Vi lever i ett samhälle där mångt och mycket blivit mer specialiserat, som följd av detta har det även skapats ett större behov av ett gränsöverskridande samarbete mellan olika professioner för att hjälpa de individer som har komplexa behov. En av dessa målgrupper är barn. De senaste åren har det även kommit forskning som pekar på att den största skyddsfaktorn för utsatta barn är en positiv skolgång. Magelungen Utveckling AB är ett företag som tagit tillvara på denna forskning och kombinerar delar av sitt behandlingsarbete tillsammans med skolgång. Detta medför ett samarbete över professionsgränserna för de lärare och socionomer som jobbar inom verksamheterna. Då ett sådant samarbete inrymmer olika professioner, kunskaper, utbildningar och erfarenheter kan det bidra till både brister och möjligheter. Den här studien syftar till att undersöka vad dessa kan vara. Det har genomförts fyra kvalitativa semistrukturerade intervjuer för att få en djupare förståelse för hur ett gränsöverskridande samarbete kan utformas, samt hur de anställda inom verksamheten erfar detta samarbete. De huvudsakliga slutsatserna är att det är möjligt att utforma ett gränsöverskridande samarbete, men det finns både brister och utvecklingsmöjligheter att se till. Men inställningarna hos de anställda har relevans och kan bidra till en förändrad syn där olikheterna blir till styrkor.

<p>Det har kommit nya aktörer på bostadsmarknaden som enligt medierna tar allt större marknadsandelar. Just nu är bostadsmarknaden het och mäklarna vill inte uppmärksamma dem, de sopar gärna problemet under mattan. Låter man dessa aktörer växa fritt så kommer de att utgöra ett stort hot mot mäklarkåren och mot de små mäklarbyråerna i småstäder som inte har någon kedja som backar upp dem. Vi vill undersöka hur dessa nya aktörer tänker och agerar på marknaden.</p><p>En ny undersökning visar att vi gärna vill sälja våra hem utan mellanhänder, bara vi har rätt kunskap. Den visar också att en av de riktigt stora förändringarna är att de allra flesta använder sig av Internet när de söker en ny bostad. De tycker även att fastighetsmäklarna tar för höga arvoden. Över 80 procent av svenskarna söker efter en sin bostad på nätet. Flest sökande finns i åldersgruppen 20-29 år, där siffran är 87 procent. Men andelen är hög även för åldrarna 45-65 år. Undersökningen visar också att det endast är drygt 4 procent av samtliga som går till en fastighetsmäklare när man letar efter en ny bostad.</p><p>Vårt empiriska material baserar sig till största delen på intervjuer med lokala mäklare och privatsäljarna här i Gävle. Fortsättningsvis kommer vi här att kalla privatsäljarna för självförsäljarna.</p><p>Våra studier visar på att:</p><p>* Mäklarna tror att självförsäljningen minskar. De tror också att det är endast de köpare och säljare som har relation till varandra som säljer privat utan mäklare.</p><p>* Mäklarna ser inget hot varken nu eller i framtiden från självförsäljarna och kommer inte heller att göra något motdrag mot dem.</p><p>* Självförsäljarna anser att det är enkelt och billigt att sälja själv.</p><p>* Självsäljarna anser att de har bättre kontroll över förmedlingsprocessen och dessutom trissar mäklarna bara upp bostadspriset.</p> / <p>It has developed new actors on the real estate market according to the media that takes more of the market shares. Right now when the real estate market is overheated and the real estate agents won’t give them any attention and tend to sweep the problem away. If you let these actors act freely they will be a big threat to the whole business and especially to the small agencies in the small towns that don’t have support from big corporations to back them up. We want to investigate how these actors think and act on the market.</p><p>A new research shows that we tend to sell our homes without middlemen only if we have the right knowledge. It also shows that one of the biggest changes is that most of us search on the Internet when we are looking for a new place to live and we think the real estate agents commission are too high. Over 80% of the Swedish looks for their home on the web. Most of them are between the age of 20-29 years old and the number shows 87 percent. But the number is also high for the ages between 45-65 years old. The research also shows that only 4 percent of all that goes to an agent when they look for a new home.