Introduktion: Det har blivit vanligare att opereras med regional anestesi under de senaste åren. Detta medför att sjuksköterskor bör ha en ökad kunskap för att mentalt kunna stötta och informera patienten pre- och postoperativt på vårdavdelning. En ökad förståelse om patientens upplevelse kan leda till en mer personcentrerad vård och ett ökat välbefinnande. Syfte: Patienters upplevelser av vården i samband med att genomgå en vaken operation med regional anestesi. Metod: En allmän litteraturstudie genomfördes där data samlades in via databaserna Pubmed, Cinahl och Web of science. Dataanalysen utgick från Fribergs femstegsmodell och innefattade 12 artiklar med kvalitativ design. Samtliga artiklar som användes var av hög kvalité och uppfyllde kriterierna för att inkluderas i studien.  Resultat: Fyra huvudkategorier har lyfts fram i studien, kommunikationens betydelse, informationens betydelse, påverkan på patientens välbefinnande och betydelsen av god omvårdnad. Patienterna kunde i vissa fall känna en positiv upplevelse att vara vaken under en operation medan andra uttryckte oro, ångest samt kände sig otrygga. Patienterna upplevde bristande kommunikation och information pre-samt postoperativt. De uttryckte betydelsen av god kommunikation, tydlig information och stöd från sjuksköterskan för ett ökat välbefinnande. Patienterna uttryckte att känslan av tillit minskade när de inte kände sig delaktiga i sin egen vård. Detta medförde att känslan av kontroll förlorades och patienterna förmedlade då ett starkt beroende till vårdpersonalen. Personcentrerad vård och sjuksköterskans goda omvårdnad ökade patientens känsla av tillit, trygghet och lugn. Slutsats: Patienter som var vakna under operation upplevde oro, ångest, rädsla och stresskänslor pre- och postoperativt. För en god relation till patienten behövs därför tydlig kommunikation och information med respekt och tillit. Patienten ska ses som en unik individ för ett ökat välbefinnande samt en god omvårdnad. / Introduction: It has become more common for patients to undergo surgery with regional anesthesia in recent years. This means that nurses should have knowledge to be able to mentally support and inform the patient both before and after surgery in the ward. An increased understanding of the patient's experience can lead to a more person-centered care and increased well-being. Aim: Patients' experiences of care in connection with undergoing an awake operation with regional anesthesia. Method: A general literature study was carried out and data were collected via the databases Pubmed, Cinahl and Web of science. The data analysis were based on Friberg's five-step model and included 12 articles with qualitative design. All articles used were of high methodological ​​quality and met the criteria to be included in the study. Results: Four main categories have been highlighted in the analysis, the importance of communication, the importance of information, the impact on the patient's well-being and the importance of good care. In some cases, patients could feel a positive experience of being awake during an operation, while others expressed worry, anxiety and felt insecure. Patients experienced a lack of communication and information pre- as well as postoperatively. They expressed the importance of good communication, clear information and support from the nurse for increased well-being. Patients expressed that the feeling of trust diminished when they did not feel involved in their own care. This meant that the feeling of control was lost and the patients conveyed a strong dependence on the care staff. Person-centered care and the nurse's good care increased the patient's feeling of trust, security and peace.Conclusion: Patients who were awake during surgery experienced worry, anxiety, fear and stress feelings pre- and postoperatively. For a good relationship with the patient, clear communication and information with respect and trust is therefore needed. The patient should be seen as a unique individual for increased well-being and good care.

