Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärare och specialpedagoger arbetar för att skapa anknytning till de yngre barnen, i huvudsak barn i åldrarna 1-3 år, i förskolan. Vilka strategier beskriver förskollärarna att de har för att bygga upp en trygg anknytning till de yngre barnen? Hur beskriver förskollärarna att de konkret arbetar för att skapa anknytning till de yngsta barnen i förskolan? Vi valde att utgå ifrån en kvalitativ forskningsansats där vi använde oss av intervjuer som metod. Vi genomförde åtta semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare och två specialpedagoger. Detta för att på så sätt få en inblick i hur de arbetar för att skapa anknytning till de yngre barnen i förskolan. Vår teori som låg till grund för arbetet var Bowlbys och Ainsworth anknytningsteori. När vi skulle analysera vår datainsamling använde vi oss utav en tematisk analysmetod för att få fram vårt resultat. Resultatet visar att förskollärare och specialpedagoger arbetar på likvärdigt sätt för att skapa anknytning till de yngre barnen i förskolan, de har dock olika erfarenheter och kunskaper om anknytningsteorin. Slutsatsen av denna studie är att samtliga respondenter var överens om att barnen genom trygghet och tillit skapar anknytning till andra personer, men att alla barn agerar på olika sätt utifrån erfarenheter.

Föräldrars förmåga att mentalisera kring sina barn har betydelse för barnens utveckling av affektreglering och trygg anknytning och därmed deras psykiska hälsa. Utifrån betydelsen av föräldramentalisering och att behandling i grupp understödjer mentalisering studerades mentaliseringsförmåga och eventuell förändring av denna under föräldragruppbehandlingen Perspektiv. Metoden som är nyutvecklad syftar till att stärka föräldramentalisering. Frågeställningar som utforskades var hur mentaliseringsprocesserna såg ut, om det fanns någon tendens till förändring hos föräldrarna med avseende på förmågan att reflektera kring barnets inre och se sitt eget bidrag till barnets mentala tillstånd och föräldra-barn-relationen. Datainsamlingsmetod var deltagande observation med ljudupptagning av 4 sessioner av 13. Behandlingen gavs inom barn- och ungdomspsykiatrin och informanterna bestod av 14 föräldrar till totalt 9 barn, i åldrarna 6 till 12 år, med stora svårigheter att hantera sina känslor. Session 3, 6, 9 och 12 transkriberades och en tematisk analys av materialet resulterade i fem teman; Om förälderns inre, Generationsperspektiv, Föräldrars inflytande, Barnet har ett inre ”… fast det liksom inte syns” och Att kunna dela inre upplevelser. Resultatet tyder på en tendens mot ett mer mentaliserande förhållningssätt hos föräldrarna i slutet av behandlingen och i session 9 och 12 ger föräldrar explicit uttryck för att det är viktigt att kunna dela inre upplevelser. Slutsatsen blir att behandling med fokus på föräldramentaliseringsförmåga bör erbjudas inom BUP till föräldrar vars barn har stora affektregleringssvårigheter.

Syfte: Studiens syfte var att beskriva föräldrars upplevelser ocherfarenheter av anknytning till förtidigt födda barn som vårdats ineonatal hemsjukvård. Bakgrund: Anknytning är ett emotionellt band som växer fram mellanbarn och föräldrar redan från födseln. Anknytningspersonens närvarooch omsorg spelar stor roll för barnet och bestämmer huranknytningsmönstret utvecklas. Barn som föds prematurt skiljs ofta åtfrån föräldrarna vilket innebär ett hinder i bindningen mellan föräldraroch barn. Neonatal hemsjukvård har startats upp till syfte att blandannat underlätta anknytningen och bindningen samt minskaseparationen. Design: En intervjustudie utifrån kvalitativ ansats. Metod: Nio föräldrar intervjuades under februari-mars 2016. Alla varföräldrar till mycket förtidigt födda barn inskrivna i hemsjukvård eftervistelsen på neonatalavdelning i norra Sverige. Data som samlades inanalyserades med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats ochresulterade i fyra kategorier och tolv underkategorier. Resultat: Resultatet presenteras i följande kategorier: Att förbereda sigför vård i hemmet, Allt blev inte som tänkt, Att växa in i sin roll somförälder och Anknytning mellan barn och föräldrar. Konklusion: Hemmet var av stor betydelse för föräldrarna och barnensrelation. Där växte de i sin föräldraroll, vågade ta mer ansvar ochskapade egna rutiner. Föräldrarna kände en bra anknytning till barnenredan på neonatalavdelningen och när de fick komma hem utveckladesrelationen. Hemmet upplevdes som en trygg och avslappnad plats medtillgång till hemsjukvårdens personal som stöd. Där fick de möjlighet attfölja barnens signaler och utifrån det lära känna barnen på egen hand.Hemmiljön underlättade anknytningen mellan föräldrarna och barnen.

