L’optimisation des traitements en radiothérapie vise à améliorer la précision de l’irradiation des cellules cancéreuses pour épargner le plus possible les organes environnants. Or la dose périphérique déposée dans les tissus les plus éloignés de la tumeur n’est actuellement pas calculée par les logiciels de planification de traitement, alors qu’elle peut être responsable de l’induction de cancers secondaires radio-induits. Parmi les différentes composantes, les neutrons produits par processus photo-nucléaires sont les particules secondaires pour lesquelles il y a un manque important de données dosimétriques. Une étude expérimentale et par simulation Monte Carlo de la production des neutrons secondaires en radiothérapie nous a conduit à développer un algorithme qui utilise la précision du calcul Monte Carlo pour l’estimation de la distribution 3D de la dose neutron délivrée au patient. Un tel outil permettra la création de bases de données dosimétriques pouvant être utilisées pour l’amélioration des modèles mathématiques « dose-risque » spécifiques à l’irradiation des organes périphériques à de faibles doses en radiothérapie. / Treatment optimization in radiotherapy aims at increasing the accuracy of cancer cell irradiation while saving the surrounding healthy organs. However, the peripheral dose deposited in healthy tissues far away from the tumour are currently not calculated by the treatment planning systems even if it can be responsible for radiation induced secondary cancers. Among the different components, neutrons produced through photo-nuclear processes are suffering from an important lack of dosimetric data. An experimental and Monte Carlo simulation study of the secondary neutron production in radiotherapy led us to develop an algorithm using the Monte Carlo calculation precision to estimate the 3D neutron dose delivered to the patient. Such a tool will allow the generation of dosimetric data bases ready to be used for the improvement of “dose-risk” mathematical models specific to the low dose irradiation to peripheral organs occurring in radiotherapy.

Bakgrund och problem: IASB beslutade 2008 att ersätta IAS 39 med IFRS 9 då IAS 39 ses som alltför omfattande och komplex. Processen har delats upp i tre faser. Fas 1 behandlar klassificering och värdering, fas 2 behandlar nedskrivningar och fas 3 behandlar säkringsredovisning. Denna uppsats behandlar endast fas 2. Både redovisare, revisorer och användare av finansiella rapporter anser standarden för finansiella instrument vara komplex. En orsak till komplexiteten är att finansiella instrument i sig är komplexa och begreppet finansiella instrument innefattar en vid variation av instrument. Det konstaterades även under den globala finansiella krisen att IAS 39 innehöll betydande brister.Syfte: Syftet med denna uppsats är att studera delar av arbetet IASB har gjort för att ersätta IAS 39 med IFRS 9, vilket ger oss möjlighet att studera fas 2 i detta examensarbete. Syftet är att se vad intressenter förväntar sig i redovisning av finansiella instrument och vad det finns för attityder angående förslaget till IFRS 9 fas 2.Avgränsningar: Eftersom det krävs att EU antar standarden för att den ska börja gälla i Sverige har vi även avgränsat oss till att titta på remissvar från enbart EU-länder.Metod: Studien har utförts med en kvalitativ metod där den empiriska undersökningen bestått av 22 remissvar som finns att tillgå på IASB:s hemsida.Resultat och slutsatser: Den genomförda undersökningen visar att det finns ett flertal olika åsikter angående IASB:s arbete med Exposure Draft. Många organisationer är överens om att man vill ha en mer principbaserad standard men vill samtidigt ha mer exempel att tillgå vilket återigen drar mot en mer regelbaserad standard. Slutsatsen är att Exposure Draft fortfarande ses som komplex dock inte i samma bemärkelse som IAS 39. Hur IASB löser denna problematik blir intressant att följa. / Program: Civilekonomprogrammet

Den i dagsläget mycket komplicerade IAS 39 som bland annat berör säkringsredovisninghade en del till den stora finanskrisen enligt vissa. Oavsett bakgrund så har utveckling av enny redovisningsstandard för att ersätta och förenkla säkringsredovisning påskyndats. Ettförsta utkast av förslag till förändring för redovisning av säkringar presenterades i december2010. IASB som leder arbetet har redan kritiserats, så hur tar användarna – företagen emotförändringsförslagen? Genom att ta del av företagens skriftliga åsikter är studiens syfte attundersöka attityderna till förslagen i exposure draft IFRS 9 Fas III Säkringsredovisning.Detta är en kvalitativ studie där datainsamlingen består av comment letters i vilka företag harskrivit sina kommentarer och uttryckt sina attityder i olika frågor om förändringsförslagenställda i exposure draft specifikt skrivna angående IFRS 9 Fas III Säkringsredovisning. Istudiens slutsatser har vi kommit fram till att respondenterna är mycket positiva till utkastetav förändringarna rörande säkringsredovisning. De välkomnar en förändring och speciellt närmånga av bristerna i föregående IAS 39 är åtgärdade. I det stora hela gör respondenterna detklart att dessa förändringar kommer att underlätta företags applicering avsäkringsredovisning.

