Studiens syfte är att beskriva, tolka och analysera betydelsen av vägledning i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen, utifrån ett deltagar- och tjänstemannaperspektiv. För att få svar på detta gjorde vi en kvalitativ intervju med sex personer, tre deltagare och tre tjänstemän på en Arbetsförmedling i en medelstor kommun i södra Sverige. Vi har undersökt vägledningens betydelse vid Arbetsförmedlingens nya program Arbetslivsintroduktion. Vi har valt att använda oss av den kvalitativa metoden i vår undersökning eftersom vår avsikt var att få en djupare kunskap inom det specifika området och för att få tillgång till personliga berättelser genom intervjuer. Med utgångspunkt från intervjuerna har en analys gjorts om deltagarnas och tjänstemännens behov och perspektiv på vägledningens betydelse inom den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Resultatet visar att två av deltagarna inte upplever någon särskild vägledning inom programmet, medan en av deltagarna ser samtalen med handläggaren som upplyftande, positiva och i viss mån vägledande. Uppfattningen som tjänstemännen har om vägledning är att det är svårt att hinna med att utöva professionell vägledning den första tiden i programmet. Den tiden används mestadels åt att kartlägga deltagarnas arbetsförmåga. / The purpose of this study is to describe, interpret and analyze the importance of guidance within vocational rehabilitation. The study is based on the perspectives of participants and organizers. In order to get answers we made qualitative interviews with six people; three participants and three organizers at the Employment Service in a medium sized city in the south of Sweden. The participants are all part of a vocational rehabilitation program where the organizers professionally work. We chose to use a method of qualitative interviews in the study since our intention was to gain a deeper knowledge in the specific area and to get the best access to personal accounts. Based on the interviews we’ve made an analysis of the importance of guidance at the Employment Service from the needs and perspectives of participants and organizers. The result shows that two of the participants don’t think there is any specific guidance in the vocational rehabilitation program. Although one of them believes that the conversations she has had with her administrator has been uplifting and positive. The opinion the organizers have of guidance is that it’s difficult to find time to apply professional guidance during the first three months of the program. Most of that time is used to discover and identify the participants’ needs and qualities.

Bakgrund: Rehabiliteringskedjan som infördes första juni 2008 innebar fasta tidsgränser för hur lång tid människor kunde vara sjukskriven. Efter att man uppnått maximal tid i sjukförsäkringen blev man utförsäkrad och fick ett erbjudande att gå ett program hos arbetsförmedlingen som kallas arbetslivsintroduktion. Programmet går ut på att kartlägga individernas arbetsförmåga och undersöka vilka behov av stöd som föreligger för att komma vidare mot arbetsmarknaden. Efter programmet är det meningen att man ska kunna ta del av arbetsförmedlingens övriga insatser och program. Statistik från arbetsförmedlingen och Försäkringskassan visar dock att det är en ganska stor del som går tillbaka till sjukförsäkringen efteråt och jag ville undersöka vilka möjliga faktorer som påverkar möjligheten för deltagare att komma närmre arbetsmarknaden efter tiden i programmet. Syfte: Syftet med studien var att undersöka om handläggare som arbetar med arbetslivsintroduktion kunde identifiera några särskilda faktorer eller förutsättningar som avgör om deltagare i programmet går vidare mot arbetsmarknaden eller går tillbaka till sjukförsäkringen. Samt att jämföra svaren skiljer sig åt sig handläggare på glesbygdskontor och stadskontor. Detta gjordes genom att utföra kvalitativa intervjuer med sex handläggare på arbetsförmedlingen som arbetar med arbetslivsintroduktion vid kontor på glesbygd och stad. Resultat: Resultatet visade att de faktorer som kunde vara avgörande för att deltagare i programmet kom närmre arbetsmarknaden bland annat hade att göra med motivation, självkänslan, möjlighet att arbeta utifrån intresset hos individerna och vilket socialt stöd deltagare har. Resultatet visade också att svaren inte skiljde sig mellan glesbygd och stad.

