Made available in DSpace on 2014-12-17T14:20:03Z (GMT). No. of bitstreams: 1 PedroB_DISSERT.pdf: 881204 bytes, checksum: d8e57ff69c157d25a1c3599ca6184105 (MD5) Previous issue date: 2011-02-11 / Coordena??o de Aperfei?oamento de Pessoal de N?vel Superior / Este trabajo forma parte de una investigaci?n cualitativa emp?rica que se ha realizado con el Movimiento Negro en Brasil, sobre todo en Uberlandia (MG), en busca de Pol?ticas P?blicas para la Promoci?n de la Igualdad Racial y sus conflictos hist?ricos con la sociedad brasile?a entre los a?os 1980 , 1990 y 2009. En cuanto a los objetivos generales destacan la variaci?n en la forma de organizaci?n social y pol?tica de la comunidad Uberlandense negro, ya que es un ejemplo de los patrones de producci?n de la organizaci?n pol?tica y las correlaciones entre las m?ltiples formas de organizaci?n pol?tica de la poblaci?n por la pol?tica p?blica Promoci?n de la Igualdad Racial, aprobada por el legislativo y constitucional / O presente trabalho ? parte de uma pesquisa emp?rica qualitativa que vem sendo realizada com o Movimento Negro no Brasil, sobretudo em Uberl?ndia (MG), observando as Pol?ticas P?blicas de Promo??o da Igualdade Racial e seus conflitos hist?ricos com a sociedade brasileira entre os anos de 1980, 1990 at? 2009. No que tange aos objetivos primordiais destacaremos as varia??es existentes no modo de organiza??o social e pol?tica da comunidade negra uberlandense, uma vez que exemplifica os padr?es de produ??o da organiza??o pol?tica e as correla??es entre as in?meras formas de organiza??o pol?tica desta popula??o mediante as Pol?ticas P?blicas de Promo??o da Igualdade Racial, aprovadas pela as legislaturas constitucionais

[pt] Esta dissertação traz para o campo teórico os processos relativos à ação social, enxergando seu potencial de transformação do espaço urbano a partir da metodologia da cartografia da ação (RIBEIRO, 2001), seguindo a linha da investigação/participação ativa. (BARTHOLL, 2018) Desse modo, o trabalho tem como objetivo geral: discutir o espaço da Favela do Final Feliz a partir do diálogo com o Coletivo COE. Ao longo da construção teórica, caracterizo o espaço da Favela do Final Feliz dissociado da visão do “sobrevoo” e discuto sua inserção no processo de produção da cidade do Rio de Janeiro. A partir das ações cotidianas em comunidade, através de uma pesquisa-ação participativa, demonstro as formas de apropriação do espaço pelo Coletivo COE e como elas moldam as experiências do espaço vivido nesta favela. Este trabalho produz um entendimento mais aprofundado e fidedigno da Favela do Final Feliz e do Coletivo COE, o que demonstra a relevância da Geografia e da pesquisa-ação para compreender os movimentos sociais em favelas. / [en] This dissertation brings to the theoretical field the processes related to social action, seeing its potential for transforming urban space from the methodology of cartography of action, following the line of investigation/active participation. In this way, the work has the general objective: Discuss the space of Favela do Final Feliz from the dialogue with Coletivo COE. Throughout the theoretical construction, I characterize the space of Favela do Final Feliz dissociated from the “overflight” vision and discuss its insertion in the production process of the city of Rio de Janeiro. Based on everyday actions in the community, through participatory action research, I demonstrate the forms of appropriation of space by Coletivo COE and how they shape the experiences of the space lived in this favela. This work produces a deeper and more reliable understanding of Favela do Final Feliz and Coletivo COE, which demonstrates the relevance of Geography and action research to understand social movements in favelas. / [es] Esta disertación trae al campo teórico los procesos relacionados con la acción social, viendo su potencial para transformar el espacio urbano desde la metodología de la cartografía de la acción, siguiendo la línea de investigación/participación activa. De esta forma, el trabajo tiene como objetivo general: Discutir el espacio de la Favela do Final Feliz a partir del diálogo con el Coletivo COE. A lo largo de la construcción teórica, caracterizo el espacio de Favela do Final Feliz disociado de la visión de “sobrevuelo” y discuto su inserción en el proceso de producción de la ciudad de Río de Janeiro. A partir de acciones cotidianas en la comunidad, a través de la investigación acción participativa, demuestro las formas de apropiación del espacio por parte del Coletivo COE y cómo configuran las experiencias del espacio vivido en esta favela. Este trabajo produce una comprensión más profunda y confiable de Favela do Final Feliz y Coletivo COE, lo que demuestra la relevancia de la Geografía y la investigación acción para comprender los movimientos sociales en las favelas.