A presente tese compõe-se de três capítulos. Capitulo I. Uma revisão geral é apresentada sobre os padrões de consumo de alimentos e a problemática da segurança alimentar diante do acelerado crescimento populacional, além dos desafios impostos pelas mudanças climáticas previstas para o futuro próximo. Busca-se neste capítulo uma compreensão abrangente sobre possíveis alterações na qualidade nutricional da planta oriunda de alterações climáticas que se esperam até o final do século em curso. Capitulo II. O capítulo refere-se à caracterização e determinação dos teores de substâncias fenólicas solúveis de órgãos de plantas de sorgo (Sorghum bicolor (L.) Moench) var. \'BRS 330\', cultivadas sob déficit hídrico e distintas concentrações atmosféricas de CO2. As plantas foram cultivadas em Câmaras de Topo Aberto (OTC) por 120 dias após o plantio (DAP), sob condições de CO2 ambiente (400 ppm) e elevado (800 ppm) (tratamentos A e E, respectivamente). Após 60 dias, a irrigação foi reduzida a 23% em relação às plantas controle. As coletas foram estabelecidas em duas fases de desenvolvimento do grão: estádio imaturo (90 DAP) e maduro (120 DAP). Foram feitas determinações de flavonoides e fenilpropanoides de folhas, pedúnculo, colmo, raízes escoras, raízes e grãos por CLAE, utilizando orientina, vitexina, pinocembrina e ácido clorogênico como padrões externos para dosagem de flavonoides e fenilpropanoides, respectivamente. O teor de taninos totais dos mencionados órgãos foi determinado por precipitação com albumina de soro bovino e espectrofotometria. Técnicas de CLAE-DAD-MS-MS foram utilizadas para a caracterização das substâncias fenólicas de todos os órgãos da planta. Análises Multivariadas de Agrupamento e Componentes Principais (PCA) foram utilizadas para avaliar afinidades entre 132 substâncias detectadas e 72 substâncias caracterizadas, respectivamente. As variações de abundância relativa de fenilpropanoides (24 substâncias) e flavonoides (48 substâncias), devidas aos distintos estádios de maturação e formas de tratamento, são apresentadas por meio de heat maps para cada órgão. A maior diversidade de substâncias fenólicas foi observada em folhas, e a menor, nos grãos. Derivados de ácido ferúlico, ácidos clorogênicos, flavonas e flavanonas foram caracterizados na planta toda. Flavanonas foram detectadas apenas em raízes escoras, raízes e grãos. As O-glicoflavonas foram detectadas com frequência muito maior do que C-glicosídeos. Aos 90 DAP, alterações significativas devidas a E foram observadas no conteúdo de fenilpropanoides das folhas e raízes escoras e no conteúdo dos flavonoides das folhas e grãos. Aos 120 DAP, foi detectado incrementos no conteúdo de flavonoides das raízes escoras. O teor de taninos nos grãos da var. \'BRS 330\' é relativamente elevado, e foi reduzido significativamente com o tratamento E aos 120 DAP. Capitulo III. Esse capítulo tem por objetivo a comparação da composição de substâncias fenólicas da parede celular e ligninas das mesmas plantas e órgãos enfocados no Capítulo II. Material de folhas, pedúnculo, colmo, raízes escoras, raízes e grãos nos estádios imaturo (90 DAP) e maduro (120 DAP) foram submetidos à hidrólise alcalina para remoção dos ácidos p-cumárico e ferúlico, principais ácidos fenólicos ligados à parede celular de gramíneas. O teor de ligninas e a distribuição de seus monômeros constituintes p-hidroxifenila (H), guaiacila (G) e siringila (S) foram determinados por meio de tratamento da parede celular total dos órgãos com brometo de acetila e nitrobenzeno, respectivamente. A análise dos monômeros de lignina foi por CLAE-DAD. Aos 90 DAP, alterações significativas induzidas por E foram observadas relativamente ao teor de ácido p-cumárico de folhas, pedúnculo e grãos. Paralelamente, o teor de ácido ferúlico foi alterado nas folhas e raízes escoras. Aos 120 DAP, reduções significativas nos teores de ácidos p-cumárico e ferúlico foram observadas nas folhas. O conteúdo de lignina foi alto nas raízes escoras em ambos os estádios de maturação e reduzido significativamente por E nos grãos. O conteúdo dos monômeros H, G e S do colmo foi também reduzido significativamente por E / The present Dissertation comprises three chapters. Chapter I. Taking into account the fast population growth, a broad revision