The purpose of the study is to examine the collaboration structure and the division of responsibilities in the work-oriented rehabilitation between three central actors consisting of the Swedish Social Insurance Agency, occupational health care and the employer. The study highlights perceived shortcomings in collaboration and other problem areas in the rehabilitation work. The material was collected through a total of ten qualitative semi-structured interviews with respondents representing the above mentioned actors. The collected material has then been analyzed in relation to laws, previous research and theories concerning topics such as rehabilitation and collaboration. The theoretical perspectives on which the study is based are the Professional Theory and Bourdieu's concept of field and capital as the theories contribute to a deeper perspective regarding the problems in collaboration. The result indicates that there are deficiencies in collaboration and in the division of responsibilities between the actors, which leads to conflicts in the rehabilitation work. The result also shows that better communication and more joint meetings are required in which all players are involved. The analysis provides possible explanations for how it is likely that deficiencies in collaboration with rehabilitation arise. Through the analysis, it is possible to state that there are unclear guidelines regarding the actors' responsibility as well as their purpose and goals with rehabilitation. The conflict that arises between the actors may be due to a prevailing hierarchy of power with regard to the actors' professions. / Studiens syfte är att undersöka samverkansstrukturen och ansvarsfördelningen i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen mellan tre centrala aktörer bestående av Försäkringskassan, företagshälsovården och arbetsgivaren. Studien belyser upplevda brister i samverkan och andra problematikområden inom rehabiliteringsarbetet. Materialet har samlats in genom totalt tio kvalitativa semistrukturerade intervjuer med respondenter som representerar ovannämnda aktörer. Det insamlade materialet har sedan analyserats i förhållande till lagar, tidigare forskning och teorier som berör ämnen såsom rehabilitering och samverkan. De teoretiska perspektiv som studien utgår ifrån är Professionsteorin och Bourdieus begrepp fält och kapital då teorierna bidrar till ett fördjupat perspektiv vad gäller problematiken i samverkan. Resultatet antyder att det finns brister i samverkan och i ansvarsfördelningen mellan aktörerna vilket leder till konflikter i rehabiliteringsarbetet. Resultatet visar även på att det krävs en bättre kommunikation och fler gemensamma möten där samtliga aktörer är delaktiga. Analysen medför möjliga förklaringar till hur det kommer sig att brister i samverkan med rehabilitering uppstår. Genom analysen är det möjligt att påstå att det finns otydliga riktlinjer vad gäller aktörernas ansvar samt deras syfte och mål med rehabilitering. Konflikten som uppstår mellan aktörerna kan bero på en rådande makthierarki vad gäller aktörernas professioner.

Syftet med detta arbete är att beskriva och analysera individers deltagande i det som här kallas Projekt Prehab, som innebär en av Folkuniversitetet anordnad förberedande insats för arbetslivsinriktad rehabilitering. Frågeställningar i arbetet är vad det innebär för den enskilda individen att delta i Projekt Prehab, samt hur medverkan kan påverka nästa steg i rehabiliteringen. Utifrån kvalitativa intervjuer med sex deltagare och två coacher, har jag försökt besvara forskningsfrågorna. Det empiriska materialet har analyserats utifrån begrepp från karriärvalsteorin Careership: brytpunkt, tid av rutin och handlingshorisont. Analysen grundas också på begrepp från den sociologiska riktningen symbolisk interaktionism: social interaktion och rollövertagande, samt begreppen begriplighet och meningsfullhet som ingår i sociologen Antonovskys teori om individens känsla av sammanhang. Den analytiska slutsatsen visar att medverkan gynnar personlig utveckling och förmåga att hantera svårigheter eller motgångar. Den visar också att verksamheten fyller deltagarnas behov av struktur och att möta andra i samma situation som de själva, och att den beviljade tiden i projektet oftast är för kort. Den analytiska slutsatsen som dras angående hur detta påverkar fortsatt rehabilitering, är att deltagarnas utveckling kan antas bidra till hur deltagarna hanterar detta steg, men att individens hälsa och samarbetet med andra aktörer har större påverkan.

