<p>Denna uppsats är ett resultat av ett uppsatssamarbete med Försäkringskassan i Uppsala. Försäkringskassan i Uppsala län bedriver tillsammans med andra myndigheter ett flertal former av samordnad rehabiliteringsverksamhet. Fokus för samverkandet ligger på personer med långvarig frånvaro från arbetsmarknaden på grund av arbetslöshet, sjukdom eller dylikt och som är i behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. Syftet med denna uppsats är att ana-lysera vilka individer som blir aktuella att delta i två av dessa samverkansformer, Fyrpart respektive Tvåpart. Avsikten är att se vilka faktorer som ökar sannolikheten att arbetslivs-inriktad rehabilitering kommer till stånd, samt om sannolikheten att bli utvald skiljer sig åt mellan de två samverkansformerna. För detta ändamål har logistisk regressionsanalys till-ämpats på individdata. Resultatet tyder på att ålder har störst betydelse för huruvida rehabili-teringsåtgärder inleds eller inte. Inga statistiskt säkerställda skillnader i urvalet mellan Tvåpart och Fyrpart återfinns. Med hjälp av en deskriptiv analys har även en uppföljning av avslutade ärenden i Tvåpart gjorts för att, utifrån de två samverkansformernas urvalskriterier, se vilka variabler som spelat en roll för utfallet efter avslutad rehabilitering för de medverkande individerna. Här tyder resultatet på att framför allt längden på sjukfallet spelar en roll för huruvida individen återgår i arbete eller inte.</p>

Syftet med denna studie var att belysa arbetsförmedlares arbetssituation. Detta utifrån de ändringar av svensk socialförsäkring som trädde i kraft 1:a juli 2008 med införandet av en rehabiliteringskedja och utförsäkringar som följd. Därefter gällande lagstiftning ålade Arbetsförmedlingen en större roll i den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Både arbetslösa och anställda med sjukskrivning eller som utförsäkrats har därefter kommit att hänvisas till Arbetsförmedlingen för hjälp och stöttning. Studien bygger på kvalitativa djupintervjuer med sex arbetsförmedlare i Jämtland och Västernorrlands län vid fyra olika intervjutillfällen under april månad år 2010. Resultatet visade något oväntat att arbetsförmedlarna, trots massmedias många gånger negativa skildringar, upplevde trivsel i sitt arbete och att de regelbundna omorganiseringarna utgjorde grunden till detta. Vidare upplevdes den studerade arbetssituationen inte vara mer speciell än efter andra omorganisationer även om arbetet inför mottagandet av de utförsäkrade skedde med kort framförhållning. Bland de studerade arbetsförmedlarna fanns en tro på att rehabiliteringskedjan på sikt ska kunna sänka Sveriges sjuktal, dock uppvisade resultatet att det nya 3-månadersprogrammet Arbetslivsintroduktion inte räcker till för att stötta utförsäkrade som i många fall varit borta från arbetsmarknaden under lång tid.

Tidigare forskning visar att det finns olika framgångsfaktorer för återgång i arbete efter en långtidssjukskrivning. Syftet med studien var att identifiera framgångsfaktorer för återgång i arbete för personer som haft en långtidssjukskrivning, d.v.s. längre än 60 dagar, inom Jämtland läns landsting (JLL). Utifrån resultatet i denna studie ville vi se om det förelåg ett behov av mer stöd eller utbildning för JLL:s chefer. Studien var kvalitativ med semistrukturerade intervjuer med fem anställda som varit långtidssjukskrivna. Två chefer intervjuades också för deras syn på de anställdas återgång. Alla intervjuade var kvinnor mellan 30-60 år och de hade olika arbeten inom sjukvård, administration och landstingsservice. Genom personalhandläggare och chefer fick vi kontakt med lämpliga intervjupersoner. Vi fann att framgångsfaktorer för återgång i arbete inom JLL var: en god fysisk arbetsmiljö, en god psykosocial arbetsmiljö, organisationens stöd, Försäkringskassans stöd men även Försäkringskassans regelverk och byråkrati som får anställda att välja tjänstledighet utan lön istället för sjukskrivning, stöd från familj och vänner, ett bra ledarskap, arbetsträning och arbetsanpassning, en hög intern locus of control och en god hälsa. Slutsatsen visade att de viktigaste framgångsfaktorerna var: ett tidigt stöd från organisationen i rehabiliteringen, ett bra ledarskap, en bra arbetsmiljö, medarbetarens motivation till återgång i arbete och en hög intern locus of control.

