Syftet med denna studie har varit att undersöka hur pedagogen upplever relationen mellan sig själv och barnet i förskolan. Grunden för studien har utgjorts av manknytningsteori ekologisk systemteori samt tolkningar av de samma. Anknytningsteorin har bidragit till att ge en grundförståelse för betydelsen av en trygg relation och anknytning mellan barnet och vårdnadshavaren och vilka effekter anknytningen har på barnets emotionella och även kognitiva utveckling. Systemteorin har använts för att förklara den olika kontexter barnet befinner sig i och hur dessa samverkar med varandra. Förskolans förmåga att integrera strukturella faktorer i lärardimensionen med barndimensionen och förmågan att tillgodose barnens omsorgs- och relationella behov, såsom gruppstorlek och personaltäthet, är avgörande både för barnets utvecklingspotential och kvaliteten på relationen mellanpedagogen och barnet. Studien har använt en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer med fyra pedagoger från fyra olika verksamheter. Frågorna har fokuserat på relationen mellan pedagogen och barnet därrespondenterna gavs möjligheten att beskriva sina upplevelser kring relationsbyggande och även denkontext relationen uppstår i. Resultatet har visat att relationen till barnet uppfattas som en självklarhet och som en förutsättning för att barnet skall känna trygghet och kunna lära. Vissa strukturella ramar såsom barngruppens storlek, relationen till föräldrarna och personalens kontinuitet visade sig också vara relationella påverkansfaktorer. Det existerar flera parallella synsätt på barn samt flera pedagogiska traditioner som pedagogen pendlar mellan när hen interagerar med barnet. / <p>Godkönnande datum: 2017-06-02</p>

Sammanfattning Studiens forskningsproblem är att höga krav ställs på pedagoger att genomföra inskolningar, men riktlinjerna från forskningen är få, i synnerhet de där pedagogerna själva fått beskriva hur inskolningar bör ske. Därför syftar studien till att undersöka hur sex pedagoger beskriver att de genomför inskolningar och vad de anser är betydelsefullt för att stärka barns trygghet och anknytning i denna process. En empirisk undersökning har genomförts, där pedagogerna deltagit i varsin semistrukturerad intervju. Studien utgår ifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv (Bowlby 2010), samt använder begrepp så som: affektsmitta (Tomkins 2008) och KASAM (Antonovsky 1987).  Resultatet visar att pedagogerna menar att inskolningar kan ha olika arbetssätt, förväntan på vårdnadshavarens agerande och syn på inskolningspedagogens betydelse. Gemensamt är att alla pedagogerna beskriver hur barns trygghet nås via vårdnadshavarnas trygghet. Pedagogerna visar på en medvetenhet i användandet av den trygga basen och affektsmitta mellan förskolans aktörer. Studien visar även att pedagogerna anser att barn och vårdnadshavare har ett behov av tydlighet och rutiner. Detta ställs dock i kontrast till behovet av pedagogens flexibilitet att anpassa inskolningen utefter barnets behov, tidigare erfarenheter och anknytningsmönster.  Slutsatsen visar att inskolningen uppfattas som komplex, då flera faktorer påverkar dess resultat. Inskolningen är, enligt pedagogerna, betydelsefull för alla inblandade aktörer: för vårdnadshavarnas tillit till förskolan, för barnens trygghet och framtida utveckling, samt för pedagogernas arbetsmiljö och förutsättningar att utföra sitt arbete.

Denna studies syfte var att undersöka hur förskollärare och barnskötare arbetar med inskolning utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv. Kvalitativa intervjuer av verksamma pedagoger från tre förskolor genomfördes. Intervjumetoden underlättade för oss att få en objektiv bild över hur förskollärare och barnskötare från respektive tre förskolor resonerade kring inskolning. Med hjälp av Bowlbys anknytningsteori har vi analyserat vår empiri och därmed besvarat våra forskningsfrågor. Studiens resultat påvisade att trygghet samt samarbete med föräldrar var en avgörande faktor för att en god anknytning skulle ske under inskolning. Samtliga pedagoger från respektive yrkeskategorier lyfte även upp att miljö och material på verksamheten hade en värdefull betydelse under inskolning. Med stöd av miljö och materialets inverkan kunde en trygg anknytning grundläggas för det inskolade barnet, mellan pedagoger och kamratkulturen.

