Syftet med denna uppsats har varit att förstå hur Sveriges feministiska utrikespolitik är tänkt att förändra rådande maktförhållanden. Framförallt hur arbetet med de tre förhållningssätten resurser, rättigheter och representation ska bidra till kvinnors stärkta egenmakt. Studien är en policyanalys av den feministiska utrikespolitiken och det analytiska ramverket är baserat på feministisk institutionalism. Undersökningen utgick från en modifierad version av Naila Kabeers modell av processen för stärkt egenmakt. Där förstås stärkt egenmakt som en förändringsprocess som inträffar samtidigt på individuell, institutionell och strukturell nivå, samt inom dimensionerna resurser, aktörskap och åstadkommanden. Undersökningen visade att den feministiska utrikespolitiken förstår stärkt egenmakt som en självförstärkande process som inträffar inom flera nivåer och dimensioner. De föreslagna åtgärderna berör samtliga nivåer men är koncentrerade till förändringar på institutionell nivå och syftar framförallt till att minska spelutrymmet för informella institutioner. Det är dock inte alltid klart hur detta konkret ska ske. Även om åtgärderna berör samtliga av analysmodellens dimensioner, så förblir det oklart hur den feministiska utrikespolitiken ser på kopplingarna mellan dimensionerna. Eventuellt skulle det kunna innebära att åtgärderna ökar kvinnors tillgång till, och möjlighet att utnyttja, enskilda dimensioner utan att deras egenmakt nödvändigtvis stärks.

<p>Denna studie undersöker inledningsvis socionomutbildningen ur ett historiskt könsperspektiv; en yrkesförberedande utbildning som genom inträdet i universitetets organisation och strukturer och genom utvecklingen av det akademiska ämnet 'socialt arbete' successivt akademiserats på de traditionella villkor som format akademin genom århundraden, villkor som utvecklats av män för mäns bildning, samtidigt som de socionomstuderande kvinnorna utgör 82% av undervisningsgrupperna. Forskningen i socialt arbete har maskuliniserats genom att professorer och forskare i huvudsak är män. Huvudsyftet med studien är att undersöka hur denna majoritet av kvinnor, vars främsta syfte är att bli verksamma socialarbetare, ser på kunskap, på sig själva som lärande och hur de lär, d.v.s. vilka lärandestrategier de använder sig av inom ramen för dessa akademiska strukturer. Nästan hälften av de intervjuade kvinnorna kommer från arbetarklassbakgrund och den andra hälften från medelklassmiljöer. En mycket stor andel av kvinnorna ur medelklassmiljö har en psykosocialt svår uppväxtmiljö miljö bakom sig, med missbruk inom familjen, våld och sexuella övergrepp. En modell över kvinnornas lärandeprofiler, vilken bygger på kunskapsdimensionerna kunskapens källa, kunskapsinriktning, kunskapsorientering och kunskapsväg, visar att de intervjuade kvinnorna har mycket olika förhållningssätt till kunskap och till lärande. De flesta är dock i huvudsak "relationsorienterade praktiker" eller "relationsorienterade teoretiker". Ålder och tidigare erfarenheter har en viss betydelse i sammanhanget. Endast en liten andel är "distansorienterade teoretiker". Avslutningsvis föreslås att socionomutbildningen får en medvetet frigörande och transcenderande funktion avseende traditionella könskonstruktioner. Forskning omkring och praktiska erfarenheter av bl.a. feministisk pedagogik kan utgöra inspirationskällor för denna medvetandegörande och transcenderande didaktik. </p>

Diss. Ronneby : Tekn. högsk., 2002.

Diss. Umeå : Umeå universitet, 2006.

