Bipolär sjukdom är en livslång sjukdom och livet tar en stor vändning, både för de somdrabbas samt de anhöriga. Det är av stor vikt för en sjuksköterska att kunna hantera ochstödja de anhöriga på ett bra sätt och genom att förstå de anhörigas upplevelser kan ettbättre stöd ges. Syftet med studien var att beskriva anhörigas upplevelser av att leva meden person som lider av bipolär sjukdom. Studien är litteraturbaserad och sju vetenskapligaartiklar har analyserats. Resultatet visade att de anhöriga upplevde att det dagliga livetpåverkas på olika sätt. Det visade också att behovet av kunskap om sjukdomen var stor,med hjälp av information ökade förmågan att klara av stress hos de anhöriga. De anhörigaupplevde även att det fanns ett behov av stöd framförallt ifrån professionella vårdgivare.Resultatet av studien kan bidra till en ökad förståelse hos sjuksköterskor angående deanhörigas upplevelser, känslor och behov av stöd, vilket i sin tur kan leda till att vården förden sjuke och dennes anhöriga blir bättre.

Det är vanligt att i samband med frågeställningar rörande demenshandikapp också diskutera frågor kring övergrepp mot äldre. Den inledande fasen i denna uppsats har därför haft sin utgångspunkt i litteraturstudier på detta tema. Litteraturstudierna omfattar därutöver litteratur kring demensproblematik, kommunikation, och interaktion. Den genomförda intervjustudien har haft sitt fokus på interaktionen i parrelationer där demenshandikapp förekommer. Intervjustudien undersöker hur konfliktsituationer hanteras i dessa parrelationer. Studiens deltagare har bestått av individer som varit gifta med en person som fått diagnosen alzheimers sjukdom. Av intervjustudien framkom att det var vanligt förekommande med interaktionstyperna samarbete och främjande vid konflikter och att samtliga informanter använde sig av validation i olika grad. I studien framkom samtidigt att några av informanterna i konfliktssituationer kunde välja (och avgöra när det var lämpligt) att inte validera sin partners känslor (som annars rekommenderas) för att istället hantera den pågående konflikten med hjälp av en symbolisk handling. Detta sätt, att interagera på, kallas i denna studie för avrundning. Avrundningen ledde till att konflikten avslutades och till att maken/makan ändrade känsloläge. Att förhandla i konfliktsituationer var ovanligt medan psykologisk omfamning förekom oftare. Informanterna tenderar att hålla igen sina känslor och inte visa dem för sin partner. Det visade sig också att den verbala kommunikationen tenderar att minska till sin omfattning, och att informanterna i hög grad förlitar sig till, och utvecklar, den icke-verbala kommunikationen. Kroppslig beröring, närhet och fysisk ”vägledning” ansågs av informanterna vara av särskild betydelse för att hantera dessa situationer. Relationens historia anses i studien vara av betydelse för informanternas definition av situationen, och för hur de kan interagera vid konfliktsituationer. I samband med beskrivningen av konfliktsituationer har informanterna uttryckt utbytesteoretiska tankar, vilka anses höra samman med relationens historia. Med utgångspunkt av informanternas redogörelser har även följande teman berörts: den stigmatisering som ännu idag omgärdar demenshandikapp; de förändrade sociala roller som dessa tillstånd medför; samt de känslor av ensamhet och sorg som anhöriga till personer med demenshandikapp lever med. Studien pekar också på ett behov av vidare forskning.

