Arbetsmarknaden är en viktig arena för att människor ska känna sig delaktiga i samhället. För dem som länge befunnit sig i ett utanförskap är det svårt att få ett jobb. Sociala arbetskooperativ har som mål att integrera utsatta grupper i arbetslivet och har blivit ett viktigt inslag för en inkluderande arbetsmarknad. Undersökningen omfattar tre sociala arbetskooperativ som ingår i ett konsortium. Arbetssättet som används i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen kallas karriärstöd. Modellen bygger på tre grundpelare: ett salutogent synsätt, empowerment och motiverande samtal. Syftet med studien är att undersöka vilken betydelse karriärstödet har för deltagarna i sociala arbetskooperativ. De metoder som använts för att genomföra undersökningen är nio kvalitativa intervjuer med sju deltagare, en karriärstödjare och kooperativens vice VD. Resultatet visar att karriärstödet spelar en central roll för deltagarnas personliga och karriärmässiga utveckling.  Samtliga deltagare konstaterar att självkänslan ökat, vilket lett till att de fått en större tilltro till sin egen förmåga, vågar anta större utmaningar och känner sig värdefulla. Att fungera och fylla en funktion i ett positivt socialt sammanhang lyfts fram som avgörande faktorer för deltagarnas upplevelser av att livskvaliteten ökat. Konkreta exempel på att deltagarna fått en ökad livskvalitet är att alla idag har en anställning och följaktligen bättre ekonomisk situation. Några har fått bostad och rehabiliterats till ett drogfritt liv. Karriärutvecklingen har också gynnats av stödet. Samtliga respondenter har utbildats inom kooperativen och flera har avancerat till högre befattningar. Slutsatsen är att karriärstödet har stor betydelse för att stärka deltagarnas självkänsla, livskvalitet och karriärutveckling samt att tillämpning av empowerment, ett salutogent förhållningssätt och motiverande samtal varit effektfulla redskap. / The labour market is an important arena for people to feel part of society. For those who have long lived a life in exclusion it is difficult to get a job. Social enterprises aim to integrate disadvantaged groups into work and have become an essential element of an inclusive labour market. The survey covers three social cooperatives as part of a consortium. The approach used in the vocational rehabilitation is called career support. The model is based on three pillars: a salutogenic approach, empowerment and motivational interviewing. The purpose of this study is to investigate the impact of career support for participants in social enterprises. The methods used for conducting the survey are nine qualitative interviews with seven participants, one career counsellor and the vice managing director. The results show that career support is central to the participants’ personal and career-related development.  All participants note that the self-esteem has increased leading to greater confidence in their own abilities; they feel more valuable and dare to take on bigger challenges. To serve and fulfill a function in a positive social context are highlighted as crucial factors in the participants’ perception of gaining an increased quality of life. For example everyone has got an employment and hence better financial situation. Some have received housing and rehabilitation to a drug-free life.  The participants’ career-related development has also benefited from the support. All the respondents have been educated and several have advanced to higher positions. The conclusion is that career support is very important to strengthen the participants’ self-esteem, quality of life and career, and that application of empowerment, the salutogenic approach and motivational interviewing were striking implements.

En av de mest debatterade politiska frågorna de senaste åren har varit den påstått kraftiga ökningen av antalet sjukskrivningar. Parallellt med sjukskrivningarna har även antalet förtidspensionärer ökat. En grupp som inte uppmärksammas lika ofta av varken politikerna eller medierna är de människor som både är sjukskrivna och arbetslösa, och det är den gruppen som vår uppsats kommer att kretsa kring. Syftet med denna uppsats är att utvärdera försäkringskassans och arbetsförmedlingens samverkan kring den gemensamma kundgruppen sjukskrivna arbetslösa. Denna samverkan har bedrivits i Uppsala län sedan september 2003. Närmare bestämt avser vi att besvara frågan om det går att påvisa en behandlingseffekt av den arbetslivsinriktade rehabilitering som ges inom ramen för samverkan? Den metod som vi använder oss av i uppsatsen för att testa samverkansprojektet är Kaplan-Meiers product-limit estimator. Material till undersökning kommer från den uppföljningsfil, i vilken försäkringskassans samverkanshandläggare regelbundet för in uppgifter om alla samverkansärenden. Vi kan med våran undersökning inte finna något stöd för att behandlingen har någon effekt för dem som deltar i samverkansprojektet. Begränsningar i materialet gör dock att vi inte vill dra några mer långtgående slutsatser angående effekten. Istället förespråkar vi att det görs ytterligare undersökningar av samverkan kring arbetslösa sjukskrivna.

