Svårigheter med att förstå och hantera affekter och affektreglering kan uppstå utifrån otrygg anknytning och obearbetade livshändelser eller trauman. Självupplevelserna blir därmed inte integrerade i personen och kan istället yttra sig som somatoformt syndrom eller långvarig smärta. För långvarig smärta erbjuds idag multimodal rehabilitering (MMR) i åtta till tolv veckor. Aktuell studie är en utvärdering av ett smärtrehabiliteringsprogram där behandlingen sträcker sig över ett år och innehåller integrativa metoder. Deltagarna skattade graden av sina symtom inom olika områden. Dessa utvärderades och analyserades utifrån affektivt fokus. Skattningarna visade förbättringar efter behandlingen inom områdena ångest, smärta, rörlighet och för variabeln `livet i allmänhet´. Deltagarna delgav dock inga tydliga affektiva svårigheter eller depressivitet varken före eller efter behandling. Dock noterades en viss förbättring efteråt. En tolkning är att denna patientgrupp har svårt att själva identifiera sin affektiva förmåga och depressivitet och känslorna tar då vägen via kroppen med smärta. Vi antar att MMR med en längre behandlingstid och integrativa metoder ökar möjligheten till läkning av den grundläggande otryggheten i relation och att självbild och självkänsla byggs upp inifrån med hjälp av gruppens stöd där de smärtsamma känslorna får uttryckas och bekräftas. För att tydligare förstå deltagarnas affektiva förmåga tycker vi att intervju- och utförande/föreställningsbaserade instrument skulle vara ett bra tillägg till utvärderingen.

Resultat från tidigare forskning har visat att individer som varit placerade i familjehem har större risk för psykisk och social ohälsa. Syftet med denna litteraturstudie var att studera och analysera familjehemsplacerade barns anknytning till sina biologiska föräldrar samt dess påverkan på barnets sociala och psykiska hälsa. Dessutom var syftet att studera och analysera familjehemsplacerade barns delaktighet i placeringsprocessen hos socialtjänsten. Studiens empiri samlades in genom 13 utvalda vetenskapliga studier och analyserades med hjälp av anknytningsteori och det barndomssociologiska perspektivet. Huvudresultatet visade att många familjehemsplacerade barn har dålig kontakt med sina biologiska föräldrar samt att barnen sällan känner sig delaktiga i placeringsprocessen. Flertalet barn vet inte varför de placerats. De viktigaste slutsatserna redogör för att det inte finns någon typisk framtid för familjehemsplacerade barn men att placerade barn har större risk för negativ hälsoutveckling. En viktig slutsats är vikten av barnets delaktighet i ärenden, det kan främja en positiv hälsoutveckling.

Manipulation är ett gemensamt drag i sekteristiska rörelser som vill ta bort jag-identiteten och ersätta den med något annat. Syftet med studien var att belysa vilka reaktioner anhöriga får då en nära familjemedlem är med i ett religiöst sekteristiskt sammanhang. Metoden är kvalitativ med interaktiv induktion. Öppna, icke standardiserade intervjuer som följt en temaguide gjordes utifrån ett snöbollsurval som sedan analyserades på gruppnivå efter de riktlinjer Grounded Theory har. Metoden är vald därför att det finns litet forskning på området och är särskilt lämplig när sociala processer ska undersökas. Åtta intervjuer genomfördes, fem män och tre kvinnor. Dessa personer har eller har haft sina barn, barnbarn, make/maka, föräldrar eller syskon i olika religiösa sekteristiska sammanhang. De religiösa sammanhang som avses är Knutby, Livets Ord, Jehovas Vittnen och Plymouthbröderna. Resultatet visade att man förlorade en nära familjemedlem i ett religiöst sekteristiskt sammanhang och att detta är en stor förlust. Det är en komplex och kaotisk situation för de anhöriga som innebär sorg som tar sig uttryck i ilska, förtvivlan, rädsla, hopplöshet, skuld, skam, avståndstagande från religionen. De anhöriga strävar efter att hantera konsekvenserna där mer eller mindre medvetna strategier används för att överleva. De egna psykiska resurserna och meningsfullhet i livet är avgörande komponenter för hur de kommer att må.