Sammanfattning Titel: Sjuksköterskans möte med anhöriga i palliativ hemsjukvård.   Bakgrund: Målet med palliativ vård är, enligt Världshälsoorganisationen, bästa möjliga livskvalitet för både patient och anhöriga. Sjuksköterskor som arbetar med palliativ hemsjukvård möter ofta anhöriga till de patienter som får palliativ vård och det är då viktigt att se till varje individs behov. Det är också viktigt att sjuksköterskan medverkar till att skapa goda möten genom att vara närvarande och kommunicera med patienter och anhöriga på ett respektfullt, lyhört och empatiskt sätt. Allt fler patienter tillbringar den sista tiden i hemmet och mycket av den vård som tidigare bedrevs inom slutenvården kan nu även ges i hemmet. Palliativ vård är ett kvalificerat, kunskapskrävande arbete som också kan vara emotionellt påfrestande för sjuksköterskan. Med följande studie önskar författarna öka kunskapen om vad som påverkar mötet mellan sjuksköterskans och anhöriga till patienter i palliativt skede i hemmet.   Syfte: Att beskriva sjuksköterskans erfarenheter av mötet med anhöriga till patienter som får palliativ vård i hemmet.   Metod: Studien är gjord utifrån en kvalitativ ansats. Datainsamling genomfördes med hjälp av individuella semistrukturerade intervjuer av åtta sjuksköterskor från kommunal hemsjukvård. För att analysera data användes kvalitativ innehållanalys.   Resultat: Förutsättningar för att skapa ett gott möte mellan sjuksköterska och anhöriga i palliativ hemsjukvård utgörs av flera olika aspekter. För att hemmet skulle vara en fungerande vårdplats krävdes att sjuksköterskan var lyhörd och kunde anpassa sig till varje situation. Det var viktigt att skapa förtroendefulla vårdrelationer för att anhöriga skulle känna sig trygga. Relationerna kunde skapas genom en god kommunikation och genom att inbjuda anhöriga till delaktighet. Att kunna hantera olika familjekonstellationer samt anhörigas känslor och reaktioner var också avgörande för hur mötet skulle bli.   Slutsats: Föreliggande studie visar att sjuksköterskornas möte med anhöriga i palliativ vård i hemmet är komplext och förutsättningar för ett gott möte mellan sjuksköterska och anhöriga har framkommit. Dessa förutsättningar handlar om hemmet som en fungerande vårdplats där sjuksköterskan behöver kunna skapa förtroendefulla vårdrelationer genom att kommunicera med anhöriga och skapa förutsättningar för deras delaktighet. Sjuksköterskan behöver även kunna hantera anhörigas känslor och reaktioner samt olika familjekonstellationer. Antonovsky menar att, för att kunna möta människor med olika behov på ett professionellt sätt krävs begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Detta beskriver han som en känsla av sammanhang, KASAM.   Nyckelord: sjuksköterska, palliativ vård, hemsjukvård, anhöriga

Bakgrund: Stroke innebär att det uppstått blödning, trombos eller emboli i hjärnan som resulterar i syrebrist till hjärnan och celler skadas. När en person drabbats av stroke kan det resultera i olika komplikationer och hälsoproblem så som kognitiva svårigheter, depressionsliknande tillstånd, halvsidesförlamning etc. Hur en person återhämtar sig efter stroke är individuellt och kan ta olika långtid och hjälp från anhöriga är betydande för de drabbade. I Sverige överlever ett stort antal personer stroke vilket resulterar i att fler personer blir anhörigvårdare.  Syfte: Syftet var att belysa anhörigvårdares erfarenheter av att leva med en strokedrabbad.  Metod: En litteraturöversikt utfördes där tio kvalitativa vetenskapliga artiklar inkluderats. Artiklarna togs fram från databaserna PsycINFO och CINAHL. Artiklarna analyserades med hjälp av integrativ analys.  Resultat: Anhörigvårdare erfar bristande stöd och information från sjuksköterskan. Relationen med den drabbade förandras så väl som sociala relationer på grund av fysiska, psykiska och kognitiva förandringar hos den drabbade.  Slutsats: När en person drabbas av stroke visar det sig ett stort behov av mer stöd till anhöriga från sjukvården därför behöver sjuksköterskan mer tid till anhöriga och deras behov.

Bakgrund: Schizofreni är en kronisk, allvarlig sjukdom med miljoner drabbade i världen. Många får inte tillräcklig professionell vård och en stor del vårdas av sina anhöriga ute i samhället. Detta gör att anhöriga får bära ett stort ansvar för den sjuke och de kan också behöva stöd för att kunna hantera situationen. Hur väl förberedda de anhöriga är att vårda den sjuke har stor betydelse och det är sjuksköterskans ansvar att omvårdanden som genomförs är i samråd med patient och anhöriga. Syfte: Syftet var att belysa anhörigas upplevelse av att vårda en familjemedlem med schizofreni i hemmet. Metod: Litteraturstudie baserad på vetenskapliga artiklar. Sökningen utfördes i Cinahl och PsycINFO och omfattar åtta artiklar där samtliga har kvalitativ ansats. Resultat: I resultatet framkom sex kategorier som alla belyste anhörigas upplevelse av att vårda en familjemedlem med schizofreni i hemmet. Dessa var: upplevelser av att vårda en familjemedlem med schizofrena symtom, negativ påverkan på hälsa och ekonomi, negativ påverkan på sociala relationer, hopplöshet och oro inför framtiden, att finna ork samt behov av stöd. Slutsats: Att som anhörig vårda en familjemedlem med schizofreni är påfrestande både fysiskt och psykiskt, ibland till den grad att det leder till depression och självmordstankar. De anhöriga får många gånger sätta sina egna behov, sin hälsa och sina sociala relationer åt sidan för att ta hand om den sjuke. Utan tillräckligt med hjälp och stöd från professionen kan den vårdande rollen upplevas som hopplös och överväldigande.

