Detta examensarbete är en studie och en jämförelse av tre EU-finansierade arbetsmarknadsprojekt inom Växtkraft Mål 3; MABI Utveckling, DreamTeam och Förnuft & Känsla. Målgruppen för samtliga projekt har varit långtidsarbetslösa med försörjningsstöd. Vi har gjort en kvalitativ intervjuundersökning av de tre projekten, där projektledaren, en anställd och en deltagare har intervjuats. Målet med jämförelsen har varit att kunna se likheter och olikheter inom projektens verksamhet, arbetsmetoder samt personalens kompetens och samarbete. Europeiska social fonden (ESF) finns till för att stärka Lissabonstrategin och fungerar som ett komplement till den nationella arbetsmarknadspolitiken. ESF-Rådet finansierar en del utav projektens totala budget och kräver en processinriktad utvärdering av samtliga projekt. De kräver även att det i projektansökan är avsatt tillräckligt med medel för att kunna driva en sådan utvärdering. Under programperioden 2000 - 2006 har 12 miljarder använts till kompetensutveckling genom Växtkraft Mål 3 i Sverige. Vi kan konstatera efter avslutat arbete att dessa EU-finansierade projekt har skiljt sig åt när det gäller personalens sammansättning, samarbetet, arbetsmetoder, arbetsmiljön och deras utfall. Två av projekten har haft personal av samma kön och ett projekt har bestått av en man och en kvinna. För ett väl fungerande samarbete är det bra med en arbetsgrupp som har olika erfarenheter, kunskaper och ålder då de kan komplettera varandra i arbetet. Projekten har haft tre helt olika inriktningar i sin verksamhet, MABI Utveckling har arbetat med snabb matchning mot arbete eller utbildning. DreamTeam har fokuserat på ungdomars självförtroende och förmåga att arbeta tillsammans i grupp. Förnuft & Känsla har istället haft en tydlig hälsoinriktning. Vikten av att skapa ett förtroende i verksamheten mellan deltagare, personal och näringsliv återkommer i samtliga projekt. En neutral arbetsmiljö ger både deltagare och personalen goda förutsättningar för en lyckad verksamhet. Utfallen i projekten skiftar vilket vi menar påverkats bland annat av projekttiden, målgruppen och om projektägare har kommit från den privata sektorn eller från den offentliga. Enligt ESF-Rådet finns inga tidigare jämförelser gjorda mellan EU-finansierade arbetsmarknadsprojekt med utgångspunkt från arbetsmetoder, kompetens och samarbete.

Syftet med studien var att ta reda på vad en dramakurs kan ha för betydelse för deltagarna i ett arbetsmarknadsprojekt och hur kursen upplevdes, då forskning kring deltagarnas upplevelser i arbetsmarknadsprojekt eftersöks. Det mer övergripande syftet var att öka medvetenheten om vad som kan vara betydelsefullt i mötet med deltagare och vad dramapedagogik eventuellt kan tillföra i liknande arbetsmarknadsprojekt. Frågeställningarna var: Vilka faktorer har betydelse för deltagarnas upplevelser av kursen och utifrån det, vad kan dramapedagogik ha för betydelse i ett arbetsmarknadsprojekt? Studien är inspirerad av en etnografisk ansats och bygger på deltagande observationer och ostrukturerade och strukturerade samtal (intervjuer) med deltagare. Resultatdelen består av deltagande observationer i dramakursen samt intervjuer med deltagarna och är beskrivande, berättande, tolkande och analyserande. I resultatanalysen, som är inspirerad av ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv, presenteras fyra för deltagarna betydelsegrundande kategorier; Deltagarnas egen vilja och motivation, dramapedagogens förhållningssätt, Aktiviteter/övningar och tid .  Dramakursen upplevdes som något positivt av deltagarna och deras utsagor tyder på att en viss personlig utveckling har skett. Resultatet beror till stor del på dramapedagogens förhållningssätt till deltagarna som bygger på empati och lyhördhet och ett inifrånperspektiv, där varje individ blir sedd och lyssnad till och där syfte och mål med samtal och övningar framstår som tydliga för samtliga deltagare. Att kursen upplevdes som positiv av deltagarna och att de kände sig bemötta på ett respektfullt sätt kan i sig ha betydelse när det gäller hur snabbt deltagarna når arbete eller studier.

Uppsatsen är en utvärdering av Startpunkt Österlen och Nya broar som är två arbetsmarknadsprojekt för arbetslösa ungdomar i Tomelilla och Simrishamn, respektive Skurup, Sjöbo och Ystad. Projekten drivs i samverkan mellan främst arbetsförmedling, och kommun, och syftar till att under ett visst antal veckor kartlägga och utbilda deltagaren och coacha denne till arbete. Utvärderingen har en bred ansats och har fyra olika frågeställningar som alla fokuserar på olika delar av projekten. Den första frågeställningen undersöker hur många som har fått arbete. Den andra hur deltagare har upplevt projekten och resultatet av sitt deltagande. Den tredje hur personalen kopplar sin metod till problem och projektmål. Den fjärde frågeställningen undersöker huruvida det finns en samsyn samverkansaktörerna emellan. Projekten hade vid mättillfället 42 % respektive 65 % av deltagarna i arbete. De har överlag uppfattat projekten positivt och exempelvis fått en ökad motivation att fortsätta söka arbete. Personalen har haft en tydlig koppling mellan metod och problem och det är snarare i metodens förutsättningar och implementering som det finns brister. Det finns angående den sista frågeställningen en samsyn i båda projekten kring officiella mål, även om de aktörsspecifika operativa målen skiljer sig åt, vilket kan skapa problem för ett av projekten.

