These days, schools are obliged by the law to prepare an annual plan for the prevention of bullying and degrading treatment. The purpose of my work is to investigate the 2 schools efforts to prevent bullying and abuse and how they live up to legal standards. But I have also examined how students in school are experiencing anti-bullying work in their school. I have also examined how much funding schools put on to prevent bullying I school. In this study, I have done interviews with school principals and students to have a clear picture about the school’s anti-bullying work. The materials I have used to create this work consist of the taped interviews and analysis of the schools’ treatment plans. My approaches in this work are both qualitative and comparative. The theoretical points are mainly three types of programs (Olweus, Friends and Pikas- common concern method). In addition, I have used the social constructionist theories (eg Vygoskij) and a perspective that is called "active teaching". Both schools will be mentioned as school A and B in the exam. I have been using the material of particular authorities as National Agency for Education, School Inspectorate and Crime Prevention Council. The sources are both credible and updated.

i dagens lärarutbildning får åtgärdsprogram inte mycket utrymme trots att verksamma lärare menar att det är en stor och viktig del av yrkesutövningen. Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur skolans personal arbetar med åtgärdsprogram och om det finns några likheter och skillnader mellan de uppfattningar som lärare och specialpedagoger på olika skolor har. Arbetet ger en översikt av forskning och undersökningar som gjorts om åtgärdsprogram och detta jämförs med de resultat som denna undersökning gav. Undersökningen genomfördes genom intervjuer, dels med en fokusgrupp med fem högstadielärare och dels med två specialpedagoger på en gymnasieskola. Resultatet visar att arbetet med åtgärdsprogram är organiserat helt olika på de två skolorna. Det finns både likheter och skillnader vad gäller deras uppfattningar om åtgärdsprogram. Alla intervjupersoner uppskattar att eleven sätts i fokus men högstadielärarna tycker att språket utgör ett problem när de ska formulera sig. Den största bristen anser högstadielärarna är att man inte kan skriva de åtgärder man skulle vilja i åtgärdsprogrammen eftersom de måste anpassas efter skolans resurser. Specialpedagogerna på gymnasieskolan tycker att det är svårt att tidsbestämma utvärderingen av åtgärdsprogrammet. Undersökningen visar också att bristande kommunikation mellan dem som skriver åtgärdsprogram och andra som arbetar med eleven gör att åtgärdsprogrammets användning begränsas. Slutsatsen är att kommunikationen kring elevers situation och regleringen av åtgärdsprogram måste bli en gemensam fråga för lärare och specialpedagoger.

Under senare år har arbetet med skolornas åtgärdsprogram granskats i flera studier samtidigt som regelverket runt dessa har förtydligats och blivit hårdare. Den här studien grundar sig på en kvalitativ innehållsanalys gjord på en skolas samtliga åtgärdsprogram skrivna under en termin. Syftet med studien är att se hur elever beskrivs i åtgärdsprogrammen och vad skolans åtgärder består av. Studien som har ett socialkonstruktivistiskt perspektiv visade på att eleverna konstrueras på ett i huvudsak negativt sätt och detta kan enligt tidigare forskning få stora konsekvenser för hur elever ser på sig själva och sina skolsvårigheter. De beskrivningar som görs följer ofta med då nya dokument skrivs vilket leder till att eleverna gång på gång möter beskrivningar av sina svårigheter och tillkortakommanden. Självuppfattningen påverkas i hög grad av upplevelsen att inte behärska de krav omgivningen ställer. Hur eleverna beskrivs kan därmed få konsekvenser även efter deras skolgångs slut. Studien har också visat på att ett en stor del av åtgärderna läggs på elevens och föräldrarnas ansvar. Inte i någon av åtgärderna så läggs perspektivet på den organisationsnivå som Skolverket eftersträvar. Skillnader görs även i vilka åtgärder som tillämpas bland pojkar respektive flickor.  Förhoppningen är att studien kan skapa reflektion och framför allt diskussion om hur elever beskrivs och vilka konsekvenser det kan få, inte bara när det gäller i åtgärdsprogram utan i alla de texter som skrivs om eleverna i skolan.

