Tidigare forskning påvisar en ökad frekvens av hot och våld riktat mot blåljuspersonal. Forskningen visar att över hälften av ambulanspersonalen har någon gång utsatts för hot och våld under arbetstid. Forskning som undersöker ambulanssjuksköterskans upplevelser av hot och våldssituationer är begränsad. Syftet med studien är att undersöka ambulanssjuksköterskans upplevelser av hot och våld, samt undersöka hur vårdandet påverkas av hot och våld i den prehospitala vårdmiljön. Studien är av kvalitativ design med ostrukturerade intervjuer. Tio intervjuer med ambulanssjuksköterskor genomfördes. Kvalitativ innehållsanalys användes för att bearbeta och analysera materialet som resulterade i fyra generiska kategorier med två till fyra subkategorier vardera. Studien visar att ambulanssjuksköterskan upplever en rad olika känslor som otrygghet och ifrågasättande av den egna kompetensen vid hot och våldssituationer. Erfarenhet är en viktig aspekt i att kunna hantera plötslig förändrade vårdmiljöer. Patientmötet blir lidande vid hot och våld och det kollegiala stödet påtalas som en ytterst viktig aspekt i bearbetningsprocessen och i lärandet av hur dessa situationer kan hanteras. Ambulanssjuksköterskan efterfrågar utbildning för att kunna riskbedöma och hantera hot och våldsamma situationer prehospitalt. Ett utökat arbetsgivarstöd är önskvärt för att kunna bearbeta de emotionella och fysiska konsekvenserna i efterförloppet.