Syftet med studien är att genom intervjuer bidra med kunskap om och hur pedagoger i förskolan observerar och följer om barn far illa samt vilka beteende som uppmärksammas. Utifrån studiens syfte har jag valt kvalitativa intervjuer för att få varje enskild pedagogs berättelse om arbetet kring detta ämne i förskolan. Genom intervjuer får jag en syn på hur pedagogerna tänker och arbetar kring barn som far illa i hemmet. Sammanlagt var det sju respondenter som deltog på tre olika förskolor. Studiens resultat visar att pedagogerna har liknande tankar att se när ett barn far illa i hemmet beroende på om det är fysiskt eller psykiskt barnet mår dåligt av. Det framkommer också svårigheter att observera och följa ett barn då signalerna kan vara lite diffusa och barnens signaler varierar från barn till barn.

Bakgrund: Hur mödrar knyter an till sitt väntade barn, vad det påverkas av och vad det kan få för konsekvenser samt hur de lär känna sitt barn under graviditeten innefattas av prenatal anknytning. Prenatal anknytning har stor plats inom mödrahälsovården men som begrepp är det relativt odefinierat. Syfte: Syftet var att beskriva begreppet prenatal anknytning genom en begreppsanalys. Metod: En begreppsanalys med kvalitativ design. Först utfördes en litteratursökning, den teoretiska fasen, och sedan blev fem barnmorskor identifierade genom ett bekvämlighetsurval och intervjuades i fältstudiefasen. Resultatet från fältstudiefasen sammanställdes med resultatet från den teoretiska fasen. Resultat: Begreppet prenatal anknytning resulterar i flera definierade attribut där fosterrörelser har stor del. Andra attribut är interaktion, dela med sig, fantasier och känslor. Referensramen för begreppet bestäms av dess förutsättningar och konsekvenser. Slutsats: Prenatal anknytning kan ses som ett komplext begrepp som anpassas till varje graviditet utifrån de definierade attributen. / Background: Mothers prenatal attachment, what it is influenced by and what the consequences might be and how the mothers experience their child during pregnancy are included in prenatal attachment. The concept is lacking clear definitions. Prenatal attachment has a great part within maternal health care but as a concept it's relatively undefined. Aim: The aim was to describe the concept of prenatal attachment through a concept analysis. Methods: A concept analysis with qualitative design. Five midwives were selected trough a convenience sampling and were interviewed, earlier a literature review was conducted. The result from the field study phase was brought together with the result from the theoretical phase. Results: The concept of prenatal attachment results in defined attributes. Fetal movement was a significant attribute. Other attributes were interaction, sharing, fantasies and emotions. The frame around the concept is set due to its conditions and consequences. Conclusion: Prenatal attachment can be identified as a complex concept adapted to each pregnancy based on the defined attributes.

Syftet med studien är att öka kunskap om socialsekreterarnas motiveringar bakom gällande beslut om barns återförening med sina föräldrar, som tidigare bedömts ha en bristande föräldraförmåga. Min frågeställning består av tre frågor: Vilka faktorer kan påverka ett beslut om ett återkallande av placering av barn enligt SoL eller LVU 2 §? Hur förhåller sig socialsekreterarna till möjligheten om utveckling av föräldraförmågan efter placering? Hur stor andel av föräldrar, vars barn blivit placerade enligt SOL eller LVU 2§, har fått omhändertagandet återkallat? Frågorna besvaras med den kvalitativa forskningsintervjun. Halvstrukturerade intervjuer och dokument valdes som huvudsakliga datainsamlingstekniker. Sju socialsekreterare, var av en enhetschef deltog i undersökningen. Två av informanterna intervjuades tillsammans. För analys av empirin har studien använt sig av: anknytnings teori, lagar och riktlinjer, tidigare forskning om placerade barn och deras föräldrar. Resultatet visade en tvetydighet gällande socialsekreterarnas tillämpning av lagar; ett övervägande fokus på vårdnadsöverflyttningar och bristfälliga insatserna kring återförening. Det är väldigt få barn som återförenas med sina föräldrar. Det visade sig att det skiljer sig i bedömningar från socialkontor och socialsekreterare. Ett barns återförening möjlighet bedöms utifrån barnets anknytning i främsta rum, och i andra hand bedöms förälderns utveckling. Föräldern har ofta tre år på sig att bättra sig och hålla så bra kontakt med barnet så att de ska hålla sin plats som primär vårdnadshavare för att ha en eventuell chans till återförening. Större delen av barnen blir uppväxtplacerade, med tanke på vårdnadsöverflyttning och anknytningen. Går föräldern med på en frivillig placering enligt SoL så har man större möjlighet att påverka en hemtagning, men via tvångsvårdslagstiftningen LVU blir det svårare, samarbete med socialsekreteraren ökar möjligheten till återförening.  Det är tydligt att barnavårdsutredningar är under komplex press, man vill göra det bästa för barnet och följa lagstiftning samtidigt som man ska hålla kostnaderna nere.