is made in this chapter about patterns of food consumption and problems related to food safety. In addition, comments are made about challenges imposed by climate changes expected to occur in the near future. It is aimed to reach a broad understanding about possible changes on food quality due to the world changes foreseen to happen by the end of the current century. Chapter II. This chapter refers to the characterization and measurement of the contents of phenolic substances of organs of sorghum plants (Sorghum bicolor (L.) Moench) var. \'BRS 330\', cultivated under the influence of hydric deficit and distinct atmospheric CO2 concentration. The plants were cultivated inside Open Top Chambers (OTC) over 120 days after planting (DAP) under the effects of environmental (400 ppm) and elevated CO2 (800 ppm) (treatments A and E, respectively). After 60 days, irrigation was dropped to 23% relative the control. Material collection was scheduled to occur on two developmental phases: immature stage (90 DAP) and mature stage (120 DAP). Measurements were made of the contents of flavonoids and phenylpropanoids from leaves, peduncle, culm, prop roots, roots and grains by HPLC, using orientin, vitexin, pinocembrin and chlorogenic acid, respectively, as calibration external standards. The contents of tannins of the mentioned sorghum organs were determined by precipitation with bovine serum albumin and spectrophotometry. Techniques of CLAE-DAD-MS-MS were used for characterization of phenolic substances of all plant organs. Multivariate Cluster and Principal Components Analysis (PCA) were used to evaluate affinities among 132 detected and 72 characterized substances, respectively. Variations of relative abundance of phenylpropanoids (24 substances) and flavonoids (48 substances), due to distinct maturation stage and CO2 concentration, are presented by means of heat maps for each organ. The highest diversity of phenolic substances was observed in leaves and the lowest in grains. Derivatives of ferulic acid, chlorogenic acids, flavones and flavanones were characterized in extracts of all organs. Flavanones were detected only in prop roots, roots and grains. O-Glycoflavones largely predominated over C-glycosides. At 90 DAP a significant increase of phenylpropanoids due to E was observed in leaves and prop roots and of flavonoids in leaves and grains. At 120 DAP an increase was observed in the flavonoid content of prop roots. The content of tannins in grains of var. \'BRS 330\' is relatively high and was significantly reduced by treatment E at 120 DAP. Chapter III. This chapter aimed to compare the composition of phenolic substances of the cell wall and lignins of the same plants and organs dealt with in Chapter II. Material of leaves, peduncle, culm, prop roots, roots and grains at the immature (90 DAP) and mature (120 DAP) stages were treated by alkaline hydrolysis for removal of p-coumaric and ferulic acids, the main phenolic acids attached to grasses cell walls. The contents and lignins and the distribution of their monomer constituents p-hydroxyphenyl (H), guaiacyl (G) and siringyl (S) were determined by treatment of whole cell walls of all organs with acetyl bromide and nitrobenzene, respectively. The analysis of lignin monomers was by CLAE-DAD. At 90 DAP, significant changes induced by E were detected in connection with the content of p-coumaric acid of leaves, peduncle and grains. At the same time, the content of ferulic acid was changed in leaves and prop roots. At 120 DAP, significant decreases of the contents of p-coumaric and ferulic acids were detected in leaves. The content of lignin was high in prop roots at both maturation stages and was significantly lowered by E in grains. The contents of the monomers H, G and S of the culm was also significantly lowered by E