Studien undersöker inskolningsmetodernas trygghetsskapande funktion i förskolan och hur förskolepersonal beskriver deras arbete med att möjliggöra för barnet att knyta an till en kompletterande anknytningsperson i förskolan, ur ett ­­­anknytnings­­teoretiskt­ pers­pektiv. Studiens data samlades in genom åtta kvalitativa intervjuer med verksam­ förskolepersonal inom tre olika kommuner i Sverige. Insamlat material har bearbetats utifrån en tematisk analysmetod och diskuterats utifrån tidigare forskning och den teori som studien utgår från. Resultat visade att förskolepersonalens förhållnings­sätt­ är en betydande del av att skapa trygghet för barnet under inskolningen, oberoende vilken ­­inskolnings­metod­ förskolorna har. Förskolepersonalen i studien tar utgångs­punkt i barnets enskilda behov under inskolningen och modifierar de metoder som tillhandahålls i förskolan. Slutsatsen är att förskolepersonalens arbete och förhåll­nings­sätt har stor betydelse för barns anknytning samt trygghetsskapande funktion under inskol­ningen.

Barn som växt upp med en missbrukande förälder riskerar att inte ha en trygg och kärleksfull uppväxt vilket barn är i behov av. Att växa upp med en missbrukande förälder kan öka risken för en rad negativa konsekvenser som även kan följa med barnet i vuxen ålder.Därav ärsyftet med studien att undersöka hur en grupp vuxna kan ha upplevt hur deras uppväxt med en eller två föräldrar som missbrukat alkohol kan ha påverkat deras förmåga till att skapa och bibehålla relationer i vuxen ålder. Metodvalet är en kvalitativ intervjustudie med fyra intervjupersoner som växt upp med en missbrukande förälder. För att bearbeta det insamlade materialet användes en tematisk analys. Resultatet av studien resulterade i fyra teman, tillitsproblem, svårigheter med känslor, rädslan för att bli lämnad och vikten av trygghet. Det visade sig att samtliga intervjupersoner upplevt någon form av relationsproblem i vuxen ålder kopplat till deras uppväxt med en missbrukande förälder. Intervjupersonerna uppgav att det vid inledandet av nya relationer väcktes negativa känslor och att det även fanns svårigheter gällande tillit. Samtliga intervjupersoner beskrev rädslan av att bli lämnad vilket medfört att intervjupersonerna själva kan ha valt att inte inleda nya relationer. Intervjupersonerna beskrev hur viktigt det är med trygga relationer vilket medfört att de värdesätter och är mån om att bibehålla de relationer de har idag.  Även fast intervjupersonerna hade gemensamma erfarenheter av att ha en missbrukande förälder fanns det både likheter och skillnader i hur deras uppväxt påverkat dem i deras relationer. Det går därför inte att säga att individer kommer att få en specifik problematik efter att ha växt upp med en missbrukande förälder, utan det ser olika ut för varje enskild individ. Den slutsats vi kunnat dra i studien är att samtliga intervjupersoner påverkats på en rad olika sätt av att växa upp med en missbrukande förälder och att detta kan ha medfört en del svårigheter gällande viktiga aspekter i relationer och relationsskapande.

Syftet med studien är att utveckla kunskaper om hur förskollärares arbete med barns anknytning kan komma till uttryck i förskolan. Studien utgår ifrån åtta semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Intervjuerna sammanställdes genom en tematisk analys och resulterade i fem teman som sedan analyserades med stöd i anknytningsteorin. Resultatet visar på anknytningens betydelse för barnets utveckling och lärande i förskolan. Förskollärare använder sig av olika förhållningssätt beroende på barnets ålder och verbala utveckling. Förskolläraren använder sig av föremål som stöd för att möjliggöra anknytning med yngre barn och vid äldre barn kan de fråga om barnets intresse. Resultatet visar även att barnets känslor behöver bli respekterade och tillgodosedda oavsett hur barnet väljer att uttrycka dem. Slutsatsen är att förskollärarens förhållningsätt och strategier har betydelse för barns möjligheter att skapa en trygg i förskolan. Det som underlättar eller försvårar anknytningen i förskolan är barnets anknytningsmönster och därmed kan barnet behöva olika lång tid för att skapa anknytning.

Syftet med den här studien är att undersöka hur förskolans trygghetsarbete påverkas av förutsättningarna i förskolan. Intresset i att undersöka om tryggheten på förskolan väcktes utifrån tidigare erfarenheter om bristen på fysisk tröst på förskolor. I undersökningen har enkätundersökning använts som har besvarats av nio förskollärare använts som empiri. I resultatdelen framkommer det 3 olika teman, som är förutsättningar, trygghetsarbete och utveckling och lärande. Resultatet visar att det finns olika förutsättningar inom arbetet med trygghet i förskolan. Resultatet visar på att utifrån olika förutsättningar arbetar förskollärare olika kring att skapa relationer och att trygghetsarbetet formas av arbetslaget, miljön, barngruppen och ramar runt verksamheten som till exempel ekonomi. I resultatet framkommer det att förskollärarna benämner både anknytningen och trösten som betydelsefulla. Det visar även att förskollärarna anser att tryggheten är en förutsättning för barns lärande.

