Abstract The aim of this study was to describe the characteristic features of weight management and lifestyle changes of people of working age at risk of type 2 diabetes. Seventy-four persons at high risk of type 2 diabetes, 33 men and 41 women, took part in the study. They attended group counselling sessions led by a dietician either at distance or face-to-face. There were 5 distance groups, with the counselling given by a dietician via a videoconferencing link to participants who met in the meeting room of their local health care centre. There were 6 personal groups where the dietician and the group participants met face-to-face at the same location. Each group had 5 to 9 participants. The following were used as study material: videotaped group discussions on the benefits and barriers of lifestyle changes at the beginning of the counselling process, weight management at the beginning and at the end of the process, and weight management and the preconditions and risk factors of successful weight management at the follow-up visit 1.5 years after the end of the process. In addition, study data were gathered before the first and last interventions and before the follow-up visit with a questionnaire sent to the subjects. The subjects were weighed at the beginning and at the end of the counselling process as well as at the follow-up visit. The video material was analysed using both inductive and deductive content analysis. The data were analysed also using SPSS 16.0 software for Windows. At the beginning of the counselling process, 68%, 9% and 14% of the subjects were at the contemplation, preparation and action stages, respectively, the corresponding percentages at the end of the counselling process being 24%, 33% and 40%. Forty subjects had made progress in their lifestyle change stage, 18 had remained where they had been, while 5 had regressed. One and a half year after the end of the counselling process, about half of the subjects were at the maintenance phase in terms of various lifestyle factors (restricting the amount of food, eating regular meals, increasing the intake of nutritional fibre, unsaturated fat and physical activity, restricting alcohol intake). Twenty-one subjects reported relapses, most often in terms of restricting the amount of food intake. Improved health and functional ability were seen as the benefit of lifestyle change. A change in lifestyle calls for effort and resources. The preconditions of successful weight management were one.s own actions, motivation and resources. Weight management was made more difficult by lack of commitment to one’s own actions and lack of goals, self-discipline and motivation. The information obtained with the study may be utilised in developing interventions aimed at persons at risk of type 2 diabetes as well as their contents and methods. The results can also be made use of in improving the counselling skills of health-care students and professionals. / Tiivistelmä Tutkimuksen tarkoituksena oli kuvata tyypin 2 diabeteksen riskiryhmään kuuluvien työikäisten henkilöiden painonhallinnan ja elintapamuutoksen tunnuspiirteitä. Tutkimukseen osallistui 74 työikäistä tyypin 2 diabeteksen korkean riskin henkilöä. Tutkittavista 33 oli miehiä ja 41 naisia He osallistuivat ravitsemusterapeutin ryhmäohjaukseen joko etä- tai lähiryhmässä. Etäryhmiä oli 5. Niissä ohjaus toteutui siten, että ohjaaja oli videoneuvottelulaitteiden avulla yhteydessä ryhmäläisiin, jotka olivat kokoontuneet oman kuntansa terveyskeskuksen kokoustilaan. Lähiryhmiä oli 6. Niissä ohjaus toteutettiin siten, että ohjaaja ja ryhmäläiset olivat samassa tilassa. Kussakin ryhmässä oli 5–9 osallistujaa. Tutkimusaineistona käytettiin videoituja keskusteluaineistoja, joissa ryhmään osallistuneet kuvasivat elintapamuutoksen hyötyjä ja haittoja ohjausprosessin alussa, painonhallintatilannettaan ohjausprosessin alussa, lopussa ja seurantakäynnillä sekä painonhallinnan onnistumisen edellytyksiä ja riskitekijöistä seurantakäynnillä 1,5 vuotta