Denna studie syftar till att undersöka hur gängkriminaliteten gestaltas i svenska nyhetsmedier utifrån tre frågeställningar. (1) Vilka likheter och skillnader medietyperna emellan kommer till uttryck vid gestaltningen av gängkriminalitetens problemdefinieringar, orsaksdiagnoser, moraliska bedömningar och lösningsförslag? (2) Uttrycks gängkriminaliteten genom episodiska eller tematiska gestaltningar och hur skiljer sig detta medietyperna emellan? (3) Hur kommer orientalistiska tematiker och konstruktionen av 'vi' och 'de andra' till uttryck vid gestaltningen av gängkriminaliteten och hur skiljer sig detta medietyperna emellan? Detta möjliggörs genom en kvalitativ och komparativ textanalys av nyhetsartiklar med avstamp i Entmans (1993) Gestaltningsteori och Saids (1978) Orientalism. Studiens material utgör två olika medietyper; invandringskritiska alternativa medier och nationell kvällspress, varav urvalsenheterna är Samnytt, Nyheter Idag, Aftonbladet och Expressen. Studiens huvudsakliga resultat pekar mot att ämnen så som politik, lag och ordning, samt invandring utifrån tematiska gestaltningar dominerar hur problem, orsaker, moraliska bedömningar och lösningar presenteras i båda medietyper. Skillnaderna utgör främst hur detta kommer till uttryck, med vilken slagkraft och ifall det görs med fokus på invandring (alternativa medier) eller sociala aspekter med fokus på barn (kvällspress). De episodiska gestaltningarna och orientalistiska tematiker och konstruktioner av 'vi' och 'de andra' kommer enskilt till uttryck i de alternativa medierna.

Den här uppsatsen har studerat tio utvalda nyhetsartiklar från traditionella och alternativa medier i fallet Julia Caesar i relation till teorin om sju krav på journalistik i en demokrati. Frågeställningarna har varit: 1. Hur väl uppfylls varje krav i respektive nyhetsartikel? 2. Framgår någon skillnad mellan de traditionella och alternativa medierna i hur de förhåller sig till sju krav på journalistik i en demokrati och i sådana fall hur påvisas det? En kvalitativ textanalys med en hermeneutisk utgångspunkt tillämpas i uppsatsen. I analysen har citat valts ut för att påvisa varför ett krav uppfyllts eller inte. Resultatet av den här uppsatsen har visat att de traditionella medierna i en större utsträckning än de alternativa medierna uppfyller de sju kraven men att både de traditionella och alternativa medierna har en viktig roll i samhället, det gör det möjligt för medborgare att läsa olika åsikter kring samma nyhet.

Syftet med denna studie var att studera mediemisstrons inflytande på attityder gentemot viljan att ta emot färre respektive fler flyktingar i Sverige. Den tar sitt fotfäste i att Sverige har under många år tagit ett stort ansvar och toppat statistiken bland europeiska länder som tog emot högst antal asylsökande per capita. Parallellt med det har Sverigedemokraterna växt och etablerat sig som ett parti med den mest restriktiva flyktingpolitiken bland andra riksdagspartier. Det och framväxten av ”alternativ media” med tydlig flykting- och invandringskritisk profil har väckt frågor om det finns kopplingar mellan mediemisstro, stödet för SD och flyktingmotstånd. Förespråkarna för alternativa medier menar att den svenska offentliga debatten styrs av en åsiktskorridor där avvikande åsikter kring flykting- och invandringspolitiken inte passar in och det kan leda till mediemisstro. Tidigare forskning har visat brister inom ämnet och en kvantitativ ansats har tillämpats där materialet från SOMundersökningen 2014 har analyserats statistiskt. Den viktigaste slutsatsen som kan dras av studien är att mediemisstro har visat sig ha signifikant påverkan på synen till flyktingmottagandet. Men det viktigaste förklaringen blir inte misstro mot medier i sig, utan det är inställningen att svenska medier döljer sanningar förknippade med invandringen som är det centrala. Fortsatt forskning inom ämnet är av relevans för att sätta sig in i de djupgående förklaringarna bakom sambanden.