ABSTRACT Background: As it is unusual for prehospital deliverys, there is difficulty in creating a practical routine about the operation of prehospital deliverys. It places demands on prehospital deliverys, which may increase with a longer distance to obstetricsdepartments due to the changing and ongoing centralized obstetrics. This places a higher requirement on ambulance nurses and the risk of complications is associated with prehospital deliverys. Aim: The purpose was to describe the ambulance nurse`s experiences of prehospital deliverys. Methods: Semi-structured interviews were used as data collection methods, which were then analyzed by qualitative content analysis. Eleven ambulance nurses participated and one pilot study was performed. Five categories were developed during the analysisphase, under which there are additional fifteen sub-categories describing ambulance nurse's experience of prehospital deliverys. Result: The five categories that came out were: Ambulance nurses´ experience of meeting the mission, the family, insufficiency, support and safety and the desire and importance of knowledge. The mission gave stress which meant both positive and negative emotions such as adrenaline boost and focus, while feeling a lot of responsibility and being unsure of possible complications. Important towards patient and relatives to keep calm and safe treatment to creating trust when it is for the woman that giving birth is a life-changing experience. Everyone experienced it limited with resources and equipment for the child and if you had two bad patients at the same time. Drugs as pain relief to the woman who was giving birth there were almost nonexistent and other drugs were missing. Preparing and having an action plan and cooperation with obstetrics departments experienced everyone gave greater security to everyone. The knowledge of a complication-free childbirth felt the ambulance nurses that they had however insufficient experience-based knowledge of childbirths, especially if complications arose. The ambulance nurses felt very insecure, lonely and powerless in difficult complications. All ambulance nurses expressed a desire for increased knowledge, regular practical training on the management of prehospital deliverys and hospitalization. Conclusion: Complications proved to be a major lack of knowledge, and all informants demanded more knowledge in the form of education, practical delivery in childbirth and that it is provided continuously because it is such a unique event. Patient safety can be improved if the ambulance nurse is given increased security through increased knowledge. It is therefore important that ambulance personnel have the right equipment, medicine, education and knowledge about childbirth care/prehospital deliverys. / SAMMANFATTNING Bakgrund: Då det är ovanligt med förlossningar prehospitalt föreligger svårigheter att skapa en praktisk rutin kring handhavandet av att förlösa prehospitalt. Det ställer krav på den prehospitala förlossningsvården, vilket kan komma att öka med ett längre avstånd till förlossningsavdelningar på grund av den förändrade och pågående centraliserade förlossningsvården. Detta ställer ett högre krav på ambulanssjuksköterskor och då risken för komplikationer finns i samband med att förlösa prehospitalt. Syfte: Syftet var att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelser av att förlösa prehospitalt. Metod: Semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod, vilka sedan analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Elva ambulanssjuksköterskor deltog och en pilotstudie utfördes. Fem kategorier togs fram i analysfasen och under dessa finns ytterligare femton sub-kategorier som beskriver ambulanssjuksköterskors upplevelser av uppdrag med att förlösa prehospitalt. Resultat: De fem kategorierna som kom fram var: Ambulanssjuksköterskans upplevelser av att möta uppdraget, familjen, otillräcklighet, stöd och trygghet samt önskan och betydelsen av kunskap. Uppdraget gav stress som innebar både positiva och negativa känslor såsom att det gav ett adrenalinpåslag och informanterna blev fokuserade samtidigt som de kände ett stort ansvar och de blev otrygga inför eventuella komplikationer. Viktigt att inför patient och anhöriga att de behöll ett lugnt och tryggt bemötande utåt för att skapa tillit då det för den födande patienten, är en livsomvälvande upplevelse. Alla upplevde det begränsat med resurser och utrustning för barnet och om de fick två dåliga patienter samtidigt. Läkemedel som smärtlindring till den födande kvinnan var nästintill obefintlig och även andra läkemedel saknades. Att förbereda sig och ha en handlingsplan samt samarbete med förlossningen upplevde alla gav en större trygghet. Kunskapen av en komplikationsfri förlossning ansåg ambulanssjuksköterskorna sig ha dock uttryckte de att de saknade tillräckligt med erfarenhetsbaserad kunskap av förlossningar, särskilt om komplikationer uppstod. Ambulanssjuksköterskorna kände sig väldigt otrygga, ensamma och maktlösa vid svårare komplikationer. Ambulanssjuksköterskorna uttryckte en önskan om ökad kunskap, regelbunden praktisk träning kring handhavandet av en prehospital förlossning samt hospitering. Slutsats: Komplikationer visade sig vara en stor kunskapsbrist och här efterfrågade alla informanter mer kunskap i form av utbildning, praktiskt handhavande i förlossning och att det tillhandahålls kontinuerligt eftersom det är en sådan unik händelse. Patientsäkerheten kan förbättras om ambulanssjuksköterskan får en ökad trygghet genom ökad kunskap. Det är därför viktigt att ambulanssjuksköterskorna har rätt utrustning, läkemedel, utbildning och kunskap om förlossningsvården.

Våld i nära relation är vanligt förekommande inom alla socioekonomiska grupper i samhället och kostar individer och samhället mycket i form av lidande och pengar. Flera studier som gjorts inom ämnet har visat att somatisk och psykisk ohälsa är vanligare bland kvinnor och män som utsatts för våld. Inom den prehospitala vården möter ambulanssjuksköterskor patienter som upplevt våld i nära relation och det är viktigt att kunna bemöta och genomföra omvårdnad på ett adekvat sätt. Det skulle kunna besparas mycket individuellt lidande om personer som utsätts för våld i nära relation identifieras så tidigt som möjligt. Svensk sjuksköterskeförening skriver att ambulanssjuksköterskan ska “omhänderta och stärka känslan av säkerhet och trygghet genom visad medkänsla och skapa en miljö som är lugn och inger hopp... att identifiera och uppmärksamma en person som misstänks ha, alternativt har, utsatts för övergrepp eller annan typ av våld…”   Syftet med denna studie var att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelse av den prehospitala omvårdnaden av patienter som har eller misstänks ha utsatts för våld i nära relation.   Studien är en kvalitativ intervjustudie. Åtta ambulanssjuksköterskor intervjuades med hjälp av en frågeguide där de fick beskriva sin upplevelse av att vårda patienter som har eller misstänks ha utsatts för våld i nära relation. Alla intervjuer skedde i en storstad i mellansverige. En kvalitativ innehållsanalys användes sedan för att få en djupare förståelse av det studerade fenomenet.   Resultatet genererade fyra kategorier som ambulanssjuksköterskor upplevde påverkade omvårdnaden av personer som upplevt våld i nära relation; “Det unika i att möta våldsutsatta prehospitalt”, “Kärnan i mötet med den våldsutsatta”, “Utmaningar” samt “Ambulanssjuksköterskans behov av utbildning och verktyg”. Resultatet visade att ambulanssjuksköterskor lade vikten på att känna av situationen och vinna förtroende från den drabbade. Utmaningar som de flesta upplevt var att den som utövat våldet ofta fanns kvar på platsen när ambulans anlände och i dessa fall var samarbete med instanser, såsom polis och socialtjänst, viktig. Utbildning och stöd från verksamheten upplevdes som bristfälligt och efterfrågades.   Studien ledde fram till slutsatsen att ambulanssjuksköterskor känner sig trygga i att vårda personer som utsatts för våld i nära relation trots att en del hinder kunde uppstå, men efterfrågade mer kunskap i ämnet samt rutiner från sin arbetsgivare.