</p><p>Our empirical materials are base mostly on interviews with the local real estate agents and the private seller here in Gävle. Further on we will call the private sellers as self sellers.</p><p>Our research shows that:</p><p>* Real estate agents believe that self sellers are decreasing and it’s only those who have relationship to one an other that do it on their own without an agent.</p><p>* Real estate agents don’t see any threats neither now or in the future from the self sellers and that’s why they won’t make any moves against them.</p><p>* Self seller thinks that it’s easier and cheaper to do it by them self/on their own.</p><p>* They think that they have better control over the procedure and besides, the agents only drive up the prices.</p>

Det har kommit nya aktörer på bostadsmarknaden som enligt medierna tar allt större marknadsandelar. Just nu är bostadsmarknaden het och mäklarna vill inte uppmärksamma dem, de sopar gärna problemet under mattan. Låter man dessa aktörer växa fritt så kommer de att utgöra ett stort hot mot mäklarkåren och mot de små mäklarbyråerna i småstäder som inte har någon kedja som backar upp dem. Vi vill undersöka hur dessa nya aktörer tänker och agerar på marknaden. En ny undersökning visar att vi gärna vill sälja våra hem utan mellanhänder, bara vi har rätt kunskap. Den visar också att en av de riktigt stora förändringarna är att de allra flesta använder sig av Internet när de söker en ny bostad. De tycker även att fastighetsmäklarna tar för höga arvoden. Över 80 procent av svenskarna söker efter en sin bostad på nätet. Flest sökande finns i åldersgruppen 20-29 år, där siffran är 87 procent. Men andelen är hög även för åldrarna 45-65 år. Undersökningen visar också att det endast är drygt 4 procent av samtliga som går till en fastighetsmäklare när man letar efter en ny bostad. Vårt empiriska material baserar sig till största delen på intervjuer med lokala mäklare och privatsäljarna här i Gävle. Fortsättningsvis kommer vi här att kalla privatsäljarna för självförsäljarna. Våra studier visar på att: * Mäklarna tror att självförsäljningen minskar. De tror också att det är endast de köpare och säljare som har relation till varandra som säljer privat utan mäklare. * Mäklarna ser inget hot varken nu eller i framtiden från självförsäljarna och kommer inte heller att göra något motdrag mot dem. * Självförsäljarna anser att det är enkelt och billigt att sälja själv. * Självsäljarna anser att de har bättre kontroll över förmedlingsprocessen och dessutom trissar mäklarna bara upp bostadspriset. / It has developed new actors on the real estate market according to the media that takes more of the market shares. Right now when the real estate market is overheated and the real estate agents won’t give them any attention and tend to sweep the problem away. If you let these actors act freely they will be a big threat to the whole business and especially to the small agencies in the small towns that don’t have support from big corporations to back them up. We want to investigate how these actors think and act on the market. A new research shows that we tend to sell our homes without middlemen only if we have the right knowledge. It also shows that one of the biggest changes is that most of us search on the Internet when we are looking for a new place to live and we think the real estate agents commission are too high. Over 80% of the Swedish looks for their home on the web. Most of them are between the age of 20-29 years old and the number shows 87 percent. But the number is also high for the ages between 45-65 years old. The research also shows that only 4 percent of all that goes to an agent when they look for a new home. Our empirical materials are base mostly on interviews with the local real estate agents and the private seller here in Gävle. Further on we will call the private sellers as self sellers. Our research shows that: * Real estate agents believe that self sellers are decreasing and it’s only those who have relationship to one an other that do it on their own without an agent. * Real estate agents don’t see any threats neither now or in the future from the self sellers and that’s why they won’t make any moves against them. * Self seller thinks that it’s easier and cheaper to do it by them self/on their own. * They think that they have better control over the procedure and besides, the agents only drive up the prices.