Syftet med denna studie är att undersöka hur konstruktionen av ett nationellt identitetsideal sker inom den diskursiva praktik som artiklar och användarkommentarer tillsammans skapar på de invandrings- och mediekritiska nyhetsplattformarna Avpixlat och Nyheter Idag. Vårt huvudsakliga fokus har varit genus och kultursyn, eftersom dessa aspekter utgör en grundläggande del av identitetskonstruktionen. Kathryn Woodward (1997) menar att all identitetskonstruktion sker genom simultana processer av inkludering och exkludering. Genom att exkludera ‘de Andra’ från ett föreställt ‘vi’ erbjuds möjligheten att avgränsa vad ‘vi’ inte är och på så sätt undvika att uttryckligen fastslå vad ‘vi’ är. På detta sätt kan inre motsättningar eller självmotsägelser döljas och ignoreras. Detta blir särskilt aktuellt då den rådande flyktingkrisen medför att människor tvingas lämna sina hemländer för att på obestämd tid befinna sig inom andra nationella gemenskaper. Vilket i sin tur aktualiserar frågan kring medborgarskap samt vem som betraktas som svensk och inte. Vi kommer därför att använda oss av teorier kring hur nationalism och nationell identitet skapas, vilken roll genus fyller i denna process samt hur vi kan förstå den kultursyn som uttrycks av artiklar och i användarkommentarerna. I analysen har vi använt oss av en kritisk diskursanalys enligt Faircloughs modell. Han menar att språket är simultant konstruerat och konstruerande, men även att språket innehåller möjligheter att skapa omedvetna maktstrukturer i den språkliga praktiken, vilka kan dölja ideologiska förtecken samt rådande maktförhållanden. Metoden avser därför att avtäcka dessa strukturer. Detta sker genom analys av texter på tre nivåer: text, diskursiv praktik samt social praktik.Utifrån vår analys menar vi därför att användarkommentarerna använder sig av en kultursyn från globaliseringsparadigmet clash of civilizations i kombination med ett orientalistiskt synsätt, för att konstruera ett imaginärt nationellt identitetsideal. Genom att producera de binära oppositionerna 'vi svenskar' och 'de Andra' möjliggörs en identifikation i negation till 'de Andras' tillskrivna och oönskade egenskaper. Genus fyller vidare en tveeggad roll i denna konstruktion. Å ena sidan gestaltas kvinnor enbart som objekt för kvinnosyn: 'vår' jämställdhet och 'våra' goda jämställda män i konstrast mot 'Andras' förlegade och förtryckande kvinnosyn. 'Deras' kvinnosyn riskerar även att gå ut över 'våra' kvinnor och placera dem under samma förtryck som 'Andra' kvinnor upplever. Å andra sidan möjliggörs genuskonstruktionen av mannen som nationens beskyddare, där kvinnor 'är' nationen medan män 'gör' nationen. Mannen framställs här som det aktiva subjektet, vars ansvar är att beskydda nationen från såväl inre som yttre hot. Vidare menar vi att det finns ett tydligt maskulinitetsideal, där jämställdhet utgör den främsta markören för 'svenska män’ samtidigt som artiklar och användarkommentarer etablerar en negation av ‘de ojämställda Andra’, där män från ‘Andra’ kulturer anses representera en patriarkal och förtryckande struktur.