Planeringens främsta uppgift är att forma stadens offentliga rum, det vill säga den bebyggelsemiljö som är till för allmänheten och som utgörs av exempelvis torg, parker och passager. Gestaltningen av de offentliga rummen har stor betydelse då det är genom planering och arkitektur som de materiella förutsättningarna för rörelsemönster skapas. Det offentliga rummets strukturer utgörs av makt och underordning utifrån samhällets sociala och ekonomiska system. Ett sätt att förstå det offentliga rummets hierarkiska struktur är genom feministisk teori. Idag finns riktlinjer både från Europeiska Unionen och från staten för kommunerna att förhålla sig till när det gäller jämställdhetsmål. Men för att kunna tillämpa jämställdhetsperspektivet i praktiken i gestaltningen av de offentliga utrymmena krävs kunskap, något som inte finns i tillräckligt stor utsträckning bland planerare eller i planeringsprocesser. I takt med att jämställdhet etablerats på en politisk agenda har också en ny grupp experter vuxit fram. Det är erfarenheterna från några av dessa experter om jämställdhet inom planeringsfältet som denna uppsats empiriskt baseras på. Genom intervjustudie ämnar uppsatsen undersöka vad som utgör hinder för jämställdhet inom planeringsprocessen samt hur en slutgiltig gestaltning av en offentlig plats kan bidra till att socialt konstruerade könsmönster överskrids.

Denna studies huvudsakliga syfte var att undersöka ett mindre antal kristna feministers ställningstaganden i abortfrågan och hur dessa kan förstås ur moralpsykologiskt perspektiv. Utifrån studiens moralpsykologiska teorier gjordes också en ansats att hitta gemensamma värden hos de informanter som var för respektive mot abort, eftersom dessa värden enligt teorin kan ligga till grund för en pragmatisk lösning i abortkontroversen. Som bakgrund till studien låg kristen och feministisk etik med fokus på just abortfrågan. Halvstrukturerade kvalitativa forskningsintervjuer var den metod som användes för att genomföra undersökningen. Den hermeneutiska spiralen användes för att analysera och tolka intervjuerna vilka visade att studiens kristna feminister övergripande är för abort som en pragmatisk lösning fram till Jesus återkomst och förverkligandet av Guds rike.

Vi utgick från förskolans läroplan som formulerar att förskolan ska arbeta med jämställdhet genom att motverka traditionella könsroller. Arbetet att motverka traditionella könsroller ska gå igenom hela verksamheten och det krävs därför att förskolans personal reflekterar över sitt eget förhållningssätt samt förskolans miljö och material. Litteraturen på förskolan, barnböckerna, var ett material som vi ansåg vara av stor vikt men som ofta slentrianmässigt förbisågs i arbetet med genus. Arbetet studerade ett urval barnböcker förekommande inom förskolan för att svara på hur pojkar och flickor men även kvinnor och män porträtteras i barnböckerna och om detta går i linje med Läroplanens intentioner. De utvalda böckerna hade författare som reflekterat kring problematiken mellan manligt och kvinnligt och de tillhörande fördomarna. Metoden vi använde oss av var en kvalitativ bild- och textanalys inspirerad av ett analysverktyg från Maria Nikolajeva. Feministisk poststrukturalism gav oss en teori att granska genusperspektivet i dessa böcker och innebar att manligt och kvinnligt skapas och upprätthålls genom hur vi människor agerar och i och med det för vidare genusnormer. Analysen visade att de studerade verken porträtterade karaktärer med traditionella könsroller och könsöverskridande karaktärer. Vi kom fram till att även om barnböckerna ansågs vara genusmedvetna så uppvisar karaktärer i böckerna traditionella könsroller men att då barnböckerna används i samtal med barnen kan de motverka givna föreställningar och förväntningar på manligt och kvinnligt. Studien ämnar bidra till ett fortsatt reflekterande över genusarbetet inom den egna verksamheten för personal i förskolan.