BakgrundPostoperativt illamående (PONV) och smärta är vanligt förekommande efter operation igenerell anestesi. Sedan en lång tid tillbaka används opioider i samband med anestesi och kirurgiska ingrepp som smärtlindring. Detta trots att opioider har många biverkningar, som kan orsaka lidande för patienten samt medföra längre sjukhusvistelse.Opioidfri anestesi är en framväxande metod baserad på idén att undvika opioider för bättre postoperativ återhämtning.Syfte Syftet med systematiska litteraturstudien var att beskriva vilken effekt opioidfri anestesi har på PONV och postoperativ smärta hos patienter som genomgår operation undergenerell anestesi.Metod En systematisk litteraturstudie med deskriptiv design valdes för att systematiskt sammanställa publicerade forskningsresultat från tidigare studier inom området. Sökningarna av artiklar gjordes i Medline via PubMed. Nio artiklar inkluderades i studiens resultat och kvalitetsgranskades utifrån Joanna Briggs Checklist for Randomized Control Trials.ResultatFlera av de inkluderade artiklarna visade att opioidfri anestesi hade signifikanta effekter på både PONV och postoperativ smärta. I de opioidfria grupperna var både PONV och postoperativ smärta mindre förekommande, och de krävde mindre mängd analgetika och antiemetika.SlutsatserResultatet i denna studie visar att opiodfri anestesi har positiva effekter på PONV och postoperativ smärta. Artikelsökningen för denna studie visar på begränsad forskning inom området, men ett flertal större studier pågår vilket visar på ett intresse för att utvärdera och utveckla opioidfri anestesi. Med ökad kunskap och medvetenhet kan onödigt lidande undvikas, speciellt där en ökad risk för PONV och smärta föreligger.

Bakgrund: Anestesisjuksköterskans huvudområde är luftvägen och för att kunna hantera luftvägen tryggt och säkert behöver preoperativa bedömningar utföras inför varje generell anestesi. Patienten kan känna ångest och oro inför en operation. Om patienten är välinformerad inför anestesin kan de känna sig förberedda och trygga i situationen. En svår luftväg kan inte elimineras, vilket gör att anestesisjuksköterskan har ett ansvar att vara förberedd för att kunna hantera den genom att använda luftvägsalgoritmen och olika hjälpmedel.  Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskans upplevelse av att hantera en svår luftväg vid generell anestesi.  Metod: En kvalitativ intervjustudie med induktiv innehållsanalys genomfördes.  Totalt tolv anestesisjuksköterskor från fyra olika sjukhus i Region Stockholm intervjuades utifrån en semistrukturerad intervjuguide.  Resultat: Innehållsanalysen resulterade i två huvudkategorier och sex subkategorier. Den första huvudkategorien var Att vara i ett känslohav med subkategorierna Svårigheter vid en svår luftväg, Trygghet vid en svår luftväg samt Känslor kopplat till sin prestation. Den andra huvudkategorien var Copingstrategier med subkategorierna Reflektion över situation, Stöd samt Fysisk/psykisk återhämtning. Resultatet visade att upplevelser vid en svår luftväg kan orsaka positiva eller negativa känslor beroende på olika faktorer. Dessa faktorer kunde vara samarbete i teamet, anestesisjuksköterskans kompetens och förberedelser för att hantera en svår luftväg. För att kunna hantera dessa känslor använde anestesisjuksköterskan olika strategier, såsom reflektion, stöd och individuell återhämtning. Slutsats: Studien visar att det vilar ett stort ansvar på anestesisjuksköterskan att vara väl förberedd vid luftvägshantering. Även arbetsplatsen har ett stort ansvar att utbilda sina anestesisjuksköterskor för att upprätthålla färdigheter. / Background: Nurse anesthetist's main area is the airway and in order to manage theairway safely and securely preoperative assessments need to be carried out beforeeach general anesthesia. The patient can feel anxiety and worry before surgery. Ifthe patient is well informed before the anesthesia, they can feel prepared and securein the situation. A difficult airway cannot be eliminated, which means that the nurseanesthetist has a responsibility to be prepared to manage it by using the airwayalgorithm and various aids. Aim: To describe a nurse anesthetist's experience of managing a difficult airwayduring general anesthesia. Method: A qualitative interview study with inductive content analysis wasconducted. A total of twelve nurse anesthetists from four different hospitals inRegion Stockholm were interviewed using a semi-structured interview guide. Results: The content analysis participates in two main categories and sixsubcategories. The first main category was To be in a sea of emotions withsubcategories Difficulties with a difficult airway, Safety with a difficult airway andEmotions connected to their performance. The second main category was Copingstrategies with subcategories Reflection on situation, Support andPhysically/mentally recovery. The results showed that the experience of a difficultairway can cause positive or negative feelings depending on various factors. These factors could be collaboration with the team, the competence of the nurse anesthetistand preparation for managing a difficult airway. In order to manage these feelings,the nurse anesthetist used different strategies, such as reflection, support andindividual recovery. Conclusion: This study shows that there is a huge responsibility on the nurseanesthetist to be well prepared for airway management. The workplace also has abig responsibility to train all the nurse anesthetists to maintain skills.

