Syftet med denna studie var att undersöka åtta förskollärares uppfattning om begreppet anknytning i förskolan. Metoden för studien är kvalitativ, åtta semistrukturerade intervjuer gjordes. Resultatet i studien visar tydligt att förskollärarna som intervjuats kopplar anknytning till trygghet. Utmaningarna som förskollärarna ser är vårdnadshavares inställning till förskolan, barngruppens storlek, språket och tidsbrist. De möjligheter som förskollärarna ser är att de kan påverka barnets anknytning genom att anpassa sitt förhållningssätt och bemötande.

BakgrundI bakgrunden lyfter vi fram och beskriver tidigare forskning kring anknytningsteori, tidiga relationer, självutveckling och tillitshormonet oxytocins betydelse för trygghet och lärande.SyfteSyftet med denna uppsats är att undersöka vilken typ av fysisk kontakt som ges till barn i åldrarna ett till fem år av pedagoger vid olika rutinsituationer i förskolan.Frågeställningar Vilken typ av fysisk kontakt kan vi se? Vid vilka situationer uppstår fysisk kontakt mellan pedagog och barn? Finns det skillnader på den fysiska kontakten utifrån barnens åldrar och i så fall vilka?MetodVi har gjort en kvalitativ undersökning där vi har använt oss av observation med löpande protokoll som metod för att studera pedagogers fysiska samspel med barn i olika åldrar i förskolan.ResultatVårt resultat presenterar 22 utdrag från totalt 90 observationer från förskolans olika rutinsituationer. Genom dessa har vi kunnat få fram olika typer av fysisk kontakt som förekommer vid förskolornas olika rutinsituationer samt hur de skiljer sig åt mellan de olika åldersgrupperna. Vi ser att det inte är mängden fysisk kontakt som skiljer sig åt utan typen av fysisk kontakt. Den är mer omsorgsinriktad och stöttande hos de yngre barnen och mer tillrättavisande och ledande hos de äldre. Vi ser också olikheter i pedagogernas förhållningssätt beroende på vilken åldersgrupp de arbetar med. / Program: Lärarutbildningen

Denna intervjustudie har undersökt hur blivande adoptivföräldrar i slutet av adoptions-processen konstruerar sitt föräldraskap inför att hämta och knyta an till sitt barn. Studien har delvis genomförts med tolkande fenomenologisk analys med en analysprocess i sex steg. Genom fem semistrukturerade djupintervjuer med åtta deltagare framkom att det är möjligt att jämföra en biologisk graviditet och en adoptionsprocess vad det gäller kon-struktion av föräldraskap och anknytning till sitt väntade barn. Studien vittnar om att adoptanter är väl förberedda för sitt kommande föräldraskap. Deltagarna uppger att vän-tan i adoptionsprocessen är svår samt att mentaliseringsprocessen kring barnet varierar beroende på var i processen de befinner sig. Deltagarna anser att omgivningen är ett gott stöd i processen men att andras involvering ibland är väl påtaglig. Deltagarna uttrycker önskemål om ytterligare stöd från samhällets sida under den långa väntan mellan att handlingar skickats till ett adoptivland och besked om avresa bestämts. Studien kommer också fram till att fantasierna i slutet av graviditeten kring barnet inte tycks avta för ad-optivföräldrar som vid en biologisk graviditet. / <p>Kandidatuppsats i Psykologi</p><p>Program: Organisations- och personalutvecklare i samhället</p>

BakgrundDenna studie behandlar pedagogers sätt att bemöta och skapa kontakt med barn, äldre än tre år, vid inskolning/överinskolning. Litteratur och forskning kring äldre barns start i förskolan är väldigt sparsamt förekommande vilket ökade vårt intresse allt eftersom mer information hittades. Vi utgår från Sterns teori om barns utveckling och de fem domäner som relaterar till barnets upplevelse av sig själv; samvaro, samspel, samförstånd, samtal och sammanhang.SyfteVårt syfte är att undersöka pedagogers tankar kring sitt sätt att samspela och knyta kontakt till barn mellan tre och sex år vid inskolning/överinskolning.MetodStudien utgår från en kvalitativ fenomenografisk ansats där verktyget self report använts för att undersöka respondenternas upplevelser kring ett fenomen. Tretton pedagoger deltog i studien.ResultatResultatet i studien visar vikten av engagerade pedagoger i samband med inskolning/ överinskolning av barn äldre än tre år och att hela arbetslaget behöver vara involverade. Vidare visar resultatet skillnader på hur man skolar in ett yngre och ett äldre barn. När ett yngre barn skolas in är det den nära känslomässiga och fysiska kontakten som är i fokus, och när ett äldre barn skolas in är det samtalet, leken och de nya kamraterna som visar sig vara det primära. Studien visar också att uppfattningen är den att pedagogerna anser det svårare att komma känslomässigt nära ett äldre barn. Pedagogerna i studien anser det mer krävande att skola in ett äldre barn utifrån just dessa ovannämnda skillnader. Kontakten med föräldrarna är oerhört viktig enligt resultatet och det visar att deras inställning till inskolningen/överinskolningen speglar av sig på barnet och kan påverka hur det går. / Program: Lärarutbildningen