No description available.

Introduktion: Ambulanssjuksköterskor har idag ett större krav på att göra bedömningar av patienter och kunna bestämma vilken vårdnivå som är den mest lämpliga för patienten. Bedömningar kan ibland vara komplicerade att göra och till hjälp kan olika beslutsstöd användas. RGS-webb är ett välanvänt beslutsstöd inom framförallt telefonrådgivning men som nu implementerats i den prehospitala verksamheten. Syfte: Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att använda RGS-webb prehospitalt. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ induktiv studie där semistrukturerade intervjuer genomfördes. Studien genomfördes vid ambulansstationer i en region i södra Sverige. Nio specialistutbildade ambulanssjuksköterskor intervjuades i studien. En kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats används för att analysera datan i studien. Resultat: Efter genomförd innehållsanalys kunde tre huvudkategorier presenteras; tillämpbarhet, användbarhet, klinisk betydelse och kunskapshöjande. Konklusion: Ambulanssjuksköterskors erfarenheter av att använda RGS- webb prehospitalt sågs av de flesta som en positiv tillgång. Det sågs som ett stöd vid bedömning av vårdnivå och användes som en källa för att inhämta kunskap både innan, under och efter patientmötet. RGS-webb har dock utvecklingspotential för att kunna användas prehospitalt. Det behöver utvecklas till att beakta den kliniska undersökning som görs av ambulanssjuksköterskorna samt förbättra de delar som ansågs försvåra arbetet.

SARS-CoV-2 som startade en pandemi kallad Covid-19. Covid-19 visade sig kunna orsaka livshotande luftvägssymtom. Det skapade en rädsla för att bli smittad och restriktioner i samhället uppkom för att försöka förhindra och minska smittspridningen. Att arbeta inom ambulanssjukvård som ambulanssjuksköterska ställer krav på att bedöma och utföra behovet av omvårdnad samt utföra vård i olika situationer. Upplevelserna för ambulanssjuksköterskorna är att Covid-19 har medfört utmaningar i att arbeta inom ambulanssjukvården. Det blev svårigheter i att kommunicera med patienter och svårigheter att arbeta iförd skyddsutrustning. Svårigheterna medförde att arbetet med att bedöma behovet av omvårdnad och ge vård försvårades. De upplevde rädsla och oro för Covid-19 och dess framkomst. Det var både psykiskt och fysiskt påfrestande att arbeta inom ambulansverksamheten under Covid-19 och det stämde överens med forskningen kring ämnet. Vaccineringen gjorde att ambulanssjuksköterskor blev tryggare i vårdmötet. Arbetsmiljön blev succesivt bättre och upplevelsen av att möta och behandla patienter med Covid-19 blev mer som en vardag. Studien är en kvalitativ intervjustudie med 13 intervjuer av ambulanssjuksköterskor med öppna semistrukturerade frågor.