Ett kirurgiskt ingrepp under anestesi kan vara en stor livshändelse. Då patienten är ytterst sårbar är det viktigt att patienten upplever sig trygg. Patientperspektivet är grundläggande ur ett vårdvetenskapligt perspektiv då det är värdefullt att ha kunskap om vad som är vårdande vård och stärker hälsan hos den enskilda individen. Den perioperativa dialogen är den tid anestesisjuksköterskan och patienten delar i den pre- intra- och postoperativa fasen. Tiden är dockknapp för att inge trygghet och skapa en förtroendefull relation. Därför var det intressant att ta reda på vad patienterna fann värdeskapande i den perioperativa dialogen. Syftet var att undersöka och belysa forskningsresultat som beskriver patienters upplevelser av den perioperativa dialogen vid ett kirurgiskt ingrepp. Denna systematiska litteraturöversikt genomfördes utifrån en kvalitativ design. Ur analysen framträdde två huvudkategorier. I resultatet speglas både positiva och negativa upplevelser av den perioperativa dialogen. De positiva fynden kan ses som den optimala vårdande relationen där patienten kommer i fokus och den perioperativa dialogen tillfredsställer patientens grundläggande behov som att vara trygg, att bli sedd och vara delaktig. De negativa fynden då grundläggande behov inte tillfredsställdes visade tydligt att det brister i den vårdande relationen och att vården inte är person centrerad. I diskussionen jämförs resultatets fynd med tidigare forskning samt anestesisjuksköterskans perspektiv av den perioperativa dialogen i en vårdande relation.

Introduktion: Anestesidjup är ett uttryck för hur djupt en patient är sövd vid generell anestesi. Bedömningen av anestesidjup är främst en subjektiv kliniskt bedömning och en viktig uppgift för anestesisjuksköterskan. Anestesidjupsmonitorering är teknisk utrustning som kan användas som stöd i bedömningen av anestesidjup. Bispectral Index och Entropy är två metoder för anestesidjupsmonitorering där man med medicinteknisk utrustning läser av hjärnans aktivitet för att bedöma anestesidjup. Syfte: Syftet med denna scope review var att sammanställa och beskriva aktuell forskning om anestesidjupsmonitorering med Bispectral Index och Entropy vid generell anestesi. Metod: En scoping review utifrån 26 vetenskapliga artiklar genomfördes med stöd av Arksey och O’Malleys metodiska ramverk för scoping reviews. Huvudresultat: Bispectral Index och Entropy är signifikant samstämmiga vid generell anestesi. Användningen av BIS-övervakad anestesi när man jämförde med standardvård resulterade i lägre doser anestesimedel. De patienter med BIS-övervakad anestesi hade färre blodtrycksfall perioperativt, vaknade snabbare och upplevde färre långsiktigt negativa konsekvenser av anestesi. Slutsats: Slutsatsen är att BIS och Entropy presterar likvärdigt vid generell anestesi. Kan man implementera anestesidjupsmonitorering med BIS som den del i bedömningen av anestesidjup kan man ge säkrare och bättre vård med mindre risk för negativa peri- och postoperativa effekter och biverkningar. Det behövs mer forskning på Entropy för att kunna dra samma slutsatser som för användningen av BIS. / Introduction: Depth of anesthesia is an expression of how deeply a patient is sedated during general anesthesia. The assessment of depth of anesthesia is primarily a subjective