ohjausprosessin päättymisen jälkeen. Lisäksi tutkimusaineistoa kerättiin ennen ensimmäistä ja viimeistä ohjauskertaa sekä ennen seurantakäyntiä tutkittaville lähetetyllä kyselyllä. Paino mitattiin ohjausprosessin alussa, lopussa ja seurantakäynnillä. Videoaineisto analysoitiin sekä induktiivisella että deduktiivisella sisällönanalyysilla. Aineiston analysoinnissa käytettiin myös SPSS 16.0 for Windows -ohjelmaa. Ohjausprosessin alussa tutkittavista 68 % oli harkintavaiheessa, 9 % valmistautumis- ja 14 % toimintavaiheessa ja ohjausprosessin lopussa 24 % oli harkinta-, 33 % valmistautumis- ja 40 % toimintavaiheessa. Tutkittavista 40 edistyi elintapamuutosvaiheessaan, 18 pysyi ennallaan ja 5 taantui. Puolentoista vuoden kuluttua ohjausprosessin päättymisestä noin puolet tutkittavista oli ylläpitovaiheessa jonkun elintavan suhteen (kuidun ja rasvan käyttö, ruokamäärä, ateriarytmi, liikunta, alkoholin käyttö). Repsahduksista raportoi 21 henkilöä. Niitä oli tapahtunut eniten ruokamäärän rajoittamisen suhteen. Elintapamuutoksen hyötynä nähtiin terveyden ja toimintakyvyn paraneminen. Elintapamuutos vaatii vaivannäköä ja voimavaroja. Painonhallinnan onnistumisen edellytyksiä olivat oma toiminta, motivaatio ja voimavarat. Sitoutumattomuus omaan toimintaan, tavoitteiden, itsekurin ja motivaation puute vaikeuttivat painonhallintaa. Tutkimuksen avulla saatua tietoa voidaan käyttää kehitettäessä tyypin 2 diabeteksen riskiryhmiin kuuluvien henkilöiden ohjauksen sisältöä ja menetelmiä. Tuloksia voidaan hyödyntää myös terveydenhuollon opiskelijoiden ja ammattihenkilöiden ohjaustaitojen kehittämisessä.

Type 2 diabetes mellitus (T2DM) is one of the leading causes of death from worldwide non-communicable diseases. The prevalence of diabetes in the Mexico (MX)-United States border states exceeds the national rate in both countries. The economic burden of diabetes, due to decreased productivity, disability, and medical costs, is staggering and increases significantly when T2DM-related complications occur. The purpose of this study was to use a modified behavioral risk factor surveillance system (BRFSS) to describe the T2DM self-management behaviors, diabetes care, and health perception of a convenience sample of adults with T2DM in Monterrey, MX. This cross-sectional study design, with convenience sampling, was conducted with a convenience sample (n = 351) of adults in the metropolitan area of Monterrey, MX who self-reported a diagnosis of T2DM. Potential participants were recruited from local supermarkets. Twenty-six diabetes and health-related items were selected from the BRFSS and administered in face-to-face interviews by trained data collectors. Data analysis was conducted using descriptive statistics. The mean age was 47 years, and the mean length of time with T2DM was 12 years. The majority was taking oral medication and 34% required insulin. Daily self-monitoring of feet was performed by 56% of the participants; however, only 8.8% engaged in blood glucose self-monitoring. The mean number of health-care provider visits was 9.09 per year, and glycated hemoglobin level (HbA1c) was assessed 2.6 times per year. Finally, only 40.5% of the participants recalled having a dilated eye exam. We conclude the modified BRFSS survey administered in a face-to-face interview format is an appropriate tool for assessing engagement in T2DM self-management behaviors, diabetes care, and health perception. Extension of the use of this survey in a more rigorous design with a larger scale survey is encouraged.