Corrective emotional experience (CEE) innebär att patienten känslomässigt upplever och erfar nya och mer adaptiva sätt att möta tidigare, olösta konflikter i en trygg relation. Denna studie syftar till att undersöka och tydliggöra vad ”corrective emotional experience” består i och vilka metoder som kan skapa sådana erfarenheter. Vad händer i patienten, vilka interventioner använder terapeuten för att möjliggöra CEE för patienten, samt vilka indikationer finns för dessa interventioner? Som metod för detta examensarbete genomfördes en systematisk litteraturstudie. Via databassökning identifierades 16 kliniska studier om CEE från de senaste 15 åren. Studierna som hade måttlig (3 studier) till svag (13 studier) evidensstyrka utgör bas för analysen. Resultaten visade bl a på att CEE är viktigt för att patienten ska kunna förändra maladapativa mönster och att terapeuten har en avgörande roll i att erbjuda en trygg relation. Vikten av terapeutens förmåga till intersubjektivitet, ”bonding”, att kunna vara en trygg bas samt att anpassa sig efter patientens anknytningsmönster är kunskap som framkommer i denna studie. Slutsatser som kan dras av studien är att CEE är en viktig förändringsmekanism i psykoterapi. Mer forskning omkring CEE behövs dock för att ytterligare påvisa vad som är verksamt och varför, förslagsvis med särskilt fokus på psykoterapeutens uppdrag att bygga relation och allians.

Syftet med arbetet är att undersöka hur förskollärare och föräldrar uppfattar betydelsen av inskolning när barnen börjar i förskolan. En ambition med studien är att erhålla kunskap om hur förskollärare arbetar med barns inskolning, om de använder någon specifik metod och i så fall varför och att erhålla kunskap om föräldrars uppfattningar och erfarenheter av inskolningen. Som metod har två enkäter, en föräldraenkät och en förskollärarenkät, använts samt intervjuer med föräldrar och förskollärare utförts. Enkäter och intervjuer analyseras och diskuteras utifrån anknytningsperspektiv, samspels- och didaktiskt perspektiv. Deltagande är föräldrar med förskolebarn från olika förskolor och förskollärare som arbetar vid olika förskolor. Det här arbetet begränsar undersökningen till förskollärare och föräldrar som har barn i förskolan, och utesluter förskoleklassen som också gör inskolningar. I den här studien har det framkommit att barnets trygghet är det viktigaste att tänka på under inskolningen, både för barnens och föräldarnas skull. Föräldrar och förskollärare är eniga om att inskolningen är viktig för barnet för att skapa en trygg relation och knyta an till en annan vuxen än sin förälder. Resultatet visar att föräldrar och förskollärare har ett gemensamt mål och detta är att ge barnet trygghet i deras samspel med andra vuxna och andra barn in förskolan. Det har också kommit fram i resultatet att förskollärarna överväger att om barnet behöver mycket föräldrakontakt ska den långa, ibland blandat med den föräldraaktiva, inskolningsmetoden användas och föräldrarna är aktiva. Om barnet klarar sig själv mycket kan den korta inskolningsmetoden användas.