Företag och organisationer arbetar i dag i projekt. Att arbeta i projektform kan medföra både för- och nackdelar när det gäller kunskapsöverföring. Kunskapsöverföring är viktig eftersom den möjliggör för medarbetare att använda sig av gamla lösningar på nya problem. Syftet med uppsatsen är att titta på vilken kunskap som sprids och på vilket sätt det görs mellan ett mellankommunalt projekt Kompetensare 2.0 och dess föregångare Kompetensare. Kompetensare 2.0 är ett mellankommunalt projekt mellan 10 olika kommuner som ska implementera arbetssättet och arbetsmodellen från Kompetensare. Eftersom det saknas modeller för kunskapsöverföring i mellankommunala projekt användes här en befintlig modell för kunskapsöverföring inom företag för att se om den är applicerbar även i mellankommunala projekt. Vi har valt att använda Tells och Söderlunds modell om lärande organisationer (se teoridelen) och avser att undersöka ifall den går att använda för att analysera vilken typ av kunskap som har överförts, se Figur 3, och vilka konsekvenser det har. Vi genomför intervjuer med delprojektledare och huvudprojektledare och redovisar vårt resultat från dessa i form av analysscheman. Sedan går vi igenom de olika kunskapsöverföringsprocesserna som beskrivs av Tell och Söderlund och hittar även sådana som de inte tar upp. Tell och Söderlunds matris för kunskapsöverföring är applicerbar genom att den kan beskriva de kunskapsöverföringsprocesser som har skett inom Kompetensare 2.0. Den studerade kunskapsöverföringen visar att medveten kunskap blivit till institutionaliserad kunskap i större omfattning än objektifierad kunskap blivit till institutionell kunskap, detta skiljer sig från Tell och Söderlunds modell. En tänkbar förklaring är att mängden objektifierad kunskap varit relativt liten i jämförelse med mängden medveten kunskap. En annan förklaring är att Kompetensare 2.0 är ett relativt litet projekt där samtliga delprojektledare känner varandra och träffas regelbundet personligen. Tell och Söderlunds modell är inte en heltäckande modell men kan utgöra ett teoretiskt ramverk som gör kunskapsöverföringen mer effektiv mellan projekt. I Kompetensare 2.0 visar den tydligt brister men också möjliga förbättringar i kunskapsöverföringen, den visar även vilken typ av kunskapsöverföring som har fungerat bra i Kompetensare 2.0. Modellen är särskilt relevant eftersom det idag saknas teoretisk modell för kunskapsöverföringen mellan och till delprojekten i Kompetensare 2.0. / Companies and organizations use project as a way to organize work. Projects have both advantages and disadvantages in terms of knowledge transfer. Knowledge and skill are a large part of the assets of many of today's organizations. Knowledge transfer is important for the reason that it enables employees to make use of old solutions to new problems. The purpose of this paper is to look at the transfer of knowledge between municipal projects by studying the two projects Kompetensare and Kompetensare 2.0. Kompetensare 2.0 is an inter-municipal project from 10 different municipalities with the task to implement the model of Kompetensare. In the absence of models for knowledge transfer between municipal projects we use an existing model for knowledge transfer within enterprises and see if it is applicable even for municipal projects. We use Tell’s and Söderlund's model of learning organizations (see theoretical part) and intends to investigate whether Tell and Söderlund's model can be used to analyze the type of knowledge that has been transferred, see Figure 3, and the consequences. We conduct interviews with project managers and senior project manager and report our results from these in the form of analysis schedules and go through the different knowledge transfer processes described by Tell and Söderlunds and also knowledge transfer processes that they do not take up. Tell and Söderlunds matrix for knowledge is applicable in that it can describe the knowledge transfer processes that have occurred in Kompetensare 2.0. The studied knowledge transfer shows that the conscious knowledge that has become institutionalized knowledge than has been objectified knowledge of institutional knowledge and this differs from Tell and Söderlund's model. One possible explanation is that the amount of objectified knowledge was relatively small compared to the amount of conscious knowledge. Another explanation is that Kompetensare 2.0 is a relatively small project where all project managers know each other and meet regularly in person. Tell and Söderlund's model is not a comprehensive model but as a theoretical framework that can make more efficient knowledge transfer between projects. In Kompetensare 2.0 shows it clearly on both the shortcomings and possible improvements in the transfer of knowledge but also the type of knowledge that have worked well in Kompetensare 2.0. The model is particularly relevant since there is currently no theoretical model for knowledge transfer from and to the sub-projects in Kompetensare 2.0.