Under de senaste decennierna har föräldrar blivit allt mer delaktiga i sina barns skolgång (Erikson 2004), vi har intresserat oss för om detta fenomen gör sig gällande även då åtgärdsprogram upprättas. Syftet med denna studie är därmed att studera föräldrars delaktighet i utformande och genomförande av åtgärdsprogram. Utifrån detta syfte har följande forskningsfrågor formulerats: a) I vilken utsträckning är föräldrar närvarande då åtgärdsprogram utformas? b) Vilken position tilldelas föräldrar i åtgärdsprogram? c) Vad säger denna position om föräldrars delaktighet i utformande och genomförande av åtgärdsprogram? Studien har utförts som en fallstudie vid en grundskola. Huvudmetoden har varit dokumentanalys och analysmaterialet bestod av åtgärdsprogram för elever i år 8 och 9, vilka avslutats mellan år 2000 och 2006. Resultaten visade att elevernas föräldrar i 82 av 83 fall deltagit i upprättandet av åtgärdsprogram. En hög andel, vilken med stor sannolikhet kan kopplas till skolans aktiva arbete med föräldrasamverkan. Resultatet visade vidare att 31 föräldrar av de som deltagit i upprättandet av åtgärdsprogram tilldelats ansvar för någon av åtgärderna. Vid granskning av dessa åtgärder framträdde bilden av hur föräldrar tilldelats två olika typer av positioner i åtgärdsprogrammen: ämnesrelaterad position och icke ämnesrelaterad position. Föräldrars ämnesrelaterade position visar att föräldrar får vara delaktiga som hjälplärare och förväntas hjälpa eleven med skolarbete. Dessa föräldrar förväntades dock inte ta ansvar för utformningen av uppgifterna utan endast genomföra uppgifter som bestämts av läraren i förväg. Föräldrars icke ämnesrelaterade position kunde delas in i tre underpositioner. Föräldrarnas delaktighet bestod då i att: strukturera och skapa rutiner, leta reda på skolmaterial, samt ha kontakt med skolan. Skolans förväntningar på föräldrarnas förmåga att vara kreativa och ta egna initiativ visade sig vara större gällande föräldrars icke ämnesrelaterade position jämfört med föräldrars ämnesrelaterade position. / Parental involvement in schools has increased considerably during the last few decades (Erikson 2004). We were interested in finding out whether this penomenon applies as well when it comes to the construction of Individual Educational Plan. The aim of this study is therefore to analyse parental involvement in construction and implementation of Individual Educational Plan (IEP). On the basis of this aim, the following research questions have been formulated: a) to what extend are parents present when the IEP is constructed? b) which position are parents given within the IEP? c) what does this position indicate about parental involvement in construction and implementation of IEP? The study has been carried out as a case study of an elementary school. The method that has mainly been used is a document analysis of the IEPs written for the pupils in the 8th and 9th grade and terminated between 2000 and 2006. It has been concluded that 82 of 83 parents have been present when the IEP was constructed. The high participation can most likely be related to the school´s policy of promoting parental involvement. Futher on it has been concluded that 31 of those parents who were present during the construction of IEP were given responsibility for a certain task that should be completed at home. Deeper analysis of the tasks that were given to parents shows that two different positions are granted to them: the curriculum-related and the noncurriculum-related position. The curriculum-related position implies that parents are involved in IEP as helpteachers and they are expected to help the pupils with school tasks. However, those parents are not given any responsibility for the construction of the tasks, they are merely supposed to implement the tasks constructed by the teacher. We have divided the noncurriculum-related position further into three underpositions according to what the parents´ involvement can be characterized by: helping to create structure and routines, searching for school material and keeping in touch with school personnel. We have concluded that the school personnel expected a larger degree of creative thinking and own iniciative from the parents within the noncurriculum-related position compared to the curriculum-related position.

No description available.

Sammanfattning Denna studie syftar till att undersöka hur några pedagoger arbetar med föräldrars delaktighet vid arbetet med åtgärdsprogram. Tidigare forskning visar att det råder en oenighet bland lärare gällande hur mycket inflytande de tycker att föräldrarna ska ha över elevens möjligheter att få extra stöd (Lars Erikson 2009). Vi ville utifrån detta forskningsresultat gå vidare och undersöka hur denna variation ser ut och kommer till uttryck i praktiken. Den frågeställning vi använde oss av för att studera detta var således; Hur förhåller sig några pedaoger till föräldrars delaktighet vid upprättande och uppföljning av åtgärdsprogram? Vi har genomfört en kvalitativ intervjustudie med fyra pedagoger verksamma inom skolans tidigare år. Utifrån analysen av dessa samtal har vi kunnat utläsa fyra inbördes relaterade, men ändå skilda, synsätt kring föräldrars delaktighet i arbetet med åtgärdsprogram. Det handlar om att hävda sin kompetens i yrket, att uppnå en kommunikation som präglas av ett ömsesidigt hänsynstagande, att tillmötesgå och ta stor hänsyn till föräldrarnas önskemål samt att anpassa sig efter det som den specifika situationen kräver. Vi har med utgångspunkt ifrån denna analys konstruerat fyra förhållningssätt; det yrkesprofessionella-, det dialogiska-, det tillmötesgående- samt det situationsanpassade förhållningssättet, varav den sista har vuxit fram ur, samt är en kombination av, de tre förstnämnda kategorierna. Detta förhållningssätt är unikt, i den bemärkelsen, att den endast respresenteras av en lärare.

