The objective of this study is to examine how professionals approach women that have experienced intimate partner rape. Sexual abuse is an area that has seen an upswing of interest in later years partly thanks to samtyckeslagen (the consent law) and #metoo. At the same time the field is full of misinterpretations and old prejudice that sometimes risks leading to poor professional approach from the professionals. Secondary victimization is an effect of the poor approach that means that the women feel victimized again but by the professionals instead of the perpetrator. Though the area has gained more scientific traction in later years there are still many questions remaining and gaps in knowledge to examine. Through this study we have found that the women continuously experience approaches that makes them feel victimized. We have also found that a lot of the victimization is based in old belief connected to rape myths, the belief that a rape looks a certain way and therefore also that the victim of rape is a certain way. At the same time the women also describe that some professionals have been absolutely essential to their healing. This imbalance in approach is also evident in the earlier research that we have found. Our analysis also found that secondary victimization doesn’t only happen in the meeting between the women and the professionals. The choice of wording in the documentation after the meeting have also proven to be able to wake feelings of both shame and pride with the women. It also became evident that the women that had been exposed to secondary victimization in some cases would go to long lengths to avoid further contact with professionals. This finding means that the secondary victimization risks preventing the authority from helping these women in the future.

Personer med intellektuella funktionsnedsättningar är en extra sårbar grupp i frågan om att utsättas för våld i nära relation. Denna uppsats syftar till att undersöka professionellas perspektiv och upplevelser i arbetet med våldsutsatta vuxna som också har en intellektuell funktionsnedsättning. Vi genomförde en kvalitativ studie där sex informanter från offentlig och ideell sektor, som alla har erfarenhet av stödjande arbete med målgruppen, intervjuades. Det insamlade materialet analyserades med hjälp av tematisk analys och med stöd av empowerment-teori samt Lipskys teori om gräsrotsbyråkrati. Detta resulterade i tre huvudteman: Behovet av synliggörande, Främjandet av ett gott stöd och Organisatoriska förutsättningar för arbetet. Dessa teman speglade behovet av att synliggöra och stärka målgruppen, att arbeta mer förebyggande och hur de professionella resonerar kring sin förmåga att erbjuda stöd och hjälp. Resultatet pekade även på behovet av mer samverkan mellan sektorer och hur organisatoriska skillnader kan påverka handlingsutrymmet för de professionella. Några viktiga slutsatser är att arbetet behöver bli mer individanpassat för att kunna möta de särskilda behoven hos personer med intellektuell funktionsnedsättning och att samhället som helhet behöver ta ett större ansvar för att nå ut till målgruppen och lyfta samt motverka deras ökade sårbarhet att utsättas för våld i nära relation. / Individuals with intellectual disabilities constitute an especially vulnerable and marginalised group concerning the risk of being exposed to domestic violence. This paper aims to examine the perspectives and experiences of professionals working with adults who are both victims of domestic violence and have an intellectual disability. We conducted a qualitative study in which six informants from the public and non-profit sectors, all with experience in providing support to this target group, were interviewed. The collected data were analysed using thematic analysis, supported by empowerment theory and Lipsky’s theory of street-level bureaucracy. This resulted in three main themes: The need for visibility, The promoting of competent support and Organizational working conditions. These themes reflected the need to raise awareness of and empower the target group, work more preventively, and how professionals reason about their ability to offer support. The findings also indicated the necessity for increased collaboration between sectors and highlighted how organizational differences can affect the discretion of professionals. Some key conclusions include the imperative for more individualized approaches to meet the specific needs of those with intellectual disabilities, and that society as a whole needs to take greater responsibility in reaching out to the target group. This involves raising awareness and counteracting their increased vulnerability to domestic violence.