Försäkringskassan (FK) har i uppdrag av Sveriges regering att ge ekonomisk ersättning vid funktionsnedsättning och att utreda medicinska förutsättningar för arbete med tillförlitliga bedömningsverktyg. Vid kompletterande bedömning av medicinska förutsättningar för arbete har Försäkringskassan valt det arbetsterapeutiska bedömningsinstrumentet Assessment of Work Performance som en del av aktivitetsförmågeutredningen. En specifik tillämpning med namnet Assessment of Work Performance – Försäkringskassan (AWP-FK) har utvecklats. I tillämpningen ingår tre arbetsuppgifter; namnskyltsbeställning, sortering av post samt montering av hyllor. Syftet med examensarbetet var att undersöka hur yrkesverksamma arbetsterapeuter uppfattar och använder bedömningsinstrumentet AWP-FK. Metoden som valdes var en e-Delphistudie. Urvalet bestod av 11 yrkesverksamma arbetsterapeuter i Sverige som har arbetat med AWP-FK. Resultatet visar att arbetsterapeuterna tyckte att manualen var tydlig. Färdighetsområdet kommunikations- och interaktionsfärdigheter ansåg arbetsterapeuterna var svårt att bedöma med dagens arbetsuppgifter. Slutsatsen blev att det finns utvecklingsmöjligheter för AWP-FK vad gäller manualen, kommunikations- och interaktionsfärdigheter samt utveckling av nya arbetsuppgifter. I diskussionen diskuteras metodens tillförlitlighet och dess begränsningar. Metoden var fördelaktig eftersom svaren från runda ett gick att följa upp genom en konsensusberäkning. Slutsatsen blir att det är svårt att bedöma kommunikations- och interaktionsfärdigheter. Vidare diskuteras att det behövs fler arbetsuppgifter som bedömer kommunikations- och interaktionsfärdigheter samt att detta färdighetsområde bör utvecklas.

<p>Syftet med denna uppsats var att ur fem långtidssjukskrivnas perspektiv studera arbetsledarens betydelse i en rehabiliteringsprocess. I studien har en kvalitativ, hermeneutisk metod använts, då avsikten var att försöka ta vara på och förstå andra människors upplevelser och erfarenheter, något som svårare låter sig mätas med kvantitativ metod. Hermeneutik handlar om människors verklighet och hur de, inom ramen för denna verklighet, tolkar och förstår omvärlden. Fem långtidssjukskrivna kvinnor har delat med sig av sina upplevelser och deras berättelser gav oss mycket värdefull information, som också svarade mot studiens syfte. Resultatet visade att arbetsledaren har betydelse, men kanske inte i den utsträckning och form som man i litteratur förespråkar och som vi innan trodde. Respondenternas berättelser vittnade om att arbetsledaren framförallt har en viktig funktion att fylla då det gäller tidig upptäckt i insjuknandefasen, att hålla kontakt under frånvarofasen samt att följa upp efter återgången till arbetet. Ur intervjuerna framgick även att arbetsledarens förhållningssätt och kunskap påverkar dennes agerande i rehabiliteringsprocessens alla aktiviteter.</p>

<p>En av de mest debatterade politiska frågorna de senaste åren har varit den påstått kraftiga ökningen av antalet sjukskrivningar. Parallellt med sjukskrivningarna har även antalet förtidspensionärer ökat. En grupp som inte uppmärksammas lika ofta av varken politikerna eller medierna är de människor som både är sjukskrivna och arbetslösa, och det är den gruppen som vår uppsats kommer att kretsa kring. Syftet med denna uppsats är att utvärdera försäkringskassans och arbetsförmedlingens samverkan kring den gemensamma kundgruppen sjukskrivna arbetslösa. Denna samverkan har bedrivits i Uppsala län sedan september 2003. Närmare bestämt avser vi att besvara frågan om det går att påvisa en behandlingseffekt av den arbetslivsinriktade rehabilitering som ges inom ramen för samverkan? Den metod som vi använder oss av i uppsatsen för att testa samverkansprojektet är Kaplan-Meiers product-limit estimator. Material till undersökning kommer från den uppföljningsfil, i vilken försäkringskassans samverkanshandläggare regelbundet för in uppgifter om alla samverkansärenden. Vi kan med våran undersökning inte finna något stöd för att behandlingen har någon effekt för dem som deltar i samverkansprojektet. Begränsningar i materialet gör dock att vi inte vill dra några mer långtgående slutsatser angående effekten. Istället förespråkar vi att det görs ytterligare undersökningar av samverkan kring arbetslösa sjukskrivna.</p>

Syftet med denna uppsats var att ur fem långtidssjukskrivnas perspektiv studera arbetsledarens betydelse i en rehabiliteringsprocess. I studien har en kvalitativ, hermeneutisk metod använts, då avsikten var att försöka ta vara på och förstå andra människors upplevelser och erfarenheter, något som svårare låter sig mätas med kvantitativ metod. Hermeneutik handlar om människors verklighet och hur de, inom ramen för denna verklighet, tolkar och förstår omvärlden. Fem långtidssjukskrivna kvinnor har delat med sig av sina upplevelser och deras berättelser gav oss mycket värdefull information, som också svarade mot studiens syfte. Resultatet visade att arbetsledaren har betydelse, men kanske inte i den utsträckning och form som man i litteratur förespråkar och som vi innan trodde. Respondenternas berättelser vittnade om att arbetsledaren framförallt har en viktig funktion att fylla då det gäller tidig upptäckt i insjuknandefasen, att hålla kontakt under frånvarofasen samt att följa upp efter återgången till arbetet. Ur intervjuerna framgick även att arbetsledarens förhållningssätt och kunskap påverkar dennes agerande i rehabiliteringsprocessens alla aktiviteter.

