li från uttjänta produkter. Hydrometallurgiprocesserna baserade på syraläckning följt av återvinningssteg har visat sig vara effektiva vid utvinningen av en betydande mängd Li men det finns många nackdelar. Därför har en kombinerad metod, såsom en termisk behandling följt av vattenlakning, visat sig vara en lovande väg att först selektivt separera Li från de andra värdefulla metallerna. Syftet med denna forskning är att undersöka den selektiva urlakningen av Li från termiskt förbehandlade avfall LIB (genom pyrolys och förbränningsprocesser mellan 400 - 700 ºC under 30, 60, 90 minuter) med vatten som läckmedel vid hög temperatur och låg L / S förhållande. Al-salter lakades också ut tillsammans med Li med en verkningsgrad som inte var högre än 3,5%. Resultatet visade att tiden för termisk förbehandling inte hade någon signifikant förändring av Li-utlakningseffektiviteten. Effekten av S / L-förhållandet visade att urlakningseffektiviteten för Li var högre med en ökning av vätskeinnehållet, vilket höll massan av fast ämne konstant. Vid en högre urlakningstemperatur var urlakningseffektiviteten för Li högre på grund av en ökning av lösligheten av Li-salter. Den högsta Li-lakningseffektiviteten på nästan 60% observerades från provet pyrolyserat vid 700 ° C under 60 minuter med läckningsförhållandet S / L-förhållande = 1:20 g / ml, 80 ° C, 300 rpm, 3 timmar. Vidare utfördes testerna såsom tillsats av 10% överskott av kol under termisk behandling eller användning av kolsyrat vatten under lakning för att förbättra lakningseffektiviteten för Li. Emellertid hade testresultaten ingen signifikant ökning av utlakningseffektiviteten för Li.

Mankind strives for accomplishing the mutually agreed goals in Agenda 2030 where the thirteenth goal is to stop climate change. The amount of sand used in several materials is of great importance to the environment. Sand is a crucial component when producing flat glass, and one way of decreasing the construction sectors impact on the climate change is recycling of old flat glass. The study investigates the potential for an easier reuse of flat glass. The purpose of the thesis is to increase the reuse of flat glass and thereby reduce the climate impact from the construction sector. The aim is to bring forth a crosslist for reuse of flat glass, to find out if the bending strength in an old glass can achieve the requirements of today's standards and to make an overall calculation of the costs andthe enviromental savings when reusing flatglass. Several methods were used to achieve the aim, namely a literature study to gather information, dialogues that give a range of how different aspects can be valued and abending strength test that show the reused flatglass´s ability to withstand external pressure. The overall costs and the enviromental impact were also calculated. The result shows that the crosslist encounters for the properties being fulfilled in a reused window, given that the performer has a certain knowledge. The bending strength test showed that the roughly 60 year old flat glass did achieve the requirements and can therefore be used as a product in a new building. The dialouges enlighted the greatest obstacles for reusing flat glass as lack of knowledge and supply. More specific problems while using old flat glass is the matters of energy and guarantee which are essential when deciding if reuse is possible and is problematic for whoever tries to upgrade a window that is not reaching its specified requirements. The requirements if a window is to be reused or not in a specific way is a part of thecrosslist where the properties are categorized from 1 to 3 where 3 has the lowest performance but still achieves the minimum requirements. The possibly changed strength of the tested flat glass in terms of age is difficult to assess as there is no new reference object with a similar thickness to compare with. The overall calculations of costs and environmental impact shows that large savings can be made . The study show the possibilities of how a flat glass can be made by reusin flat glass. Nonetheless, more deep diving studies need to be deducted within the area but perhaps in the long term the study may contribute to increasing the reuse of flatglass.