Submitted by PAULA REGINA VENTURA AMORIM GONÇALEZ null (paulaventuramorim@gmail.com) on 2017-03-30T15:23:10Z No. of bitstreams: 1 Gonçalez_tese.pdf: 1534958 bytes, checksum: 60a0a3040867106b3071326928618a5e (MD5) / Approved for entry into archive by Luiz Galeffi (luizgaleffi@gmail.com) on 2017-03-30T16:53:40Z (GMT) No. of bitstreams: 1 goncalez_prva_dr_mar.pdf: 1534958 bytes, checksum: 60a0a3040867106b3071326928618a5e (MD5) / Made available in DSpace on 2017-03-30T16:53:40Z (GMT). No. of bitstreams: 1 goncalez_prva_dr_mar.pdf: 1534958 bytes, checksum: 60a0a3040867106b3071326928618a5e (MD5) Previous issue date: 2017-03-06 / Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior (CAPES) / As Instituições Arquivísticas são desafiadas a constante atualização no uso das Tecnologias de Informação e Comunicação (TIC) para organizar, preservar e disponibilizar de maneira confiável seu acervo documental que é gerado em grandes quantidades e em diferentes suportes. Na atualidade, os acervos arquivísticos são híbridos, isto é, são compostos por documentos nascidos digitais, digitais e analógicos. Isso exige das instituições a otimização de seus serviços, ainda mais no que se refere ao atendimento ao usuário que almeja ter satisfeitas suas necessidades informacionais de maneira fácil, rápida e segura. Nesse cenário, o objetivo deste trabalho é analisar o conjunto de atributos essenciais para a implantação de Repositórios Arquivísticos Digitais Confiáveis (RDC-Arq) e a vinculação do arquivista como membro integrante de uma equipe de trabalho na orientação dos requisitos com ênfase ao acesso à informação. Optou-se como procedimento metodológico pelo estudo teórico fundamentado nos princípios da Arquivologia. A etapa exploratória é realizada a partir da análise da Resolução 39 do CONARQ (Diretrizes para a implementação de Repositórios Arquivísticos Digitais Confiáveis RDC-Arq) e da ISO 16363:2012 (Space data and information transfer systems -- Audit and certification of trustworthy digital repositories) que fazem recomendações técnicas para serem utilizadas como base para que repositórios digitais sejam certificados confiáveis ou que possibilitem a medição da confiabilidade do repositório. Os resultados apresentam as ações do arquivista para o acesso a documentos e informações arquivísticas e o cotejamento entre a Norma ISO 16363:2012 e a Recomendação 39 do CONARQ. Assim, o estudo resultou em um conjunto de recomendações para a certificação de Repositórios Arquivísticos Digitais com um recorte focado na identificação de requisitos com ênfase no acesso à informação. Por fim, é apresentado um conjunto de informações para que o arquivista possa fazer a medição da certificação de confiabilidade de um repositório digital ou para solicitar sua certificação de confiabilidade. / Archival institutions are constantly challenged to update the use of Information and Communication Technologies (ICT) to reliably organize, preserve and provide their document collections that are generated in large quantity and in different media. Currently, the archival collections are hybrids, ie they are composed of documents that were originally digital, converted to digital, and analog. This requires that the institutions optimize their services, especially as regards to service to the user who aims to have his / her information needs satisfied easily, quickly and safely. In this scenario, the objective of this study is to analyze the set of essential attributes for the deployment of Trusted Digital Archival Repositories (TDARs) and the linking of the archivist as a member of a work team in guiding the requirements with emphasis on access to information. The methodological procedure was chosen by theoretical study grounded on the principles of Archivology. The exploratory stage is carried out from the analysis of Resolution 39 of CONARQ (Guidelines for the implementation of Trusted Digital Archival Repositories TDARs) and ISO 16363: 2012 (Space data and information transfer systems - Audit and certification of trustworthy digital repositories) that make technical recommendations used as a basis for digital repositories being certified as reliable or allow the measurement of repository reliability. The results present the archivist's actions for access to archival documents and information and the comparison between ISO 16363: 2012 and Recommendation 39 of CONARQ. Thus, the study resulted in a set of recommendations for certification of Digital Archival Repositories with a focus on identifying requirements with an emphasis on access to information. Finally, a set of information is presented so that the archivist can measure reliability of the certification of a digital repository or ask for its reliability certification.