Abstract Patients with type 2 diabetes (T2D) are at a greater risk of some cancer types, possible together with worse prognosis. Various types of antidiabetic medication have been reported to have different relationships to cancer prognosis. Metformin seems to reduce mortality in some forms of cancer and it has effects on cell cycle arrest and apoptosis in vitro. T2D is a risk factor of coronary heart disease, which is widely treated with statins. Statins are associated with both reduced incidence and better prognosis in some cancers. Epidemiological studies on the associations between metformin and statin use and breast and ovarian cancer have reported inconclusive results. The aim of the present epidemiological study was to find out whether metformin and statin use are associated with reduced incidence and mortality in ovarian and/or breast cancer. The source population for the study was drawn from the Finnish nationwide diabetes database (FinDM; n = 244,322), supplemented with other Finnish registry data. The data from FinDM was combined with data from the Finnish Cancer Registry. The use of metformin and/or statins was found not to be associated with the incidence of either ovarian (n=303) or breast cancer (n=2,300) in women with type 2 diabetes. The use of insulin seemed to be associated with a higher incidence of breast cancer. Metformin use was not observed to be associated with mortality from ovarian or breast cancer but mortality from other causes seemed to be lower in breast cancer patients among metformin users compared with the users of other types of oral antidiabetic medication. Prediagnostic statin use seemed to be associated with decreased mortality from breast cancer and other causes in breast cancer patients, but in ovarian cancer, an association with reduced mortality was seen only in connection with ovarian cancer itself. On the basis of our study results, it would not be reasonable to initiate metformin or statin treatment solely in order to avoid ovarian or breast cancer development in a woman with T2D. However, the results suggest that tailoring of glycaemic and hypercholesterolaemia treatment might have far-reaching consequences to both cancer development and survival. / Tiivistelmä Tyypin 2 diabetesta sairastavilla potilailla on yleensä suurentunut riski sairastua maksa-, haima- ja suolistosyöpiin, ja tämä heikentää ainakin näiden syöpien ennustetta. Diabeteslääkkeillä on todettu olevan toisistaan poikkeava vaikutus syöpäennusteeseen. Metformiini vaikuttaa alentavan kuolleisuutta, ja solutöissä sillä on todettu olevan vaikutuksia solusyklin pysähtymiseen ja ohjelmoituun solukuolemaan. Tyypin 2 diabetes on riskitekijä sydän- ja verisuonisairauksiin, ja sen vuoksi diabetespotilaiden hoitoon kuuluu usein kolesterolia alentavat statiinit. Statiinien käyttö on yhdistetty joidenkin syöpäsairauksien vähenemiseen ja niiden parempaan ennusteeseen. Epidemiologiset tutkimukset metformiinin ja statiinien käytön välisestä yhteydestä munasarja- ja rintasyöpiin ovat kuitenkin epäyhtenäisiä. Tutkimuksen tarkoituksena oli selvittää, onko metformiinin ja statiinien käytöllä yhteyttä munasarja- ja rintasyöpätapausten vähenemiseen ja niiden paranemisennusteeseen. Lähdeaineistona on käytetty erilaisia suomalaisia rekistereitä yhdistävää kansallista diabetes-tietokantaa (FinDM; n = 244 322), jonka tiedot on yhdistetty Suomen Syöpärekisteriin. Metformiinin ja statiinien käytöllä ei todettu olevan yhteyttä munasarjasyövän (n = 303) tai rintasyövän (n = 2 300) ilmaantuvuuteen tyypin 2 diabetesta sairastavilla naisilla. Insuliinin käytöllä oli sen sijaan yhteys korkeampaan rintasyövän ilmaantuvuuteen. Metformiinin käytöllä ei todettu olevan yhteyttä munasarja- tai rintasyöpäkuolleisuuteen. Rintasyöpää sairastavilla naisilla muista syistä johtuva kuolleisuus oli metformiinin käyttäjillä kuitenkin matalampaa verrattaessa muihin suun kautta otettavien diabeteslääkkeiden käyttäjiin. Ennen syöpädiagnoosia aloitettu statiinien käyttö vaikutti vähentävän kuolleisuutta sekä rintasyöpään että muihin syihin rintasyöpäpotilailla. Munasarjasyövän suhteen yhteys todettiin ainoastaan munasarjasyöpäkuolleisuudessa. Tutkimuksemme mukaan ei ole perusteltua aloittaa metformiinia tai statiineja tyypin 2 diabetesta sairastavalle naiselle pelkästään ehkäisemään munasarja- tai rintasyöpää. Kuitenkin tutkimuksemme osoittaa, että niin diabetes- kuin kolesterolilääkitykselläkin voi olla yhteyttä sekä syövän kehittymiseen että paranemisennusteeseen.

