Denna uppsats undersöker kommunikation mellan förskollärare och barn. Sjukhusclowner är en yrkesgrupp med expertis inom kroppslig kommunikation. Därför har jag använt mig av sjukhusclowners erfarenheter av kroppslig kommunikation och dess betydelse för interaktioner med barn. Forskningsobjektet är att synliggöra sjukhusclowners kunskap om kroppslig kommunikation och visa hur detta är relevant för förskolläraryrket. I uppsatsen diskuterar jag sjukhusclowners tal om kroppslig kommunikation och hur det kan bidra till att utveckla förhållningssätt och metoder för att möjliggöra autentisk dialog mellan förskollärare och barn. Undersökningen genomfördes med kvalitativa intervjuer av tre yrkesverksamma sjukhusclowner. Under intervjuerna fokuserade jag på informanternas erfarenheter av kroppslig kommunikation i möten med barn. Till insamlad empiri har jag applicerat teorier av filosofen Emmanuel Lévinas. Lévinas syn på relationer som asymmetriska ledde mig fram till definitionen av det som kallas för autentisk dialog. Att vara autentisk i denna mening handlar om att vara lyhörd och närvarande i mötet med andra. Resultatet av studien bekräftar att kroppslig kommunikation är en tillgång för att autentiska dialoger ska uppstå. Studien belyser sjukhusclowners förmåga att improvisera och vara tillgängliga i mötet med barn, vilket jag visar är viktiga kunskaper även för förskollärarrollen. Andra lärdomar av studien är att god självkännedom, förmåga att visa sårbarhet samt att ha god kontakt med sina känslor är centrala aspekter av en förskollärares professionalitet.

I Sverige råder det förskollärarbrist vilket förstärks av att förskollärare väljer att avsluta sin    yrkeskarriär i förtid, detta i sin tur kan beror på att det psykiska måendet påverkas negativt av arbetet. Studier har visat att en påverkansfaktor till måendet är samverkan mellanhemochförskola. Syftet med denna studie har varit att genom intervjuer med vårdnadshavare ochförskollärareskapa en djupare förståelse för uppfattningar om samverkan samt vad som uttryck som förskollärarrollen i samverkan mellan hem och förskola. För att besvara detta syfte har vi genomfört semistrukturerade intervjuer med tre förskollärare samt tre vårdnadshavare. Det insamlade datamaterialet har vi sedan analyserat utifrån ett rollteoretiskt perspektiv samt ett utbytesteoretiskt perspektiv. Resultatet visar att förväntningarna på samverkan samt förskollärarrollen är otydliga och en slutsats var att ökad kommunikation om samverkan inom förskolan samt mellan förskolaochhemtroligtvisskullegynna allainblandade. / <p>19-12-20</p>

Forskningsstudien bygger på tre huvudfrågor som belyser förskollärarollen och hur man som pedagog ska förhålla sig till styrdokumentet, det vill säga Läroplan för förskolan Lpfö 98 (2010). Syftet är att undersöka yrkesrollen, studien bygger på att det finns två olika ingångskällor, en renodlad Montessoriförskola som är privat och en kommunal förskola. Undersökningen är en jämförelsestudie och innehåller både observationer, intervjuer och enkäter som ska hjälpa till att bidra med en bredare syn på vad som ingår i förskollärarens yrkesroll, för att tydligare kunna se hur pedagogerna förhåller sig till barngruppen och de enskilda individerna. Vilket ger en tydligare syn på hur pedagogerna tar sig an uppdraget att främja barnens individuella utveckling, då de strävar efter barnens självständighet och att kunna identifiera sig själv som en egen person.Resultatet av empirin blev att förskolorna inte urskiljer sig i den utsträckning som var förväntad, vilket bidrog till en svårare argumentation i forskningsstudien. Jämförelsestudien var något som kom upp i efterhand då vi valde de två olika pedagogiska inriktningarna där vi jämför pedagogernas likheter i hur de ser och agerar i sin lärarroll. Nyckelord: Förskollärarrollen, barns perspektiv, barnperspektiv, samspel, anknytning