Bakgrund: Bakgrunden tar upp den viktiga anknytningen mellan mor – barn som en förutsättning för hur barnets fortsatta anknytningar till andra människor blir. Samspelet mellan föräldrar - barn, förskolepersonal - barn och samspelet i barngruppen som förutsättning för att de dagliga separationerna men även de mer beständiga skall fungera förhållandevis smärtfritt för alla inblandade. Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori belyser att det som sker i en del av barnets liv skapar kedjereaktioner, ringar på vattnet som påverkar andra delar av barnets liv och närmiljö.Syfte: Vårt syfte är att undersöka om och i så fall hur förskolepersonal resonerar kring de dagliga och mer beständiga separationer som sker runt barnen i förskolan.Metod: Vi har gjort en fenomenografisk undersökning där vi har använt oss av kvalitativ intervju som redskap. Vi har intervjuat sex olika personer som arbetar på förskola för att få fram deras resonemang kring fenomenet separationer.Resultat: I resultatet framgår att merparten av våra respondenter lägger stor vikt vid de dagliga separationerna som sker mellan barn och föräldrar. Det är viktigt att barnen har en bra anknytning till föräldrarna för att barnets fortsatta separationer skall fungera så bra som möjligt. De talar även om vikten av förberedelse när en större separation är nära förestående. Vikten av trygga barn framhåller de som en förutsättning för positiva separationer. Fem respondenter av sex menade att de lägger störst energi på de barn som skall avskiljas från barngruppen och mindre på de barn som blir kvar på förskolan. Förskolepersonalen kan genom god föräldrakontakt och medvetet arbete se till att de dagliga separationerna samt de mer beständiga separationerna fungerar på förskolan.

Förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö där omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet (Skolverket, 2018, s.10, 13). För att pedagogerna ska kunna tillgodose denna helhet utgör anknytning en grundläggande aspekt att beakta inom förskolans utbildning. Detta eftersom barnet är i behov av minst en närvarande anknytningsperson för att söka stöd och trygghet hos (Broberg, Hagström &amp; Broberg, 2012, s.39, 201). Då denna trygghet skapar de bästa förutsättningarna för barnet att utvecklas och tillgodose sig lärande (ibid.). Föreliggande studie syftar till att skapa kunskap om den vikt utbildade barnskötare och förskollärare tillskriver anknytning i relation till förskolan, samt belysa om skillnader tillskrivs utifrån de olika yrkesprofessionerna. För att göra detta möjligt formulerades tre frågeställningar; Vilken vikt tillskriver pedagogerna anknytning i förskolan? Vilka möjligheter respektive svårigheter tillskriver sig pedagogerna ha för att tillgodose barnen en trygg anknytning? samt Framkommer det några skillnader i den vikt, samt de möjligheter och svårigheter, som tillskrivs anknytning utifrån yrkesprofession? Den metod som användes för att sedan besvara dessa frågeställningar var en webbaserad enkätundersökning. Detta eftersom det var av relevans att nå en stor grupp deltagande inom en begränsad tidsram, därmed var enkät som metod fördelaktigt (Björkdahl Ordell, 2012a, s.85). Några slutsatser som kan dras av föreliggande studie är att en betydande majoritet av pedagogerna tillskriver anknytningen av stor vikt med undantag för ett fåtal förskollärare som tillskrev vikten som något lägre än övriga respondenter. Trots den stora betydelse pedagogerna tillskriver anknytning anser de att området inte lyfts tillräckligt inom förskolan. Av resultatet framkom det även att förskolans organisation enligt pedagogerna kan utgöra ett flertal svårigheter i arbetet med att tillgodose barnen en trygg anknytning. Dock ansåg sig majoriteten av pedagoger oftast eller ganska ofta trots detta ha möjlighet till att erbjuda barnen en trygg anknytning. Med undantag för ett fåtal förskollärare som ansåg sig ganska sällan ha denna möjlighet.

Studiens syfte var att synliggöra förskollärares relationsinriktade arbete i förskolanmed fokus på relationen mellan förskollärare och barn. Studien innefattar en kvalitativmetod och resultatet bygger på semistrukturerade intervjuer med åtta verksammaförskollärare. Studiens teoretiska utgångspunkt tar avstamp i Bowlbys (1994, 2010)anknytningsteori och relationskompetens. Resultatet visar att förskollärarna har envarierad syn på hur relationer till barnen skapas och stärks, exempelvis genom godarelationer till barnens föräldrar samt genom att förskollärarna anpassar sittförhållningsätt utifrån barnets personlighet. Utmaningarna i det relationsinriktadearbetet är främst att skapa relationer till de barn som förskollärarna upplever har ettnegativt beteende. En slutsats är att förskollärarnas möjligheter till reflektion ochfortbildning om relationer och anknytning har betydelse för det relationsinriktadearbetet i förskolan.