”That’s when we uncover” is an ethnolocical study of the discourse on gender equality surrounding commercial pop stars, based on the debate evolving the Swedish singer Zara Larsson. In the summer of 2015, the seventeen year old singer criticized a major festival in Sweden, Bråvalla, for their lack of women represented among their headlines. She also questioned why she was to perform at 1.15 pm, since she was the artist who was the most popular at Spotify of all playing at the festival. In addition to that, she criticized Bråvalla for not putting her name at their posters. Zara Larssons critique generated harsh words from another, male artist, wich lead to a debate in Swedish media all through the summer. Zara Larsson was defended by both other musicians, and by politicians, but she also got thousands of offensive comments at social medias, and received threats from men who claimed they wanted to see her raped, or dead. Zara Larsson has since then continued to provoke, through feminist statements, combined with exposing pictures of herself. The study is based on articles found in the media online, and on the debate in social medias. Three pictures posted by Zara Larsson at Instagram was chosen to represent what makes her so provocative, and the following comments was analyzed through a discoursive perspective. The study showed that the discourse can be divided in two: The discourse on gender equality in the statistics among artists at festivals, and the discourse on norms surrounding female artists. Those two are connected, and represents the two dimensions quantity and quality when it comes to gender equality. The study also showed that the strong reactions to Zara Larssons opinions was related to her subject position as a young, female singer within the commercial pop music business, and that there is a hegemony saying that male artist are the norm at festivals. The discourse also says that the over-representation of men performing at festivals are fair, and that young, female artists should have a limited space when it comes to actions and expressing opinions, compared to their male peers.

Gävle var en av de platser som fick mest radioaktivt nedfall efter Tjernobylolyckan 1986. Syftet med vår undersökning är att försöka få en förståelse för hur detta har påverkat kvinnor som bodde i Gävle 1986 och hur de känner idag. Vår frågeställning är vilka minnen de idag har kvar sedan tiden då olyckan hände och vad det betyder? Memory-work är utvecklad av Frigga Haug inom feministisk forskningstradition. Metoden är induktiv, såtillvida att resultaten tolkas utifrån de minnen som kommer fram i undersökningen och inte från färdiga teorier, och resultaten kan leda till nya frågeställningar. Vid memory-work är forskningsledare och deltagare på samma nivå och alla kan vara med i diskussionen. De teoretiska perspektiv vi ansåg vara relevanta för vår undersökning var Freuds teori om ångest och Birgitta Höijers teori om kulturella identiteter. Rolf Lidskogs teori om att ett samhälle läks eller faller sönder vid katastrofer och Ulrich Becks teori om risksamhället är två andra teorier som vi tog upp som troliga för de resultat vi förväntade oss. Resultaten visar att genom memory-work kommer undanträngda eller bortglömda minnen åter upp till ytan genom diskussionen tillsammans med andra. För att människor i utsatta områden ska känna tillit till myndigheter, behöver informationen vara kopplad till det lokala samhället eller regionen. Vi fann snarare ett accepterande än läkning eller sönderfall. Information behöver också vara i narrativ form, på ett sätt som gör att alla människor förstår informationen och kan relatera den till sig själva. I Sverige är vi vana vid att vi inte kan göra något åt vädret, så vi kunde inte göra något åt att det regnade ner cesium här. Regnet blev en budbärare för det farliga, det fanns med i alla minnen. Däremot försvann det farliga när snön kom. Har cancerfallen ökat i Gävleområdet? Nej, säger Strålsäkerhetsmyndigheten. Jo, säger forskaren Martin Tondel. Precis som 1986 är det upp till var och en vad man vill tro.

Syftet med denna studie är att undersöka och problematisera diskurser som kommer till uttryck i pedagogers resonemang kring genusfrågor. Studiens ansats är feministisk poststrukturalism. Vi vill kunna identifiera och fördjupa förståelsen för språkligt burna värden i pedagogernas resonemang, eftersom dessa inverkar på hur elever förstår sig själva, andra och förhåller sig till varandra. Vi har för syfte att nå och synliggöra strukturer. För att uppnå syftet formulerades följande frågeställningar: Vilka diskurser rörande genusfrågor kan utläsas i pedagogers resonemang? Och hur kan de utlästa diskurserna förstås i förhållande till nationella krav i Lgr11? För att besvara frågeställningarna har vi genomfört en kvalitativ intervjustudie med fem pedagoger. Intervjuerna har sedan analyserats med inspiration av diskursanalytiska metoder. De diskurser som utlästs i pedagogernas resonemang har varit sådana som förklarar individer som olika beroende av könstillhörighet. I förhållande till framskrivelser i Lgr11 så förstår vi sådana diskurser som problematiska, eftersom de strider emot styrdokumentets krav.