<p>Nick Couldry beskriver hur symbolisk makt i samtida medierade samhällen framförallt koncentreras till olika medieinstitutioner. Att producera sina egna medier, såsom Clemencia Rodriguez beskriver i Fissures in the mediascape, blir ett sätt att göra motstånd mot denna symboliska makt. Jag har i den här studien utfört kvalitativa intervjuer med ett antal producenter av feministiska zine och undersökt hur deras arbete med zinen förhåller sig till Rodriguez teori om medborgarmedier. Analysen har gjorts utifrån följande frågeställningar: Vad har de studerade producenterna av zine för syfte och drivkraft med sitt arbete? Hur kan de förstås som politiska subjekt och deras arbete som politisk agens? Kan dessa zine betraktas som medborgarmedier och platser för symboliskt motstånd? På vilket sätt förhåller sig dessa zine till de maktförhållanden de är inbegripna i? Hur kan zinens avmystifiering av mediet (tryckta medier) förstås som feministisk strategi? Hur kan produktionens fragmenterade struktur förstås mot bakgrund av Rodriguez teori om medborgarmedier?</p><p>Den politiska kampen handlar lika mycket om en kamp om kulturella koder som krav på rättigheter. Studien visar hur informanternas zine är politiska på två olika plan, dels genom sitt feministiska innehåll och dels genom att de utmanar de kulturella värden som dominerar i samhället, vilka framförallt mainstreammedierna ger uttryck för. De utgör därigenom ett motstånd mot den symboliska makten i samhället. Arbetet med zinen förändrar maktrelationer bland annat genom att det stärker de involverade individerna, såväl producenter som publik. Produktionen av zinen kan betraktas som en, medveten eller omedveten, feministisk strategi eftersom att de avmystifierar mediet (tryckta medier) och samtidigt minskar mainstreammediernas legitimitet genom att, direkt eller indirekt, ifrågasätta dessa. Zinens fragmenterade karaktär är en förutsättning för deras existens, det kan göra det svårt för dem att nå ut till en större publik men innebär samtidigt en stor frihet.</p>

Syftet med denna studie har varit att undersöka den traditionella pressens gestaltning av Instagramkontot Aningslösa Influencers. Genom att besvara frågeställningarna ville denna studie få förståelse för huruvida den gestaltning som traditionella pressen använder tillskriver Aningslösa Influencers legitimitet. Studien ville studera denna legitimitet på grund av att den ställning som den traditionella pressen länge erhållit förhandlas genom medborgarnas deltagande i alternativa medier. Metoden för studien har varit en kritisk diskursanalys som använt verktygen modalitet, lexikalitet samt intertextualitet inom ramarna för Norman Faircloughs tredimensionella analysmodell. Detta för att analysera 14 artiklar från dagstidningar, lokaltidningar och kvällstidningar. Studiens resultat visar att en diskurs om Aningslösa Influencers som skambeläggande verkar intertextuellt mellan en stor del av skribenterna. Genom denna diskurs kunde studien se att skribenterna inte tillskriver Aningslösa Influencers någon legitimitet för deras verksamhet. Denna avsaknad av legitimitet går genom denna studie att  förklara genom att skribenterna kan följa sina etiska ideal i sin gestaltning som kan urskiljas genom att en avsaknad av acceptans förekommer, vilket i sin tur kan påverka den symboliska makt som Instagramkontot tilldelas.