Background: Today when leisure time is spent, spontaneous sports activities decrease, due to a more comfortable way of living and physical capacity among non active adolescents decreases. There for it´s interesting to see how the physical capacity level has changed over time among young people participating in organized leisure time sports. Studies around the world show that young people standing outside organized sport activities have tended to decrease their physical activity levels over the last few decades. Less leisure time is spent doing physical activity and sometimes gets put into context with increased time spent behind the computer or inactivity. Design: A retrospective study of the test results on physical capacity between 1982 and 2009 for students applying to Växjö track and field high school. A total of 635 students (15 years old) have done 11 physical tests during the years. Five of these tests, with enough participants (at least 100) and documentation over at least 10 years, were used in this study. Results: This study shows that young track and field athletes have maintained the same physical capacity from 1982 to 2009. Among boys strength endurance has increased slightly (P&lt;0.03), while the maximum strength (P&lt;0.01) and speed (P&lt;0.02) marginally declined. Among girls no trends can be seen in either direction.  Conclusions: Due to decreased physical capacity among teens standing outside organized sport activities, it is interesting to see that well trained teens maintained their physical capacity over the same period of time, the last 30 years. / Bakgrund: De senaste 30 åren har det synts en tydlig trend i samhället av sjunkande fysisk kapacitet bland ungdomar som står utanför det organiserade idrottandet. Studier runt om i världen visar att trenden är likartad överallt. Orsaken tros vara minskad spontanidrott och rörelse bland ungdomar samtidigt som vissa studier sätter detta i samband med ökad datoranvändning och inaktivitet. Idrottsaktiva ungdomar inom föreningsidrotten har inte som grupp undersökts lika frekvent och det är då intressant att se hur den fysiska kapaciteten sett ut över tid hos dessa ungdomar. Metod: Totalt 635 personer (15 år gamla) genomgick 11 fysiska antagningstester vid friidrottsgymnasiet i Växjö mellan åren 1982 – 2009. Fem tester uppfyllde inklusionskriterierna gällande dokumentation över minst tio år samt ett minimiantal av 100 testpersoner. Testerna som analyserades var: flygande 30m, stående 5-steg, stillastående längdhopp, framåtkast kula och plinthopp. Resultat: Resultaten visar att friidrottsungdomarna haft en väldigt jämn fysisk kapacitet över alla teståren. Styrkeuthålligheten bland pojkarna har ökat något (P&lt;0.03) medan den maximala styrkan (P&lt;0.01) och snabbheten (P&lt;0.02) marginellt minskat, samtidigt som flickornas resultat inte pendlat åt något håll vad gäller den fysiska kapaciteten. Konklusion: Den här studien visar att tränade friidrottsungdomar i 15-åråldern har haft en väldigt jämn fysisk kapacitet de senast 28 åren, vilket kan jämföras med jämnåriga ungdomar utanför föreningslivet som stadigt visat en sjunkande fysisk kapacitet under samma tidsperiod.

I Sverige blir befolkningen allt äldre och allt fler väljer att bo kvar i sina hem. Med åldern kan olika sjukdomstillstånd tillstöta som kan göra att balanssvårigheter uppstår eller att skelettet urkalkas. Med dessa kombinationer kan det leda till att fallskador uppstår. Syftet med denna studie var att belysa riskfaktorer som kan ge upphov till fallskador bland äldre i deras hemmiljö och närmaste omgivning. Den teoretiker som bäst stämde in med vårt syfte var Florence Nightingale. Hon menade att miljön kan påverka människans hälsa i positiv riktning. Studien är gjord som en kvalitativ litteraturstudie och datainsamlingen är grundad på Polit, Beck och Hungler&apos;s litteratursökningsmodell. Innehållsanalysen byggde på Graneheim och Lundman&apos;s analysmodell. Resultatet visade att fallriskerna i hemmiljön var varierande och bildade tre huvudkategorier som var: Individrelaterade faktorer som medför nedsatt fysisk förmåga, speciellt riskfyllda aktiviteter och inredningsfaktorer som försvårar framkomligheten i hemmet. Hemmet är den enskilde individens största trygghet och det är med öppet sinne, anpassning av detta får ske.

