Syftet med studien har varit att belysa vilka behov och mål som beskrivs och vilka åtgärder som föreslås för elever som har åtgärdsprogram för att nå sociala mål.   Studien har baserats på tjugo åtgärdsprogram med fokus på sociala mål. Dessa har samlats in från fyra olika F-9 skolor i två angränsande kommuner. Arbetet inbegriper en hermeneutisk ansats då det innebär att studera texter för att se vilken elev- och kunskapssyn som genom min tolkning framträder i dokumenten.   Åtgärdsprogrammen tolkades utifrån en social och en kunskapsmässig dimension i behovsbeskrivning, mål och åtgärder. Resultatet visar att det är vanligast med mål som relaterar till kunskapsutveckling vilket förekommer 69 gånger i jämförelse med sociala mål som förekommer 16 gånger. Fem åtgärdsprogram innehöll enbart sociala mål, fem åtgärdsprogram innehöll mål inriktade mot kunskapsutveckling och tio åtgärdsprogram innehöll både kunskaps- och sociala mål. De åtgärder som beskrivs i de tjugo insamlade åtgärdsprogrammen är 39 stycken på organisationsnivå, 45 stycken på gruppnivå och 80 stycken på individnivå. I de tjugo insamlade åtgärdsprogrammen är socioemotionella svårigheter den vanligaste orsaken till att åtgärdsprogram upprättas. Resultatet visade även att noteringar om hur, var eller när utvärdering skulle ske saknades helt i sju av åtgärdsprogrammen.   De teorier som ligger till grund för tolkningen av resultatet är främst Deweys (2004, 2009)princip om utbildning som en social process samt det kategoriska och relationella perspektivet (Asp-Onsjö, 2006; Emanuelsson, Persson och Rosenqvist, 2001; Persson, 2013; Isaksson, Lindqvist och Bergström, 2007).

Sammanfattning Denna studie är av kvalitativ art och intresserar sig för hur skolor arbetar med pedagogiska utredningar inför ett eventuellt upprättande av åtgärdsprogram. I studien har tre rektorer, fyra specialpedagoger och en speciallärare intervjuats om deras erfarenheter av pedagogiska utredningar och om deras uppfattningar om vad som är viktiga faktorer i detta arbete för att såsmåningom kunna ge eleverna adekvat stöd. I analysen av intervjuerna har begreppen proaktiv och reaktiv verksamhetskultur (Lundgren och Persson 2003) spelat en viss roll. Intervjuerna har kompletterats med analys av tio skrivna utredningar från skolor där några av informanterna arbetar för att ge en fördjupad bild av hur elever och deras behov beskrivs i dessa utredningar.I analysen av utredningarna har det kompensatoriska perspektivet (Nilholm 2007a) och det relationella perspektivet (Persson 2001) spelat en framträdande roll. Resultaten av denna studie visar att de pedagoger som gör utredningarna grovt sett fokuserar på tre olika aspekter som i denna studie benämns dåtid, nutid och framtid. En del tittar på vad elever tidigare gjort, andra fokuserar situationen här och nu medan ett tredje fokus handlar om att se framåt och relativt snabbt sätta upp åtgärder för att hjälpa eleven tillrätta med de problem som han eller hon hamnat i. Studien visar att olika tester är vanliga redskap vid utredningar om lärandesvårigheter medan observationer i klassrummet är det dominerande verktyget i en utredning om beteendesvårigheter. I arbetet med pedagogiska utredningar framhåller informanterna att de lärare som ska göra dessa ofta har svårt att ta hänsyn till aspekter på skol- och gruppnivå och att skrivningar på individnivå ofta dominerar. Vidare visar resultatet att flera skolor anser sig behöva utveckla delaktigheten för elever och vårdnadshavare i arbetet med pedagogiska utredningar och att några skolor är missnöjda med den kommungemensamma mall som finns till stöd i arbetet. Kompetenta lärare, kunskap, tid samt ett gott samarbete och öppet klimat i personalgruppen framförs i studien som några särskilt viktiga faktorer för att såsmåningom kunna ge eleverna adekvat stöd.