SyfteSyftet med denna studie var att undersöka personliga tränares och fysioterapeuters träningsrekommendationer för äldre individer med osteoporos eller typ 2-diabetes samt att undersöka om rekommendationerna skiljer sig mellan dessa professioner.MetodSemi-strukturerade intervjuer genomfördes med tre personliga tränare och tre fysioterapeuter. Intervjuerna grundades på två patientfall där ena fallet innefattade en 67-årig man med typ 2-diabetes och det andra fallet innefattade en 70-årig kvinna med osteoporos. Utifrån patientfallen fick de ge sina träningsrekommendationer för att förbättra patientens sjukdomstillstånd. Efter att intervjuerna genomförts analyserades data med en innehållsanalys där meningsbärande enheter kodades och kategoriserades i teman.ResultatBåde personliga tränare och fysioterapeuter rekommenderade styrketräning som primär träningsform för typ 2-diabetes och osteoporos. Som ett komplement till styrketräningen lyfte båda professionerna fram konditionsträning i form av promenader eller liknande.SlutsatserBåda professionerna hade adekvata träningsrekommendationer för att förbättra sjukdomstillstånden men de kunde med fördel ha inkluderat powerträning (styrketräning med hög kontraktionshastighet) i sina rekommendationer vilket forskning på området visat ge god effekt på både typ 2-diabetes och osteoporos. / PurposeThe purpose of this study was to investigate personal trainers and physiotherapists training recommendations for older individuals with osteoporosis or type 2 diabetes as well as to investigate if the recommendations differ between these professions.MethodSemi-structured interviews were conducted with three personal trainers and three physiotherapists. The interviews were based on two patient cases where one case involved a 67 year old man with type 2 diabetes and the other case included a 70 year old woman with osteoporosis. From the patient cases, they were given their training recommendations to improve the patient's disease state. After the interviews were conducted, the data were analyzed with a content analysis where meaning-bearing units were coded and categorized into themes.ResultsBoth personal trainers and physiotherapists recommended strength training as primary training for type 2 diabetes and osteoporosis. As a complement to the strength training, both professions highlighted endurance training in the form of walking or similar activities.ConclusionsBoth professions had adequate training recommendations to improve disease conditions but could advantageously implement more power training in their recommendations which has been proven to have positive effect on both type 2 diabetes and osteoporosis.

Mittels immunhistochemischer- und zyto-fotometrischer Verfahren wurden die Änderungen der glykolytischen und der oxidativen Enzymkapazität im Skelettmuskel von Patienten mit T2DM mit der Muskelfasercharakteristik untersucht. Weiterführende Analysen klären den Zusammenhang zwischen der Änderung der Muskelfaserverteilung und der Enzymkapazität. Durch eine perkutane Biopsie des M. vastus lateralis wurden 10 Patienten mit T2DM und 15 Gesunden Probanden Muskelgewebe extrahiert. In der anschließenden Zytophotometrie erfolgte die Bestimmung der glykolytischen und oxidativen Enzymaktivität in Abhängigkeit der Fasercharakteristik nach SO, FOG und FT-Fasern. Die Untersuchung verdeutlichte eine Verminderung der oxidativen Enzymaktivität des M. vastus lateralis im Homogenat bei bestehenden T2DM mit gleichzeitiger Verringerung der SO- Muskelfasern um 16 Prozent und Erhöhung der FT- Muskelfasern um 49 Prozent im Vergleich zur Kontrollpopulation. Bei T2DM ist sowohl die oxidative als auch die glykolytische Enzymaktivität in den FG-Fasern als auch in den FOGMischfasern signifikant erhöht. Zusammenfassend weisen unsere Ergebnisse darauf hin, dass die geringere oxidative Enzymaktivität im Homogenat des Skelettmuskel von Patienten mit T2DM vielmehr durch einen verminderten Anteil von SO-Fasern als durch verminderte oxidative Aktivität in einzelnen Fasern verursacht ist. Die erhöhte glykolytische und oxidative Enzymaktivität in einzelnen Muskelfasern korreliert mit dem Maß langfristiger BZHomöostase und der Insulinempfindlichkeit. Diese Adaptation der Skelettmuskulatur könnte einen kompensatorischen Mechanismus bezüglich des pathologischen Glukosestoffwechsels des T2DM darstellen.:1. Zusammenfassung der Arbeiten 1.1 Hintergrund und Ziel der Arbeit 1.2 Studiendesign und Methoden 1.3 Ergebnisse 1.3.1 Bestimmung der Faserzusammensetzung und der metabolischen Enzymaktivität des M. vastus lateralis bei Typ 2 Diabetes mellitus 1.3.2 Zusammenhang zwischen den Parametern der Hyperglykämie und der Insulinresistenz mit der faserspezifischen Stoffwechselaktivität des M. vastus lateralis bei Typ 2 Diabetes mellitus 1.3.3 Die Stickstoffoxid-Synthase-Aktivität der Skelettmuskelfasern des Typ 2 Diabetes mellitus 1.4 Schlussfolgerungen 1.5 Literaturverzeichnis 2. Publikationen 2.1 Altered Fiber Distribution and Fiber-Specific Glycolytic and Oxidative Enzyme Activity in Skeletal Muscle of Patients With Type 2 Diabetes 2.2 Metabolic profile and nitric oxide synthase expression of skeletal muscle fibers are affected by type 1 and type 2 diabetes 3. Erklärung über die eigenständige Abfassung der Arbeit

