As the anthropogenic emissions of greenhouse gases (GHGs) have increased and received moreattention, the need for climate mitigation solutions has become more urgent. Today, several methodologies for carbon accounting exists, as well as the possibility to offset emissions by buying carbon offsets. All these methodologies directly or indirectly spring from LCA but have developed to metrics considering only climate and with a dissatisfying sustainability performance in other aspects. Four carbon accounting methodologies (VCS, Gold Standard, GHG Protocol, XPRIZE Carbon Removal) have been examined and compared, showing differences in the approach to quantification and to more holistic sustainability aspects. They have also been analysed in comparison to the QU.A.L.ITY framework proposed by the European Commission, which aims to ensure the quality of carbon removals and prevent greenwashing. The results showed a lack of coherence between the carbon offset standards as well as a low coherence with the criteria in the proposed framework and lack of holistic sustainability perspectives. Algae are photosynthesizing organisms fixating CO2 in the same process as terrestrial plants. They are fast growing and does not require land or much maintenance, which is why seaweed aquaculture has been suggested as a method for carbon removals. This have given birth to a plethora of start-ups aiming to sell carbon offsets from systems based on macroalgae, here called “seaweed offsets”. Nine companies/projects were identified and examined. The results showed that most of the companies used systems involving cultivation, while one company use wild seaweed. The two largest techniques for sequestration of the carbon fixated in the biomass were 1) sinking the seaweed into the deep sea and 2) making biochar from the biomass. However, there are not yet any standards covering this type of carbon offset methodologies and these offsets are thus not certified and the results also show that the efficiency of these activities is highly unreliable. Large uncertainties remain regarding the net carbon removal, sequestration, and potential ecological impacts. These uncertainties and knowledge gaps also cause the suggested methods for seaweed offsetting to clash with the QU.A.L.ITY framework. / I takt med att de antropogena utsläppen av växthusgaser har ökat och fått mer uppmärksamhet har behovet av lösningar för att begränsa klimatförändringarna blivit mer brådskande. Idag finns flera metoder för koldioxidredovisning och -beräkning, liksom möjligheten att klimatkompensera genom att köpa klimatkompensation. Alla dessa metoder här rör direkt ellerindirekt från LCA men har utvecklats till mått som endast tar hänsyn till klimat, och med en otillfredsställande hållbarhetsprestanda i andra aspekter. Fyra metoder förkoldioxidredovisning (VCS, Gold Standard, GHG Protocol, XPRIZE Carbon Removal) har undersökts och jämförts, vilket visar skillnader i tillvägagångssättet för kvantifiering och förmer holistiska hållbarhetsaspekter. De har också analyserats i jämförelse med ”QU.A.L.ITY”-ramverket som föreslagits av Europeiska kommissionen, vilket syftar till att säkerställa kvaliteten på lösningar som skall ta bort CO2 ur atmosfären och förhindra greenwashing. Resultaten visar på bristande samstämmighet mellan klimatkompensationsstandarderna samt låg överensstämmelse med kriterierna i det föreslagna ramverket och brist på holistiskahållbarhetsperspektiv. Alger är fotosyntetiserande organismer som fixerar CO2 i samma process som markväxter. De växer snabbt och kräver inte mark eller mycket underhåll, vilket är varför algodling har föreslagits som en metod för att minska halten CO2 i atmosfären. Detta har gett upphov till en uppsjö av nystartade företag som syftar till att sälja koldioxidkompensation från system baserade på makroalger, här kallade "tångkompensationer" (seaweed offsets). Nio företag/projekt identifierades och granskades. Resultaten visar att de flesta av företagen använder system som involverar odling, medan ett företag använder vild tång. De två största teknikerna för att binda kolet fixerat i biomassan var 1) sänka tången i djuphavet och 2) göra biokol av biomassan. Det finns dock ännu inga standarder som täcker denna typ av klimatkompenseringsmetoder och dessa kompensationer är därför inte certifierade. Resultaten visar också att effektiviteten i dessa system är mycket otillförlitlig. Storaosäkerheter kvarstår när det gäller netto upptag av CO2, lagring och potentiella ekologiska effekter. Dessa osäkerheter och kunskapsluckor gör också att de föreslagna metoderna för tångkompensation kolliderar med QU.A.L.ITY-ramverket.