Introduktion: Sjukfrånvaron i Sverige är hög och kunskap om vad som påverkar återgång i arbete efter sjukskrivning behöver utvecklas. I processen kring återgång i arbete är bedömning av arbetsförmåga en viktig del. Bristen på valida, reliabla och teoretiskt förankrade bedömningsinstrument inom området är dock ett bekymmer eftersom tillförlitliga bedömningar av arbetsförmåga är en förutsättning för utformning och genomförande av interventioner för att stödja återgång i arbete. Denna typ av interventioner kräver multidisciplinär kompetens där arbetsterapeuter utgör en viktig funktion. Vid bedömning av arbetsförmåga bör personens subjektiva uppfattning om sin situation beaktas, då den har betydelse för utfallet av återgång i arbete. Worker Role Interview (WRI) och Work Environment Impact Scale (WEIS) är två arbetsrelaterade intervjuinstrument, som har utvecklats i syfte att bedöma subjektiva psykosociala och miljömässiga faktorers påverkan på arbetsförmåga. Den teoretiska grunden till WRI och WEIS är Model of Human Occupation, som är en modell med fokus på aktivitetsutförande i relation till psykosociala faktorer. Inledande prövningar av WRI och WEIS reliabilitet och validitet har genomförts. Bedömningsinstrumenten har bearbetats och översatts till svenska och används främst av arbetsterapeuter, som arbetar med personer med arbetsrelaterad problematik. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att undersöka användbarheten av bedömningsinstrumenten Worker Role Interview och Work Environment Impact Scale för identifiering av psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov av betydelse för återgång i arbete. Metod: Avhandlingen består av fem empiriska studier. I samtliga studier har erhållen information bearbetats kvantitativt. I studie IV har även kvalitativ bearbetning genomförts. Studie I, II och IV är tvärsnittsstudier och studie II och V är två års longitudinella studier. I studie I samlades information in via enkät. I studie II, III och V bestod den huvudsakliga informationen av skattningar utifrån WRI variabler och i studie IV var bedömningar utifrån WEIS i form av skattningar och nedskrivna kommentarer till skattningarna den huvudsakliga informationen. Resultat: I studie I undersöktes vilka teoretiska utgångspunkter och professionsspecifika modeller arbetsterapeuter i Sverige ansåg påverka den psykiatriska vården och den psykiatriska arbetsterapin. Det psykosociala perspektivet var den teoretiska utgångspunkt som hade störst påverkan både på psykiatrisk vård och på psykiatrisk arbetsterapi. Den arbetsterapeutiska modell som flest identifierade var Model of Human Occupation. Detta resultat indikerar att Model of Human Occupation verkar vara användbar inom arbetsterapi och motiverade vidare användning av modellen i denna avhandling. Det som dock också framkom i studie I var att arbetsterapeuter inom psykiatrisk vård använde professionsspecifika modeller i en relativt liten utsträckning. Ett sätt att öka tillämpningen av teori i praktik är att använda teoretiskt grundade bedömningsinstrument. I studie II, III, IV och V har endera av de Model of Human Occupation- baserade bedömningsinstrumenten WRI och WEIS använts och värderats. I studie II och V prövades WRI:s förmåga att predicera återgång i arbete efter långvarig sjukskrivning. Det område i WRI som uppvisade bäst prediktivitet var området ”Självuppfattning” vars variabler beaktar personens motivation för återgång i arbete i form av personens upplevelse av kompetens och effektivitet för att utföra arbetsuppgifter och hantera utmaningar i arbetet. De två WRI variabler som bäst kunde predicera vilka som skulle återgå respektive inte återgå i arbete vid uppföljning efter två år var: ”Tro på sin arbetsförmåga”, och ”Dagliga vanor och rutiner”. Resultaten tyder på att kunskap om hur tro på den egna förmågan stärks och kunskap om dagliga vanor och rutiners påverkan på utförande av arbete är central vid genomförande av interventioner i syfte att stödja personer att återgå till arbete efter sjukskrivning. I studie III prövades WRI:s konstrukturella validitet i en internationell studie. Samtliga variabler i WRI, förutom de som tillhör miljöområdet, uppvisade en god konstrukturell validitet dvs mätte psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. WRI:s skattningsskala verkar stabil och valid mellan olika länder och för personer med olika diagnoser. I analysen framkom att WRI kunde särskilja mellan personers psykosociala arbetsförmåga på tre olika nivåer. I studie IV undersöktes hur personer med erfarenhet av långtidssjukskrivning uppfattar att faktorer i arbetsmiljön stödjer respektive hindrar personens utförande av arbete och välbefinnande genom bedömningar utifrån WEIS. De faktorer som uppfattades som mest stödjande var olika former av sociala interaktioner på arbetet samt uppfattningen om arbetets värde och mening. De faktorer som