Depuis la prise du pouvoir au Venezuela par le Mouvement Cinquième République (MVR) et son leader Hugo Chávez en 1998, ainsi que par l'implantation d'une nouvelle constitution en 1999, la face du pays a changé au plan politique. Alors que plusieurs chercheurs s’attardent à analyser les conditions ayant impulsé ces changements politiques, très peu tentent réellement d’en clarifier la nature intrinsèque. Ce que nous suggérons, c’est que la fin du monopole d’alternance au pouvoir entre les deux grands partis traditionnels (AD et COPEI) en 1998, puis l’implantation de la Constitution bolivarienne en 1999, ont fait entrer le Venezuela dans une nouvelle étape de la modernité. Cette nouvelle étape prendrait assise sur une extension des droits politiques, eux-mêmes devenus le socle de la démocratie. La conséquence de cela serait une refondation du politique inspirée des idéaux républicains promus lors de la fondation du pays en 1811 : la souveraineté et l’autodétermination.

<p>This thesis is a human geography study of how local planners prepared, implemented and followed up a dialogue with the inhabitants in Alby, a multicultural community. The planners based their work on the ambition that everything that is done to develop Alby should be anchored among the residents in a democratic manner. This thesis analyses this double interpretation and how it appears in the planners’ work.</p><p>The study uses a combination of different action-theoretic approaches for analysing what the planners did. A normative approach is used together with genealogic approaches on power and rhetoric. To make use of these action theories in a multicultural community the thesis explores radical feminism (situated knowledge) and postcolonial theory.</p><p>Methodologically, the study is based on participatory observation. It analyses how the planners anchor decisions using a subject–object approach. The approach steered the planners into a situation in which their administrative system-world grew at the expense of both a sustainable democratic development and losing contact with the life-world of the local inhabitants. During the meetings the planners came in contact with some local activists. From their situated knowledge, the activists gave practical examples on how to make the planners’ system-world more sensitive to the reality of the inhabitants. The thesis stresses the importance of a life-world perspective on local planning and the potential of local meetings, situated knowledge and phronesis to make the planners’ work sensitive to the reality of the inhabitants.</p>

Depuis la prise du pouvoir au Venezuela par le Mouvement Cinquième République (MVR) et son leader Hugo Chávez en 1998, ainsi que par l'implantation d'une nouvelle constitution en 1999, la face du pays a changé au plan politique. Alors que plusieurs chercheurs s’attardent à analyser les conditions ayant impulsé ces changements politiques, très peu tentent réellement d’en clarifier la nature intrinsèque. Ce que nous suggérons, c’est que la fin du monopole d’alternance au pouvoir entre les deux grands partis traditionnels (AD et COPEI) en 1998, puis l’implantation de la Constitution bolivarienne en 1999, ont fait entrer le Venezuela dans une nouvelle étape de la modernité. Cette nouvelle étape prendrait assise sur une extension des droits politiques, eux-mêmes devenus le socle de la démocratie. La conséquence de cela serait une refondation du politique inspirée des idéaux républicains promus lors de la fondation du pays en 1811 : la souveraineté et l’autodétermination.