Bakgrund: Idag lever vi längre än vi tidigare gjort och mellan 20 000 och 25 000 äldre personer insjuknar i demens varje år i Sverige. I takt med att sjukdomsförloppet fortskrider blir anhöriga delaktiga i sjukdomen. Demens kallas för de anhörigas sjukdom. Anhöriga blir en viktig länk mellan personen med demenssjukdom och sjuksköterskan. Sjuksköterskan är i sin tur en länk mellan anhörig och andra yrkesprofessioner. Syfte: Syftet med studien är att belysa anhörigas erfarenheter av att leva med en närstående med demenssjukdom. Metod:  En integrerad litteraturstudie som är baserad på nio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Artiklarna är inhämtade från databaserna CINAHL och PubMed. Resultat: De fyra huvudteman förändrade roller, bristande kunskap och stöd, psykiskt lidande samt fysiskt lidande identifierades hos anhöriga. Slutsats: Det framkom att många anhöriga hade bristande kunskap om demenssjukdom. Många genomled ett psykiskt och fysiskt lidande. Många förlorade även sociala relationer på grund av vårdandet och den egna hälsan blev även lidande. Det blir viktigt för sjuksköterskan att ha kunskap om demens, symtomen och sjukdomen i stort för att på så sätt kunna ge rätt stöttning och förutsättningar till den anhörige.

Abstrakt Bakgrund: I Sverige inträffar ca 10 000 hjärtstopp utanför sjukhus varje år. Ett hjärtstopp är ofta oväntat och många gånger finns det anhöriga i närheten. För att kunna rädda liv krävs en snabb insats med hjärt-och lungräddning. Sjukvårdspersonal arbetar under stress med stort fokus på uppgiften och ser därför inte att det finns en anhörig i närheten. Syftet var att belysa hur anhöriga upplevde att vara närvarande vid pågående hjärt-och lungräddning av nära anhörig inom akutsjukvården. Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie på 11 vetenskapliga artiklar framsökta i databaser och referenslistor. Resultatet grundades på tre kategorier, delaktighet-att få vara närvarande, information och tidigare kunskap samt psykisk påverkan. Resultatet visade att anhöriga som varit med vid hjärt- och lungräddning klarade av att hantera sin sorg bättre och hade mindre psykosocialpåverkan jämfört med de som inte varit närvarande. De anhöriga önskade information och kände trygghet i att ha en stödperson vid sin sida. Slutsats: Sjukvårdpersonalen måste få ökad trygghet i att våga se och bjuda in de anhöriga vid en akut händelse. Sjukvården kan med relativt enkla medel göra en vinst i att anhöriga känner sig bekräftade och välinformerade och klarar av att hantera sin sorg.

Introduktion: När en närstående dör, oavsett om det är väntat eller sker plötsligt, drabbas anhöriga av sorg. Sorg innefattar fysiska, känslomässiga, kognitiva, andliga och sociala utmaningar. För att kunna hantera dessa utmaningar är det viktigt att bearbeta sorgen.  Syfte: Att belysa sorgereaktioner samt förhållanden som påverkar sorgebearbetningen hos anhöriga vid väntade och plötsliga dödsfall. Metod: Studiens datainsamlingsmetod är en litteraturstudie vars resultat bygger på redan befintlig vetenskaplig litteratur. Sökningarna genomfördes i databaserna CINAHL och PubMed och resulterade i 12 artiklar. Artiklarnas resultat lästes noggrant igenom, enskilt och tillsammans.  Resultat som svarade på syftet bearbetades och delades in i två sektioner med tillhörande teman. Resultat: Litteraturstudiens resultat visar att anhöriga upplever många olika sorgereaktioner när en närstående dör. Reaktionernas intensitet varierar beroende på hur den närstående dör samt den närståendes och anhörigas relation samt ålder och den anhörigas kön. Hur sorgebearbetningen utvecklas beror på olika förhållanden: närstående och anhörigas inställning kring döden, den döendes lidande samt olika former av stöd. Slutsats: Sjuksköterskor är ofta de som först möter anhöriga efter en närståendes död. Det är därför viktigt att sjuksköterskor har kunskap om sorg för att kunna bemöta och ge god omvårdnad till dessa anhöriga samt underlätta den kommande sorgebearbetningen.