<p>Äldre patienter över 65 år med höftfraktur efter lågenergitrauma får vänta länge på röntgen, undersökning, provtagning och operation. Det verkar finnas ett samband med långa väntetider och komplikationer som svår smärta, förvirring, infektioner, trycksår och förlängd vårdtid för den drabbade. Syftet med studien var att undersöka om en påbörjad preoperativ handläggning prehospitalt kan leda till minskade väntetider, mindre smärta postoperativt, färre komplikationer och vårddagar för patienter med misstänkt höftfraktur. Snabbare omhändertagande för dessa patienter innebar att ambulanspersonalen påbörjade de åtgärder som utförs på akutmottagningen och slussade patienten förbi akutmottagningen til röntgen. Resultatet av den nu aktuella studien jämfördes med en motsvarande grupp som omhändertagits på sedvanligt sätt. Resultatet visade att komplikationer och vårddagar var färre i inteventionsgruppen. En slutsats är att ett snabbare omhändertagande för denna patientgrupp kan innebära att komplikationerna minskar, prioriteringen blir högre och handläggningstiden minskar i hela vårdkedjan. Vårdpersonalen kan få en större medvetenhet om patientgruppens känslighet och leda till en ökad kvalitet i omvårdnaden. En snabbare handläggningstid skulle även kunna innebära mindre belastning på akutmottagningen och frisätta mer tid åt andra patientgrupper.</p>

Äldre patienter över 65 år med höftfraktur efter lågenergitrauma får vänta länge på röntgen, undersökning, provtagning och operation. Det verkar finnas ett samband med långa väntetider och komplikationer som svår smärta, förvirring, infektioner, trycksår och förlängd vårdtid för den drabbade. Syftet med studien var att undersöka om en påbörjad preoperativ handläggning prehospitalt kan leda till minskade väntetider, mindre smärta postoperativt, färre komplikationer och vårddagar för patienter med misstänkt höftfraktur. Snabbare omhändertagande för dessa patienter innebar att ambulanspersonalen påbörjade de åtgärder som utförs på akutmottagningen och slussade patienten förbi akutmottagningen til röntgen. Resultatet av den nu aktuella studien jämfördes med en motsvarande grupp som omhändertagits på sedvanligt sätt. Resultatet visade att komplikationer och vårddagar var färre i inteventionsgruppen. En slutsats är att ett snabbare omhändertagande för denna patientgrupp kan innebära att komplikationerna minskar, prioriteringen blir högre och handläggningstiden minskar i hela vårdkedjan. Vårdpersonalen kan få en större medvetenhet om patientgruppens känslighet och leda till en ökad kvalitet i omvårdnaden. En snabbare handläggningstid skulle även kunna innebära mindre belastning på akutmottagningen och frisätta mer tid åt andra patientgrupper.

Jag har gjort en kvantitativ studie av hur könsfördelningen mellan experter ser ut i tryckt press. Studiens syfte har varit att undersöka om det finns en jämn könsfördelning mellan de oberoende experter som uttalar sig i medier idag. Jag har undersökt kvällstidningen Aftonbladet och morgontidningen Svenska dagbladet, för att jämföra om könsfördelningen mellan experter skiljer sig mellan kvällspress och morgonpress. Båda tidningarna har granskats under en verklig vecka 2012 och under samma vecka 1992. Det för att undersöka om könsfördelningen mellan experterna har förändrats under de senaste 20 åren. Totalt omfattar undersökningen 195 experter som analyserats med hjälp av sju olika variabler. Förutom expertens könstillhörighet har jag undersökt om manliga och kvinnliga experter förekommer lika ofta på bild, om de kommenterar olika sorters nyheter, olika högt prioriterade nyheter och om reporterns könstillhörighet påverkar om en manlig eller kvinnlig expert får uttala sig. Studiens resultat stödjer tidigare forskning som visar att kvinnor generellt sett är underrepresenterade i medier och att toppositioner inom nästan alla samhällsområden historiskt sett dominerats av män. De manliga experterna är överrepresenterade i antal, även om könsfördelningen är jämnare idag än för 20 år sedan.