Our aim of this study was to investigate barriers and opportunities for people with mental disorders getting in to the labor market. This from experiences by people whose daily job contains work rehabilitation for this group in particular. On the basis of five qualitative interviews the results showed that prejudices towards people with mental disorders are a barrier for them to get a wage labor. Furthermore the results showed that low self-esteem within the target group and also high educational demands becomes a barrier to a wage labor. The results also showed that to focus on the healthy aspects may serve as an opportunity for people with mental disorders to get in to the labor market and be able to have a paid job. Another opportunity for this particular group consists of getting a subsidized employment. An increased knowledge among employers about the difficulties and strengths people with mental disorders may have to execute a job, can also serve as an opportunity for them to get an employment. / Vi har haft som syfte att undersöka hinder och möjligheter för personer som har ett psykiskt funktionshinder att få tillträde på den reguljära arbetsmarkanden. Detta utifrån upplevelser hos personer vars arbetsroll har inslag av arbetlivssinriktad rehabilitering för vår undersökta målgrupp.  Studien grundade sig på fem stycken kvalitativa intervjuer och resultaten visade på att fördomar som finns mot personer med ett psykiskt funktionshinder kan utgöra ett hinder för dem att få ett lönearbete. Vidare kunde även hinder kopplas till låg självkänsla hos målgruppen samt ökade krav till högre utbildning för att kunna få ett lönearbete. Resultaten visade även på att ha fokus på det friska i sig kan utgöra en möjlighet till lönearbete för personer med ett psykiskt funktionshinder. En annan möjlighet för den här målgruppen utgjordes av att få en anställning med lönebidrag.  En ökad kunskap bland arbetsgivare om vilka svårigheter samt styrkor personer med ett psykiskt funktionshinder kan ha i förhållande till att utföra ett arbete, kan också utgöra en möjlighet för dessa personer att få en anställning.

Diss. Linköping : Univ., 2003. / År 2005 tilldelat nummer i serien Linköping studies in arts and science.

I dagsläget finns få arbetsterapeuter inom företagshälsovården och arbetslivsinriktad rehabilitering är inte prioriterat av hälso- och sjukvård. Syftet med denna litteraturöversikt var att sammanställa arbetsterapeutiska interventioner vid arbetslivsinriktad rehabilitering vid återgång till arbete efter förvärvad hjärnskada samt beskriva resultat av dessa. För att kunna besvara syftet valde författarna att genomföra en litteraturstudie. Fyra databaser genomsöktes och resulterade slutligen i nio artiklar som kvalitetsgranskades. Därefter analyserades interventionerna i artiklarna med interventionsmodellerna av Fisher (2009) som raster. I analysen framgick att alla fyra  interventionsmodellerna användes inom arbetslivsinriktad rehabilitering. I  modell för kompensation framkom strategier för fatigue och minne medan det i modell för aktivitetsträning rapporterades träning inför arbete och på arbetsplatsen. I modell för förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner tydliggjordes interventioner som träning av muskelstyrka och kognitiva förmågor. Inom den pedagogiska modellen framkom coaching som en av interventionerna. Författarna har uppmärksammat behovet av mer forskning som tydligt kan visa på effekter av arbetsterapeutiska interventioner som utförs inom olika delar av arbetslivsinriktad rehabilitering. Likaså finns behov av uppföljningar över längre tid för att se hur interventionerna har fungerat för de individer som har återgått i arbete efter en förvärvad hjärnskada.

No description available.

Diss. (sammanfattning) Stockholm : Stockholms universitet, 2005. / Härtill 4 uppsatser.