SammanfattningHansson, Marie & Wesonius, Eva (2018). Hur skapas bilden av ett barn i behov av särskilt stöd? Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragVår förhoppning med denna studie är att komplettera den tidigare forskningen inom våra forskningsfrågor. Vi vill belysa de formuleringar som används i åtgärdsprogram och mana till eftertanke om hur valet av formuleringar kan påverka synen på eleven, orsak till svårigheter och förslag på åtgärder. Vi vill även belysa vikten av att utreda svårigheter med hänsyn till den kontext där eleven befinner sig så att inte svårigheterna endast isoleras till den enskilda eleven.Syfte och frågeställningarVårt syfte med studien är att öka kunskapen om hur elevers svårigheter beskrivs i de undersökta åtgärdsprogrammen samt vilka konkreta åtgärder som föreslås. För att uppnå studiens syfte använder vi oss av följande frågeställningar:1. Hur beskrivs elevers svårigheter i åtgärdsprogrammen?2. Vilka konkreta åtgärder föreslås?3. På vilka sätt framträder ett kategoriskt respektive relationellt perspektiv i de beskrivningar som görs av eleverna och åtgärderna?TeoriVår studie utgår från socialkonstruktionismen. Enlig ett socialkonstruktionistiskt perspektiv är den sociala verkligheten och de sociala fenomen som vi lever i konstruerade, något som skapas i mötet mellan människor när de ska försöka förstå och begripliggöra verkligheten. Ett och samma fenomen kan därför av olika personer uppfattas olika (Isaksson, 2009). Vi utgår även från de specialpedagogiska perspektiven; det kategoriska-, det relationella- och dilemmaperspektivet. Det kategoriska perspektivet ser skolsvårigheter som individburna. Med detta perspektiv blir ofta arbetet med eleven en uppgift för specialister och förläggs utanför den ordinarie undervisningen. Det relationella perspektivet ser istället svårigheterna som något som uppstår i samspelet mellan individen och omgivningen. Här blir det all personals ansvar att skapa förutsättningar för att få eleven delaktig och insatserna sker främst inom ramen för den ordinarie undervisningen (Isaksson, 2009). Nilholm (2007) beskriver dilemmaperspektivet som utgår från att det inte finns något enkelt svar på hur man på bästa sätt ska göra anpassningar och att den anpassning som görs kommer att innebära nya problem, antingen för eleven, läraren, skolan eller samhället.MetodStudien består av 20 insamlade åtgärdsprogram vilka har analyserat med hjälp av textanalys. Textanalys innebär en djupare analys av en texts betydelse och diskussion av dess sammanhang. Målet är att analysera textens innehåll, avsikter, mening och/eller maktstrukturer. Vi har analyserat vårt material med hjälp av Widéns (2015) fyra steg:1. Att identifiera analysens problem2. Att välja vilka texter som ska analyseras3. Att skapa analytiska teman4. Att göra en detaljerad analys ResultatVår studie är en kvalitativ undersökning därför har vi valt att presentera vårt resultat tillsammans med analys och tolkning. Vi visar vårt resultat med hjälp av Perssons (1998) beskrivning av ett kategoriskt- och ett relationellt perspektiv på elever i behov av särskilt stöd. Vårt resultat visar att ett kategoriskt perspektiv råder i åtgärdsprogrammen, både gällande beskrivningar av svårigheter och föreslagna åtgärder. Vidare ser vi få åtgärdsförslag som vi anser är tydliga och konkreta.Specialpedagogiska implikationerVi tror att om specialpedagoger får möjlighet att agera stöd till lärare vid pedagogiska utredningar och upprättande av åtgärdsprogram kan man implementera ett arbetssätt där kartläggning och föreslagna åtgärderna utgår från både organisation-, grupp- och individnivå.NyckelordKategoriskt, Relationellt, Specialpedagog, Särskilt stöd, Åtgärdsprogram.

Syftet är att belysa hur rektorer och förskollärare ser på arbetet kring rutiner som används i den pedagogiska verksamheten för att stödja de barn som behöver stöd i sitt lärande, hur görs föräldrar delaktiga i arbetet med barn i behov av särskilt stöd? För att få svar på vårt syfte så har vi intervjuat fyra rektorer och fem förskollärare. Samtliga respondenter anser att observationer, dokumentation och ett regelbundet samarbete med specialpedagogen är viktig i arbetet kring barn i behov av stöd. De var även överens om att ett bra samarbete mellan förskolan och föräldrarna är viktigt men tre av respondenterna medger att de inte har ett bra samarbete på sin förskola med föräldrarna. Förskolornas sätt att arbeta kring stödåtgärder varierar då det var lika många som använde sig utav åtgärdsprogram som av handlingsplaner. Undersökningen visar även att både rektorer och förskollärare i båda kommunerna arbetar utifrån samma rutiner