Le but de ce mémoire est de mettre en évidence la réaction des membres du Congrès des États-Unis dans le cadre de l'affaire Alger Hiss de 1948 à 1960. Selon notre source principale, le Congressional Record, nous avons pu faire ressortir les divergences d'opinions qui existaient entre les partisans des partis démocrate et républicain. En ce qui concerne les démocrates du Nord, nous avons établi leur tendance à nier le fait de l'infiltration soviétique dans le département d'État américain. De leur côté, les républicains ont profité du cas de Hiss pour démontrer l'incompétence du président Truman dans la gestion des affaires d'État. Il est intéressant de noter que, à la suite de l'avènement du républicain Dwight D. Eisenhower à la présidence en 1953, un changement marqué d'opinions quant à l'affaire Hiss s'opère ainsi que l'attitude des deux partis envers le communisme. Les démocrates, en fait, se mettent à accuser l'administration en place d'inaptitude dans l'éradication des espions et des communistes. En ayant recours à une stratégie similaire à celle utilisée par les républicains à l'époque Truman, ceux-ci n'entachent toutefois guère la réputation d'Eisenhower. Nous terminons en montrant que le nom d'Alger Hiss, vers la fin de la présidence Eisenhower, s'avère le symbole de la corruption soviétique et de l'espionnage durant cette période marquante de la Guerre Froide. / This masters thesis examines the reactions of members of the House of Representatives and the Senate to the Alger Hiss case starting in 1948 until the end of 1960. Through analysis of the Congressional Record, a striking contrast in political opinions emerged. While Northern Democrats denied the possibility of Soviet infiltration during the HUAC hearings, Republican’s used the Hiss scandal to demoralize the Truman administration. The election of Dwight D. Eisenhower to the presidency in 1952 changed the way both parties reacted to the communist issue and the repercussions of the Hiss case. Whereas Democrats had previously contradicted accusations of Soviet espionage in the State Department, they began criticizing the Republican administration of being soft on communism in an attempt to recreate the same atmosphere of distrust that had plagued Truman’s time in office. By the end of Eisenhower’s presidency in 1961, Alger Hiss’ name came to represent Soviet espionage of the Cold War era.

Après son annexion à la Sublime Porte au XVIe siècle, Alger a vue naître de grandes fondations de waqf, dont celle des Subul al-Khayrāt qui se distingue par le fait qu'il s'agit d'une fondation de madhhab hanéfite alors que la population algéroise est de madhhab malékite dans la grande majorité. Elle a été crée par les Turcs ottomans vers la fin du XVIe siècle et chargée de la gestion des mosquées hanéfites qui lui en dépendaient ainsi que de leurs biens appartenant à leur waqf. Trois de ses mosquées ont survécues à la démolition après la prise d'Alger : al-Jāmi‘ al-Jadid qui est la principale mosquée hanéfite édifié au XVIIe siècle par ordre de l'armée (bi amrin min al-‘askar al-manṣūr) et financée par les Subul al-Khayrāt, Jāmi‘ Kashshāwa et Jāmi‘ al-Qā'id Ṣafar. L'exploitation des documents relatifs aux waqf, pour la plupart inédits, a servi à connaître le nombre et la nature des biens waqf de la dite fondation et, par conséquent, leurs fondateurs qui sont en majorité des Turcs. Les documents ont également servi à connaître la composante démographique de la ville d'Alger à l'époque ottomane ainsi que les différents fonctions et métiers exercés dans cette cité. / After its annexion to the Sublime Porte in the 16th century, large waqf foundations developed in Algiers: the Subul al-Khayrāt figured among them. The Subul al-Khayrāt were different from other waqf in the city because their foundations were regulated by the Hanafi madhhab while the Algerian population was largely Maliki. The Ottoman Turks created the Subul al-Khayrāt towards the end of the 16th century and they created the structures to manage the waqf which belonged to it. Three mosques belonging to the Subul al-Khayrāt survived the demolition of Algiers after its conquest by the French in 1830: al-Jāmi‘ al-Jadid which is the principal Hanafi mosque built in the 17th century by order of the army (bi amrin min al-‘askar al-manṣūr) and financed by the Subul al-Khayrāt, Jāmi‘ Kashshāwa and Jāmi‘ al-Qā'id Ṣafar.The study of the pertinent documents regarding this waqf which, for the most part have not been published, served as the basis to study the number and the nature of the assets belonging to this foundation and, as a consequence, to study their endowers who were mostly Turks. The documents also served as a source to know the demographic components of the city of Algiers during the Ottoman period as well as the different functions and professions exercized in this city.