<p>This thesis coheres around the issue of collective political mobilisation within one part of the contemporary feminist movement, or more specifically, within the Swedish feminist zine community. A feminist zine, also commonly referred to as Grrrlzine or femizine, is a small non-commercial and non-professional publication, which is distributed by channels other than that of the mainstream media.</p><p>The aim of the thesis is to examine what role the 'name' ' sisterhood' has in the constitution of a feminist zine community. Further, it is to explore the ways in which this 'name' is expressed and the precise function this name has within the community itself. That 'sisterhood' is necessary for a feminist politics is, according to the vast majority of the zines studied, obvious. Nevertheless the issue of what sisterhood 'is' or what it ’ought to be’ is constantly under negotiation. In this thesis I study how the name sisterhood works to create a collective feminist identity – even if this very 'name' comes to be articulated in, sometimes radically, different forms.</p><p>In order to conduct my analysis, I have taken several theoretical decisions. First, I have chosen to frame the zine community in accordance with the term communitas, defined as a collective identity constituted in terms of its opposites, by that which it is not. In this specific case, this Other consists of the commercial media, that is also, conceived as an effect of a wider patriarchal threat.</p><p>Second, to understand the differences which exist within this community, I have chosen to develop three feminist logics, to capture some quite contradictory articulatory strategies. They are referred to as ’liberal feminist’, ’radical feminist’ and ’post feminist’. The concept of logics allows me to interpret how it is that three different (and sometimes competing) feminist traditions can be found in the zine community, and commonly how in a single zine, or a single text, the three logics can coalsce.</p><p>As mentioned above, it is the 'name' sisterhood that provides the glue that holds the feminist zine community together. To understand this I have analyzed sisterhood by way of the concept 'empty signifier', that is, a 'name' which is partially emptied of meaning and which serves as a surface of inscription for a variety of feminist demands, demands that in themselves may have very little, or even nothing in common.</p><p>Finally, the ideas outlined in the thesis call for reflexivity, that is, for an explicit meta-analysis of the conduct of one’s own research process. In this thesis I discuss the problematic arising when the feminist researcher studies a feminist movement, and the inevitable blurring of political partisanship and theoretical analysis that takes place. Here I pay particular attention to the frontiers that a political community is always-already in a process of re-negotiating, and how the researcher is herself part of this very re-negotiation.</p>

This thesis coheres around the issue of collective political mobilisation within one part of the contemporary feminist movement, or more specifically, within the Swedish feminist zine community. A feminist zine, also commonly referred to as Grrrlzine or femizine, is a small non-commercial and non-professional publication, which is distributed by channels other than that of the mainstream media. The aim of the thesis is to examine what role the 'name' ' sisterhood' has in the constitution of a feminist zine community. Further, it is to explore the ways in which this 'name' is expressed and the precise function this name has within the community itself. That 'sisterhood' is necessary for a feminist politics is, according to the vast majority of the zines studied, obvious. Nevertheless the issue of what sisterhood 'is' or what it ’ought to be’ is constantly under negotiation. In this thesis I study how the name sisterhood works to create a collective feminist identity – even if this very 'name' comes to be articulated in, sometimes radically, different forms. In order to conduct my analysis, I have taken several theoretical decisions. First, I have chosen to frame the zine community in accordance with the term communitas, defined as a collective identity constituted in terms of its opposites, by that which it is not. In this specific case, this Other consists of the commercial media, that is also, conceived as an effect of a wider patriarchal threat. Second, to understand the differences which exist within this community, I have chosen to develop three feminist logics, to capture some quite contradictory articulatory strategies. They are referred to as ’liberal feminist’, ’radical feminist’ and ’post feminist’. The concept of logics allows me to interpret how it is that three different (and sometimes competing) feminist traditions can be found in the zine community, and commonly how in a single zine, or a single text, the three logics can coalsce. As mentioned above, it is the 'name' sisterhood that provides the glue that holds the feminist zine community together. To understand this I have analyzed sisterhood by way of the concept 'empty signifier', that is, a 'name' which is partially emptied of meaning and which serves as a surface of inscription for a variety of feminist demands, demands that in themselves may have very little, or even nothing in common. Finally, the ideas outlined in the thesis call for reflexivity, that is, for an explicit meta-analysis of the conduct of one’s own research process. In this thesis I discuss the problematic arising when the feminist researcher studies a feminist movement, and the inevitable blurring of political partisanship and theoretical analysis that takes place. Here I pay particular attention to the frontiers that a political community is always-already in a process of re-negotiating, and how the researcher is herself part of this very re-negotiation.