Bakgrund:Ambulanssjukvården har av tradition varit mer inriktad på somatiska tillstånd och därmed inte alltid förberedd på de speciella situationer som kan uppstå i mötet med patienter med psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa betraktas idag som ett folkhälsoproblem och ökar i befolkningen. Som en följd av detta ökar antalet ärenden med psykisk bakgrund som ambulansen kallas till vilketmedför större krav på ambulanspersonalen att snabbt göra en bedömning av patientens psykiska tillstånd.  Motiv: Då ambulanssjukvården främst varit inriktad påsomatiska tillståndär det av betydelse att få kunskap om, undersöka och ta del av ambulanssjuksköterskors upplevelser av att prehospitalt bedöma patienter med psykisk ohälsa.  Syfte: Syftet med studien var att belysa ambulanssjuksköterskans upplevelse av att prehospitalt bedöma patienter med psykisk ohälsa.  Metod: Kvalitativa individuella semistrukturerade intervjuer genomfördes med sju ambulanssjuksköterskor. Som stöd för intervjuerna användes en intervjuguide. Materialet bearbetades i innehållsanalys och resulterade i fyra kategorier med tillhörande tolv subkategorier.  Resultat: Studien visar att ambulanssjuksköterskor saknar bedömningsverktyg och kunskap för att bedöma patienter med psykisk ohälsa. Informanterna har ett större säkerhetstänk kring och med patienter med psykisk ohälsa och önskar tydligare riktlinjer gällande stöttning och hänvisning. Resultatet redovisas utifrån följande kategorier:”Att känna sig osäker i sin yrkesroll”, ”Att utgå från patienten”, ”Att ha ett säkerhetstänk” och ”Att behöva stöd”.    Konklusion: Att möta patienter med psykisk ohälsa är en komplex situation med många faktorer att ta hänsyn till. Utifrån studiens resultat kan dras följande slutsatser; ambulanssjuksköterskan saknar bedömningsverktyg och kompetens att bedöma patienter med psykisk ohälsa.

Sepsis är ett allvarligt sjukdomstillstånd och dessa patienter behöver tidigt behandlas för att undvika allvarliga komplikationer så som fysiska, psykiska och kognitiva funktionsnedsättningar samt mortalitet. Sepsis kan vara svårt att identifiera prehospitalt för att symtomen kan härledas till andra diagnoser. Nya riktlinjer har implementerats i ambulanssjukvården för att förbättra bedömning, prioritering och minska tiden till antibiotikabehandling. Syftet med denna uppsats var att undersöka ambulanssjukvårdens följsamhet av omhändertagandet efter införande av ny nationell riktlinje för patienter vid misstänkt sepsis och det fortsatta vårdförloppet på sjukhus avseende behandlingar, vårdnivå, vårdtid, slutdiagnos och mortalitet. En kvantitativ, retrospektiv observationsstudie genomfördes av patientjournaler med misstanke om sepsis. Det var 134 patienter som inkluderades och prehospitalt hade 65% av patienterna en andningsfrekvens >30/min, 15% hade ett systoliskt blodtryck <90mm/hg och 60% en saturation <92%. Andelen patienter som prehospitalt behandlades med syrgas var 78%, 49% fick infusion Ringer-Acetat, och 29% behandlades med Paracetamol. Majoriteten av patienterna (n=87) diagnostiserades med sepsis och det var en signifikant skillnad av andelen patienter med sepsis (74%) jämfört med andra diagnoser (45%) som fick antibiotikabehandling inom 60 minuter (p=0,001). Ingen signifikant skillnad i mortalitet på sjukhus observerades mellan sepsispatienter (5%) och patienter med andra diagnoser (13%) (p=0.098). Uppföljning av nya riktlinjer är viktigt och i denna studie identifierade ambulanssjukvården sepsis patienter i hög grad och dessa fick sedan antibiotika på akutmottagningen. En del i detta snabba handhavande kan vara på grund av att ambulanspersonalen identifierat dem. Denna studie kan inspirera till fortsatt uppföljning och utveckling även för de patienterna med andra infektionsrelaterade diagnoser.