uppfattades som mest hindrande var olika krav i relation till arbetsgenomförandet samt den belöning som erhålls för arbetet. Konklusion: Sammanfattningsvis så kan WRI användas för bedömning av psykosociala faktorers påverkan på arbetsförmågan. I WRI ingår variabler som kan predicera återgång till arbete upp till två år efter genomförd bedömning. WEIS verkar användbart för att identifiera arbetsmiljöfaktorer som stödjer respektive hindrar personers välbefinnande och utförande av arbete. Att komplettera olika datainsamlingsmetoder är en förutsättning för att uppnå en så god bedömning av arbetsförmåga som möjligt. Den information som WRI- och WEISintervjuer genererar är värdefull, då den kan utgöra en viktig grund för planering av individspecifika rehabiliteringsinsatser. Bedömningsinstrumenten WRI och WEIS med sin teoretiska förankring i Model of Human Occupation kan anses vara användbara för att identifiera psykosociala och miljömässiga rehabiliteringsbehov i syfte att stödja personer i processen åter till arbete efter sjukskrivning. / Introduction: In Swedish society the sick-leave rate is high and a better understanding is required of the factors that facilitate return to work. In the return to work process, assessments of peoples’ work ability play an important role. However, the lack of usable, valid, reliable, and theoretically sound assessment instruments for assessing work ability is a concern. Credible and theoretically sound assessment methods for assessing clients’ work ability strengthen the possibilities for making valid interpretations and obtaining important information for composing further intervention strategies which can guide suitable interventions in the process of returning to work. Such interventions need multi-professional expertise. In this area occupational therapists can offer valuable contribution. In the overall assessment of work ability the unique individual’s subjective perception of the situation needs to be considered since this has been found greatly relevant for return to work. The Worker Role Interview (WRI) and the Work Environment Impact Scale (WEIS) are two work-related interview assessment instruments that have been developed to assess subjective psychosocial and environmental factors of work ability. The WRI and the WEIS have been primarily tested for reliability and validity and are theoretically founded in the Model of Human Occupation (MOHO), which is an occupation-focused model addressing psychosocial factors. They have been adapted and translated to Swedish and are used among Swedish occupational therapists working with clients experiencing work-related problems. Aim: The overall aim of this thesis was to evaluate the usefulness of the assessment instruments the Worker Role Interview and the Work Environment Impact Scale for identifying psychosocial and environmental rehabilitation needs essential for returning to work. Methods: Five empirical studies were performed, all of which were analysed quantitatively, with the exception of study IV in which both qualitative and quantitative analysing methods were used. Studies I, III and IV were cross-sectional while studies II and V were two-year longitudinal studies. In study I, data were collected by a questionnaire, in studies II, III and V the primary data constituted of ratings on the WRI items. In study IV the primary data were ratings of the WEIS items and the written notes beside the rating on each item. Results: In study I, theoretical approaches and professional models that influenced psychiatric care and psychiatric occupational therapy practice among occupational therapists in Sweden was investigated. The most common approach in psychiatric care was the psychosocial approach, and the practice model which was most often used was the Model of Human Occupation. The results indicated that the psychosocial approach and the Model of Human Occupation seemed applicable in occupational therapy, motivating further use of that model. However, it was also found that occupational therapists in psychiatric care used professional practice models to a rather low extent. One way to enhance the application of theory into practice is the use of theory- based assessment instruments. Consequently, the Model of Human Occupation- based assessment instruments, the WRI and the WEIS, have been evaluated and used in the other studies in the present thesis The value of the WRI for predicting return to work after long term sick-leave was investigated in studies II and V. The content area in the WRI with best overall predictive validity for return to work was ‘Personal causation’. Its items focus on the individual’s motivation for return to work in relation to the individual’s feeling of competence and effectiveness in doing work tasks and facing challenges at work. The two WRI items which best predicted whether the participants would be