<p>Denna uppsats belyser frågan om hur det särskilda stödet på en högstadieskola upplevs av och fungerar för elever och lärare. Vi försöker även definiera begreppet ”elever i behov av särskilt stöd”. Detta har vi gjort genom att intervjua fem lärare samt genom en enkätundersökning av elever i tre klasser på skolan.</p><p>Skolverket har genom sina inspektioner kommit fram till att vart fjärde rektorsområde behöver förbättra sina insatser för att kunna tillgodose elevers behov av särskilt stöd. Så var även fallet för den skola där undersökningen gjordes.</p><p>Det resultat vi fick genom våra undersökningar påvisade att lärare och elever inte var helt nöjda med skolans insatser på området överlag. De flesta tyckte att mycket kunde göras bättre. Fallskolan är på väg mot integration, dvs. att alla elever får hjälp inom klassens ramar. Det är dock fortfarande mycket kvar att göra, både inom resursfördelning och inom lokaliteterna, för att stödet ska nå ut till alla elever som behöver det.</p>

Syftet med studien är att undersöka hur några utvalda skolor arbetar med elever som är i behov av särskilt stöd vid matematikundervisningen. I studien används observationer av lektioner och intervjuer med lärare samt specialpedagog som metoder för att få svar på våra frågeställningar. Vi vill undersöka hur lärare och specialpedagoger förhåller sig till åtgärdsprogram och extra anpassning samt hur de arbetar med inkludering i klassrummet. I resultatet framkommer att eleverna arbetar enskilt eller i mindre grupp med specialpedagog samt att klassläraren försöker anpassa undervisningen de tillfällen inte specialpedagog finns som hjälp. På de undersökta skolorna arbetar de aktivt med åtgärdsprogram och sätter elevens lärande i fokus. Den hjälp som ges till elever som är i behov av särskilt stöd är främst undervisning av specialpedagog, hos specialpedagogen blandas rutinuppgifter med motivationshöjande moment. Vi kan genom studien dra slutsatsen att skolorna arbetar aktivt för att stödja elever i matematiksvårigheter samt att hela verksamheten är involverad för att utveckla lärandet hos dessa elever.

Åtgärdsprogram uppkom i och med att skolan blev mer mål- och resultatinriktad samt att kravet på dokumentation ökade. Åtgärdsprogram ska upprättas framförallt till de elever som, av olika orsaker, riskerar att inte nå skolans mål. Syftet med denna studie är att, utifrån lärares och specialpedagogers perspektiv, undersöka åtgärdsprogrammens effekter för skola, elever och skolpersonal. Centralt för studien är att ta reda vilka åtgärder som är effektiva, vilka effekter åtgärderna har, vilken betydelse åtgärdsprogrammen har för den pedagogiska verksamheten samt om det finns en skillnad mellan specialpedagogers och lärares perspektiv. Den tidigare forskningen som undersökts har främst berört vad som skiljer pedagogik mot specialpedagogik, vilken roll lärarens kunskap och kompetens har för åtgärdsprogrammens effekter, samt på vilket sätt effekterna av åtgärdsprogram och särskilt stöd har för elever. Den teori som används för att tolka och förstå det empiriska materialet är en ansats som skiljer mellan det relationella och kategoriska perspektivet inom specialpedagogiken. Studien har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer med två lärare och två specialpedagoger. Resultatet visar att åtgärdsprogrammen både verkar ha positiva och negativa effekter för både elever, skolpersonal och skolverksamhet samt att det finns en kunskap bland lärare och specialpedagoger om vad som ska göras men inte alltid hur det ska gå till.