clinical assessment and an important task for the anesthesia nurse. Anesthesia depth monitoring consist of technical equipment that can be used as support in the assessment of depth of anesthesia. Bispectral Index and Entropy are two methods for depth of anesthesia monitoring where brain activity is read to assess depth of anesthesia. Aim: The aim was to compile and describe current research on the use of depth of anesthesia monitoring with Bispectral Index and Entropy in general anesthesia. Method: A scoping review based on 26 scientific articles was carried out with the support of Arksey and O'Malley's methodological framework for scoping reviews. Main results: Bispectral Index and Entropy are significantly consistent in general anesthesia. The use of BIS-monitored anesthesia when compared with standard care resulted in lower anesthetic doses. Those with BIS-monitored anesthesia had fewer blood pressure drops perioperatively, woken up faster, and experienced less long-term negative consequences of anesthesia. Conclusion: The conclusion is that BIS and Entropy perform equally in general anesthesia. If you can implement depth of anesthesia monitoring with BIS as part of the assessment of depth of anesthesia, you can provide safer and better care with less risk of negative peri- and postoperative effects and side effects. More research is needed on Entropy to be able to draw the same conclusions as for the use of BIS.

Bakgrund: Verbal kommunikation är ett av flera sätt att förmedla smärta genom. Patienter som är påverkade av läkemedel med sederande effekt har en försvårad situation att förmedla smärtan. Sjuksköterskor behöver kunna bedöma smärta hos patienter som är påverkade av sedering. Smärtbedömning hos sederade patienter kräver kunskap och förståelse, så att adekvat smärthantering ska kunna sättas in och att konsekvenser av obehandlad smärta undviks. Obehandlad smärta kan leda till akut och långvarigt lidande för patienten. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter och upplevelser av att bedöma smärta hos sederade patienter på anestesi- och intensivvårdsavdelning. Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats baserad på tio vetenskapliga artiklar var av sju kvalitativa och tre kvantitativa, publicerade mellan 2015–2022. Databaserna som användes var PubMed och CINAHL. Data som extraherats analyserades genom en innehållsanalys. Resultat: Arbetserfarenhet identifierades som en viktig del i smärtbedömningen. I bedömningen av smärta värderades förändringar i stigande vitalparametrar, kroppsliga tecken som grimaser och oroligt beteende vilket var starkt förknippat med smärta. Kunskap om smärta, förståelse för patientens individuella behov och förutsättningar var viktiga områden för en individanpassad smärthantering. Sedering försvårade kommunikationen för patienten, därav prioriterade sjuksköterskorna smärtlindring. Slutsats: Sjuksköterskor belyste att arbetserfarenhet var betydelsefull för deras smärtbedömning samt att det fanns tecken hos patienten som kunde tolkas som smärta. Förändringar i vitalparametrar användes som en faktor som vägdes in i smärtbedömningen. Det var för sjuksköterskorna högt prioriterat att smärtlindra patienter som var sederade och det framkom att det kunde vara en balans mellan smärtlindring och sedering.