Introduktion: Prematurt födda barn är barn som föds innan graviditetsvecka 37. Dessa barn kan ha behov av CPAP eller högflödesgrimma. Föräldrar kan uppleva stress av den prematura födseln. Familjecentrerat förhållningssätt är en grundsten för omvårdnaden. Att amma ett prematurt fött barn har sina svårigheter men har även många fördelar. Vårdpersonalen kan ge amningsstöd på olika sätt och detta upplevs olika av mödrar. Vårdpersonal med erfarenhet inom amningsstöd samt personal med motivation är värdefullt för mödrar. Familjecentrerad omvårdnad valdes som teoretisk referensram. Syfte: Syftet var att beskriva mödrars upplevelse av att amma prematurt födda barn som varit i behov av andningsunderstöd. Metod: Kvalitativ metod användes. Datainsamlingen utfördes genom individuella intervjuer via videosamtal. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Ett deduktivt förhållningssätt har utgåtts ifrån under arbetet.  Resultat: Huvudresultatet var upplevelser av andningsunderstöd, vägen till amning, vikten av stöd och kunskap, moderns tilltro till sin självförmåga samt råd till andra föräldrar. Upplevelsen av att amma ett prematurfött barn som varit i behov av andningsunderstöd är olika. Såväl positiva som negativa upplevelser beskrevs. Att vårda barnet hud mot hud, avveckling av barnets andningsunderstöd och partnerns delaktighet var viktigt för en positiv upplevelse. Vårdpersonalens stöd spelade stor roll för amningsupplevelsen, där kontinuitet och kunskap beskrevs som viktiga. Anknytningen påverkades när mödrarna beslutade att inte helamma och istället ge bröstmjölksersättning. Slutsats: Mödrars upplevelse av att amma prematurt födda barn i behov av andningsunderstöd skiljer sig åt. Vårdpersonalens kunskaper och tidsbrist påverkade mödrarnas upplevelse. Det är viktigt att vårdpersonalen arbetar familjecentrerat. / Introduction: Premature infants are born before week 37 of pregnancy. These infants may need CPAP or HFNC. Parents may experience stress from premature birth for different reasons. Family-centered care is a cornerstone of nursing in the neonatal unit. Breastfeeding a premature infant has its difficulties but it also has many benefits. The care staff can provide breastfeeding support in different ways and this is experienced differently by mothers. Care staff with experience in breastfeeding support and motivation are valuable for mothers. Family centered care was chosen as the theoretical frame of reference. Aim: The aim was to investigate mothers' experiences of breastfeeding a premature infant who were in need of respiratory support.   Method: A qualitative method was used. Data collection was performed through individual interviews via video calls. Data were analyzed with qualitative content analysis. The study had a deductive approach.  Results: The main results were experiences of respiratory support, the path to breastfeeing, the importance of support and knowledge, the mother’s confidence in her self-efficacy and advice to other parents. The mothers had different experiences of breastfeeding a premature infant in need of respiratory support. Positive and negative experiences were described. Caring for the child skin to skin, decreased dependency of the respiratory support and the partners participation were important for a positive experience. Support from care staff played a major role in the experience, where continuity and knowledge were described as important. The attachment between mother and infant was affected when the mother decided not to breastfeed.  Conclusion: All experiences are individual and should not be generalized. The findings of the study are considered to have contributed with greater knowledge within mothers' experiences of breastfeeding premature infants who have been in need of respiratory support.