Typ 2-diabetes är en utbredd sjukdom som ställer höga krav på kunskap hos patienterna som lever med sjukdomen, komplikationerna är många men påverkbara av patienten själv. Patienter diagnostiserade med typ 2-diabetes kräver undervisning för att erhålla goda egenvårdsfärdigheter, vilket minimerar uppkomsten av komplikationer. Sjuksköterskor utbildar patienterna som en del av omvårdnadsarbetet för att främja hälsa och minska komplikationer. Syftet med litteraturstudien var att belysa hur vuxna patienter diagnostiserade med typ 2-diabetes upplevde patientundervisning. Studien utfördes som en allmän litteraturstudie utifrån en induktiv ansats. Fyra kategorier uppkom i litteraturstudiens resultat: Lärandeaktiviteternas betydelse, lärares karaktär och bemötande, sjukdomsinsikt och självförtroende och informationens relevans. Både patientundervisning i gruppformat och individuellt upplevdes positivt, kritik riktades mot bristen på individanpassad undervisning. Det framkom i litteraturstudien att patienternas upplevelser av den som undervisade påverkade huruvida undervisningen var gynnsam eller ej. Patienternas egenvårdsförmåga upplevdes öka. Till stor del upplevde patienterna information given under undervisningen vara relevant. Patienternas upplevelser bör tas i beaktande vid utformning av patientundervisning, utbildning av sjuksköterskor samt av sjuksköterskor i klinisk verksamhet. Motiveringen är att undervisningen skall vara så gynnsam för patienterna diagnostiserade med typ 2-diabetes som möjligt. / Type 2-diabetes is a widespread disease that places high demands on knowledge in the patients living with the disease, the complications are many but possible to be affected by the patients themselves. Patients diagnosed with type 2- diabetes require education to obtain good self-care ability, which minimizes the onset of complications. Nurses educate patients diagnosed with type 2-diabetes as part of the nursing work to promote health and reduce complications. The purpose of the literature study was to elucidate how adult patients diagnosed with type 2-diabetes experienced patient education. The study was conducted as a general literature study, with an inductive approach. Four categories emerged in the literature study's results: The learnings activities importance, the character and attitude of the teacher, insight in the disease and self-confidence and the relevance of the information. Both patient education in group form and individually were experienced positive, criticism was directed at the lack of individualized education. It was found in the literature study that the patients' experiences of the teacher affected whether the teaching was favorable or not. Patients' self-care ability was experienced to increase. To a large extent, the patients perceived information given during the education to be relevant. Patients' experiences should be taken into account when designing patient education, training of nurses, and of nurses in clinical practice. The motivation is that teaching should be as beneficial to patients diagnosed with type 2-diabetes as possible.

SAMMANFATTNING År 2015 fanns 415 miljoner människor med diabetes i världen varav typ 2 diabetes står för 90-95 procent. Om inte utvecklingen bromsas beräknas antalet öka till 642 miljoner människor fram till år 2040. Livsstilsförändringar är hörnpelare i behandlingen av typ 2 diabetes och innefattar kost, fysisk aktivitet och rökstopp. Typ 2 diabetes kännetecknas av en insulinbrist på grund av insulinresistens och en tilltagande nedsatt insulinfrisättning från betacellerna. Utvecklingen av typ 2 diabetes går långsamt och ofta dröjer det flera år innan sjukdomen upptäcks. Behandling vid typ 2 diabetes kan dels vara farmakologisk och dels icke-farmakologisk där underliggande orsaker behandlas genom livsstilsförändringar. Regelbunden träning ger förbättrad insulinkänslighet vilket leder till lägre insulinbehov. För hälso- och sjukvårdspersonal är det en utmaning att motivera till ändrade kostvanor, viktminskning och fysisk aktivitet. Även de som når en viss viktminskning är ofta tillbaka på sin ursprungsvikt efter några år. All medicinsk behandling påverkar patienters vardag men få behandlingsformer får så stor påverkan på livet som förändrade levnadsvanor. Sjuksköterskans roll som samarbetspartner är viktig varför det är av vikt att förstå de känslor och reaktioner som ofta väcks i samband med både diagnos och behandlingskrav, där livsstilsförändringar