Bakgrund: Forskning visar att oro inför anestesi skapar ett stort vårdlidande och ger sämre utfall efter operation. Oro inför anestesi drabbar nästan hälften av alla patienter som genomgår ett kirurgiskt ingrepp. Anestesisjuksköterskan har en viktig uppgift att minska patienters oro inför anestesi genom olika omvårdnadsstrategier. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva olika omvårdnadsstrategier för att lindra patienters oro inför anestesi. Metod: Kvantitativ litteraturstudie med systematisk ansats Resultat: Visar sju övergripande omvårdnadsstrategier som kan lindra oro inför anestesi. Muntlig information där patienten informerades av sjukvårdspersonal om vad som skulle hända innan anestesin. Videoinformation där patienten fick se informationsvideo om vad som ska hända. Preoperativt psykologiskt stöd. Musik där musik spelades innan anestesi. Avslappningsmetod som oroslindring. Beröring där patienter fick massage innan anestesi.  Slutsats: Studiens resultat visar sex omvårdnadsstrategier som kan implanteras inom anestesiologisk omvårdnad för att minska patienters oro inför anestesi. Det är viktigt att anestesisjuksköterskan kan lindra oro inför anestesi för att motverka det kortvariga lidandet som oron orsakar. Tidigare forskning visar att oroliga patienter har sämre postanestesiologiskt utfall. Framtida forskning bör fokusera på hur effektiva dessa omvårdnadsstrategier är. / Background: Studies show that anxiety associated with anesthesia creates a great deal of suffering and worsen surgical outcomes. Anxiety before anesthesia affects about half of all surgical patients. The anesthesiological nurse plays an important role in lessening patients anxiety before anesthesia using nursing care. Aim: The aim of this study was to describe nursing care strategies to lessen the patients anxiety before anesthesia. Metod: This study used a quantitative literature analysis with a systematic approach. Results: This study found six nursing strategies to reduce anxiety before anesthesia. Verbal information to patients about the procedure from health care personnel. Video information where patients watched a video detailing the procedure. Preoperative psychological support. Music which entailed that the patient listened to music before anesthesia. Relaxation exercises to mitigate anxiety. Physical contact where patients received massage before anesthesia.  Conclusion: This study shows that six different nursing strategies that can be implemented in anestesiological nursing to reduce patients anxiety before anesthesia. It is important that the anestesiological nurse is able to reduce patients anxiety before anesthesia to lessen the patients suffering. Previous studies also show that patients with anxiety have worse post-anesthesiological outcomes. Future research should aim to measure the effectiveness of the nursing strategies presented in this study.

Bakgrund: Hypotermi innebär en kroppstemperatur under 36°C och är vanligt förekommande vid kirurgi under generell anestesi. Hypotermi kan leda till allvarliga komplikationer perioperativt och orsaka onödigt vårdlidande för patienter. Anestesisjuksköterskan ska ha kompetens om hur hypotermi hos vuxna vid kirurgi under generell anestesi kan förebyggas och undvikas med aktuella evidensbaserade omvårdnadsåtgärder. Syfte: Syftet var att beskriva förebyggande omvårdnadsåtgärder för att undvika vårdlidande som orsakas av hypotermi hos vuxna patienter som genomgår kirurgi under generell anestesi.Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats som inkluderade 18 artiklar. Kvalitetsgranskning genomfördes med hjälp av mallar från SBU och GRADE. Resultatet utfördes med induktiv analys samt en narrativ syntes. Resultat: I litteraturstudien framkom omvårdnadsåtgärder som kategorier mot att minska vårdlidande genom förebyggande av hypotermi, dessa var passiva och aktiva värmemetoder. Den aktiva värmemetoden, såsom värmetäcke, i kombination med andra aktiva värmemetoder minskade förekomsten av hypotermi jämfört med passiva värmemetoder. Patienter upplevde även ökad subjektiv känsla av värme och hade mindre förekomst av frossa med aktiv värmemetod jämfört med passiv värmemetod. Slutsats: Anestesisjuksköterskan behöver använda aktiva värmemetoder perioperativt då värmemetoden signifikant minskar och förebygger hypotermi och vårdlidande för patienten. Genom att ge god vård och tillgodose patientens grundläggande behov i upprätthållande av normal kroppstemperatur, kan vårdlidande i form av frossa och obehagskänsla av kyla postoperativt lindras och undvikas.

