I denna uppsats är syftet att undersöka i vilken utsträckning pedagogerna ger barnen möjlighet att i en förskola vara delaktiga under samlingarna. Den metod som användes under studien var observationer. Det studieobjekt som observerades var interaktionen mellan pedagoger och barn i samlingarna. Analysen av den insamlade empirin görs utifrån ett sociokulturellt perspektiv samt Shiers modell och barns perspektiv. Shiers modell är en modell som kan användas i alla verksamheter där man arbetar med barn. Modellen utgår från fem nivåer där man kan kontrollera i vilken grad barnen är delaktiga i den tillvaro där de befinner sig. Studiens resultat presenterar hur pedagogerna ger barnen möjlighet att vara delaktiga inom ramarna för sin planering. Vid de samlingar som genomfördes i grupper med färre barn gavs dem möjlighet att vara delaktiga i större utsträckning. Under samlingar med hela barngruppen hade pedagogerna svårare att låta barnen vara delaktiga samt att fånga upp barnens idéer och initiativ. De slutsatser som drogs är att barnen ges möjlighet att vara delaktiga så länge det passar in i pedagogernas planering. Vi upplevde det även som att pedagogerna kände en större trygghet i att låta barnens idéer och initiativ komma fram i samlingar i mindre barngrupper än i stora.

Syftet med studien är att få fördjupad förståelse om pedagogers syn på lekens betydelse för barns lärande och utveckling i förskolan, samt pedagogers roll i detta. I studien används metoden kvalitativa intervjuer. Intervjuerna genomfördes med fem förskollärare. Resultatet visar att studiens förskollärare är medvetna om lekens betydelse och att den är oerhört viktig för barns lärande och utveckling. Leken är grunden till barns möjligheter att utveckla sitt lärande, anser förskollärarna. I förskolans verksamhet har leken en central roll under hela dagen, både under fri och organiserad lek. Slutsatser som jag har kommit fram till är att informanternas förhållningssätt och vägledning gynnar barns utveckling i en kontinuerlig lärandeprocess. Genom pedagogisk dokumentation såsom skriftlig dokumentation, pedagogiska samtal, reflektion och fotografier synliggör förskollärarna barns lärande och utveckling. Reflektion är viktigt och kan användas som underlag, exempelvis hur man kan utmana barnens handlingar att gå vidare till nästa steg. Förskollärarna ser barnet i sin helhet under de dagliga momenten, inte bara i leken.

Denna studie syftar till att undersöka pedagogers syn på blyga barn i förskolan samt vilka strategier de beskriver att de använder för att göra barnen delaktiga i verksamheten. Två frågeställningar formulerades; ”Vad har pedagogerna för uppfattning om blyga barn i förskolan?” och ”Vilka strategier beskriver pedagogerna att de använder för att integrera dessa barn i verksamheten?”. Detta undersöktes sedan genom att intervjua fem pedagoger, verksamma i förskolan. I materialet urskiljdes ett antal teman och dessa användes som utgångspunkt i både resultatdelen och analysdelen. Materialet analyserades utifrån tidigare forskning samt Vygotskijs teorier om sociokulturellt lärande. Resultatet visade att alla pedagogerna hade liknande beskrivningar av blyga barn och de ansåg att barnen behöver uppmärksammas och få stöd i förskolan för att slippa sociala problem senare i livet. För att inkludera dessa barn i verksamheten ansåg pedagogerna att uppmärksamheten var det viktigaste, att se och vara lyhörd för barnets behov. En god kontakt med föräldrarna ansågs också vara en viktig del i arbetet med blyga barn. Några av pedagogerna var överens om att de stora barngrupperna idag inte gynnar blyga barn utan att det istället behöver vara fler smågruppssituationer där det individuella barnet kan lyftas fram mer.

Syftet med studien var att ta reda på hur förskollärare tolkar två utvalda artiklar ur barnkonventionen och hur dessa tankar sedan återspeglas i verksamheten. Studien är kvalitativ och datainsamlingen genomfördes med observationer och intervjuer, som tog plats på fyra olika förskolor och totalt fem olika avdelningar. Vi inspirerades av den induktiva metoden i sammanställning och analys av resultat. Resultatet visade på att även om alla förskollärare var eniga om att de valda artiklarna var viktiga, lade förskollärarna fokus på olika delar och nivåer och därmed såg också deras arbete ut på olika vis. De olika fokus rörde antingen barnet som individ, gruppen som helhet, vikten av en fungerande verksamhet eller barns säkerhet i förskolan och hemmet. Vissa informanter lyfte dock flera delar att fokusera på och fokuserade alltså inte nödvändigtvis på endast en av delarna. Inte i något fall blev alla sätt att tolka och gestalta artiklarna belysta av en förskollärare. Slutsatserna blev därmed att barnkonventionen tolkas på olika sätt och att arbetet med barn därmed varierar i de olika verksamheterna.