utgör viktig del. Syftet var att belysa patienters upplevelser av att göra livsstilsförändringar med fokus på fysisk aktivitet, i samband med typ 2 diabetes. I denna litteraturöversikt inkluderades 15 vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades och därefter utfördes en innehållsanalys för att identifiera meningsbärande enheter och därefter har huvudkategorier och underkategorier framkommit. Resultatet presenterades i en integrerad analys. De huvudkategorier som framkom i resultatet var kunskap, sociala faktorer, psykiska faktorer, fysiska faktorer samt tillgänglighet till träning. Flera underkategorier framkom också. Både upplevelser av att inneha kunskap, avsaknad av kunskap om fysisk aktivitet samt hur de skulle träna framkom. Vad gäller sociala faktorer framkom både upplevelser av socialt stöd respektive avsaknad av socialt stöd. Psykiska faktorer innefattade upplevelser av välbefinnande, påverkan av attityder och självförmåga, upplevelser av eller avsaknad av motivation samt levnadsvanor. De fysiska faktorerna belyste upplevelser av att kroppen var ett hinder samt effekter på blodsockret. Vad gäller tillgänglighet till träning framstod upplevelser vad gäller miljön i närområdet, kostnader samt tidsbrist och arbetsbelastning som centrala. Dessa upplevelser påverkar på olika vis patienters möjligheter att skapa en vana av fysisk aktivitet och lyckas vidmakthålla den. För hälso- och sjukvårdspersonal är förståelse för patienters upplevelser och för vilka psykologiska faktorer som påverkar dessa betydelsefulla för att på bästa sätt kunna möta patienterna där de befinner sig och stötta dem i deras process mot att leva ett hälsosamt liv. Nyckelord: typ 2 diabetes, livsstilsförändringar, fysisk aktivitet, patientupplevelser / ABSTRACT By 2015 there were 415 million people with diabetes in the world, of which type 2 diabetes accounts for 90-95 percent. Unless development is impaired, the number is expected to increase to 642 million people by the year 2040. Lifestyle changes are the cornerstones in the treatment of type 2 diabetes and include diet, physical activity and smoking. Type 2 diabetes is characterized by insulin insufficiency due to insulin resistance and an increased reduction in insulin release from the beta cells. The development of Type 2 diabetes is slow and often it takes several years before the disease is detected. Treatment with type 2 diabetes may be pharmacologically and partly non-pharmacological where underlying causes are treated by lifestyle changes. Regular exercise provides improved insulin sensitivity, resulting in lower insulin requirements. For healthcare professionals, it is a challenge to motivate changes in dietary habits, weight loss and physical activity. Even those who reach a certain weight loss are often returned to their initial weight after a few years. All medical treatment affects the everyday lives of patients, but few treatments have such a big impact on life as changing living habits. Nursing's role as a partner is important why it is important to understand the feelings and reactions that often arise in connection with both diagnosis and treatment requirements, where lifestyle changes are important. The purpose of this literature review was to illuminate patients' experiences of making lifestyle changes focusing on physical activity, associated with type 2 diabetes. This literature review included 15 scientific articles from the databases Cinahl and PubMed. The articles were quality assessed and then a content analysis was conducted to identify meaning-bearing units and after that, main categories and subcategories emerged. The result was presented in an integrated analysis. The main categories presented in the result were knowledge, social factors, mental factors, physical factors and accessibility to training. Several subcategories also appeared. Both experiences of possessing knowledge as well as lack of knowledge about physical activity and how they would work out emerged. Regarding social factors, both experiences of social support and lack of social support emerged. Psychological factors included experiences of well-being, faktors affecting attitudes and self ability, experiences of or lack of motivation as well as living habits. The physical factors highlighted experiences that the body was a barrier and effects on blood sugar. In terms of accessibility to training, experiences with the environment in the immediate area, costs, time shortages and workload were central. These experiences in different ways affect the ability for patients to create a habit of physical activity and manage to maintain this. For health professionals, understanding the patient's experiences and the psychological factors that affect these are important in order to best meet the patients where they are and support them in their process of living a healthy life.