in the working or the non-working groups at the two-year follow up were ‘Expectations of job success’, which concerns beliefs in personal abilities in relation to returning to work, and the item ‘Daily routines’ which concerns the individual’s routines and organisation of time outside work. These results suggest that knowledge about how to strengthen the person’s belief in his or her abilities, how routines impact occupational performance, and how to support the individual in structuring his or her daily doings are needed in interventions aiming at supporting the individual to return to work. In study III the construct validity of the WRI was investigated in an international study. All the WRI items except those related to the environment area seemed to capture the intended construct of the WRI, namely psychosocial ability for return to work. The construct of the WRI seems to be stable and valid across different countries and populations, and the WRI showed an ability to separate clients into three distinct levels of psychosocial ability for return to work. In study IV the impact of the work environment was investigated by using the WEIS among people with experiences of sick-leave. Social interactions at work and the meaning of the work had the most supportive impact and different work demands and the rewards received for the work were perceived as most interfering with work performance, well-being, and satisfaction. Conclusion: The WRI seems to be suitable for estimating psychosocial work ability. In addition it contains items which can predict return to work up to two years after the assessment is conducted. The use of the WEIS revealed supportive and interfering factors for work performance, well-being, and satisfaction among people with experiences of long term sick-leave. The interview format of the WRI and the WEIS seems valuable since it provides comprehensive information which can contribute to the planning of rehabilitation interventions for the unique client. Thus, the WRI and the WEIS, which are theoretically founded in the Model of Human Ocupation are juged to be useful for identifying psychosocial and environmental rehabilitation needs in order to support the individual in returning to work after sick-leave.

Försäkringskassan (FK) har fått i uppdrag av regeringen att vidareutveckla bedömningsförfarandet för sjukskrivna i Sverige. Som en del i detta har bland annat ett nytt bedömningsinstrument tagits fram för att användas vid arbetsterapeutisk kompletterande bedömning av medicinska förutsättningar för arbete. Instrumentet bygger på det redan befintliga bedömningsinstrumentet Assessment of Work Performance (AWP), med tre utvalda arbetsuppgifter och kallas för AWP-FK. Syftet med den här studien var att göra en initial prövning av AWP-FK med fokus på innehållsvaliditet och användbarhet. Som metod användes kvalitativa telefonintervjuer med nio arbetsterapeuter som ingick i Försäkringskassans pilotstudie. Resultatet indikerar att AWP-FK har en god innehållsvaliditet och användbarhet. Arbetsterapeuterna i studien ansåg att instrumentet var relevant för både målgruppen och bedömning i förhållande till den reguljära arbetsmarknaden. Några förslag på förändringar föreslogs, t.ex. att förtydliga vissa instruktioner i manualen till AWP-FK. I diskussionen tas vikten av att klienterna förstår syftet med bedömningen och får återkoppling på sitt utförande upp. Även bedömningsmiljöns påverkan på bedömningen har diskuterats. Vidare studier kring AWP-FK behövs för att säkerställa en god validitet, användbarhet och reliabilitet. / The Swedish Social Insurance Agency (Försäkringskassan, FK) has been commissioned by the Government to further develop the assessment procedure for those on sick leave in Sweden.  As part of this, a new assessment instrument has been developed for occupational therapy assessment of the medical ability to work. The instrument is based on the Assessment of Work Performance (AWP), using three selected tasks, and is called AWP-FK. The purpose of this study was to do an initial assessment of AWP-FK with a focus on content validity and utility. The method chosen was qualitative telephone interviews with nine occupational therapists who participated in the Agency's pilot study. The results indicate that AWP-FK has good content validity and utility. The occupational therapists in the study believed that the instrument was relevant, both for the target group and assessment in relationship to the regular labour market. Some suggestions for change have been included, for example that certain instructions in the AWP-FK manual be clarified. The importance of clients understanding the purpose of the assessment and receiving feedback on their performance, and the influence of the assessment environment is discussed. Further studies on AWP-FK are needed to ensure high validity, utility and reliability.