I den här avhandlingen beskrivs hur hög- och lågpresterande flickors och pojkars attityder till biologi, fysik och kemi har förändrats från 1995 till 2007. Data från den svenska delen av TIMSS-studierna för årskurs 8 i Sverige används. För att definiera hög- och lågpresterande används resultatet på matematikprovet från TIMSS och attityderna undersöks med hjälp av fyra frågor från elevenkäterna. Resultatet diskuteras utifrån olika perspektiv som kan bidra till förståelsen av den komplexa bilden av olika faktorers betydelse för elevers attityder till naturvetenskap. Det första resultatet, pojkar är mer positiva till fysik och kemi och flickor till biologi, diskuteras utifrån ämnenas genuskodning. På ett symboliskt plan är fysik och kemi mer förknippade med maskulinitet än biologi. Det andra resultatet, högpresterande elever och särskilt pojkar, är mindre positiva till de tre ämnena 2007 än 1995. Det resultatet diskuteras mot bakgrund av ungdomars identitet och identitetskonstruktion. Det verkar som om unga människor i dag inte tycker att utbildningar och arbeten inom det naturvetenskapliga och tekniska området ger dem möjligheter att använda sina talanger, kreativitet och självförverkligande. Resultatet diskuteras också utifrån de förändringar av arbetsmetoder som har skett i svensk skola där det individuella arbetet har ökat och lärarledda genomgångar har minskat. Kan det ha påverkat de högpresterande eleverna så att de har blivit mindre stimulerade och fått färre utmaningar och på så sätt blivit mindre positiva till de naturvetenskapliga ämnena? Det tredje resultatet, en större andel hög- och lågpresterande pojkar tycker att de tre ämnena är tråkiga 2007 jämfört med 1995, diskuteras utifrån begreppen "antipluggkultur" och att vara "cool". Kan resultatet från denna studie indikera att det är viktigare för pojkar 2007 att ha en attityd att visa sig ”cool” och att inte plugga. Kan detta ha påverkat attityderna till de naturvetenskapliga ämnena negativt? Slutligen visar resultaten att lågpresterande flickor och pojkar tycker att de presterar bättre 2007 än 1995 och det diskuteras mot bakgrund av förändringarna av arbetsmetoder i den svenska skolan. Mer tid ägnas åt individuellt arbete vilket kan innebära att de lågpresterande eleverna väljer att inte arbeta med svårare uppgifter och att de därför upplever att de presterar bättre. Avhandlingen avslutas med mina egna reflektioner kring undervisningen i de naturvetenskapliga ämnena i grundskolan, kring förändringarna av flickors och pojkars attityder till naturvetenskap utifrån resultaten från denna studie och kring mina erfarenheter som lärare i dessa ämnen. / This thesis explores the change over time of high-and low-performing girls' and boys' attitudes towards biology, physics and chemistry. Data from the TIMSS studies for grade 8 in Sweden is used to investigate how the attitudes have changed between 1995 and 2007. In order to define high- and low performing pupils the results from the mathematic test in the TIMSS studies are used. The attitude is measured by four questions from the student questionnaire in the TIMSS studies. The results are discussed from various perspectives that can contribute to the understanding of the complex picture of the importance of different factors on students' attitudes towards science. The first result, boys are more positive to physics and chemistry and girls to biology, is discussed from the subjects association with gender. On a symbolic level physics and chemistry are more associated with masculinity than biology. The second result, high-performing students especially the boys have a less positive attitude toward the three subjects in 2007 than in 1995. That result is discussed from youth identity and identity construction. It seems that young people today do not think that education and work within the field of science and technology will give them opportunities to use their talents, creativity and self-fulfillment. These results are also discussed based on changes in teaching methods that have taken place in the Swedish school where the individual work has increased and teacher-controlled tuition   has been reduced. Is it possible that