Syftet med den här uppsatsen är att redovisa för de effekter som kan sespå odlingssystem samt livssituation hos småbrukande bönder i Östra Afrika efter ett införande av en liten biogasanläggning kallad "floating drum". Anläggningen genererar rötrester som används som gödslingsmedel i odlingssystem och biogas som bränsle i matlagningssituationer. Resultatet baseras på uppgifter från litteratur, fältstudier och en enkätundersökning. Uppsatsen har sin utgångspunkt från en fältstudie hos en småbrukande familj på landsbygden. Studien genomfördes i ett område som heter Kadongo och ligger i nordvästra Kenya. Familjen installerade en "floating drum" med hjälp av biståndsorganisationen Vi-skogen. Biogasen från en "floating drum" kan helt eller delvis ersätta ved, kol och fotogen som idag är de vanligaste bränslena för energiframställning i Kenya. Mycket mark och landområden har förstörts och förstörs eftersom dessa behövs för odlingar och träden skövlas för att få vedbränsle. Under de senaste trettio åren har mer än halva skogsytan i Kenya försvunnit. När biogas ersätter vedbränsle innebär det att många träd kan sparas. Insamling av ved för den småbrukande familjen är ett tungt och tidskrävande arbete och kan ta uppemot fyra timmar per dag. Arbetet på gården består även av att samla in vatten och sköta odlingarna. När veden ersätts av biogas förbättras familjens men framförallt kvinnans livssituation då det är kvinnan som står för det huvudsakliga arbetet på gården. Förbättringar kan även ses på familjens hälsa eftersom de inte längre behöver inandas den farliga eldröken. På odlingssystem kan olika effekter ses, bland annat i form av ökade skördar, förbättrad kvalité på grödor och ett minskat behov av kemiska gödslings- och bekämpningsmedel. Andra effekter som kan ses är att jämställdheten i familjen ökar och att kvinnan får en ökad social status. En installation av en biogasanläggning är en stor investering och risker för kvävningsolyckor samt explosioner föreligger vid användandet. Kunskap, information och utbildning är viktiga komponenter för att anläggningen ska fungera och inte bli stående ur bruk.

No description available.

The Philippines has a primarily agricultural economy, with many rural residents relying on farming for their livelihoods. The Philippine Carabao Center (PCC) was established in 1992 to support smallholder farmers in the country through research and technology development related to carabaos. The PCC's national headquarters in Nueva Ecija's Science City of Muñoz maintains a herd of approximately 400 carabaos and uses a drum sieve to separate the vermicompost from the carabaos for sale and efficient manure management. Vermicomposting is a profitable form of agriculture in the country, utilizing African night crawler worms to convert biodegradable waste materials into organic fertilizer. However, many smallholder farmers who wish to start vermicomposting do not have access to a sieve machine as they are often too expensive. Neighboring farmers often form cooperatives with at least 15 members who work together towards common goals. Because these cooperatives offer services such as loans, training, and equipment access, they would be able to provide a sieve machine for their members and therefore the individual farmer would have a greater chance to be able to start vermicomposting. This study was aimed at designing a more accessible sieve machine for low-income smallholder farmers. The resulting design is a manually-driven machine operated through a pedal mechanism. The machine is smaller, easier to maintain and has no drift costs in comparison to the existing machine at PCC. It has integrated wheels and brakes, a brush for clearing clogged holes, and a collector. However, no physical prototype was made to verify its implementation. The concept is made of a mix of raw materials and purchased components, with the raw materials sourced from the Philippines and the components possibly imported. The estimated price was around PHP 58,468, which was less than the PCC machine, considered reasonable for cooperatives but may not be affordable for individual smallholder farmers. / Filippinerna huvudsakligen en jordbruksbaserad ekonomi, många invånare på landsbygden förlitar sig på jordbruk som sin huvudsakliga inkomstkälla. Philippine Carabao Center (PCC) grundades 1992 för att stödja småskaliga jordbrukare genom forskning och teknikutveckling relaterat till carabao. PCC:s nationella huvudkontor i Science City of Muñoz i Nueva Ecija har en flock på cirka 400 carabaos och använder en trumsikt för att separera maskkompost av carabaos för försäljning och effektiv gödselhantering. Maskkompostering är en lönsam form av jordbruk i landet, där afrikansk nattkrälande maskar används för att omvandla nedbrytbara avfallsmaterial till organisk gödsel. Småbrukare som önskar börja med maskkompostering saknar dock tillgång till en siktmaskin då de ofta är för dyra. Grannbrukare bildar dock ofta kooperativ med minst 15 medlemmar som arbetar tillsammans mot gemensamma mål. Eftersom dessa kooperativ erbjuder tjänster såsom lån, utbildning och tillgång till utrustning skulle de kunna tillhandahålla en siktmaskin för sina medlemmar och därmed öka chansen för den enskilda småbrukaren att kunna börja med maskkompostering. Syfte med det här arbetet var att utforma en mer tillgänglig siktmaskin för låginkomsttagande småskaliga jordbrukare. Den resulterande designen är en manuellt driven maskin som drivs med en pedalmekanism. Maskinen är utformad för att vara mindre, enklare att underhålla och har inga driftkostnader jämfört med den befintliga maskinen på PCC. Den har integrerade hjul och bromsar, en borste för att rensa igensatta hål och en samlare. Framtida arbetet är att ta fram en fysisk prototyp för att kunna verifiera konceptet. Maskinen består av en blandning av råvaror och inköpta komponenter, där råvarorna kom från Filippinerna och komponenterna möjligen var importerade. Maskinens uppskattade pris blev cirka 58 468 PHP, mindre än ursprungliga PCC-maskinen, och anses rimligt för kooperativet, men kanske inte överkomligt för enskilda småskaliga jordbrukare.

The term sustainable agriculture may be formulated, but not yet practically integrated in agriculture. This thesis investigates the organic farmers´ ideas and experiences of what they consider sustainable or not sustainable in agriculture. Using unstructured phone interviews and "walk-alongs" with KRAV-farmers in Kristianstad, I have sought to understand their ideas and experiences, inspired by the phenomenological approach. The thesis communicates the experiences of organic farmers of sustainable agriculture based on an explicit role as stewards of the same. How come they express themselves and act the way they do? Why are these issues important and how do they relate to each other? The result, using the three dimensions of economical, ecological and social sustainability, is presented. How farmers experience profitability, eco-awareness and influence in their stewardship are important. The overlapping areas for sustainability describe the need of fair terms in socioeconomic terms. Agroecologically, the stewards need to experience the work to be practically feasible, both financially and ecologically. Socioecologically, their stewardship becomes more acceptable within an eco-aware market, which adds to their individual creation of meaning. Even though there are ideas and experiences of what sustainable agriculture includes, this does not necessarily mean that this is what the farmers find in their work. In the eyes of these farmers, their experiences need to be more just, feasible and acceptable for sustainability. How farmers continue to handle complex choices in agriculture for economic, ecological and social sustainability is interesting; not only for the farmers themselves, but also in a societal perspective for long-term domestic food security. What they see as sustainable depends on the choices of other stakeholders and how the farmers themselves formulate goals and purpose with regard to their own farming. They argue that one thing leads to another, which the thesis gives plenty of practical examples of. The thesis should be seen as a normative contribution to the public debate about what is sustainable, listening to the voices of organic farmers.