This thesis is a human geography study of how local planners prepared, implemented and followed up a dialogue with the inhabitants in Alby, a multicultural community. The planners based their work on the ambition that everything that is done to develop Alby should be anchored among the residents in a democratic manner. This thesis analyses this double interpretation and how it appears in the planners’ work. The study uses a combination of different action-theoretic approaches for analysing what the planners did. A normative approach is used together with genealogic approaches on power and rhetoric. To make use of these action theories in a multicultural community the thesis explores radical feminism (situated knowledge) and postcolonial theory. Methodologically, the study is based on participatory observation. It analyses how the planners anchor decisions using a subject–object approach. The approach steered the planners into a situation in which their administrative system-world grew at the expense of both a sustainable democratic development and losing contact with the life-world of the local inhabitants. During the meetings the planners came in contact with some local activists. From their situated knowledge, the activists gave practical examples on how to make the planners’ system-world more sensitive to the reality of the inhabitants. The thesis stresses the importance of a life-world perspective on local planning and the potential of local meetings, situated knowledge and phronesis to make the planners’ work sensitive to the reality of the inhabitants. / <p>Avhandlingen är skriven på svenska [sv] med sammanfattning på Engelska [en]. Den är resultat av forskningsprojektet Kraftspelet om platserna: samverkansprojekt i våra städer Beviljade medel: 1 444 000 kr, forskningsfond: FORMAS Kontraktsnummer: 25.0/2001-1596 Kontraktstid: 010101-041231 Bakgrund och syfte Etnisk segregation i Sverige återfinns i bebyggelse som har en igenkännbar struktur. Sådan segregation har stått i fokus för kritik och varit mål för diverse åtgärder. Trots olika stora insatser har segregationen bestod genom åren. I takt med det har skepticismen mot att ta emot nya invandrade tilltagit. Syftet med projektet var att studera huruvida tjänstemännens arbete påverkar denna utveckling genom att inom ramen för den så kallade storstadssatsningen följa hur en lokal tjänstemannagrupp agerade för att möta medborgarna. De viktigaste frågor som vägledde undersökningen var bland andra hur tjänstemännen behandlade den mångkulturella befolkningen under mötena, hur de organiserade de urbana samverkansprojekten samt hur de påverkade den lokala demokratiska utvecklingen med sitt arbete. Teori och metod Projektet utgjorde en kvalitativ studie som genomfördes med hjälp av deltagande observation bland en lokal planeringsgrupp, en så kallad områdesgrupp. Observationerna fördes mellan 2001 till 2003 och avgränsades till tjänstemännens officiella möten. Inför avhandlingens slutrapport analyserades ett särskilt urval av mötena. De handlade om en medborgarpanel med vilken tjänstemännen tänkte införa brukarnas inflytande i alla verksamheter. Genom avgränsningen gjordes en djupare analys kring hur tjänstemännen tänkte, planerade, genomförde och utvärderade själva aktiviteten. Projektets teoretiska ram lyfte fram möten som utgångspunkt i arbetet för att behandla ideal och praktik, politik och planering eller förankring och dialog. Å ena sidan analyserades normativa handlingsteorier som lägger tungvikten på vad som bör göras och som anses stå för den så kallade deliberativa eller kommunikativa vändningen. Den vill exempelvis lyfta fram mötet för att göra förvaltningar känsligare för medborgarnas vardag och föreslår olika procedurer för ett dialogbetonat handlande. Procedurerna strävar efter ideala talsituationer som bortser makt och konflikter för att oavsett tid och sammanhang göra procedurerna universell gällande. Å andra sidan analyserades genealogiska handlingsteorier som utgår från studier av det som görs. Dessa vill uppmärksamma tid och kontext genom att dels synliggöra konflikter och maktrelationer som den mest effektiva startpunkten vid analys av möten. Och dels genom att medvetandegöra tid och kontext med retoriska analyser. Dessa