these changes have affected the high-performing students so they have become less stimulated and have met fewer challenges and therefore have become less positive towards science in school? The third result, both high- and low-performing boys think that the three science subjects are more boring 2007 compared to 1995, is discussed from the discourses of "effortless achievment” and "uncool to work". Is it possible that this result indicates that it is more important for boys in 2007 to have an “uncool to work”-attitude and that this attitude also affects the attitudes towards science in school in a negative direction? Finally, the result showing that the low-achieving students think that they are performing better in all three subjects 2007 compared to 1995, are discussed in the light of changes in the Swedish school. During this period the teaching methods have changed. More time is spent on individual work perhaps implying that the low-performing pupils choose not to work with more difficult tasks and therefore feel that they are performing better. The thesis is concluded with my own reflections on the teaching of science subjects in primary education, on the changes of girls' and boys' attitudes towards science based on the results of this study and on my experience as a teacher in these subjects.

Med utgångspunkt i kollegiala samtal bland kemilärarna på en gymnasieskola och de reflektioner som förekom i samtalen, var syftet med denna studie att stärka kemilärarnas kollegiala lärande. Forskningsfrågan är: Vilka former av reflektion förekommer i kemilärares kollegiala samtal? Studien inspireras av teorier om praxisgemenskaper och reflektion i sådana. Aktionerna bestod av kollegiala observationer av undervisning och kollegiala samtal om observationerna. En kvalitativ innehållsanalys av de kollegiala samtalen synliggör följande former av reflektion: Vardagsprat, Kemifakta, Reflektioner över handling och Värderingar. De olika formerna har olika djup när det kommer till reflektionsnivå (Handal &amp; Lauvås, 2000; Schön, 1984) vilken även varierade inom samtliga samtal. Vardagsprat som representerar en ytlig reflektionsnivå förekommer i alla samtalen, medan värdering som representerar en djup reflektionsnivå var i minoritet. Den fördjupade reflektionen ökade dock efterhand. Studiens resultat ligger i linje med tidigare forskning som pekar på utmaningar i kollegialt lärande. Trots utmaningar genererade de kollegiala samtalen förbättrade undervisningshandlingar. Slutsatsen är att aktionerna har stärkt det kollegiala lärandet, men att det kollegiala lärandet behöver fördjupas ytterligare. Som ämnesansvarig behöver jag därmed hitta vägar för att utmana våra samtal för att komma ännu djupare i våra reflektioner. / Deepened reflection in peer conversations for professional learning? Based on chemistry teachers' peer conversations at an upper secondary school, and reflection within these conversations, the purpose of the present study was to strengthen the teachers' professional learning. The research question is: Which types of reflections are present in the chemistry teachers' peer conversations for learning? The study is based on theories about communities of praxis and reflection. The actions consisted of peer observations and peer conversations based on these observations. A qualitative content analysis indicates the following types of reflection: Small talk, Chemistry facts, Reflections on actions and Values. The depth of reflection differed between the forms (Handal &amp; Lauvås, 2000; Schön, 1984) and within the conversations. Small talk, representinga superficial level of reflection, were represented in all talks, and values representing a deeperlevel, were in minority. However, in depth reflections increased over time. The results confirm previous research pointing out challenges in professional learning communities. Despite the challenges, the peer conversations resulted in improved teaching. The conclusion is that the professional learning was strengthened, but still needs to be developed further. As a teacher leader, I need to consider how I can continue to challenge our conversations for reaching deeper in our reflections.