<p><strong>Bakgrund och problem: </strong>Som ett steg i konvergeringsprocessen med FASB startade IASB år2006 ett projekt med syfte att skapa en enhetlig standard för värdering till verkligt värde i helaIFRS. I den inledande fasen av projektet utformades ett discussion paper, där denamerikanska motsvarigheten för värdering till verkligt värde, SFAS 157, användes somutgångspunkt. En av de standarder som i hög grad innefattar värdering till verkligt värde ochsåledes berörs i stor utsträckning av projektet är IAS 39, redovisning och värdering avfinansiella instrument. Värdering av finansiella instrument är ett komplext och vidaomdebatterat område vilket har uppmärksammats speciellt under finanskrisen då mycketkritik har riktats mot SFAS 157. Definitionerna av verkligt värde skiljer sig i dagsläget mellanSFAS 157 och IAS 39 och organisationer runt om i världen har ställt sig kritiska till en direkttillämpning av den amerikanska definitionen eftersom den anses vara för marknadsbaserad.</p><p><strong>Syfte: </strong>Syftet med studien är att beskriva hur den praktiska redovisningen enligt IAS 39 kantänkas påverkas om IASB inför värderingsmetoderna i SFAS 157, samt beskriva vilkauppfattningar sakkunniga har kring dagens sätt att värdera till verkligt värde samt hur dessastämmer överens med definitionen och värderingsmetoderna i IAS 39 och SFAS 157.</p><p><strong>Metod: </strong>En kvalitativ undersökningsmetod har använts där fem intervjuer har utförts för attsamla in studiens empiriska material. Tre av dessa intervjuer genomfördes med verksammapersoner inom banksektorn. Resterande intervjuer genomfördes med sakkunniga personerinom studiens ämnesområde, varav en revisor och en redovisningsexpert.</p><p><strong>Resultat och slutsats:</strong> Resultatet visar att de flesta av värderingsmetoderna i IAS 39 som harundersökts i studien är mer lämpliga än de i SFAS 157. Vidare visar studien att definitionenav verkligt värde i IAS 39 är att föredra framför definitionen i SFAS 157. IAS 39 erbjuder idagsläget en viss flexibilitet som i viss mån ger utrymme för företagsspecifika värderingar.Denna flexibilitet är uppskattad av samtliga respondenter men skulle kunna utvidgas något föratt bättre återspegla bankernas affärsmodell. Definitionen i SFAS 157 skulle dock leda tillmindre företagsspecifika inslag och därmed begränsa möjligheten att redovisa relevantinformation om bankernas ekonomiska ställning.</p> / <p><strong>Background and problem:</strong> As a step in the process of harmonisation with FASB, IASBstarted a project in 2006 aiming at establishing a common standard for fair valuemeasurement within all IFRS. In the first phase of the project a discussion paper was issued,where the American counterpart for fair value measurement, SFAS 157, was used as a base.One of the standards which to a great extent includes fair value measurement, and therefore isdeeply affected by the project, is IAS 39, recognition and measurement of financialinstruments. Fair value measurement of financial instruments is a complex and widelydebated area which has been actualised specifically during the financial crisis, when a lot ofcriticism has been directed towards SFAS 157. Today the definition of fair value differsbetween SFAS 157 and IAS 39, and organisations around the world have been critical to adirect use of the American definition, since it is regarded as too market oriented.</p><p><strong>Aim: </strong>The purpose of the study is to describe how the practical accounting according to IAS39 could be affected if IASB introduce the measurement methods of SFAS 157, and todescribe the opinions of experts regarding the present way of measuring fair value and howthese are in accordance with the definition and measurement methods of IAS 39 and SFAS157.</p><p><strong>Method:</strong> A qualitative research method has been used, where five interviews were conductedto collect the empirical material for the study. Three of these interviews were made withpersons active in the banking sector. The rest of the interviews were made with experts withinthe subject area of the study, one auditor and one expert in accounting.</p><p><strong>Result and conclusion:</strong> The result shows that most of the measurement methods of IAS 39,which has been examined in the study, are more adequate than those in SFAS 157. The studyfurther shows that the definition of fair value in IAS 39 is preferable to the definition in SFAS157. IAS 39 allows at present a certain degree of company specific measurements. Thisflexibility is appreciated by all of the respondents, but could be further expanded in order tobetter reflect the business model of the banks. The definition in SFAS 157 would, on the otherhand, lead to less company specific measurements and thus limit the possibilities to showrelevant information regarding the economic situation of the banks.</p>