Denna studie genomfördes på ungdomar mellan 20 – 24 år i Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsprogram Jobbgarantin för ungdomar. Studiens syfte var att beskriva och analysera betydelsen av Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsprogram Jobbgarantin för ungdomar. Sju ungdomar intervjuades. Resultatet har analyserats utifrån begrepp från SCCT, Bourdieus kapitalbegrepp och andra begrepp som exempelvis hierarkisering, disciplinering och omstrukturering. Utifrån analysen av ungdomarnas berättelser visar studien på att ungdomarna upplever Jobbgarantin och Arbetsförmedlingen olika. Kombinationen av förväntningar ungdomarna har på exempelvis myndigheten, arbetsmarknadsprogrammet, personalen, handläggarkontakten och responsen ungdomarna får av dessa, är vad som leder till att ungdomarna har bra eller mindre bra upplevelser av Jobbgarantin och den statliga myndigheten. Det mest framträdande i studien är att ungdomarna upplever arbetsmarknadsprogrammet och Arbetsförmedlingen olika beroende på engagemanget handledarna och handläggarna visar dem. Myndighetspersonalens engagemang tillsammans med miljöerna ungdomarna utför sina jobbsökaraktiviteter i, spelar en avgörande roll för vad ungdomar tycker om Jobbgarantin och hur de bestämmer sig för att uppfatta programmets och Arbetsförmedlingens inverkan på arbetssituationen. Ungdomarna som utför sina jobbsökaraktiviteter i Jobbgarantin på arbetsmarknadsprojekt och privata arbetsförmedlingar, har goda upplevelser av programmet och dess inverkan på arbetssituationen. Dock kunde flera ungdomar paradoxalt nog uppleva att Arbetsförmedlingen inte har en påverkan i deras arbetssituation, när myndigheten de facto har det.

I slutet av 1990-talet beslöt den dåvarande regeringen att initiera ett antal projekt i medelstora och större svenska städer. Projekten skulle förläggas till förorternas miljonprogramsområden och målen skulle vara att stärka kompetensen hos de invandrare som bodde i bostadsområdena, öka deras arbetskraftsdeltagande och öka kontaktytorna mellan svenskar och invandrare. Kooperativet Latitud är ett av dessa projekt. Inom kooperativet arbetar flyktingar, långtidsarbetslösa och lågutbildade. Männen har kommit dit genom arbetsmarknadsplaceringar, praktikplatser, aktivitetsgaranti, medan de flesta av kvinnorna har kortvariga anställningar. Studien bygger på Lave och Wengers teorier kring legitimt perifert lärande och lärande i en handlingsgemenskap. Dessutom prövas teoriernas användbarhet i den kontext som kooperativet utgör. Grundläggande i dessa teorier är att lärandet är situerat och sker i handling i en social gemenskap och att lärande och utveckling av identitet är sammanvävda. Arbetsplatsen Latitud studeras i dess egenskap av en handlingsgemenskap, där människors lärande är beroende av och förknippat med den mening de finner i verksamheten och i sin egen tillvaro i kooperativet, lika väl som av den gemenskap de formar som arbetsgrupp. Lärandets betydelse för individens identitet tydliggörs i fyra individers lärande och agerande under deras tid i kooperativet. Avhandlingen visar att de använda teorierna är väl skickade för att studera Latitud som miljö för lärande, dock krävs ytterligare utveckling av teorierna för att utforska och förklara individens lärande och samspelet mellan individ och kontext. En fördjupning av teorin krävs för att beskriva hur en människas identitet byggs från deltagande och lärande i olika lokala praktiker och behov, och hur varje individs lapptäcke av livserfarenheter och lärande formar ett individuellt mönster. / At the end of the 1990s, the then Swedish Government initiated a number of projects in large and medium-sized Swedish cities. The projects were to be conducted in suburban housing areas built during the Million Programme and the objectives were to improve the skills of migrants living in these areas, increase their participation in the workforce and strengthen contacts between them and Swedish people. The Latitude Cooperative (Kooperativet Latitud) was one of these projects. Refugees, long-termed unemployed and low-educated people work within the cooperative. The men have arrived there as labour market placements, whilst most of the women are on short-term employment contracts. The study is based on Lave and Wenger's theories on Legitimate Peripheral Participation and learning in a Community of Practice. The applicability of these theories was also tested in the context of the cooperative. The basic premise of these theories is that learning is situated and occurs when participating in a social community and that learning and development of identity are interwoven. The Latitude Cooperative is studied in its capacity as a community of practice, where people's learning is dependent on and associated with the meaning they find in the activities and in their own existence in the cooperative, as well as on the community they shape as a working group. The significance of learning for individual identity is exemplified in the learning of four individuals and their actions during their time in the cooperative. The thesis shows that the theories employed are well suited to the study of Latitude as a learning environment. The theories require further development, however, in order to research and explain individual learning and the interplay between the individual and the context. Dreier provides the necessary further development of the theory to describe how a person's identity is constructed from participation and learning in different local practices and needs, and how each individual's patchwork of life experiences and learning forms an individual pattern.