Sammanfattning/Abstract Berling, Sara (2022). "Alla barn vill lyckas" - Strategier för ett framgångsrikt arbete med barn som visar utagerande beteende i förskolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp. Förväntat kunskapsbidrag Eftersom Skolinspektionens (2017) granskning visar att många förskolor inte har tillräckligt utvecklade arbetssätt och rutiner för arbetet med särskilt stöd finns det en kunskapslucka att fylla. Studien har som ambition att bidra till förståelse för och kunskap kring barn som visar utagerande beteende i förskolan. Syfte och frågeställningar Syftet med föreliggande studie är att undersöka några förskollärares och specialpedagogers upplevelser och strategier i arbetet med barn som visar utagerande beteende i förskolan. Preciserade frågeställningar: Vilken erfarenhet och kunskap kring barn som visar utagerande beteende i förskolan kan urskiljas hos förskollärarna och specialpedagogerna? Hur beskriver förskollärarna och specialpedagogerna att de arbetar för att barn som visar utagerande beteende ska få bästa förutsättningar? Hur beskriver förskollärarna och specialpedagogerna relationen och anknytningens betydelse i arbetet med barn som visar utagerande beteende i förskolan? Teori Utifrån ett systemteoretiskt och ett salutogent förhållningssätt analyseras strategier för ett framgångsrikt arbete med barn som visar utagerande beteende i förskolan. Metod Insamling av det empiriska materialet har skett genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer med inspiration av fenomenologisk ansats. En intervjuguide användes för att säkerställa att studiens preciserade frågeställningar besvarades. Intervjuerna spelades in och transkriberades och därefter har det empiriska materialet bearbetats, kategoriserats och analyserats utifrån den teoretiska förankringen, tidigare forskning och akutell litteratur. Resultat Samtliga informanter har erfarenhet när det gäller barn som visar utagerande beteende i förskolan. Förskolorna i studien bedriver ett målinriktat arbete där kollegialt lärande, reflektion och uppföljning är viktiga delar. Enligt det salutogena förhållningssättet bidrar de här faktorerna till att arbetet med barn som visar utagerande beteende blir begripligt, hanterbart och meningsfullt. Utifrån ett systemteoretiskt perspektiv samspelar organisation, grupp och individnivå med varandra. Resultatet visar att det finns brister i systemet. Specialpedagogerna uttrycker att den centrala placeringen är det ultimata, men samtidigt visar deras berättelser att samarbetet med rektorerna skiljer sig åt och att många av uppdragen är av åtgärdande karaktär. Specialpedagogerna arbetar för delaktighet i ledningsgruppen för att kunna bistå med kunskap kring främjande och förebyggande arbetssätt. Studiens resultat visar att specialpedagogen utgör en viktig del för att pedagogerna ska se signalerna på ett tidigt stadium. I studien framförs många framgångsrika strategier. Den viktigaste delen i arbetet med barn som visar utagerande beteende är att pedagogerna har förståelse och utgår från att alla barn vill lyckas. En varm och stödjande relation är grunden för barnens motivation och pedagogerna behöver analysera vad som ligger bakom det utagerande beteendet. Studiens empiri visar att informanterna har viss kunskap kring anknytningsteorin. Det framkommer att det är betydelsefullt att anlaysera hur introduktonen organiseras. Samtliga informanter förespråkar en längre introduktion eftersom det krävs tid och engagemang för att lära känna barnet och dess behov.  Specialpedagogiska implikationer Handledning och konsultation är viktiga delar i specialpedagogens uppdrag när det gäller att skapa en förståelse för barn som visar utagerande beteende i förskolan. En kartläggning av förskolans arbetssätt kring barn i behov av särskilt stöd kan bidra till att specialpedagogen ser förskolans utvecklingsbehov och kan stödja dem i deras arbete med att hitta strategier som är framgångsrika. Specialpedagogen har en viktig roll när det gäller att utveckla det kollegiala lärandet och samarbetet mellan pedagoger, rektorer och andra aktörer. Specialpedagogen behöver vara delaktig i förändringsarbete och bidra med kunskap kring främjande och förebyggande insatser för att utbildningen ska bli tillgänglig och likvärdig för alla barn.  Nyckelord Anknytning, förskola, relationskompetens, utagerande beteendeproblematik

Denna studie belyser och analyserar utifrån ett anknytningsperspektiv hur pedagoger uppmärksammar och stödjer barn att bli trygga på förskolan. Den utgår från ett relationellt perspektiv kopplat till Bowlbys anknytningsteori. Studien tar upp vilka barn pedagogerna tolkar som otrygga, respektive trygga, utifrån deras beteende. Den behandlar vilka metoder pedagoger använder för att skapa trygghet för barnen, samt vad de anser påverkar barns trygghet. Den metod som använts är kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Denna studie syfte är att synliggöra vilka barn som på förskolan, utifrån ett anknytningsperspektiv, verkar få sitt behov av trygghet tillgodosett och vilka som riskerar att inte få det. Studiens resultat visar på att pedagogerna på ett medvetet sätt försöker skapa trygghet för barnen genom att vara anknytningspersoner och genom att strukturera och planera verksamheten på förskolan. Resultatet tyder även på att de barn som har ett otryggt undvikande anknytningsmönster löper en risk att inte få sitt behov av trygghet tillgodosett. Slutsatser som kan dras av denna studie, är att personalen behöver öka sin medvetenhet om vikten av att bekräfta barn i alla deras känslor och kunna tolka olika anknytningsmönster. Ledningen måste ta ansvar för att personalen får tillräcklig fortbildning om anknytning och goda organisatoriska villkor för skapande av anknytning på förskolan.