No description available.

“Coffee Heaven - an ethnological study of the logic of sustainability, justice and Swedishness through coffee consumption in Sweden” is the english title of this essay. The purpose of the study is to identify and analyze different logics that produce, negotiate and stabilize coffee consumption as a culture phenome, based on the logics expressed and used in actors’ statements about coffee, sustainability and social justice. The analysis takes place through a logic perspective that focuses on how the production and consumption of coffee as an idea is motivated in a time where consumption and production of coffee involve a range of power relations that can be understood as incompatible with just a sustainable climate. Furthermore, the social context of coffee, conceptions of Swedishness and how actors construct sustainability as a cultural concept is studied. The study is based mainly on interviews and digital ethnography of Sweden's four largest roasteries. The result of the study is that coffee consumption is naturalized and illuminated with a sustainability perspective, so the actors use various anthropocentric logics to understand the continued production and consumption of coffee. Sustainability is cultivated in the actor’s statements to conform to their own existing contexts, which can validate coffee as a sustainable av just practice.

Berättelsens huvudpersoner är finansmannen och fågeln som bor i hans trädgård. Världen har blivit fruktansvärt varm och slutet är nära. Men det bekymrar inte finansmannen, han ser ljust på framtiden.  Ett utforskande av animation och illustration med avstamp i vår nya tidsålder antropocen. / A short story about a financial man and a bird living in the Anthropocene. The world has become terribly warm and the end is near. But that doesn't bother the financial man, he takes a bright view of the future. An exploration of animation and illustration that departs from reflections on the Anthropocene.

Klimathotet är reellt och bekräftas av de rapporteringar och nya rön som återkommande kablas ut medialt. Hur väl förbereder sig svenska kommuner på att klimatet förändras? Den här studien undersöker hur Göteborgs stad och Halmstads kommun i sina övergripande plandokument identifierar, behandlar och planerar för att möta ett förändrat klimat i form av höjda havsnivåer, temperaturer och återkommande dricksvattenbrister. Studien utgår från en kvalitativ textanalys med kritiska frågor och ett ramverk bestående av två teoretiserande begrepp: antropocen och resiliens. Undersökningen visar att de båda kommunerna har en grundläggande kunskap om en framtida havsnivåhöjning enligt rådande rön vid respektive dokuments tillkomst. De båda kommunerna förbereder i stort för liknande åtgärder men Halmstads kommun gör i större utsträckning dessa planer i sitt huvuddokument. Göteborgs stads olika dokument är samtliga äldre än Halmstads kommuns vilket verkar vara en faktor. De jämnåriga dokument som undersöks visar på likheter emellan varandra.

Barbara Kingsolver’s novel Flight Behavior (2012) describes the impacts of climate change in a realistic contemporary setting. This thesis analyses the representation of the anthropocene,  the epoch in which human impact on the planet's ecological systems are significant, in Flight Behavior from an ecocritical perspective. The main themes focused upon are climate change, biodiversity and the relationship between human and nature in an anthropocene context. Social and economic contexts, such as economic inequality, of the anthropocene, as well as competing climate change narratives, are also examined.                       In the thesis I offer readings and interpretations on multiple temporal and spatial scales. This methodological approach is inspired by Timothy Clark’s multi-scalar analyses in Ecocriticism on the Edge (2015). The result of the study shows that an intentional focus on multiple scales, results in a reconsideration of what is important in the text. The analysis also shows that even if Flight Behavior is situated in a specific time and place, the narrative contains numerous connections to other spatial and temporal points of reference. Moreover, my multi-scalar reading of Kingsolver’s novel shows how intertwined the concepts of nature and culture are in an anthropocene context.