Sveriges miljömål ”Begränsad klimatpåverkan” beskriver ambitionen att fram till år 2020 ska ha minskat utsläppen av växthusgaser med 40 % gentemot år 1990. Ett sätt för Sverige att lyckas med de uppsatta målen är att utveckla biogasproduktionen. Potentialen för biogasproduktion bedöms vara mycket stor och forskning för att ta fram nya substrat att använda inom biogasframställningen pågår. Ett möjligt substrat är alger, dock har tidigare forskning påvisat höga kadmiumhalter i alger vilket kan innebära problem för spridning av rötresten.      Syftet med denna rapport var att  genom laborativ och litterär undersökning bedöma algers potential som biogassubstrat och gödningsmedel.    Resultaten påvisade höga kadmiumkoncentrationer hos alger vilket försvårar en spridning av kadmium till åkermark. De framtagna gränsvärdena för kadmiuminnehåll hos gödningsmedel överskrids för samtliga prover. Det ringa gödningsvärdet hos rötresten grundas i det låga fosforinnehållet hos algerna. Gaspotentialen för rötning av alger med organiskt avfall visade sig vara mycket god, vilket kan motivera en utveckling av effektiva, billiga, reningsmetoder för kadmium. För Halmstad kommun beräknades energiproduktionen av alger att vara av betydelse om ytterligare utveckling av uppsamling och skörd utreds.    Metoder för kadmiumavskiljning har studerats och i Japan har en effektiv reningsmetod som baseras på urlakning följt av adsorption med naturliga koaguleringsmedel framställda från fruktavfall tagits fram. Andra metoder som möjliggör rötning av alger är att kombinera biogasframställning med produktion av energiskog. Odlingarna kan gödslas med den kadmiumrika rötresten, varefter den skördade energiskogen förbränns och renas från kadmium på förbränningsanläggning.