Som blivande förskollärare finns där en viss ovisshet inom oss som utförde denna studie gällande vad som uppfattas krävas av oss som blivande förskollärare. Uppfattningar kring förskollärarrollen och nyutexaminerade förskollärare är idag ett forskningsområde som forskning är avsaknad inom. Syftet med vår studie är därav att undersöka vilka uppfattningar yrkesverksamma förskollärare har på förskollärarrollen och nyutexaminerade förskollärare. Studiens teoretiska utgångspunkt består av fenomenografi och begreppen uppfattning/ar och kompetens som används för att analysera den insamlade empirin. Studien använder både en kvalitativ och fenomenografisk metod. Åtta semistrukturerade intervjuer utfördes med yrkesverksamma förskollärare från två olika kommuner i södra Sverige.  Resultatet visar att yrkesverksamma förskollärare beskriver sin professionsidentitet genom uppfattningarna att förskollärarrollen är krävande av social kompetens, stresstålighet och problemlösning, ledarskap och en förståelse för att förskollärare aldrig är fullärda. Uppfattningar kring specifikt nyutexaminerade förskollärare är att de är nyfikna och nytänkande. Resultatet visar även på att vissa brister kan finnas hos nyutexaminerade förskollärare vilket är kopplat till säregna individer, men även själva förskollärarutbildningen. Slutsatserna som dras utifrån resultatet inkluderar att studien bidrar till en förståelse kring kompetenser som kan krävas av nyutexaminerade och yrkesverksamma förskollärare och till viss del bidrar den till en förståelse av vad yrkesrollen innebär.

Syftet med studien är att bidra till kunskapsutveckling kring förskolläraresanvändning av lekresponsiv undervisning som stöd för barnens lärande i förskolan.Studien tar avstamp i den nya läroplanen för förskolan, där lekens roll har förstärktsoch förskollärarnas ansvar för undervisning har ökat. Undersökningsinstrumentetsom användes i studien var personliga intervjuer, genomförda i tre olika kommuneri mellersta Sverige. Studien följer vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Enkvalitativ forskningsansats användes, där sju semistrukturerade intervjuerdokumenterades genom ljudupptagning. Den insamlade datan transkriberades ochresultatet analyserades utifrån det sociokulturella perspektivet och tidigareforskning. Författarna strävade efter att beskriva förskollärares upplevelser sånoggrant som möjligt när svar söks på de ställda frågeställningarna. Resultatetstrukturerades kring tre huvudteman, indelade i underkategorier. Den första delenfokuserade på lekens betydelse som metod för undervisning, den andra påförskollärarens roll och deras förmåga att främja barnens lärande och utveckling.Den tredje delen beskrev hur förskollärare planerar och genomför undervisning medleken som metod. Resultatet visade på förskollärarnas tankar kring betydelsen av attvara engagerad och närvarande i barnens lek för att bidra till lärande och utveckling.En utmaning för förskollärarna var att integrera lek och undervisning, betydelsen avatt finna balansen mellan styrda lekar med uppsatta mål och syften samt barninitierade lekar betonades. Resultatet avspeglar också motsättningar kringförskollärarnas upplevelser av hur pedagoger generellt deltar eller avstår fråndeltagande i barnens lek. I diskussionsavsnittet betonas balansen mellan att ha ettmålinriktat arbete och att ge barnen möjlighet att leka ostört. Det framkommer attdetta ofta kräver att förskolläraren utövar en "fingertoppskänsla". Vidare diskuterasatt förskollärarnas deltagande i leken varierar, och det förekommer olika tolkningarav när och hur de bör engagera sig. Det finns även motsättningar och brist påsamsyn kring lekens roll och användning av artefakter. Författarna pekar på behovetav kunskap om hur man stödjer lekens utveckling och betonar vikten av att anpassascaffolding till olika situationer. I diskussionen identifierades olika didaktiskametoder och verktyg som används av förskollärarna. Den pedagogiska miljönsbetydelse lyfts fram. Metoddiskussionen fokuserar på hur den valda metoden kan hapåverkat resultaten i studien.