Syftet med studien var att belysa förskollärares uppfattningar angående barns anknytning i relation till föräldraaktiv- och traditionell inskolningsmodell. Studien utgår från anknytningsteorins centrala begrepp, anknytning och anknytningsperson begreppen ställs i relation till en inskolning på förskolan. Studien intar en fenomenografisk ansats och vill därmed visa förskollärares olika uppfattningar i relation till fenomenet, anknytning och vad de anser är viktigt för barns anknytning vid inskolning på förskolan. Sex förskollärare intervjuades totalt, tre arbetar med föräldraaktiv inskolningsmodell och tre arbetar med traditionell inskolningsmodell. Resultatet visar att studiens samtliga förskollärare upplever att barns anknytning är viktig att ta hänsyn till vid inskolning. Trots att förskollärarna arbetar med olika inskolningsmodeller uppfattar de att barnen känner sig trygga under sin inskolning. Resultatet visar att fem av sex av studiens förskollärare arbetar med en ansvarspedagog, tillika studiens anknytningsperson under en inskolning. Angående anknytningspersonens syfte urskilde vi ett gemensamt resultat inom vardera inskolningsmodell. Förskollärarna inom föräldraaktiv inskolning ansåg att anknytningspersonens syfte främst var att utgå från barnen medan förskollärarna inom traditionell inskolning ansåg att anknytningspersonens syfte var främst dokumentation och kontakt med vårdnadshavare. Svårigheter som framkom från förskollärarna som anknytningsperson var att personkemin inte alltid överensstämmer mellan förskollärare och barn samt en otillräcklighet i yrkesprofessionen. Denna otillräcklighet innebar att förskollärarna upplevde att de inte räckte till under en inskolning eftersom de skulle tillgodose inskolningsbarnets behov samtidigt som övriga barns behov också ska tillgodoses

Föräldrar till prematura och sjuka barn går igenom en stor händelse när deras barn vårdas på en neonatalvårdsavdelning. Personalen på neonatalvårdsavdelning är ansvariga för att stötta föräldrarna att hantera situationen samt involvera föräldrarna i barnets vård. Föräldrar som blir delaktiga i vården känner sig mer säkra i föräldrarollen och kan förstå barnets beteende bättre. Syftet med detta arbete var att belysa föräldrars upplevelser av familjecentrerad vård på neonatalvårdsavdelning och hur denna vårdform inverkar på föräldrars anknytning till sitt prematura barn. Studien genomfördes som en litteraturöversikt där 16 artiklar, publicerade mellan 2000 och 2015, ligger till grund för resultatet. Sökningar genomfördes i bibliografiska databaserna CINAHL, PubMed, SwedMed+ och Science direkt. Både kvantitativa och kvalitativa artiklar inkluderades i resultatet. Resultatet visar att föräldrar upplevde både positiva och negativa känslor i relation till personal, vårdmiljö, information och vägledning på neonatalvårdsavdelning. Dessa känslor var beroende av olika faktorer exempelvis hur samspelet mellan föräldrar och personal fungerade. Det framkom att föräldrars delaktighet i barnets vård hade en stor inverkan på deras anknytning till sitt barn. För föräldrarna var det viktigt att ha närhet och kroppskontakt med barnet redan från födseln. Slutsatser: Det framkommer i resultatet att föräldrarna beskrev att det viktigaste för en familjecentreradvård var personalens medverkan. Med personalens kunskap, tydlig och anpassad information kunde föräldrarna känna sig delaktighet i barnets vård. Att få vara hud mot hud med sitt barn var avgörande för att knyta an till sitt barn.

The aim of our study was to do research about the importance of attachment, in relation to children and young people´s development and lerning in preschool and in school. We also analyzed what the consequences of an inadequate attachment are to children and young people. Our focus has been on social development and the relationship's importance to mental health. We used qualitative interviews as a method to collect data. We interviewed both preschool educators and teachers in the school to find out their views and experiences of attachment. Preschool educators described in the interviews that the attachment is about building relationships and creating security for the children. The teachers described the attachment as trust and having confidence in other people. All the educators had little knowledge about the different attachmentpatterns but still a long experience of working with these children and young people. Sometimes there were obstacles around children with insecure attachment so the teacher had to consider their individual needs and circumstances. To make them feel secure and attached to the teacher, they had to treat them carefully and with respect. They highlighted the importance of teachers' attitude where they would be caring, responsive and see from the children’s perspective. To create a secure schoolenvironment you need to have good staffing with expertise who have an attitude of boundaries and structure. For teachers to create opportunities for good attachment, they must build good relations, provide children with much confirmation and consider their different needs. The children that need extra support to various reasons, teachers can make adjustments for them and creating an adequate learning environment that motivates and strengthens their self-esteem.