Sammanfattning Examensarbetet handlar om förskollärares arbete med socioemotionell utveckling i förskolan. Forskningen som jag har tagit del av kring ämnet tar upp vilka olika aspekter som är viktiga att ta hänsyn till när det gäller barns sociala och emotionella utveckling samt även hur olika anknytningsmönster påverkar barn i eller med svårigheter. Syfte Syftet med denna undersökning är att öka förståelsen för komplexiteten i arbetet med socioemotionell utveckling i förskolan. Metod Undersökningen består av en kvalitativ metod. Fyra pedagoger från fyra olika avdelningar på en förskola intervjuades. Resultat I resultatet framkommer det att förskollärarna upplever att det är en utmaning att arbeta med social och emotionell utveckling i förskolan. Resultatet visar att socioemotionell utveckling kan vara att ett barn är i svårigheter under en tid eller att ett barn har medfödda svårigheter. I resultatet framkommer komplexiteten i förskollärarens arbete med socioemotionell utveckling som bör ske på individnivå och på verksamhetsnivå. Förskollärarna anser att verksamheten ska erbjuda barn en trygg miljö för att skapa en trygg anknytning samt underlätta vistelsen i förskolan. I resultatet framkommer vikten av att se över hur verksamheten fungerar samt hur miljön är utformad. Förskollärarna menar att det är viktigt med en god föräldrasamverkan för att det gynnar barnets socioemotionella utveckling, fast ibland kan det vara svårt att nå fram till föräldrarna. Ett barn med sociala och emotionella svårigheter hamnar lättare i konflikt med andra barn, de blir lättare aggressiva eller inåtvända. Förskollärarna anser att barn med sociala och emotionella svårigheter ofta har ett avvikande beteende som kan upplevas vara utanför normen och det ”normala” för hur ett barn ska fungera i samspelet med andra barn. Förskollärarna menar att alla barn behöver känna samhörighet, delaktighet och bli inkluderade i barngruppen. I resultatet framkommer även det kan vara en tillfällig störning hos det enskilda barnet i svårigheter och att det är viktigt att ta reda på vad det är som orsakar beteendet. Förskollärarna anser också att alla barn ska observeras för att få en tydligare förståelse för barns beteendemönster.

Kängurumetodens positiva effekter på barn och föräldrar är väl dokumenterad. Tidigare forskning har påvisat att barnen vanligtvis initierades i kängurumetoden först efter flera dygn, och durationen av hud-mot-hudvård var inte optimal. I tidigare studier framkom flera faktorer för barnsjuksköterskor som underlättade respektive hindrade tillämpningen av kängurumetoden. Syftet var att beskriva hur barnsjuksköterskor upplever det att implementera kängurumetoden inom neonatalvården. Åtta barnsjuksköterskor intervjuades med semistrukturerade intervjuer som analyserades med en induktiv innehållsanalys. Resultatet bestod av två kategorier och fem underkategorier. De två kategorierna var personlig utveckling i färdigheter är avgörande och organisatoriska förutsättningar för implementering. Olika faktorer som framkom var att stötta anknytning, föräldradelaktighet, attityder, vårdmiljö, teamarbete och stöd från ledningen vilka alla möjliggjorde eller hindrade känguruvården. Metoddiskussionen behandlade urval, analys och studiens överförbarhet. Resultatdiskussionen byggdes upp av de beskrivningar som gavs gällande vad som påverkade känguruvården positivt och negativt. Studiens slutsats var att barnsjuksköterskor behövde kunskap för att kunna stödja och främja kängurumetoden. Föräldrarnas känslor av otrygghet behövde överbryggas för att uppnå trygghet och stärka anknytningen mellan dem och barnen. Vården behövde utföras i samarbete med alla personalgrupper samt föräldrarna. Vårdmiljön upplevdes som begränsande, men trots det beskrev barnsjuksköterskorna fler fördelar än nackdelar med kängurumetoden. Förslag på kliniska implikationer framkom med exempelvis utbildningsdagar för barnsjuksköterskor då det ökar både deras kunskaper samt förmågan att undervisa föräldrar om kängurumetoden.