utvärderar, överväger och bedömer hur verkliga dialogakter genomförs utifrån vad som sägs, vem som säger vad och till vem det sägs, när mötena ägde rum. Genom att belysa hur tjänstemännen förde dialog analyserades även huruvida de skulle uppmärksamma såväl invånarnas "situerade kunskaper" som vad dessa bestod av i form av praktiska handlingssätt. Huvudresultat Undersökningen visade hur en kombination av faktorer hindrade tjänstemännen från att möta medborgarna och från att deras arbete skulle främja en hållbar demokratisk utveckling. Den första aspekten handlade om ett kraftspel om platsens utveckling som uppstod mellan lokala och regionala perspektiv. Det lokala perspektivet fördes av lokala tjänstemän som arbetade för att främja den lokala integrationen med hjälp av lokala föreningar. Det regionala perspektivet fördes av tjänstemän på regerings- och kommunnivå som ville integrera platsen i regionen med hjälp av en tillväxtkoalition med föreningar som fanns utanför platsen. När den regionala politikens utifrånperspektiv inte utgick från lokala behov och heller inte från lokala förmågor präglades den av internkolonialistiska inslag som försvårade den lokala integrationen. Den regionala politikens utifrånperspektiv tvingade i sin tur lokala tjänstemän att överge ett dialogbetonat arbete för att istället ägna sig åt att förankra en upplevelsesatsning. Undersökningen exemplifierar hur tjänstemännens förankringskultur vilade på ett subjekt-objekt förhållningssätt för att möta medborgarna. Det som skulle kunna bli en dialog övergick i en mycket utstuderad och noggrant planerat förankringsspel. Med spelet filtrerade tjänstemän bort de frågor om integration, jämställdhet, jämlikhet och hållbar utveckling som gav upphov till insatserna. Tjänstemännens egna försök att skapa möten, så som procedurer för medborgarnas delaktighet vilade på subjekt-objektiva antaganden som blev kontraproduktiva för den lokala integrationen, för platsens utveckling och för framväxten av ett starkt civilt samhälle. Tjänstemännens subjektcentrerad förankringsansats vilade i sin tur på en normativ vetenskaplig diskurs som hindrade tjänstemännen från att reda ut hur dialogen uteblev. Undersökningen exemplifierar hur denna diskurs kom till uttryck i tjänstemännens överväganden samt hur den föredrar rationella överväganden före demokratiska värden. Konklusion Under tiden med storstadssatsningen lanserades ett stort antal lokala projekt som skulle utgå från dialog med medborgarna för att byta segregationen. Tjänstemännens arbete fördes med en stor förtrogenhet till rationella och normativa lösningar samt utifråntänkande. Förvaltningarnas lokala strukturer växte sig större utan att förmå möta befolkningen. På grund av förankringsansatsen underminerades medborgarnas delaktighet i många lokala projekt och demokratiprocesser. Förvaltningarna växte medan demokratin krympte. Tjänstemännens resultat påverkade kommunen att avvisa tanken på att nya invandrade flyttade till kommunen. Liknande utveckling i andra storstadskommuner tvingade i praktiken en återvändsgränd i invandringspolitiken. Den uteblivna dialogen stärkte trenderna till ett alltmer fragmenterat samhälle och vidgade grogrunden för strukturell diskriminering, främlingsfientlighet och rasism.</p>

Depuis la prise du pouvoir au Venezuela par le Mouvement Cinquième République (MVR) et son leader Hugo Chávez en 1998, ainsi que par l'implantation d'une nouvelle constitution en 1999, la face du pays a changé au plan politique. Alors que plusieurs chercheurs s’attardent à analyser les conditions ayant impulsé ces changements politiques, très peu tentent réellement d’en clarifier la nature intrinsèque. Ce que nous suggérons, c’est que la fin du monopole d’alternance au pouvoir entre les deux grands partis traditionnels (AD et COPEI) en 1998, puis l’implantation de la Constitution bolivarienne en 1999, ont fait entrer le Venezuela dans une nouvelle étape de la modernité. Cette nouvelle étape prendrait assise sur une extension des droits politiques, eux-mêmes devenus le socle de la démocratie. La conséquence de cela serait une refondation du politique inspirée des idéaux républicains promus lors de la fondation du pays en 1811 : la souveraineté et l’autodétermination.

No description available.