Titel: Åtgärdsprogram – Nytta eller bara pappersprodukt?Engelsk titel: Action Program –Useful or just a paper product? Alla elever i grundskolan, som riskerar att inte få betyg, har rätt till ett åtgärdsprogram. Det är lagstadgat och inte något som skolan kan välja bort. Däremot är det svårt att veta om åtgärdsprogrammen alltid används på ett bra sätt och om det har någon effekt på de elever som får ett upprättat.Syftet med mitt examensarbete är att, genom intervjuer med lärare och specialpedagoger undersöka hur lärare formulerar, genomför och utvärderar elevers åtgärdsprogram. Ett annat syfte är att undersöka hur ett åtgärdsprogram i skolan kan vara till hjälp för en enskild elevs utveckling.Resultatet av min undersökning visar att pedagoger uppfattar tanken med åtgärdsprogram som bra, men att de skriver dem för att de är skyldiga att göra det. Pedagogerna i undersökningen menar att det ofta saknas tillräckliga resurser på skolorna för att åtgärdsprogrammet ska kunna bli det levande dokument som de vill ha.

Syftet med denna undersökning och uppsats är att ta reda på om det finns en samsyn när det gäller att arbeta med åtgärdsprogram och om det saknas hur ser attityden ut då? I Skolverket (2008) står det att: ”Kravet på att utarbeta åtgärdsprogram omfattar alla skolformer utom förskoleklassen […] ” Undersökningen är kvalitativ och baseras på enkätfrågor samt intervjuer, urvalet i undersökningen består av pedagoger från olika yrkeskategorier på två mindre, mellansvenska skolor med förskoleklass till år 5. Dessutom intervjuade vi rektorer,specialpedagog, speciallärare samt skolsköterska.Resultatet visade att det finns en samsyn även om det skiljer sig åt i vissa anseenden. Rektor har yttersta ansvaret för att ett åtgärdsprogram upprättas och delar, tillsammans med sin personal, synen på nyttan av ett åtgärdsprogram.

En god taluppfattning är grunden till matematisk förståelse som eleven skall bygga sina kunskaper på. Utan en god grund i taluppfattning uppstår svårigheter för den undervisning som lärare vill åstadkomma i skolan. Ett vidare begrepp av taluppfattning är number sense som är en känsla för talens storlek och rimligheten i matematikuppgifter. Syftet är att undersöka hur lärare arbetar med matematiksvårigheter inom området taluppfattning för att utveckla elevens lärande. Undersökningen beskriver hur lärare identifierar elever i matematiksvårigheter med tanke på grundläggande taluppfattning. Detta gjordes genom kvalitativa undersökningar i form av intervjuer samt studier av åtgärdsprogram gällande hur lärare identifierar problemen. Informanterna är sex yrkesverksamma lärare med olika matematiska utbildningar inom grundskolans årskurser. Det framkom att den vanligaste åtgärden enligt åtgärdsprogram var arbete i liten grupp, vilket enligt forskning är en handling som inte gynnar eleven, om undervisningen är oförändrad. Däremot ansåg flesta lärare att den bästa metoden för att både upptäcka och avhjälpa svårigheter med taluppfattning var resonemang i matematik med eleven. Brist på resurser gjorde att detta var svårt att organisera. Lärare angav tidbrist som orsak till att kartläggningar av elevers behov saknades i de flesta underlag till åtgärdsprogram.

Föreliggande studie handlar om föräldrars upplevelser av mötet med skolans personal samt om samtalet där åtgärdsprogram upprättas. Målgruppen för undersökningen är föräldrar. Den genomgående metoden är kvalitativa intervjuer, där sex föräldrar ingår. Av resultatet framgår att dessa föräldrar anser sig ha ett bra samarbete med skolans lärare. Det som nämns av föräldrarna som avgörande för en bra respektive mindre bra dialog med skolan är läraren. Grunden till att en elev får stöd eller inte återfinns i utvecklingssamtalet. Samtliga föräldrar i undersökningen refererar till det samtalet och dess betydelse för fortsatt samarbete mellan skola och hem. En bestämmande faktor för om stöd ska sättas in eller inte är även i detta fall läraren. Studien visar att i de fall dialog finns mellan föräldrar och skola, upprättas åtgärdsprogrammet genom samarbete. Dessa föräldrar känner att de har möjlighet att påverka utformningen av åtgärdsprogrammet. Inga åtgärder är på förhand formulerade från skolans sida.