Bakgrund: Ambulanssjukvården i Sverige saknar nationella kompetenskrav. Detta innebäratt kritiska incidenter förväntas hanteras patientsäkert av ett vårdteam därambulanssjuksköterskans (AS) kollega har lägre, samma, högre eller en annan kompetens.Skillnaderna i vårdteamets kompetens kan ha betydelse för möjlighet att utföra en god ochsäker vård. Syfte: Syftet med studien var att beskriva AS upplevelser av kollegialt stöd vid kritiskaincidenter. Metod: En kvalitativ retrospektiv intervjustudie med en kritisk incident teknik (CIT)användes. Nio kliniskt verksamma AS från fyra olika ambulansregioner intervjuades.Urvalet gjordes med strategiskt och snöbollsurval. Intervjuerna transkriberades ochanalyserades induktivt med en innehållsanalys. Resultat: ledarskap, stöd, förståelse och förtroende beskriver AS vara viktiga upplevdafaktorer som är viktiga för att känna tillit till kollegan. AS upplever sig även vara utsatta ochotillräckliga vilket innebär att vara ensam i vårdmötet vid kritiska incidenter. Diskussion: Kritiska incidenter är vanliga varför intervjuer med en CIT genomfördes. Det ärlevda erfarenheter och upplevelser som är intressant att studera. Kollegialt stöd beskrivs somsärskilt viktigt för oerfarna AS då det krävs ledarskap och kunskap inom de vanligastebeskrivna kritiska incidenterna hjärt- lungräddning eller vård av medvetslösa. Intressant äratt erfarna AS beskriver att det finns utmaningar och svårigheter i att hantera negativakollegor och att undervisa kollegor som saknar kunskap samtidigt som vård skall utföras. Slutsats: Kompetensens betydelse i ambulanssjukvårdens vårdteam är viktigt. Om kolleganär en erfaren specialistsjuksköterska med inriktning mot ambulanssjukvård så upplever ASoftare en högre grad av tillit till kollegan. / <p>2023-10-25</p>

Ambulanssjukvården styrs idag självständigt inom varje region. Nationell insyn och uppföljning saknas, vilket lagt grunden till kvalitetsregistret, AmbuReg. Kvalitetsregistrets syfte är att identifiera förbättringsområden samt följa upp och utvärdera algoritmer, olika processer och åtgärder som används inom ambulanssjukvård. Syftet med examensarbetet är att beskriva kvalitetsregistret AmbuRegs funktion och nationellt beskriva kvalitetsindikatorer för ambulanssjukvård i landets olika regioner. Metoden är en kvantitativ och retrospektiv registerstudie med jämförande och beskrivande design av Sveriges 21 ambulansorganisationer. Studien inkluderade samtliga primäruppdrag för patienter över 18 år under 2018 i Sverige och presenterar sammanställd data gällande 15 kvalitetsindikatorer som beskriver vårdinsatser utförda av ambulanssjukvården. Resultatet visar på 877 561 primära ambulansuppdrag. Stora variationer förekom bland de olika regionerna. Bland vitalparametrarna påvisades högst följsamhet vid blodtrycksmätning och lägst vid mätning av kroppstemperatur. Störst variation uppmättes gällande syrgasbehandling vid en syremättnad under 90% då en region behandlade 100% mot en annan region behandlade enbart 1,3%. Registrering av elektrokardiogram vid bröstsmärta varierade mellan 17,6–95,4%. De patienter med bröstsmärta och röd prioritet som fick läkemedel varierade mellan 8,6–66,7%.Diskussionen visar att vitalparametrar utgör grunden för ambulanssjuksköterskans bedömning och bör därför vara komplett. Bristen på följsamhet vid registrerat EKG kan bero på olika faktorer men visade sig brista vid buksmärta och andnöd. Information från vissa regioner saknas gällande olika kvalitetsindikatorer, vilket belyser vikten av att sträva mot ett kompatibelt journalsystem. AmbuReg kan lyfta förbättringsområden såväl regionalt som nationellt. Ambulanssjuksköterskan förväntas utföra mer avancerad vård och kommande behandlingsriktlinjer bör tas fram i samarbete med kliniskt aktiv prehospital personal för att öka såväl följsamhet som applicerbarhet.