Med ett kritiskt diskursanalytiskt tankesätt ämnar denna uppsats att studera hur nyhetsmedier rapporterar om manliga offer respektive kvinnliga offer för dödligt våld i nära relation. Syftet med studien är att utreda om nyhetsmediet Aftonbladet i sin nyhetsrapportering bidrar till stigmatiseringen av kvinnliga och manliga offer för dödligt våld i nära relation. I denna studie ska det även analyseras hur Aftonbladet väljer att tilldela skuld i fallen för att undersöka hur de ser på maskulinitet och femininitet. Studien ämnar att bidra med kunskap om huruvida Aftonbladet främjar eller hämmar jämställdhet i samhället, stigmatisering kring könen och om de bidrar till de patriarkala idéerna. För att besvara forskningsfrågorna analyserades elva artiklar mellan åren 2016 till 2023. Resultatet visar att manliga offer refereras på ett opersonligt sätt där den kvinnliga gärningsmannen står i fokus i artiklarna. De manliga offren tilldelas även skuld i brottet i och med de attribut som de tilldelas och hur de representeras inför och under morden där de misshandlade kvinnan, vilket används som rättfärdigande för tilldelningen av skuld. Därmed bidrar Aftonbladet inte till stigmatiseringen kring manliga offer och främjar jämställdhet i samhället. Resultatet av de kvinnliga offren visar att de tilldelas attribut som är personliga, och därmed ger läsaren en “vi”-känsla. På grund av det får kvinnliga offer ingen tilldelning av skuld i brott. Dock innebär detta att Aftonbladet bidrar till stigmatiseringen då de kvinnliga offren även får attribut som svaga och rädda samt inte främjar jämställdhet. Däremot främjar Aftonbladet jämställdhet i och med att de kvinnliga offren får mer utrymme i artiklarna och könsmaktsordningen bryts. / Using a discourse analysis approach, this thesis aims to study how news media report on male and female victims of fatal domestic violence. The purpose of the study is to investigate whether the news media Aftonbladet in its news reporting contributes to the stigmatisation of female and male victims of fatal domestic violence. And how Aftonbladet chooses to assign blame in the crimes, to see how they view masculinity and femininity. The study aims to contribute to understand whether Aftonbladet promotes or inhibits gender equality in society, stigmatisation around the genders and whether they contribute to patriarchal ideas.  In order to answer the research questions, eleven articles between 2016 and 2023 were analysed. The results show that male victims are referred to in an impersonal way where the female offender is the focus of the articles. The male victims are also assigned guilt in the crime through the attributes they are assigned and how they are represented before and during the murders where they abused the woman, which is used as justification for the assignment of guilt. Thus, Aftonbladet does not contribute to the stigmatisation of male victims and promotes gender equality in society. The result of the female victims shows that they are assigned attributes that are personal, thus giving the reader a "we" feeling. Because of this, female victims do not receive an attribution of guilt in crime. However, this means that Aftonbladet contributes to stigmatisation as the female victims are also given attributes such as weak and afraid and do not promote gender equality. However, Aftonbladet promotes gender equality because the female victims are given more room in the articles and the gender power structure is broken.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

I januari 2020 bekräftades första fallet av Covid-19 i Sverige, ett virus som klassades som en samhällsfarlig sjukdom. Till följd av smittspridningen begränsades människors rörlighet i samhället vilket i sin tur ledde till större isolering. En konsekvens av isolering är en förhöjd risk för våld i nära relation. Våld i nära relation klassades redan innan Covid-19-pandemin som ett omfattande samhällsproblem och ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna. Statistik har visat på en ökning av våld i nära relation under pandemin. Syftet med studien är att undersöka om kvinnojourer och socialtjänst upplevt någon förändring i kontakten med utsatta kvinnor under pandemin samt vilka åtgärder som bör fokuseras på för att motverka att våld i nära relation ökar under en pandemi. En kvalitativ metod användes där sammanlagt sju kvinnojourer och socialarbetare blev intervjuade om sitt arbete med utsatta kvinnor. Resultatet visade en osäkerhet om våld i nära relation har ökat under pandemin, däremot visade resultatet att våldet blivit grövre och mer kontrollerande. Åtgärder för att förhindra att våld i nära relation eskalerar under en samhällskatastrof är att öka tillgängligheten hos de stödorganisationer som hjälper utsatta kvinnor. I dagsläget går det ej att dra generella slutsatser kring hur Covid-19 har påverkat våld i nära relation då det är en pågående pandemi. / In January 2020 the first case of Covid-19 was confirmed in Sweden, a virus that was classified as a socially dangerous disease. Because of the spread of the infection people’s mobility in the society was limited which led to a big isolation. A consequence of isolation is an increased risk of domestic violence. Domestic violence was classified as a great societal problem and a serious crime against human rights even before the Covid-19-pandemic. Statistics have shown an increase of domestic violence during the pandemic. The purpose of this study is to investigate if women's shelters and the social services noticed any changes in the contact with women exposed to domestic violence during the pandemic, as well as what measures that should be taken to prevent an increase in domestic violence during the pandemic. A qualitative method was used with a total of 7 women’s shelters and social services that were interviewed about their work with women exposed to domestic violence. The result showed an uncertainty if domestic violence had increased during the pandemic, it did however show that the violence had become grosser and more controlling. Measures to prevent domestic violence escalating in a social disaster is to increase the availability of the support organizations that are helping vulnerable women. It is not possible to draw any general conclusion about how Covid-19 has affected domestic violence at this point, as it is still an ongoing pandemic.