Le présent travail de recherche aborde la question du projet urbain appliqué dans le cas de la métropole algéroise. Dans cette ville des chantiers de grande ampleur ont été engagés: réseaux routiers et autoroutiers, grands équipements, réseaux de transport, etc. La démarche globale y a été formalisée dans le Plan Stratégique Alger 2030. Ce plan, dans les choix qu’il propose, réfère à de nombreuses expériences. Les éléments d’exécution du plan ne montrent cependant pas la prise en compte réelle de l’esprit de ces expériences. En situation d’incertitude quant à une mise en œuvre effective de projet, nous avons questionné le Plan Stratégique pour vérifier dans quelle mesure il mettait en acte les principes auxquels il réfère dans le discours. L’analyse a montré que ce plan est réduit dans les faits et les pratiques à une fonction de dessin en déficit de dessein. Ce Plan Stratégique semble éloigné de l’esprit du projet urbain : un plan qui ne s’appuie pas sur la connaissance et l’analyse du réel urbain, ni sur l’examen ou l’exploration de scénarii, ni sur ce que pourraient apporter les démarches de concertation et de débat, soit, de tout ce qui fait le projet urbain. / The present research addresses the issue of Urban Design applied to the case of Algiers metropolis. In this city, large-scale projects have been undertaken during the last decade : highway infrastructure, major equipements, urban and suburban transport networks, etc. The overall approach has been formalized in the Algiers 2030 Strategic Plan. The choices that this plan offers, are drawn from many experiences. Nevertheless, the delivery elements of the plan do not reflect the spirit of the experiences refered to. In a situation of uncertainty regarding the real execution of the project, we have examined the Strategic Plan to check how to put into practice the principles contained in its discourse. The analysis showed that the plan is reduced in practice to a plan drawing function without a purpose, an aim or a vision. This Strategic Plan seems far from the Urban Design approach : a plan that does not rely on a knowledge and an analysis of urban reality, the examination and the exploration of possible futur outcomes, nor what a consultation process and debate could bring, that is to say, all of which makes the Urban Design.

Eutrophication is one of the most serious environmental problems in the Baltic Sea due to factors such as nutrient discharges from different sources and long residence time. Eutrophication gives rise to increased primary production, often followed by oxygen depletion and disruption of important ecosystems. An action plan has been created by the Helsinki Commission (HELCOM) in order to achieve good ecological status of the Baltic Sea in the year of 2021. According to the action plan, 21 000 tonnes of nitrogen and 290 tonnes of phosphorus shall be decreased of the annual discharge from Sweden. The aim of methods within ecological engineering is to solve environmental problems, and the applications ranging from the harvesting of existing ecosystems to the construction of new ecosystems. This study evaluates if harvest of algae, reed, and mussels can help meeting the goals of the action plan considerably, in accordance with areas and biomass amounts that need to be harvested, and to assess the efficiency of the three biomasses with regards to nutrient reduction. The potential of harvested biomasses as substrates in biogas production and as fertilizers is investigated, and how much fossil CO2 that can be saved from being released to the atmosphere if net energy benefits, calculated from energy budgets in the biogas process, replaces fossil fuels. Life cycle inventories which extend from the harvest (i.e. from the Baltic coast of Sweden) to the production of biogas have been made in order to investigate the biogas potential of algal, reed, and mussel biomass. Suitability of the three biomasses as fertilizers has been assessed through comparison between nutrient sufficiency of crops and nutrient contents of the three biomasses (i.e. based on quotients of nitrogen). The quantity of biomass in the areas that can be harvested can help meeting the goals of the action plan drawn up by HELCOM, and mussels show to be most efficient with regards to nutrient reduction efficiency. Reed has the highest net energy benefit followed by algae, and both biomasses show potential of further investigation as substrates in the biogas production process. Mussels have low net energy benefit and thus are not a suitable substrate in biogas production. The three biomasses are suitable as fertilizers with respect to contents of nitrogen but the content of phosphorus occurs under the sufficiency levels for the crops (i.e. peas, grain, and sugar beets). For algae and reed, the potassium contents occur above the sufficiency level for peas and grain but under the level for sugar beets, mussels contain lower levels of potassium than the need of the investigated crops. / Eutrofiering är ett av de största miljöhoten i Östersjön och orsakas av faktorer som utsläpp av näringsämnen från olika källor samt lång