<p>Title: The implementation of valuation of tangible and financial assets to fair value – and its effects on the creditor protection</p><p>Course: Bachelor theses in business accounting, 10 Swedish credits</p><p>Author: Sam Espeland</p><p>Advisor: Ogi Chun</p><p>Key words: IAS 16, 39, 40, fair value, creditor protection, equity</p><p>Purpose: The purpose with the essay is to examine how the implementation of the IAS standards that regard valuation to fair value, effects the equity and how the effects on equity affects the creditor protection.</p><p>Methodology: The essay is using both a quantitative and a qualitative approach in which the quantitative part constitutes of data collection from annual reports and the qualitative part constitutes of interviews.</p><p>Theoretical perspective: The theory gives a thorough understanding in how the IAS standards are designed, furthermore the procedure at liquidation and lack of capital is being treated, moreover some relevant terms and concepts are being treated.</p><p>Empirical foundation: This chapter is divided into two parts, in one part the results from the quantitative approach is being presented in diagram form, and in the other part the interviews are being presented.</p><p>Conclusions: The implementation will give a higher equity for most real estate companies, but likely also for example the mining industry. The creditor protection will likely be worsened among the industries that experience an increase in equity since their activities may proceed for a longer time before they have to be liquidated.</p> / <p>Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur införandet av IAS standarder som rör värdering till verkligt värde, påverkar eget kapital och hur detta i sin tur påverkar borgenärsskyddet.</p><p>Metod: Uppsatsen använder sig av både ett kvantitativt och ett kvalitativt upplägg där den kvantitativa delen utgörs av datainsamling från årsredovisningar och den kvalitativa delen utgörs av intervjuer.</p><p>Teoretiskt perspektiv: Teorin ger en ingående kunskap i hur IAS standarderna är utformade, dessutom behandlas förfarandet vid likvidation och kapitalbrist, vidare behandlas en del relevanta termer och begrepp.</p><p>Empiri: Empirin är uppdelad i två delar, i den ena delen redovisas resultatet av den kvantitativa ansatsen i diagramform, och i den andra delen redovisas utförda intervjuer.</p><p>Slutsatser: Implementeringen av relevanta IAS standarder ger ett ökat eget kapital för fastighetsbranschen men sannolikt även för t ex. gruvbolag. Borgenärsskyddet kommer sannolikt försämras bland de branscher där eget kapital ökar, eftersom deras verksamhet kan fortgå under en längre tid innan de måste träda i likvidation.</p>

Title: The implementation of valuation of tangible and financial assets to fair value – and its effects on the creditor protection Course: Bachelor theses in business accounting, 10 Swedish credits Author: Sam Espeland Advisor: Ogi Chun Key words: IAS 16, 39, 40, fair value, creditor protection, equity Purpose: The purpose with the essay is to examine how the implementation of the IAS standards that regard valuation to fair value, effects the equity and how the effects on equity affects the creditor protection. Methodology: The essay is using both a quantitative and a qualitative approach in which the quantitative part constitutes of data collection from annual reports and the qualitative part constitutes of interviews. Theoretical perspective: The theory gives a thorough understanding in how the IAS standards are designed, furthermore the procedure at liquidation and lack of capital is being treated, moreover some relevant terms and concepts are