Syftet med denna studie är att studera på vilket sätt två förskolor arbetar med inkludering, motverkande av utanförskap samt hur de arbetar för att skapa ett positivt lärandeklimat. Denna studie utgår från en kvalitativ metod utifrån en traditionell forskningsstrategi. Totalt 10 personliga semistrukturerade intervjuer med intervjuguide användes som datainsamlingsmetod. Ur resultatet framgår att pedagogerna anser att leken har en stor betydelse för barns lärande och sociala utveckling samt att pedagogerna ser sin egen roll som viktig för att motverka utanförskap från leken. Slutsatsen är att pedagoger i förskolan generellt är medvetna om de allvarliga konsekvenser som utanförskap i leken kan innebära och att pedagogerna betonar ett starkt fokus på arbetssätt för att motverka detta.

No description available.

No description available.

Syftet med studien är att öka kunskapen om hur storleken på barngruppen och personaltätheten påverkar kvaliteten i förskolan. I studien ställs frågor om vilka vetenskapliga argument det finns gällande storleken på barngruppen i förhållande till kvaliteten i förskolan samt om personaltätheten spelar någon roll för kvaliteten i förskolan enligt den undersökta vetenskapliga diskussionen. Studien är en meta-analys av tidigare gjord forskning för att besvara de forskningsfrågor som ställs i arbetet. Jag kan efter avslutad studie konstatera att det är bra att barngrupperna inte är allt för stora i förskolan. Detta för att gynna både den kognitiva utvecklingen som den personliga och sociala utvecklingen. Det är framför allt yngre barn och barn i behov av särskilt stöd som gynnas av att barngrupperna inte är allt för stora. Jag kan konstatera att även personaltätheten är en viktig faktor för kvaliteten i förskolan. Men dock inte en lika viktig som barngruppens storlek.

Syftet med denna studie är att undersöka förskolepedagogers tankar kring samtal om mobbning och utanförskap i relation till förskolan. Tre stycken frågeställningar har legat till grund för studien: Vilka uppfattningar har pedagoger kring mobbning och utanförskap i relation till förskolebarn? Vilka tankar har pedagoger i förskolan kring betydelsen av att samtala om mobbning och utanförskap? Vad har pedagoger i förskolan för erfarenheter av att samtala om mobbning och utanförskap med varandra och med barn? För att besvara dessa frågeställningar genomfördes kvalitativa intervjuer med förskolepedagoger. Efter genomförda intervjuer bearbetades data och de tankar och åsikter som framkommit kunde kategoriseras i fyra avsnitt: Pedagogers tankar kring mobbning och utanförskap, Förebyggande arbete och pedagoger som förebilder, Samtal inom arbetslaget och Att samtala med barn. Resultatet visade att samtliga pedagoger ansåg att mobbning och utanförskap förekommer inom förskolan men att detta främst handlar om de äldre barnen. En annan aspekt som nämndes under intervjuerna var vikten av att vara en förebild för barnen och att agera på ett sätt som förmedlar en positiv anda. Resultatet visade även att förskolepedagogerna arbetade aktivt med frågor som rör barns sociala tillvaro på förskolan. I samtal med barnen beskrev pedagogerna hur de valde att fokusera på att förmedla värderingar och empati. Dessa bitar kunde mycket väl diskuteras och fångas upp med hjälp av litteratur, Värdepedagogik och metoden Kompissolen. Studien visar att förskolepedagoger arbetar aktivt med samtal kring ämnen som skulle kunna identifieras som mobbning och utanförskap, men att de inte använder sig av dessa begrepp. De väljer istället att tala om barns utsatthet. Under studiens genomförande väcktes tankar kring huruvida begreppen mobbning och utanförskap borde användas i förskolan och vilken förståelse förskolebarn har av dessa termer.

Syftet med denna studie var att undersöka hur fyra förskollärare arbetar med vårdnadshavares inflytande under barnens inskolning till förskolan. Genom intervjuer av fyra förskollärare och utifrån begreppet inflytande visar resultatet att förskollärarna anser att de ger vårdnadshavarna inflytande men att de även har en viss makt att begränsa detta inflytande. Inskolningen handlar enligt förskollärarna främst om att göra både vårdnadshavare och barn trygga i verksamheten och för att få dem trygga är kommunikationen och ett öppet klimat betydelsefullt. Men studien visar också att förskollärarnas yrkesprofession betraktas som överordnat föräldrars vilja och möjlighet till påverkan.