Bakgrund Typ 2 diabetes räknas idag som en folksjukdom och utgör upp till 90 procent av all diabetes i världen. Att inte ha kontroll på sin sjukdom kan för individen innebära stora risker med många olika komplikationer. För att minska riskerna för följdsjukdomar behövs oftast en livsstilsförändring. Det hör till sjuksköterskans profession att motivera patienter till att bli delaktiga och engagerade i sin egenvård. Utmaningen för sjuksköterskan ligger i att hitta vilka omvårdnadsinterventioner som kan motiverar varje enskild individ till att göra en livsstilsförändring Syfte Syftet var att identifiera vilka omvårdnadsinterventioner som kan stärka egenvården och främja till en livsstilsförändring vid typ 2 diabetes. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes där 15 noga utvalda kvantitativa och kvalitativa artiklar låg till grund för resultatet. De inkluderade artiklarna eftersöktes i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. En integrerad dataanalys genomfördes och resultatet av artiklarna sammanställdes till kategorier för att underlätta för läsaren. Resultat De kategorier som identifierats ur resultatet är motiverande samtal, tekniska hjälpmedel, utbildning och rådgivning, kost och träning samt möte och dialog med sjuksköterskan. Resultat har visat att de här omvårdnadsinterventionerna har stor betydelse för patientens motivation till att genomföra en livsstilsförändring. Slutsats Studien visade på svårigheterna personer med typ 2 diabetes har att genomföra livsstilsförändringar. De omvårdnadsinterventioner som presenterats har visat goda resultat till att motivera patienter till ökad följsamhet och egenvård med stöd av sjuksköterskan. / Background Type 2 diabetes is counted as an endemic disease and account for as much as 90 percent of all diabetes in the world. To not have control over your own illness can engage big risks and many different complications. To minimize the risk of sequelae a lifestyle change is often needed. It’s part of the nurse profession to motivate patients to feel dedicated and to be involved in their own self-care. The nurse will face challenges to find out which nursing intervention that motivates every individual person to make a lifestyle change. Aim The aim of this study was to identify which nursing interventions that can strengthen self-care and promote lifestyle changes in type 2 diabetes. Method A non-systematic literature review was conducted and 15 attentively selected quantitative and qualitative articles was forming the basis for the result. The included articles were found in the databases PubMed and CINAHL. The selected articles were quality examined based on Sophiahemmets University's assessment data. An integrated data analysis was made and the results from the articles were summarized and put under specific categorise to make it more visual for the reader. Results The categories that have been identified from the results are motivational interview, technical appliance, education and counseling, diet and exercise and last meetings and conversations with the nurse. Result has shown that these nursing interventions are of great importance for the patient’s motivation to implement a lifestyle change. Conclusions The study showed the difficulties people with type 2 diabetes have in implementing lifestyle changes. The nursing interventions presented have shown good results in motivating patients to compliance and increased self-care with the support of the nurse.

Bakgrund: Typ 2-diabetes mellitus är en kronisk sjukdom som medför betydande hälsoproblem. Typ 2-diabetes mellitus kan ge varierande symptom såsom trötthet, törst och ökad urinproduktion. Risken för typ 2-diabetes mellitus är kopplad till livsstilsfaktorer som dålig kost, övervikt och stress samt kan leda till allvarliga komplikationer som hjärt- och kärlsjukdomar, neuropati, hypoglykemi och retinopati, vilket kräver regelbunden vård och hälsosamma levnadsvanor för att förebyggas. Syfte: Syftet med studien är att belysa patienters erfarenheter av egenvård vid typ 2-diabetes mellitus. Metod: Studien genomfördes som en litteraturbaserad studie med en kvalitativ ansats inspirerad av Friberg. Resultat: Genom analysen av valda artiklar har fyra teman identifierats: Svårigheter att ändra kosten, fysisk aktivitet som främjar egenvård, närståendes påverkan och vårdpersonalens stöd och påverkan. Dessa teman belyser patienters erfarenheter av egenvård. Konklusion: Egenvård hos patienter med T2DM kan vara utmanande, med initiala känslor av skam och rädsla. Det är nödvändigt att vården anpassar sig till patientens livssituation och erbjuder stöd och strategier för livsstilsförändringar. Anhöriga och vårdpersonalens stöd och motivation är viktigt för att främja goda egenvårds vanor. / Background: Type 2 diabetes mellitus is a chronic disease that causes significant health problems. It is characterized by a range of symptoms, including fatigue, thirst, and increased urine production. The risk of type 2 diabetes mellitus is linked to lifestyle factors such as poor diet, obesity and stress and can lead to serious complications such as cardiovascular disease, neuropathy, hypoglycemia, and retinopathy, which require regular care and healthy lifestyle habits to prevent. Aim: The aim of this study is to describe patients' experiences of self-care in type 2 diabetes mellitus. Method: The study was conducted as a literature-based study with a qualitative approach inspired guided by Friberg. Findings: Through the analysis of selected articles, four themes have been identified: Difficulties in changing the diet, physical activity that promotes self-care, the influence of relatives, and the support and influence of healthcare professionals. These themes highlight patients’ experiences of self-care. Conclusion: Self-care in patients with T2DM can be challenging, with initial feelings of shame and fear. It is necessary that care adapts to the patient's life situation and offers support and strategies for lifestyle changes. The support and motivation of relatives and care staff is important for promoting good self-care habits.