This thesis analyses individual and societal relations to human excrement by looking at historical and contemporary examples of symbolics and management systems of human shit and piss. It furthermore connects urban culture to a particular type of perception of the meaning of human waste. End-of-pipe, large scale sewerage solutions for densely populated areas and cities are analysed for their historical origins and contemporary ramifications, and contrasted with examples of classical, mediaeval, early modern and contemporary times in different regions of Europe and India. The cases were presented in a non-chronological order to avoid simple narratives of progress. The focus is on questions of agricultural recycling of excrement and the relevance of human waste for public health issues. Analytical tools during the cross-temporal and cross-cultural case comparison are the categorisations of human excrement as e.g. waste, threat or resource, the technique of dualism-deterritorialisation and occasionally the Entanglement approach. Main results are that the large-scale introduction of sewerage systems in European cities around the world coincides with urbanisation and industrialisation, that pre-industrial dense settlement faced essentially the same excrement management challenges as modern cities do and that the stability of certain management systems has been severely influenced by factors such as power structures, paradigms of purity and piety as well as economic developments. The future relevance of this topic is seen in the predicted rise of urban regions worldwide, but especially in the developing world, a development which is expected to complicate human excrement management issues considerably.

Securing rare earth elements (REE) for a stable supply require sustainable management strategies in Europe due to a missing local primary production and a dependence on China as the main producer of REE. These elements, like neodymium (Nd) and dysprosium (Dy), are contained in permanent magnets (PM) (mostly NdFeB-magnets) in wind turbines. Addressing the question whether PM-material, Nd- and Dy-contents from wind turbines could help to meet future demands of REE in Europe while reducing simultaneously the import dependence, the purpose of the present work was to analyze the urban mining opportunities, recovery - and recycling potentials for REE from end-of-life (EoL) wind turbines. This thesis aimed to identify current and upcoming stocks as well as material flows of the PM and their containing REE in the wind energy sector. Two European countries, Germany and Denmark, were chosen as case studies to be compared based on created future scenarios and the modeling of the theoretical recycling potential of Nd and Dy in both countries. It could have been identified that the German anthropogenic stock contains greater amounts of NdFeB-magnets and REE compared to the Danish stock. Overall it could be concluded that the countries’ demand could partly be met by using secondary Nd and Dy from the EoL-wind turbines. Although future scenarios were used, the results realistically illustrate the German and Danish anthropogenic stock until 2035 by relying on data of already installed turbines up to 2018, which makes an evaluation of capacities and EoL-turbines, which need to be decommissioned by 2035, achievable. The provided information is valuable for further investigations regarding recovery strategies, feasibility analysis, and future decision-making processes. / För att säkra tillgången på jordartsmetaller (REE) i Europa krävs hållbara beslutsstrategier. Detta på grund av avsaknaden av en inhemsk primärproduktion samt ett beroende av Kina som en huvudprodu-cent av REE. Jordartsmetaller som neodymium (Nd) och dysprosium (Dy), finns kvar i permanenta magneter (PM) (mestadels NdFeB-magneter) i vindturbiner. För att ta itu med frågan om huruvida Nd- och Dy-innehållet i PM-material, från vindturbiner skulle kunna bidra till att uppfylla framtida efter-frågan på REE i Europa samtidigt som importberoendet skulle minskas, var syftet med detta arbete att analysera möjligheterna till urban utvininng, återvinning och materialutnyttjande av REE från vindtur-biner i uttjänt tillstånd (EoL).Syftet med denna uppsats var att identifiera nuvarande och kommande tillgångar samt materialflöden av PM och därav följande REE inom vindkraftsektorn. Två europeiska länder, Tyskland och Danmark, valdes ut som fallstudier och jämfördes i framtida scenarier och mo-dellering av Nd -och Dy teoretiska återvinningspotential i båda länderna. Det kunde konstaterats att det tyska antropogena beståndet innehåller större mängder NdFeB-magneter och REE än det danska beståndet. Sammanfattningsvis kan man dra slutsatsen att ländernas efterfrågan delvis kunde tillgodo-ses genom att man använde sekundär Nd och Dy från EoL-vindturbiner. Även om framtida scenarier användes illustreras resultatet på ett realistiskt sätt det det antropogena lagret i Tyskland och Danmark fram till 2035 genom att man förlitar sig på uppgifter om redan installerade turbiner fram till 2018, vilket gör det möjligt att göra en utvärdering av kapaciteten och antal EoL-turbiner, som måste av-vecklas senast 2035. Informationen är värdefull för ytterligare utredningar om återvinningsstrategier, genomförbarhetsanalys och framtida beslutsprocesser.