Syftet med studien var att undersöka vilken innebörd förskollärare ger begreppet omsorg i dagens förskola. Studien baseras på en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med åtta yrkesverksamma förskollärare. Resultatet visar att förskollärarna gav snarlika innebörder i omsorgsbegreppet. Gemensamt, bland de flesta förskollärarna, är att omsorgsbegreppet verkar beskrivas utifrån ett emotionellt perspektiv där grunden i omsorgsarbetet framställs utifrån en vilja att bry sig om och möta varje barns behov. Förskollärarna uppgav att relationen mellan barn och personal är betydelsefullt i omsorgsarbetet. Resultatet visar även att förskollärarna uppgav att tiden för att utveckla dessa relationer är av betydelse men att tidsaspekten även är ett hinder i omsorgsarbetet. Slutligen uppgav förskollärarna att omsorgsbegreppet sällan tas upp i reflektionssammanhang i arbetslaget. Studiens slutsats var att omsorgsbegreppet behöver analyseras i arbetslaget i syfte att skapa en gemensam förståelse för innebörder i omsorgsarbetet. Slutsatsen var även att tid behövs för att skapa trygga relationer.

Syftet med studien är att belysa lämningssituationen i förskolan genom förskollärares perspektiv. Med utgångspunkt i tre centrala frågeställningar har fem förskollärares uppfattningar om lämningen undersökts. De tre frågeställningarna som identifierats berör förskollärares förhållningssätt, relationer samt anknytning i förskolan. Resultatet har analyserats med hjälp av tidigare forskning och litteratur som berör förskollärares förhållningssätt och relationsskapande i förskolan. Dessutom har resultatet analyserats med utgångspunkt i anknytningsteorin som Broberg, Hagström och Broberg (2012) presenterar. Anknytningsteorin menar kortfattat att barn behöver en trygg bas att återvända till när det känner sig osäkert. Barn ordnar sina trygga baser i hierarkisk ordning och vanligtvis är det barnets vårdnadshavare som är barnets första trygga bas. När barnet lämnas på förskolan är det viktigt att det knutit an till personalen där eftersom barnet behöver en trygg bas som stllföreträder den första trygga basen. Studien visar att förskollärarna är eniga om att lämningen är en viktig del av den förskolepedagogiska verksamheten. De är även eniga om att det är deras ansvar som förskollärare att lämningssituationen blir god och att de relationer som skapas innefattar en trygghet och tillit. Däremot uttrycker sig förskollärarna väldigt olika i talet om hur barn knyter an. Dessutom skiljer de sig i uttryck som berör deras barnsyn och förhållningssätt. Vi vill med studien bidra med kunskap som ger möjlighet till reflektion och diskussion angående hur förskollärare hanterar och bemöter barn och vårdnadshavare i en lämningssituation.

Syfte Syftet med studien är att undersöka förskollärares tankar och förhållningssätt kring anknytning. Inledning och relevans av valt ämne De erfarenheter man upplever i samspel med andra är avgörande för utvecklingen hos barnet och formar hur man ser på anknytningsrelationer och hur de möjliggörs senare i livet. För ett barn är anknytningsrelationer livsviktiga för dess välmående och utöver föräldrar och släktingar så får pedagoger i förskolan denna viktiga roll för barnet. Det är därför viktigt hur man förhåller sig till barnen i förskolan avseende trygghetsskapande. Anknytningsteori Jag har utgått ifrån John Bowlbys anknytningsteori vilken är grundaren för teorin, som kortfattat bygger på att nära och kontinuerliga relationer till en omsorgperson är avgörande för att ett barn rent fysiskt ska överleva men även för barnets normala utveckling. Forskningsmetod- och ansats För att få en inblick i förskollärares synsätt på anknytning i förskolan har jag valt att utföra enskilda intervjuer där personliga erfarenheter, synsätt och åsikter synliggörs. Metoden för studien är kvalitativ och forskningsansatsen fenomenografisk. Jag har använt mig av semistrukturerade intervjufrågor som innebär att frågor som ställts delvis är strukurerade och förutbestämda och delvis spontana följdfrågor som uppstått utifrån de svar jag erhållit från förskollärare. Svaren har givit mig en nyanserad bild på förskollärares synsätt på anknytning i förskolan, då utsagor och fenomen har visat sig genom personliga svar och erfarenheter. Slutsats Slutsatsen utifrån resultatet visar att förskollärare ser på trygghetsskapande och anknytningprocesser som viktiga i förskolan och man förknippar det med trygghet, tillit, tillgänglighet och lyhördhet. Förskollärare menar att man ständigt strävar och arbetar mot att barnen ska känna sig trygga. Man utövar även systematiska kartläggningar som ska utveckla och förbättra anknytningsrelationerna i förskolan. Förskollärare lyfter också svårigheter i att kontinuerligt kunna upprätthålla trygghetsskapandet i förskolan, detta på grund av stora barngruppssammansättningar och vikariebrist. Bristen på tillgänglighet hos förskollärare leder till att barn åsidosätts och prioriteras efter praktiska arbetsuppgifter.