being treated. Empirical foundation: This chapter is divided into two parts, in one part the results from the quantitative approach is being presented in diagram form, and in the other part the interviews are being presented. Conclusions: The implementation will give a higher equity for most real estate companies, but likely also for example the mining industry. The creditor protection will likely be worsened among the industries that experience an increase in equity since their activities may proceed for a longer time before they have to be liquidated. / Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka hur införandet av IAS standarder som rör värdering till verkligt värde, påverkar eget kapital och hur detta i sin tur påverkar borgenärsskyddet. Metod: Uppsatsen använder sig av både ett kvantitativt och ett kvalitativt upplägg där den kvantitativa delen utgörs av datainsamling från årsredovisningar och den kvalitativa delen utgörs av intervjuer. Teoretiskt perspektiv: Teorin ger en ingående kunskap i hur IAS standarderna är utformade, dessutom behandlas förfarandet vid likvidation och kapitalbrist, vidare behandlas en del relevanta termer och begrepp. Empiri: Empirin är uppdelad i två delar, i den ena delen redovisas resultatet av den kvantitativa ansatsen i diagramform, och i den andra delen redovisas utförda intervjuer. Slutsatser: Implementeringen av relevanta IAS standarder ger ett ökat eget kapital för fastighetsbranschen men sannolikt även för t ex. gruvbolag. Borgenärsskyddet kommer sannolikt försämras bland de branscher där eget kapital ökar, eftersom deras verksamhet kan fortgå under en längre tid innan de måste träda i likvidation.

Bakgrund och problem: Som ett steg i konvergeringsprocessen med FASB startade IASB år2006 ett projekt med syfte att skapa en enhetlig standard för värdering till verkligt värde i helaIFRS. I den inledande fasen av projektet utformades ett discussion paper, där denamerikanska motsvarigheten för värdering till verkligt värde, SFAS 157, användes somutgångspunkt. En av de standarder som i hög grad innefattar värdering till verkligt värde ochsåledes berörs i stor utsträckning av projektet är IAS 39, redovisning och värdering avfinansiella instrument. Värdering av finansiella instrument är ett komplext och vidaomdebatterat område vilket har uppmärksammats speciellt under finanskrisen då mycketkritik har riktats mot SFAS 157. Definitionerna av verkligt värde skiljer sig i dagsläget mellanSFAS 157 och IAS 39 och organisationer runt om i världen har ställt sig kritiska till en direkttillämpning av den amerikanska definitionen eftersom den anses vara för marknadsbaserad. Syfte: Syftet med studien är att beskriva hur den praktiska redovisningen enligt IAS 39 kantänkas påverkas om IASB inför värderingsmetoderna i SFAS 157, samt beskriva vilkauppfattningar sakkunniga har kring dagens sätt att värdera till verkligt värde samt hur dessastämmer överens med definitionen och värderingsmetoderna i IAS 39 och SFAS 157. Metod: En kvalitativ undersökningsmetod har använts där fem intervjuer har utförts för attsamla in studiens empiriska material. Tre av dessa intervjuer genomfördes med verksammapersoner inom banksektorn. Resterande intervjuer genomfördes med sakkunniga personerinom studiens ämnesområde, varav en revisor och en redovisningsexpert. Resultat och slutsats: Resultatet visar att de flesta av värderingsmetoderna i IAS 39 som harundersökts i studien är mer lämpliga än de i SFAS 157. Vidare visar studien att definitionenav verkligt värde i IAS 39 är att föredra framför definitionen i SFAS 157. IAS 39 erbjuder idagsläget en viss flexibilitet som i viss mån ger utrymme för företagsspecifika värderingar.Denna flexibilitet är uppskattad av samtliga respondenter men skulle kunna utvidgas något föratt bättre återspegla bankernas affärsmodell. Definitionen i SFAS 157 skulle dock leda tillmindre företagsspecifika inslag och därmed begränsa möjligheten att redovisa relevantinformation om bankernas ekonomiska ställning. / Background and problem: As a step in the process of harmonisation with FASB, IASBstarted a project in 2006 aiming at establishing a common standard for fair valuemeasurement within all IFRS. In the first phase of the project a discussion paper was issued,where the American