Bakgrund   Det spås att 1,3 miljarder människor kommer att lida av diabetes år 2050, där typ 2-diabetes är den främsta orsaken till den snabba ökningen. Ohälsosamma livsstilsvanor kombinerat med ärftlighet och ålder ökar risken för att drabbas av sjukdomen. Behandling av typ 2-diabetes innefattar medicinering samt livsstilsförändringar för att uppnå god egenvård och stabila blodglukosvärden. Vårdpersonal spelar en viktig roll i att involvera och motivera personer med typ 2-diabetes till egenvård. Det finns ett behov av att belysa patientutbildningar som stödjer egenvård och sprida framgångsrika exempel för att främja god hantering av sjukdomen. Syfte  Att belysa patientutbildningar för stöd till egenvård hos vuxna med typ 2-diabetes. Metod  En icke-systematisk litteraturöversikt som baserades på 13 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ och kvantitativ ansats har genomförts. Systematisk datainsamling genomfördes för att inhämta artiklar från databaserna PubMed och CINAHL, med hjälp av identifierade sökord. Artiklarna har genomgått kvalitetsgranskning utifrån Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag för vetenskaplig klassificering och kvalitet. Resultatet sammanställdes och analyserades med en integrerad dataanalys. Resultat Två huvudteman framkom ur sammanställningen av studiens resultat - Utbildningar för ökad kunskap och motivation samt Stärkt egenvårdsförmåga. Kunskap och utbildning har visat sig spela en betydande roll för att möjliggöra för patienter med typ 2-diabetes att genomföra nödvändiga livsstilsanpassningar och utöva god egenvård. En känsla av kontinuerligt stöd har visat sig vara en viktig motivationsfaktor. Resultatet visade att patienter som känner stöd är mer benägna att ta ansvar för sin egenvård och därmed minska risken för komplikationer och uppleva god livskvalitet trots sjukdom.  Slutsats Oavsett utbildningsmetod är deltagarnas engagemang och motivation till förändring avgörande faktorer. Grupputbildningar och individuella interventioner ger positiva resultat av ökad sjukdomskunskap och motivationen för egenvård. Personcentrerad vård är av största vikt för att säkerställa framgången för patientutbildningar för personer med typ 2-diabetes. / Background It is projected that 1.3 billion people will suffer from diabetes by 2050, type 2 diabetes being the primary cause of its rapid increase. Poor lifestyle habits combined with heredity and age increase the risk of type 2 diabetes. Treatment involves medication and lifestyle changes. Healthcare professionals play a crucial role in involving and motivating patients towards self-care. There is a need to highlight education programs that support self-care and spread examples to promote better management of the disease. Aim To highlight patient education that encourages self-care to adults with type 2 diabetes. Method A non-systematic literature review was conducted, analyzing 13 scientific original articles using both qualitative and quantitative approaches. Systematic data collection was carried out to retrieve articles from the databases PubMed and CINAHL, using identified search terms. Articles underwent a quality assessment based on the evaluation criteria for scientific classification and quality from Sophiahemmet University. The results were compiled and analyzed using an integrated data analysis.  Results Two main themes emerged in the compilation of the results - Education for increased knowledge and motivation, and Enhanced self-care ability. Knowledge and education play significant roles in enabling patients with type 2 diabetes to make necessary lifestyle adjustments and practice good self-care. A sense of support has proven to be a motivating factor. Patients who feel supported are more likely to take responsibility for their self-care, reducing the risk of complications and can experience a good quality of life despite their disease. Conclusions Regardless of education method, a participant's commitment and motivation to change are crucial factors. Both group training and individual interventions yield positive results in disease knowledge and motivation for self-care. Person-centered care is essential in ensuring the success of self-care programs for individuals with type 2 diabetes.