uppehållstid. Eutrofiering ger upphov till ökad primärproduktion där syrebrist och störning av viktiga ekosystem är vanliga påföljder. En aktionsplan har utformats av HELCOM som fastställer att Sverige ska reducera 21 000 ton kväve och 290 ton fosfor av de årliga utsläppen till Östersjön, med syftet att uppnå god ekologisk status år 2021. Metoder inom ecological engineering innefattar sund skörd av existerande ekosystem med syftet att lösa miljöproblem. I den här studien undersöks om skörd av alger, vass och musslor kan hjälpa till att möta miljömålen med påtaglig effekt, samt mängder och ytor som måste skördas av de tre biomassorna. Effektiviteten med avseende på näringsreducering hos de tre biomassorna jämförs. Potentialen för användning av de skördade biomassorna som substrat i biogasproduktion samt som gödningsmedel undersöks, samt hur mycket CO2 som kan besparas att släppas ut till atmosfären om nettoenergi från energibudgetar i biogasprocessen ersätter fossila bränslen. Energibudgetar som sträcker sig från skörd till biogasproduktion har utformats samt näringsinnehåll av de tre biomassorna jämfördes med näringsbehov hos vissa grödor för att ta reda på biomassornas eventuella potential som gödningsmedel. Beträffande biomassor och areor som finns att skörda visade det sig att metoderna kan möta miljömålen utformade av HELCOM. Musslor visade sig vara den mest effektiva biomassan att skörda med avseende på näringsämnesreducering. Vass erhöll högst nettoenergiutbyte (i.e. baserat på energibudgetarna) följt av alger, därmed finns potential för vidare undersökning av de båda biomassorna som substrat i biogasprocesser. Nettoenergiutbytet i biogasprocessen hos musslor var lågt vilket visar att musslorna inte är lämpligt som substrat. De tre biomassorna uppvisar lämplighet som gödningsmedel med avseende på kväveinnehåll men innehållet av fosfor ligger under näringsbehovet hos de grödor som undersöktes. Alger och vass uppfyller kaliumbehovet hos ärter och spannmål, men inte hos sockerbetor. Musslornas kaliuminnehåll är lägre än näringsbehovet hos samtliga grödor.

For more than a century, plastics have become an increasingly important part of the human society. Thanks to the durability and the many varieties of plastic it has a wide range of applications, but unfortunately the traditional plastic made from fossil oil has its drawbacks. Neither the fact that fossil oil is used, nor that these plastics won’t degrade in nature, are in any way sustainable for the environment in the long run. But out of the shadow of these problems, new technologies for the manufacturing of bioplastics are born. This thesis aims towards mapping out properties of different plastics, fossil based as well as bio-based, and investigating the possibilities to manufacture plastic material from algae, so called blue plastics. Additionally, the thesis shed light on terms related to plastic production and bioplastics.  The result shows that there are multiple approaches to the manufacturing of blue plastics; several divergent polymers (e.g. starch, protein and alginate) can be extracted from algae for the production of plastic material, and there is a large number of algae strains and methods to use. Blue plastics are still not produced in large scale, and therefore suffer from high production costs, which makes it challenging to replace traditional plastics. Another obstacle is bad durability and mechanical properties of some algae-based materials. But the blue side of the spectrum of plastics is still a young field of study and new innovations are yet to be discovered. / I över ett sekel har plast blivit en allt viktigare del i det mänskliga samhället. Tack vare sin tålighet och mångsidighet har plast en mängd olika användningsområden, men tyvärr har den traditionella plasten även sina nackdelar. Varken det faktum att fossil olja används, eller det faktum att dessa plaster inte bryts ned i naturen, kan anses hållbart i längden. Men ur skuggan av dessa problem träder nya tekniker fram, som möjliggör tillverkning av bioplaster. Detta projekt syftar till att kartlägga egenskaperna hos olika plaster, fossilbaserade såväl som biobaserade, samt möjligheterna att tillverka plast med alger som råvara. Dessutom läggs fokus på att förklara vissa termer relaterade till plaster, bioplaster och dess livscykel.  Resultatet visar att det finns ett flertal tillvägagångssätt för tillverkningen av algbaserade plaster. Flera olika polymerer (t.ex. stärkelse, protein och alginat) kan extraheras från alger för vidare produktion av plastmaterial, och dessutom finns ett stort antal olika algarter och tillverkningsmetoder som kan användas. Idag produceras algplaster ännu inte i stor skala, något som innebär att produktionskostnaderna fortfarande är höga och att det således är svårt att konkurrera ekonomiskt med traditionella plaster. Ett annat hinder för algbaserade plaster är i vissa fall låg resistans och sämre mekaniska egenskaper jämfört med traditionella plaster. Men den algbaserade delen av plastspektrumet är fortfarande ung och outforskad, fortfarande finns nya upptäckter och möjligheter som väntar på att bli funna.