Föreliggande studie belyser den arbetslivsinriktade rehabiliterarens egen uppfattning om sin yrkesroll och eventuella rollkonflikt som kan uppstå, genom att yrkesrollen innefattar en dubbel roll, att både vara myndighetsperson och ”hjälpare”. Vi valde att göra en kvalitativ undersökning och genom åtta intervjuer med yrkesverksamma inom den arbetslivsinriktade rehabiliteringen fick vi fram vårt empiriska material. Detta bearbetades sedan genom att vi till viss del använde Grundad teori som metod. Resultatet påvisar att det existerar varierande uppfattningar om den dubbla yrkesrollen och upplevelse av rollkonflikt. Genom ett tydligt och respektfullt bemötande gentemot de individer man arbetar med och stöd inom den egna verksamheten hanteras en eventuell rollkonflikt. Faktorer som påverkar yrkesrollen och dess utförande och därmed har inverkan på rollkonflikt är samverkan med andra myndigheter, arbetsmarknaden och ständigt föränderliga politiska och organisatoriska krav och riktlinjer. Vår teoretiska inspirationskälla har varit Erving Goffmans dramaturgiska rollteori. I denna jämställs verkligheten med en teaterföreställning där individen framför olika roller. Denna teori passade därför bra att applicera på vår studies resultat eftersom vi studerat yrkesroll och rollkonflikt.

Att samverka mellan olika organisationer i ett rehabiliteringsarbete är inte alltid så enkelt. Stora skillnader finns i både uppdrag, arbetssätt och kompetenser. Den här undersökningen har sitt ursprung i att jag under mina tillämpade studier på arbetsförmedlingen kom till insikt om att problem inom samverkan med andra aktörer uppenbarligen existerade. För att ytterligare problematisera frågan involverade jag såväl handläggare från försäkringskassan, arbetsförmedlingen, samt några primärvårdsläkare i x kommun.. Jag begränsade mig till dessa aktörer eftersom de ofta samverkade. Mitt syfte var att genom en kvalitativ metod, via personliga intervjuer, bringa kunskap om respondenternas egna upplevelser av samverkansarbetet. Resultatet visar på att det finns tydliga fördelar med samverkan, men visade även på stora problem. Inte minst läkaren och försäkringsläkarens väl separerade roller är med dagens regelverk ett stort hot mot den enskilde individens rättssäkerhet och mot en kvalitetssäkrad handläggning. Förändringar av hela eller delar av regelsystemet är några av de önskvärda målen.

Vi läser sista terminen på Rehabiliteringsvetenskap och idén att skriva om det här ämnet fick vi från en lista med förslag på c-uppsatser från en av lärarna. Vi har tidigare läst 5p ledarskap vilket fick oss intresserade av att studera ledarrollens betydelse när det gäller återgång i arbetet. För att komma till rätta med det stora antalet sjukskrivningar visar tidigare studier på hur viktigt det är med en arbetsgivare som tar ansvar över arbetsmiljö- och rehabiliteringsfrågor. Medarbetarnas närmsta chef bör ges befogenhet och utbildning i dessa frågor för att kunna främja både fysisk och psykosocial arbetsmiljö. Det är vanligt att fysiska besvär har sitt ursprung i psykosociala orsaker. Syftet med den här studien var att ta reda på hur fyra före detta långtidssjukskrivna individer upplever sin arbetsledares stöd under rehabiliteringsprocessen. Kriterierna för urvalet av intervjupersoner var sjukskrivning minst 1 år, slutförd rehabilitering och återgång i arbete. Vi använde oss av kvalitativa djupintervjuer. Respondenterna upplevde sina arbetsledares betydelse olika under processen, detta verkar bero på hur bra och ”välutbildad” organisationen är inom rehabiliterings- och arbetsmiljöfrågor och hur engagerad och pådrivande arbetsledaren är. Det framgick i berättelserna att arbetsledarna har haft viljan att stötta och hjälpa till under processen, men inte riktigt rätt kunskaper för att göra detta på ett bra och effektivt sätt.