<p>Sammanfattning</p><p>Vi som har valt att skriva om pedagogisk kartläggning heter Marielouise Lundin, 4-9 lärare och arbetar i år 7-9 och Marie Mellwing, fritidspedagog och arbetar på en F-6 skola. Vi valde det här ämnet för att vi genom vår pedagogiska erfarenhet upplever att det inte finns några tydliga svar på hur en kartläggning ska genomföras. I bakgrunden hittar läsaren b l a vilka direktiv som ställs från Skolverket, Lpo 94 (Läroplanen för förskola, skola och fritidshem) vilka rekommendationer som beskrivs i Salamancadeklarationen om elever i behov av särskilt stöd och om kartläggning inför skrivandet av åtgärdsprogram.</p><p>Vi valde att intervjua fyra specialpedagoger och tre speciallärare, eftersom de i de flesta fall har ansvar för skrivandet av åtgärdsprogram eller i alla fall ingår i den processen. Vi använde oss av en intervjuguide med relativt öppna frågor för att kunna möta den vi intervjuade och fånga upp intressanta trådar i intervjusamtalet. Vi ville få en djupare förståelse för hur och om skolorna kartlade elevernas behov innan de upprättar åtgärdsprogram.</p><p>Undersökningen har en hermeneutisk ansats med empiriskt förhållningssätt, eftersom vi under arbetets gång ville vara öppna för andra tolkningar.</p><p>Syftet med den här uppsatsen är dels att beskriva och förklara hur fyra specialpedagoger och tre speciallärare arbetar med pedagogisk kartläggning på individ och miljönivå.</p><p>Resultatet visar att skolorna gör någon form av kartläggning. När det handlar om att kartlägga på individnivå, så görs detta på olika sätt t ex genom screening. Klassrumsmiljön är det som pedagogerna tittar mest på när det gäller miljön, men specialpedagogerna och speciallärarna beskriver också att de tittar på barnens interaktion med varandra genom social kartläggning och lek-observationer. Två av specialpedagogerna tar inte upp något om hur de kartlägger klassrumsmiljön.</p><p>Arbetsgången och metoderna för hur de kartlägger ser olika ut. Några skolor gör en grundlig kartläggning på flera områden innan de går vidare. Av vår undersökning kan vi utläsa att två kommuner har tydliga metoder för screening, den tredje har det inte. Gemensamt för de tre kommunerna är att det finns ett kommunövergripande elevhälsoteam, dit pedagogerna skickar ärenden som de inte finner lösning på eller som kräver experthjälp. Alla speciallärare och specialpedagoger, som kommer från tre olika kommuner, samtalar kring ärenden och elever, med elever, med andra pedagoger, arbetslag och föräldrar.</p><p>Exempel på hinder för kartläggning av miljön, som har framkommit i intervjuerna, är tiden som inte räcker till och arbetsbelastningen som kan bli för stor för både pedagoger, speciallärare och specialpedagoger. Ett annat hinder är den kunskapssyn som pedagogen har. Det är av stor vikt vilken grundsyn som genomsyrar organisationens tankar och pedagogik och den kunskapssyn som råder i skolan.</p><p>De flesta av specialpedagogerna och speciallärarna säger att de bestämmer i olika sorters grupper hur de ska gå tillväga när de ska kartlägga barns behov av särskilt stöd.</p>

<p>Syftet med detta arbete var att lyfta fram elever som av lärare uppges ha koncentrationssvårigheter, att ta reda på hur lärarna hjälper dessa elever samt att se i vilken utsträckning denna hjälp anses vara tillräcklig. Vår undersökning byggde på kvalitativa intervjuer med två lärare och åtta gymnasieelever. Vår studie visade att lärarna och eleverna i vår undersökning har skilda åsikter om huruvida den hjälp eleverna får är tillräcklig. Lärarna kände sig otillräckliga medan eleverna ansåg att lärarna erbjuder bra hjälp, de ansåg dock att undervisningen inte är tillräckligt motiverande. Inställningen till begreppet ”koncentrationssvårigheter” skiljde sig mellan lärare och elever. Eleverna talade mer om skoltrötthet än koncentrationssvårigheter.</p>

<p>Sammanfattning</p><p>Syftet med denna dokumentstudie av sjutton åtgärdsprogram var att granska hur det som formuleras i åtgärdsprogram kan tolkas med hjälp av diskursanalys. De övergripande frågorna i rapporten var att få en uppfattning om inom vilken diskurs elevernas problem beskriv, om de uppsatta målen var utvärderingsbara, och hur utvärderingar skrivs.  Det visade sig att några enstaka uppsatta mål, kan klara de krav på konkretion och exakthet som krävs för att en utvärdering ska vara möjlig. De flesta mål är formulerade som regler eller förhoppningar och beskriver inte vad eleven kan eller har lärt sig då målet är nått och kan därför inte utvärderas. Det som oftast utvärderas i åtgärdsprogrammen är, med några få undantag, eleven och inte de åtgärder som satts in för att göra det möjligt för eleven att nå de uppsatta målen. I de flesta fall beskrivs elevens problem i diskurserna egenskaper och utveckling. I ett åtgärdsprogram beskrivs elevens problem i en kontextuell diskurs, i det programmet fanns också ett utvärderingsbart mål.</p>