Nick Couldry beskriver hur symbolisk makt i samtida medierade samhällen framförallt koncentreras till olika medieinstitutioner. Att producera sina egna medier, såsom Clemencia Rodriguez beskriver i Fissures in the mediascape, blir ett sätt att göra motstånd mot denna symboliska makt. Jag har i den här studien utfört kvalitativa intervjuer med ett antal producenter av feministiska zine och undersökt hur deras arbete med zinen förhåller sig till Rodriguez teori om medborgarmedier. Analysen har gjorts utifrån följande frågeställningar: Vad har de studerade producenterna av zine för syfte och drivkraft med sitt arbete? Hur kan de förstås som politiska subjekt och deras arbete som politisk agens? Kan dessa zine betraktas som medborgarmedier och platser för symboliskt motstånd? På vilket sätt förhåller sig dessa zine till de maktförhållanden de är inbegripna i? Hur kan zinens avmystifiering av mediet (tryckta medier) förstås som feministisk strategi? Hur kan produktionens fragmenterade struktur förstås mot bakgrund av Rodriguez teori om medborgarmedier? Den politiska kampen handlar lika mycket om en kamp om kulturella koder som krav på rättigheter. Studien visar hur informanternas zine är politiska på två olika plan, dels genom sitt feministiska innehåll och dels genom att de utmanar de kulturella värden som dominerar i samhället, vilka framförallt mainstreammedierna ger uttryck för. De utgör därigenom ett motstånd mot den symboliska makten i samhället. Arbetet med zinen förändrar maktrelationer bland annat genom att det stärker de involverade individerna, såväl producenter som publik. Produktionen av zinen kan betraktas som en, medveten eller omedveten, feministisk strategi eftersom att de avmystifierar mediet (tryckta medier) och samtidigt minskar mainstreammediernas legitimitet genom att, direkt eller indirekt, ifrågasätta dessa. Zinens fragmenterade karaktär är en förutsättning för deras existens, det kan göra det svårt för dem att nå ut till en större publik men innebär samtidigt en stor frihet.

I och med internet har ett nytt medielandskap vuxit fram där mängden information är enorm. Etablerade medier har fått konkurrens från nya, alternativa medier och gränsen mellan åsikter, fakta och rena osanningar är svår att upptäcka. Med utgångspunkt från detta har vi i denna uppsats valt att undersöka Aftonbladet, Dagens Nyheter och Fria Tiders rapportering om två händelser i samband med demonstrationen kring ensamkommande afghaners rätt att stanna i Sverige; tumultet på Mynttorget 8 augusti respektive motdemonstrationen “Stå upp för Sverige” på Medborgarplatsen 19 augusti. Vi har sedan analyserat vilka rapporteringar som fått spridning på Facebook och hur dessa artiklar där har kommenterats. Ambitionen med en sådan analys har varit att undersöka vilka mediebilder som får störst spridning i sociala medier och hur diskussionerna kring olika nyhetsrapporteringar och medier ser ut. Vår studie visar att det är skillnad på de verklighetsbilder som etablerad och alternativ media visar upp. De två etablerade medierna påvisar likartade verklighetsbilder, medan det alternativa mediets skildring är annorlunda. Det alternativa mediet väljer ett annat huvudtema, där vilka som är goda och vilka som är onda helt enkelt byter plats. Uppsatsens analys av spridningsmönster visar att den åsiktsdrivna journalistiken får störst spridning, inte minst på invandringskritiska Facebook-grupper och sidor. I dessa sammanhang är den politiska selektiviteten ofta omvänd; man länkar till etablerad media i en form av confirmation bias för hur “fel” etablerade medier rapporterar om dessa frågor. Uppsatsen visar även på att frågan om huruvida filterbubblan existerar i större utsträckning borde ta hänsyn till hur individen tolkar den information som den exponeras för, och inte vilken information den exponeras för. Vidare visar även vår studie på ett upptrissat och aggressivt debattklimat där nätforum i vilka personer med olika åsikter kan mötas i en djupare diskussion lyser med sin frånvaro.