Syftet med studien var att undersöka patienters upplevelser av att delta i en förrehabiliterande insats. Frågeställningen var; Hur upplever patienter att deras deltagande i en förrehabiliterande insats påverkat rehabiliteringsprocessen? Förhoppningen var att förstå något om vad som underlättar för patienterna att bli redo för arbetslivsinriktad rehabilitering samt om den förrehabiliterande insatsen upplevdes vara till nytta i rehabiliteringsprocessen. Förhoppningen var också att kunna bidra till fortsatt diskussion kring hur man inom vården kan arbeta för att underlätta arbetsåtergång vid utmattningssyndrom. För att uppnå studiens syfte har kvalitativ metod använts. Fyra av de fem patienter som deltog i insatsen intervjuades. Öppen kodning användes utifrån Grundad Teori. Resultatet har analyserats utifrån Krav-kontroll-stödmodellen samt KASAM-teorin. Empirin tyder på att insatsen upplevdes värdefull i patienternas rehabiliteringsprocess. Stödet i kombination med inflytande över aktivitetsnivån samt praktiskt övande angavs vara de viktigaste faktorerna för att patienterna skulle uppleva projektet som både hanterbart och meningsfullt. Aspekter kring insikter och en ökad förmåga att hantera utmaningar har lyfts fram som betydelsefulla effekter för individen. Patienterna har lagt stort värde i att träffa andra som förstår och normaliserar de erfarenheter man bär på. Att reflektera tillsammans verkar ha bidragit till en ökad känsla av samhörighet och större acceptans för de egna begränsningarna. Projektets längd, eller kanske snarare brist på längd, har försvårat för patienterna att uppnå den aktivitetsnivå som krävs vid arbetslivsinriktad rehabilitering.

<p>Studien handlar om långtidssjuka, utlandsfödda kvinnors upplevelser av den arbetslivsinriktade rehabilitering de har fått och huruvida de upplever att den har varit betydelsefull, värdefull och stärkande för dem och i så fall på vilket sätt. Undersökningen har genomförts med en kvalitativ metod och består av fem semistrukturerade intervjuer med kvinnor i åldern 45-52 år, som är födda i Mellanöstern och har bott i Sverige i mer än 20 år. Gemensamt för samtliga informanter är att de har diagnosen fibromyalgi. Studien visar på att kvinnorna i nuläget mår så dåligt att de sannolikt har ett större behov av medicinsk rehabilitering än arbetslivsinriktad rehabilitering. De upplever att sammanhållna rehabiliteringsprogram och samtalsstöd har varit de rehabiliteringsinsatser som har hjälpt dem i störst utsträckning.</p> / <p>The study is about long-term sick, immigrant women’s experiences of the vocational rehabilitation that they have received and whether they feel it has been important, valuable and strengthening and if so in what way. The study was conducted with a qualitative method and consists of five semi-structured interviews with women aged 45-52 years, who were born in the Middle East and have lived in Sweden for more than 20 years. Common to all informants is that they have been diagnosed with fibromyalgia. The study shows that the women currently are in such bad condition that they are likely to be in a greater need for medical rehabilitation than vocational rehabilitation. They feel that multiprofessional rehabilitation programmes and counselling have been the rehabilitation efforts that have helped them most.</p>

Studien handlar om långtidssjuka, utlandsfödda kvinnors upplevelser av den arbetslivsinriktade rehabilitering de har fått och huruvida de upplever att den har varit betydelsefull, värdefull och stärkande för dem och i så fall på vilket sätt. Undersökningen har genomförts med en kvalitativ metod och består av fem semistrukturerade intervjuer med kvinnor i åldern 45-52 år, som är födda i Mellanöstern och har bott i Sverige i mer än 20 år. Gemensamt för samtliga informanter är att de har diagnosen fibromyalgi. Studien visar på att kvinnorna i nuläget mår så dåligt att de sannolikt har ett större behov av medicinsk rehabilitering än arbetslivsinriktad rehabilitering. De upplever att sammanhållna rehabiliteringsprogram och samtalsstöd har varit de rehabiliteringsinsatser som har hjälpt dem i störst utsträckning. / The study is about long-term sick, immigrant women’s experiences of the vocational rehabilitation that they have received and whether they feel it has been important, valuable and strengthening and if so in what way. The study was conducted with a qualitative method and consists of five semi-structured interviews with women aged 45-52 years, who were born in the Middle East and have lived in Sweden for more than 20 years. Common to all informants is that they have been diagnosed with fibromyalgia. The study shows that the women currently are in such bad condition that they are likely to be in a greater need for medical rehabilitation than vocational rehabilitation. They feel that multiprofessional rehabilitation programmes and counselling have been the rehabilitation efforts that have helped them most.