Postpartum depression är psykisk ohälsa som drabbar mer än var tionde kvinna i Sverige. Tidigare studier har även visat att distriktsköterskans vårdmöten med nyblivna mammor på barnavårdscentralen är betydande. Låg bemanning inom barnhälsovården har rapporterats. Syftet med studien är att beskriva distriktsköterskans vårdmöte med nyblivna mammor på barnavårdscentralen och i hemmet för att kunna bedöma risken för postpartum depression. För att genomföra studien har en kvalitativ intervjustudie genomförts. Sju distriktssköterskor med varierande erfarenhet ingår. Datamaterialet har analyserats med innehållsanalys som resulterade i följande fyra generiska kategorier: Fokus på familjen, Arbeta förebyggande, Öppet förhållningsätt och Tvärprofessionellt arbete. Huvudkategorin beskrivs som Ett försiktigt förhållningssätt som inkluderar hela familjen och bygger på tvärprofessionell samverkan. För att uppmärksamma små och tidiga tecken på ohälsa hos mammor i riskzonen för postpartum depression krävs ett vårdande förhållningssätt som karaktäriseras av försiktighet och varsamhet i vårdmötet. Hela familjen inkluderas på ett naturligt sätt från första mötet på barnavårdscentralen eller i hemmet. Förhållningssättet bygger på tvärprofessionell samverkan där distriktssköterskan samarbetar med kollegor som representerar olika specialistkompetenser och beslut tas i samförstånd. Centralt är att skapa en inbjudande miljö för att möjliggöra ett vårdande möte. Slutsatsen är att distriktsköterskans möte med mammor i riskzonen för postpartum depression kräver kollegialt stöd för avgörande beslut. Stress och en tung arbetsbörda i kombination med oro för att missa tecken på psykisk ohälsa hos mammor i riskzonen har synliggjorts.

Det övergripande syftet med studien är att bidra med kunskap om hur sex förskollärare ser på barns trygghet i förskolan. Ett annat syfte är även att synliggöra hur förskollärarna arbetar med trygghet samt vilka eventuella möjligheter och svårigheter som kan finnas i arbetet med att tillgodose barnens behov av trygghet. För att studera detta har vi använt oss av tre huvudfrågor: Vad upplever de intervjuade förskollärarna vara viktigt i arbetet med att tillgodose barnens behov av trygghet i förskolan? Hur arbetar de intervjuade förskollärarna med att tillgodose barnens behov av trygghet i förskolan? Samt vilka möjligheter och svårigheter kan de intervjuade förskollärarna möta i arbetet för att tillgodose barns behov av trygghet på förskolan? Sex pedagoger från olika kommuner och förskolor har deltagit i studien. Kvalitativ intervju som metod där intervjuerna har varit halvstrukturerade har använts för att samla in material. Intervjuerna har genomförts vid personliga möten på respektive förskollärares förskola. Studiens resultat visar dels att samtliga förskollärare anser att tryggheten är grunden till både utveckling och lärande, det är en förutsättning för barnets välmående på förskolan. Dels att tryggheten startar redan vid inskolningen, där även vårdnadshavarna har en betydelsefull roll. Ytterligare något som framkommer i resultatet är vikten av att vara ett arbetslag, vilket visar sig ha en stor betydelse när det handlar om att kunna möta alla barn och vårdnadshavare. I arbetet med att skapa trygghet får inte vårdnadshavarna glömmas bort, då vårdnadshavarna speglar av sig trygghet på barnen. Även framkommer det i resultatet att en svårighet som pedagogerna beskriver är att inte räcka till, vilket gör det svårt för dem att kunna tillgodose tryggheten för alla barn. En slutsats som dras i studien är att trygghet är en viktig aspekt inom förskolan samt har en avgörande roll i förskollärarnas arbete.