Les grandes villes du Sud s’étalent dans leurs périphéries, en grande partie non réglementaires, notamment en conséquence de l’incapacité de l’Etat à procurer un logement à l’ensemble de la population. Cette thèse restitue l’analyse d’un de ces quartiers irréguliers aux marges de la ville : le quartier de Cherarba dans le Sud-est de l’agglomération algéroise, à la porte de la Mitidja. La réflexion porte sur les pratiques et les représentations des populations et la façon dont elles pèsent sur les dynamiques de dé-marginalisation et/ou d’intégration socio-spatiale de ces quartiers populaires à la ville. Les activités économiques générées par les populations s’avèrent un vecteur déterminant permettant à ces quartiers irréguliers périphériques de s’intégrer dans l’ensemble de la dynamique socio-spatiale de la ville. Trois axes structurent la recherche ; nous verrons d’abord comment les habitants "ordinaires" sont des acteurs à part-entière dans la production de l’espace urbain, en agissant au cœur même de ces transformations, à travers des stratégies résidentielles et économiques. Ensuite le regard se focalisera sur l'étude des interdépendances des territoires marginalisés avec la ville. L'examen des pratiques des populations devra permettre ici de mettre en évidence les modes d'effacement des frontières, d'imbrication et d'interactions à l'ensemble de la ville, particulièrement par le biais des dynamiques économiques. Le cœur de la réflexion concernera l'émergence d'une véritable polarité urbaine, formidable vecteur d'intégration. Enfin, l'analyse portera sur les pratiques et les représentations des populations, en mettant en évidence les formes de sociabilités et de solidarités, les ressources et les réseaux sociaux au sein et en dehors du quartier et les significations sociales qu'il recouvre. Le dévoilement de ces processus de recomposition urbaine bouscule les a priori entretenus sur ces périphéries stigmatisées et considérées comme des non-villes et conduit à une nouvelle approche de la réalité urbaine, modifiant les perceptions sociales négatives qui affectent cet « urbanisme d'émanation populaire ». / The big cities of the South spread out in their peripheries, largely not statutory, in particular as a result of the incapacity of the State to get an accommodation to the whole population. This thesis restores the analysis of one of these irregular districts to the margins of the city: the district of Cherarba in the Southeast of the urban area from Algiers, in the door of Mitidja. The reflection concerns the practices and the representations of the populations and the way they weigh on the dynamics of die-marginalization and/or sociospatial integration of these popular districts in the city. Economic activities generated by the populations turn out a determining vector allowing these peripheral irregular districts to become integrated in the whole of the socio-spatial dynamics of the city. Three axes structure the search; we shall see at first how the "ordinary" inhabitants are actors to whole part in the production of the urban space, by acting in the heart of these transformations, through residential and economic strategies. Then the look will focus on the study of the interdependences of territories marginalized with the city. The examination of the practices of the populations will have to make it possible here to highlight the modes of obliteration of the borders, overlap and interactions to the town suit, particularly by the means as of economic dynamics. The heart of the reflection will relate to the emergence of a true urban polarity, formidable vector of integration. Finally, the analysis will concern the practices and the representations of the populations, by highlighting the forms of sociability and solidarities, the resources and the social networks in the breast and except the district and the social meanings which it recovers. The unveiling of these processes of urban reorganization pushes aside prejudice maintained on these peripheries stigmatized and considered non-cities and leads to a new approach of the urban reality, modifying the negative social perceptions which affect this « town planning of popular emanation ».