counterpart for fair value measurement, SFAS 157, was used as a base.One of the standards which to a great extent includes fair value measurement, and therefore isdeeply affected by the project, is IAS 39, recognition and measurement of financialinstruments. Fair value measurement of financial instruments is a complex and widelydebated area which has been actualised specifically during the financial crisis, when a lot ofcriticism has been directed towards SFAS 157. Today the definition of fair value differsbetween SFAS 157 and IAS 39, and organisations around the world have been critical to adirect use of the American definition, since it is regarded as too market oriented. Aim: The purpose of the study is to describe how the practical accounting according to IAS39 could be affected if IASB introduce the measurement methods of SFAS 157, and todescribe the opinions of experts regarding the present way of measuring fair value and howthese are in accordance with the definition and measurement methods of IAS 39 and SFAS157. Method: A qualitative research method has been used, where five interviews were conductedto collect the empirical material for the study. Three of these interviews were made withpersons active in the banking sector. The rest of the interviews were made with experts withinthe subject area of the study, one auditor and one expert in accounting. Result and conclusion: The result shows that most of the measurement methods of IAS 39,which has been examined in the study, are more adequate than those in SFAS 157. The studyfurther shows that the definition of fair value in IAS 39 is preferable to the definition in SFAS157. IAS 39 allows at present a certain degree of company specific measurements. Thisflexibility is appreciated by all of the respondents, but could be further expanded in order tobetter reflect the business model of the banks. The definition in SFAS 157 would, on the otherhand, lead to less company specific measurements and thus limit the possibilities to showrelevant information regarding the economic situation of the banks.

Festkörperspurdetektoren (FKSD) auf der Basis von Polymermaterialien sind ein geeignetes Mittel zum Nachweis von Ionenstrahlung [1]. Ebenso können damit Neutronen über ihre sekundären Ionen gemessen werden. Als passive und integrierende Detektoren eignen sie sich insbesondere gut für die Dosimetrie, wobei die geringe bzw. fehlende Empfindlichkeit für Elektronen und Photonenstrahlung ein weiteres Argument für die Anwendungen in gemischten Strahlungsfeldern darstellt. Als passive Detektoren arbeiten FKSD ohne zusätzliche Messelektronik und Stromversorgung. Das macht sie insbesondere für die Personen- und Ortsdosimetrie interessant. Allerdings sind die latenten, submikroskopischen Ionenspuren nach der Exposition nicht unmittelbar sichtbar. Erst durch einen mehr oder weniger aufwendigen Ätzprozess werden diese lichtmikroskopisch oder für das Auge direkt sichtbar. Da bei FKSD von der Herstellung bis zur Ätzung alle Ereignisse registriert werden, handelt es sich somit auch um integrierende Detektoren.Für die Dosimetrie ist insbesondere der Nachweis von leichten Ionen bis zu spezifischen Energien von 10 MeV / Nukleon wichtig. Protonenstrahlung wird für die Radiotherapie von Geschwulstkrankheiten angewendet; die meisten leichten Ionen der Elemente Wasserstoff bis Sauerstoff sind Bestandteile der Sekundärstrahlung von Neutronen,[Alpha]-Teilchen treten häufig als Zerfallsprodukt verschiedener schwerer Radioisotope auf. Während eine große Zahl von Polymeren eine Empfindlichkeit für schwere Ionen zeigen, ist die Auswahl für leichte Ionen schon sehr eingeschränkt.[Alpha]-Teilchen können noch mit verschiedenen Polykarbonaten, Zelluloseacetat und -nitrat nachgewiesen werden. Die Registrierung von Protonen ist derzeit nur mit dem besonderen Polykarbonat CR - 39 und mit Zellulose (di/tri) nitrat möglich. Natürlich eignen sich diese Materialien auch hervorragend zur Messung von [Alpha] -Teilchen. Leichte Ionen stellen weiterhin eine wichtige Sonde in der Radiobiologie dar. Festkörperspurdetektoren können hier als Monitore für die getroffenen Zellen und Zellbestandteile dienen. Dadurch ist prinzipiell eine genaue Lokalisierung der getroffenen Zellbausteine/Organellen möglich...