Bakgrund: Demenssjukdomar drabbar hjärnans kognitiva funktion på primär eller sekundär nivå. Att drabbas av demenssjukdom innan 65 års ålder är mycket ovanligt. Att vara anhörig till en person med tidigt debuterande demenssjukdom kan leda till fysisk, psykisk och finansiell påverkan. Syfte: Att belysa anhörigas upplevelse av att ha en närstående som diagnosticerats med tidigt debuterande demenssjukdom. Metod: Fribergs analysmodell i fem steg har använts för att granska åtta artiklar med kvalitativ design samt analysera och sammanställa deras resultat. Resultat: De underkategorier som framkom har delats in i 4 huvudkategorier som beskriver anhörigas upplevelse av att ha en närstående som diagnostiserats med tidigt debuterande demenssjukdom; Den känslomässiga anstormningen, Social påverkan, Förändringar i familjelivet och Stöd och brist på stöd. Konklusion: Att vårda en närstående med tidigt debuterande demenssjukdom kan vara mycket påfrestande. Det finns ett stort behov av mer stöd till anhöriga och bättre information inom ämnet. Sjuksköterskan har en viktig roll i tillhandahållandet av rätt information och stöd. / Abstract Background: Dementia is a syndrome which affects the cognitive functions of the brain either on a primary or secondary level. Dementia is very rare before 65 years of age. The family of the person with early onset dementia might be affected by physical, psychological and financial strain. Aim: Illuminating families’ experiences of having a loved one who has been diagnosed with early onset dementia. Method: Friberg’s analysis model in five steps has been used to examine eight articles with a qualitative design, analyze them and compile them. Results: The resulting subcategories have been divided into 4 main categories which describe the family members’ experiences of having a loved one who has been diagnosed with early onset dementia; The storm of emotions, Social influence, Changes in family life and Support and the lack of support. Conclusion: Caring for a loved one with early onset dementia can be very taxing. There is a great need of more support to family members and better information on the subject. The nurse plays an important part in delivering the right information and support. Keywords: Early onset dementia, family, lack of support, experience

Abstrakt Bakgrund: I Sverige uppskattas cirka 100 000 avlida varje år många av dessa behöver palliativ vård. Inom palliativ vård är det viktigt med en helhetssyn där inte bara fysiska behov synliggörs utan även existentiella. Att utföra palliativ vård innebär många olika dilemman som ska tas hänsyn till samt behov som ska tillfredsställas. Omvårdnadspersonalen ansåg att i begreppet en värdig död ingick symtomlindring, närhet till anhöriga få möjligheter att lösa eventuella konflikter. Att befinna sig i harmoni med sig själv, livet och Gud var betydelsefullt. Syfte: Belysa omvårdnadspersonalens upplevelse av att vårda personer i livets slut. Metod: Studien har utförts genom semistrukturerade intervjuer. Antal deltagare var 10 personer. Informanterna var verksamma på ett äldreboende i en glesbygdskommun. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes vid analysen. Resultat: Analysen utföll i följande kategorier: Vårdtagaren i fokus, Brister i vårdmiljön, Samarbete är viktigt samt Omsorg om anhöriga. Diskussion: När omvårdnadspersonalen ska vårda personer i livets slut innebär detta ett teamsamarbete med arbetskollegor, sjuksköterska och anhöriga. Vårdtagaren är alltid i fokus och omvårdnadspersonalen eftersträvade en lika god vård för alla. Då det inte alltid fanns nog med resurser medförde det en stressig arbetssituation där omvårdnadspersonalen kände sig otillräckliga. Omvårdnadspersonalen är de som utför omvårdnaden i livets slut och delar med sig till nya medarbetare av sin kunskap men får inte fortbildning enligt senaste evidens. Slutsats: Den slutledning som kan dras av denna studie är att omvårdnadspersonalen behöver mer resurser, stöd och kunskap i vården av personer i livets slut. Omvårdnadspersonalen har en betydelsefull roll att påverka utformningen av omvårdnaden i livets slut. Nyckelord: Omvårdnadspersonal, upplevelser, palliativ vård, anhöriga, sjuksköterska, samarbete