The beach-dune system constitutes a dynamic system in which several natural processes interact, both at short and long time scale. Beaches are important because are the source of sediment for the dunes that form at the limit of the shore and that create barriers that protect the mainland from the high energy waves and from floods. However dunes are quite fragile features because susceptible to erosion and for this reason they need particular attention and management, tasks not always easy to carry out since the factors involved are numerous. Along the Cantabrian coast, northern Spain, extended dune fields are present in correspondence with estuarine environments. In the last few decades they have experienced erosion due to natural agents such as winds, superficial water currents and river discharge and due to the anthropogenic influence, which after the Second World War started to increase, until the present. Additionally, intense erosive events such as storms occur seasonally, causing eventually damages to the infrastructures; the last remarkable events happened precisely in January and February 2014. The objective of this work is the analysis of the evolution of the surface and limits of four representative dune fields in the region of Cantabria in the northern Spain, describing first the main factors involved. The study is based on nine sets of aerial photographs and orthophotos ranging from 1956 to 2014 for each site, overlapped and elaborated through the software ArcGIS; the digital work allowed the calculation of the rates of migration for each interval of time along with the computation of the surface extent of each dune field. The results indicate that as general trend the coastline has retroceded in the last 58 years at average rates of 0.7m/y, but still exist, even within same dune fields, different behaviors, making of each site a complex dynamic system. The interpretation of the results led to the recognition of a rough conceptual model of evolution for each dune field: three out of four respond mainly to natural forces, while the other one migrates because of the anthropogenic pressure. The study here presented constitutes a rough attempt to examine the different processes that are implicated in the formation of large dune fields and, even though 58 years are not enough to delineate a precise evolution trend, it can be useful for future researches about coastal management / Stranddyner utgör ett dynamiskt geomorfologiskt system där flera naturliga processer samverkar, både på kort och på lång tidsskala. Stranddynerna är viktiga då de skapar barriärer som skyddar fastlandet från hög energi vågor och översvämningar. Men dynerna är utsatta för konstant förändring eftersom de är känsliga för erosion och det är av denna anledning som dynerna behöver särskild uppmärksamhet och förvaltning. Uppgifter som inte alltid lätta att genomföra eftersom faktorerna är många. Längs den Kantabriska kusten i norra Spanien finns flera dynfält i samband med flodmynningsmiljöer. Under de senaste decennierna har dessa dynkomplex upplevt erosion på grund av naturliga faktorer så som förändringar i vindar, ytliga vattenströmmar och flodmynningar och på grund av antropisk påverkan som började öka efter andra världskriget och fortsatt fram till idag. Många av förändringarna sker i episodiska intensiva händelser, som stormar, vilket kan skada viktig mänsklig infrastruktur i området. De senaste anmärkningsvärda händelserna inträffade just i januari och februari 2014. Syftet med detta arbete är att analysera utvecklingen av formen och utbredningen av fyra representativa dynfält i regionen Kantabrien i norra Spanien, genom att först beskriva de viktigaste faktorerna som är inblandade. Studien är baserad på nio uppsättningar av flygfoton och ortofoton som sträcker sig från 1956 till 2014 för varje plats. Genom att digitalisera dynernas utbredning i bildmaterialet tillåts beräkning av migrationen av dynfältens gräns och av ytomfattningen för varje tidsintervall. Resultaten tyder på att som allmän trend så har kusten genomsnittligt gått tillbaka 0,7 m/ år under de senaste 58 åren, men variationer förekommer, även inom samma dyn fält, olika beteenden vilket tydliggör att det är ett komplext dynamiskt system. Tolkningen av resultaten har lett till en en grov konceptuell modell av evolution för varje dyn fält där tre av fyra påverkas främst av naturkrafterna, medan den fjärde migrerar på grund av det ökade antropiska trycket. Studien som presenteras utgör ett första försök att undersöka de inblandade processerna i bildandet och utvecklingen av dynfälten, dock är 58 år är inte tillräckligt för att beskriva en tydlig trend, men det kan vara användbart för framtida undersökningar om kustförvaltning.

Climate anxiety and landscape, a study about the human impact in environmental descriptions in two artworks. A comparison between the Anthropocene and the Arcadia. The perception of landscape ideals is present in two very distant artworks in time, place and medium. This study inquires in what measure can these works of art be compared to each other, and what does these representations say to its viewers.

I Antropocen aktualiseras allt oftare diffusa planetära geografier som kan vara svåra för människorna att greppa, en konsekvens som detta har på oss är exempelvis klimatångest. Denna undersökning syftar till att undersöka hur väl tidsresemetodiken, som är en kulturarvspedagogisk metodik framtagen vid Kalmar läns museum, kan koppla stora geografier till lokala platser. Experter på tidsresemetodiken från hela världen har intervjuats och deras erfarenheter har lett analysen av tidsresemetodiken som platsskapande kulturarvsprocess. Analysen antyder att tidsresemetodiken är bra på att förklara stora perspektiv genom en lokal plats, samt att den har en stor affektiv effekt på de medverkande, vilket hjälper till att skapa djup inlärning och ett stort engagemang. Undersökningen har kommit fram till att tidsresemetodiken potentiellt skulle kunna användas som terapimetod för att hjälpa människor hantera sin klimatångest, men det krävs vidare forskning för att utvärdera om den har en reell effekt på de medverkande.

This study is an analysis of how the artwork Bo, 2020, by Cecilia Edefalk can be interpreted in and of itself as well as with the term anthropocene, and how it can be connected to other similar contemporary artworks. To do this, the study uses semiotic image analysis, and has its theoretical base in anthropocene theory. The result of this study shows that the artwork Bo can be seen as containing a motif that communicates harmony and calmness in its expression. When put in relation to anthropocene the artworks interpretation deepens and shows how the work communicates a critique toward the current human relationship with nature. However, the study shows that the possibility of participation in the artwork speaks for an optimism over a possible symbiotic evolution where humans and nature can co-exist and nurture each other.

Ekokritik är ett relativt outforskat område i skolan, men blir alltmer relevant med tanke på klimatnödläget. Studiens syfte är därför att undersöka den didaktiska potentialen med ekokritik i gymnasieskolans svenskundervisning samt utreda i vilken utsträckning det finns märkbara ekokritiska teman i Selma Lagerlöfs novell “En historia från Halland”. I vår studie låter vi elever analysera novellen utifrån ekokritiska frågeställningar. Langers (2011) teori om föreställningsvärldar och de tillhörande fem faserna appliceras i utformandet av metoden. I resultatet åskådliggör vi sedan var eleverna befinner sig i sina analyser och hur de tillämpar Langers faser (2011). Vi utgår från den hermeneutiska forskningstraditionen och tolkar elevernas reception av novellen. Resultatet visar att det finns ekokritiska teman i “En historia från Halland” då den skildrar människans relation till naturen. Dessutom kan vi se att det finns didaktisk potential med ekokritik i gymnasieskolan.