För att hjälpa personer med funktionshinder som är arbetslösa och/eller sjukskrivna tillbaka ut i arbetslivet arbetar Arbetsförmedlingen (AF) med arbetslivsinriktad rehabilitering. Syftet med studien var att beskriva arbetsterapeuters insatser med arbetslivsinriktad rehabilitering. För att studera det intervjuades sju arbetsterapeuter, verksamma inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Utifrån studiens syfte utvecklades en intervjuguide. Intervjuerna analyserades enligt Graneheim och Lundmans system för innehållsanalys och ledde fram till fyra teman ”Arbetsterapeuters roll vid arbetslivsinriktad rehabilitering”, ”Arbetsterapeuters insatser och arbetsuppgifter”, ”Arbetsterapeuters utvärderingar av resultaten vid rehabilitering” och ”Arbetsterapeuters beskrivning av mål inom arbetslivsinriktad rehabilitering”. Resultatet visade att arbetsterapeuterna främst arbetade med att klargöra arbetsförutsättningar och att anpassa arbetssituationen för de arbetssökande. Målet de arbetade mot var att få de arbetssökande med funktionshinder i arbete. Arbetsterapeuterna beskrev vikten av att komma in tidigt i rehabiliteringsprocessen för att hjälpa och stödja personer med funktionshinder för att de fortare ska komma ut i arbete. Fem arbetsterapeuter berättade att de gjorde uppföljningar av arbetsprövningar och arbetshjälpmedel på olika vis och vid olika tidpunkter. Rehabiliteringsinsatserna avslutas om personen har fått en anställning eller står till arbetsmarknadens förfogande och kan börja söka arbete på egen hand. För att avsluta rehabiliteringen har arbetsterapeuterna avslutande samtal med den arbetssökande.

Denna uppsats är ett resultat av ett uppsatssamarbete med Försäkringskassan i Uppsala. Försäkringskassan i Uppsala län bedriver tillsammans med andra myndigheter ett flertal former av samordnad rehabiliteringsverksamhet. Fokus för samverkandet ligger på personer med långvarig frånvaro från arbetsmarknaden på grund av arbetslöshet, sjukdom eller dylikt och som är i behov av arbetslivsinriktad rehabilitering. Syftet med denna uppsats är att ana-lysera vilka individer som blir aktuella att delta i två av dessa samverkansformer, Fyrpart respektive Tvåpart. Avsikten är att se vilka faktorer som ökar sannolikheten att arbetslivs-inriktad rehabilitering kommer till stånd, samt om sannolikheten att bli utvald skiljer sig åt mellan de två samverkansformerna. För detta ändamål har logistisk regressionsanalys till-ämpats på individdata. Resultatet tyder på att ålder har störst betydelse för huruvida rehabili-teringsåtgärder inleds eller inte. Inga statistiskt säkerställda skillnader i urvalet mellan Tvåpart och Fyrpart återfinns. Med hjälp av en deskriptiv analys har även en uppföljning av avslutade ärenden i Tvåpart gjorts för att, utifrån de två samverkansformernas urvalskriterier, se vilka variabler som spelat en roll för utfallet efter avslutad rehabilitering för de medverkande individerna. Här tyder resultatet på att framför allt längden på sjukfallet spelar en roll för huruvida individen återgår i arbete eller inte.

Denna uppsats har kommit till under våren 2008 med anledning av vårt intresse om hur Rehabiliteringssamverkan upplevs både av handläggare vid Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan samt deltagare vid denna samverkansform. Vårt intresse har resulterat i att vi har gjort en djupare litteraturstudie av regelverket gällande Arbetslivsinriktad rehabilitering och därefter gjort kvalitativa intervjuer med några deltagare och handläggare vid denna samverkan med ett sociologiskt perspektiv på samspel. Vårt resultat visar att Rehabiliteringssamverkan handlar till stor del om par- och trepartsrelationer mellan myndigheterna och deltagarna och används för att nå ett lyckat resultat tillbaka till arbete. I dessa relationer ses helhetssynen som en viktig aspekt genom att deltagarna får nå resultat i den takt de förmår. Samverkan mellan myndigheterna är betydelsefullt för att lyckas med den arbetslivsinriktade rehabiliteringen.

Syftet med denna studie var att undersöka rehabiliteringscoachers tankar och erfarenheter kring faktorer som kan stärka motivationen för återgång i arbete i rehabiliteringsprocessen för sjukskrivna. Studien utgår från en kvalitativ kunskapsansats. Sex semistrukturerade intervjuer har utförts med rehabiliteringscoacher som arbetar inom arbetslivsinriktad rehabilitering samt har erfarenhet och kunskap om sjukskrivna med syfte att återgå i arbete. Det insamlade materialet analyserades sedan utifrån en innehållsanalys. Ur analysen framkom tre kategorier; 1. begreppet motivation och motivationens betydelse för återgång i arbete, 2. motivationsfrämjande insatser, erfarenheter och svårigheter, 3. faktorer som påverkar motivationen, samt sju subkategorier. Resultatet visade att motivation är en förutsättning för att återgå i arbete. Det finns en rad inre och yttre faktorer som påverkar motivationen dessa är bland annat att den sjukskrivne är delaktig i sin rehabiliteringsprocess och medveten om sitt eget ansvar. Det är även av vikt att den sjukskrivne känner stöd och har en god relation till sin rehabiliteringscoach. Resultatet visade även att rehabiliteringscoachernas arbetet bör anpassas efter individen beroende på var de befann sig i livet och graden av motivation de kände inför återgång till arbete.