Under den preoperativa fasen möter anestesisjuksköterskan patienten för första gången. Tidigare forskning har visat att föräldrar upplever ångest inför att deras barn ska genomgå en operation. Föräldrars och anestesisjuksköterskans attityd påverkar barnet, -och vikten av en god relation är av stor betydelse. Tidigare forskning har belyst att föräldrar har stor påverkan på barnet preoperativt, men ingen tidigare forskning har belyst anestesisjuksköterskans perspektiv på hur föräldrar påverkar barnet. Syftet med studien var att undersöka hur anestesisjuksköterskan uppfattar att föräldrar påverkar sitt barn under den preoperativa fasen samt att undersöka vilka strategier anestesisjuksköterskan använder i mötet med barn och föräldrar. För att få reda på anestesisjuksköterskans upplevelser och erfarenheter valdes kvalitativ forskningsintervju med induktiv ansats som metod. Fem anestesisjuksköterskor som hade erfarenhet av att vårda barn fick frågan om hur de upplever att föräldrar påverkar barnet i den preoperativa fasen. En kvalitativ innehållsanalys utfördes av de transkriberade intervjuerna. Resultatet visade att anestesisjuksköterskorna upplevde att föräldrarna hade stor påverkan på barnet vilka kunde utgöra hinder och förutsättningar i mötet med barn i den preoperativa fasen. Resultatet presenteras i tre kategorier: Förutsättningar i mötet med barn i den preoperativa fasen, Hinder i mötet med barn i den preoperativa fasen och Anestesisjuksköterskornas strategier. De tre kategorierna har tillhörande subkategorier. Tidigare studier styrker att föräldrar påverkar sitt barn i vårdsituationer, men få forskningsstudier tar upp barnets oro för föräldern som mår dåligt av att medverka i en vårdsituation. Vidare forskning om barns oro för föräldern bör göras.

Att som allmänsjuksköterska utbilda sig inom anestesi som specialistområde och sedan börja arbeta på en operationsavdelning medför stora förändringar. Det kan innebära att funderingar väcks hos sjuksköterskan kring exempelvis ökat ansvar, annorlunda miljö och att arbeta mer självständigt. Övergången från att arbeta som sjuksköterska, kanske en längre tid, att ha hittat sin roll, varit säker i det och blivit expert i yrket sätts plötsligt på prov igen då hen blir novis på nytt. Tidigare forskning finns kring hur den nyutexaminerade allmänsjuksköterskan upplever sitt yrke, dock finns det lite forskning om den nyutexaminerade anestesisjuksköterskans upplevelse.   Syftet med studien var att beskriva hur den nyutexaminerade anestesisjuksköterskan upplever sin nya yrkesroll på en operationsavdelning. För att ta reda på hur de upplever första året i arbetet användes en kvalitativ forskningsintervju med induktiv ansats som metod. Åtta anestesisjuksköterskor intervjuades. Transkriberingen analyserades sedan utifrån kvalititativ innehållsanalys. Resultatet visar på att anestesisjuksköterskorna upplevde yrket som ansvarsfullt, varierande och spännande. De upplevde också att det fanns många svårigheter som skapade oro och stress och de berättade om vad som är viktigt för att de ska känna sig trygga, exempelvis stöd från kollegor. Resultatet presenteras i fyra kategorier; ett givande arbete, att känna sig otillräcklig, att skapa förutsättningar för att lyckas och att tillåta sig vara ny. Kategorierna presenteras med respektive underkategorier. Tidigare forskning styrker att nyutexaminerade anestesisjuksköterskor upplever mycket stress och att de behöver stort stöd från arbetskamrater. Det framkommer   också   skillnader   mellan   studiens   resultat   och   tidigare   forskning, exempelvis skiljer sig upplevelserna åt kring produktionsstress på arbetsplatsen. De slutsatser som studien resulterar i är; att trots stress i arbetet upplever anestesisjuksköterskorna att de valt rätt yrkesinriktning, det är viktigt att skapa goda förutsättningar för nyutexaminerade anestesisjuksköterskor exempelvis att få stöd av sina kollegor, att ha kontroll över situationer ökar känslan av trygghet och minskar osäkerheten samt är det också av stor betydelse att anestesisjuksköterskor tillåter sig själva att vara nya för att de ska trivas på jobbet.