To develop anaerobic digestion (AD), innovative solutions to increase methane yields in existing AD processes are needed. In particular, the adoption of low energy pre-treatments to enhance biomass biodegradability is needed to provide efficient digestion processes increasing profitability. To obtain these features, hydrodynamic cavitation has been evaluated as an innovative solutions for AD of waste activated sludge (WAS), food waste (FW), macro algae and grass, in comparison with steam explosion (high energy pre-treatment). The effect of these two pre-treatments on the substrates, e.g. particle size distribution, soluble chemical oxygen demand (sCOD), biochemical methane potential (BMP) and biodegradability rate, have been evaluated. After two minutes of hydrodynamic cavitation (8 bar), the mean fine particle size decreased from 489- 1344 nm to 277- 381 nm (≤77% reduction) depending of the biomasses. Similar impacts were observed after ten minutes of steam explosion (210 °C, 30 bar) with a reduction in particle size between 40% and 70% for all the substrates treated.  In terms of BMP value, hydrodynamic cavitation caused significant increment only within the A. nodosum showing a post treatment increment of 44% compared to the untreated value, while similar values were obtained before and after treatment within the other tested substrates. In contrast, steam explosion allowed an increment for all treated samples, A. nodosum (+86%), grass (14%) and S. latissima (4%). However, greater impacts where observed with hydrodynamic cavitation than steam explosion when comparing the kinetic constant K. Overall, hydrodynamic cavitation appeared an efficient pre-treatment for AD capable to compete with the traditional steam explosion in terms om kinetics and providing a more efficient energy balance (+14%) as well as methane yield for A. nodosum. / Det behövs innovativa lösningar för att utveckla anaerob rötning i syfte att öka metangasutbytet från biogassubstrat. Beroende på substratets egenskaper, kan förbehandling möjliggöra sönderdelning av bakterieflockar, uppbrytning av cellväggar, elimination av inhiberande ämnen och frigörelse av intracellulära organiska ämnen, som alla kan leda till en förbättring av den biologiska nedbrytningen i rötningen. För att uppnå detta har den lågenergikrävande förebehandlingsmetoden hydrodynamisk kavitation prövats på biologiskt slam, matavfall, makroalger respektive gräs, i jämförelse med ångexplosion. Effekten på substraten av dessa två förbehandlingar har uppmäts genom att undersöka distribution av partikelstorlek, löst organiskt kol (sCOD), biometan potential (BMP) och nedbrytningshastigheten. Efter 2 minuters hydrodynamisk kavitation (8 bar) minskade partikelstorleken från 489- 1344 nm till 277- 281 nm (≤77 % reduktion) för de olika biomassorna. Liknande påverkan observerades efter tio minuters ångexplosion (210 °C, 30 bar) med en partikelstorlekreducering mellan 40 och 70 % för alla behandlade substrat. Efter behandling med hydrodynamisk kavitation, i jämförelse med obehandlad biomassa, ökade metanproduktionens hastighetskonstant (K) för matavfall (+65%), makroalgen S. latissima (+3%), gräs (+16 %) samtidigt som den minskade för A. nodosum (-17 %). Förbehandlingen med ångexplosion ökade hastighetskonstanten för S. latissima (+50 %) och A. nodosum (+65 %) medan den minskade för gräs (-37 %), i jämförelse med obehandlad biomassa. Vad gäller BMP värden, orsakade hydrodynamisk kavitation små variationer där endast A. nodosum visade en ökning efter behandling (+44 %) i jämförelse med obehandlad biomassa. Biomassa förbehandlade med ångexplosion visade en ökning för A .nodosum (+86 %), gräs (14 %) och S. latissima (4 %). Sammantaget visar hydrodynamisk kavitation potential som en effektiv behandling före rötning och kapabel att konkurrera med den traditionella ångexplosionen gällande kinetik och energibalans (+14%) samt metanutbytet för A. nodosum.