När barn skolas in på förskolan bryts relationen mellan barnet och de personer som är viktigast i deras liv – de som de under sina första år fått anknytning till. Nu är det dags att barnet får lära sig att lita på och känna trygghet med andra – pedagogerna på förskolan. Vilken inskolningsmetod som anses som mest lämplig att använda motiveras säkert med att det är ”bäst för barnen” men att synen på hur brytningen från föräldern sker för att ersättas av annan anknytningsperson är olika. Utifrån begreppen trygg bas, anknytningsperson och separation från John Bowlbys anknytningsteori samt från tidigare forskning inom området har jag analyserat och jämfört fyra förskollärares uppfattningar om anknytning och separation i samband med inskolning på förskolan och deras egen roll i denna. Resultatet visar att förskollärarnas svar skiljer sig när det gäller vilken inskolningsmetod de valt, men samtidigt är samtliga förskollärare nöjda med sina inskolningsmetoder. Endast en förskollärare nämner vikten av ansvarspedagog och anknytning under inskolningen då hon ansåg att det underlättar för barnet. En annan menade att nackdelen med ansvarspedagog var att barnet kunde bli för hårt anknutna till en pedagog samt att det inte ger barnet en sann bild av verksamheten. Trots olika inskolningsmetoder visade resultaten ändå flera lika uppfattningar hos förskollärarna. Alla förskollärarna ansåg att syftet med inskolningen var att barnet skulle bli tryggt men samtidigt var alla fyra överens om att det är minst lika viktigt att få föräldern trygg. Hur förskollärarens såg på sin roll i separationsprocessen och som kompletterande anknytningsperson var också lika men de hade olika syn på förälderns roll. Det Bowlby nämner som Trygg bas är det bara en förskollärare som nämner. Istället menar de andra att föräldern ska vara aktiv tillsammans med barnet under inskolningen.

InledningStudien behandlar förskollärares och barnskötares reflektioner kring de yngsta barnens anknytning i förskolan. I studien riktar vi främst in oss på inskolningsperioden, eftersom grunden läggs där, för anknytning mellan barn och pedagog. Arbetet handlar om vilken betydelse en god anknytning får för barnets utveckling och lärande, på kort såväl som på lång sikt. Vår utgångspunkt är Bowlby´s anknytningsteori. I studien behandlas också relevant forskning kring ämnet.Syfte och frågeställningarSyftet med vår studie är att undersöka hur några pedagoger beskriver små barns anknytning under inskolning i förskolan. Frågeställning: Hur beskriver förskollärarna och barnskötarna att de bemöter de yngsta barnen vid inskolningen på förskolan?MetodI studien har vi använt oss av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsverktyg. I studien ingår åtta respondenter som består av både barnskötare och förskollärare.ResultatI resultatet framgår en relativt stor medvetenhet om anknytningens betydelse för de yngsta barnen i förskolan. Barnen beskrivs få stort inflytande i val av anknytningsperson. Resultatet visar på en god vilja hos förskollärarna och barnskötarna att försöka tillgodose varje enskilt barns behov. Föräldrakontakten framkommer som särskilt viktig och betydelsefull i dessa sammanhang. Respekt för barns integritet betonas i studien. Förskollärarna och barnskötarna beskriver två olika inskolningsmetoder, traditionell långinskolning på upp till två veckor samt en snabbinskolning på tre till fyra dagar. Som trygghetsfaktorer nämns bland annat napp och innevagn. Strukturella faktorer, vilka ibland inverkar negativt på möjligheterna till anknytning, kompenseras till stor del av pedagogernas kompetens och planering. Exempel på strukturella faktorer är tidsbrist, sjukfrånvaro och stora barngrupper.