Syftet med denna studie är att försöka få en större förståelse för vad utevistelse betyder. Men även hur de intervjuade pedagogerna resonerar och uppfattar utevistelsens betydelse i förskolan. Metoden som har använts är semistrukturerad intervju med frågor som är öppna, för att därmed kunna komma med följdfrågor, där de intervjuade kan utveckla sina svar. Fyra pedagoger från två olika förskolor har intervjuats, deras erfarenheter som förskollärare varierar mellan 1,5 – 35 år i yrket. Resultatet visar att pedagogerna anser att utevistelsen är en viktig aktivitet i förskolan, som dock inte utnyttjas i den utsträckning som den borde. På de förskolor som undersöktes, bestod barnens utevistelse av mycket fri lek där de i hög grad själv kunde välja vad de ville göra när de var ute. Det gjordes också promenader och kortare utflykter som var mer strukturerade.

Background: Diarrheal diseases are one of the leading causes in the world that leads to mortality for children under the age of five. A very common factor for an undeveloped country’s lower class is that the access to clean water, sanitation, education and the right nutrition for children are lacking. Part of the nurse profession is to prevent and to make sure that the message is being received by the client in order to reduce sickness. Aim: The aim of this study is to find out how nurses at a state health clinic work preventive to reduce diarrheal diseases among children under five years of age and what obstacles nurses are facing in their daily work when giving preventive advice. Method: The method used is qualitative research. In depth interviews were conducted with six nurses that lasted 30-45 min. Result: To prevent diarrheal diseases the nurses at the state clinic are using a national guideline and they give health education. The obstacles they face in their daily work are communication difficulties due to many different ethnical groups and different languages in the country, poverty and sanitation. Many mothers are working or are infected by HIV and do not want to breastfeed. Conclusions: More research should focus on how to give health education to people in society and the connection between nursing education and practice. Preventive work is a relatively cheap way to reduce suffering and make a whole population healthier. Keywords: Communication, Hygiene, Namibia, Nursing, Preventive work Acknowledgements: We would like to express our sincere gratitude to Sida that gave us a scholarship so we were able to make a minor field study in Namibia.

SAMMANFATTNING Bakgrund En människa är enligt nuvarande svensk lagstiftning död då hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort. Döendet innebär tiden före döden, då behandling går från att vara aktiv till att vara palliativ. Hos barn som ligger inför döden växer frågorna, farhågorna samt insikterna och behovet av information och tröst är således stort. Barnets insikter om döden avgörs av dess utvecklingsnivå. Sjuksköterskans roll i arbetet med barn som är döende är betydelsefull och i samtalet finns strategier och hjälpmedel för att göra det meningsfullt för båda parter. Det är exempelvis viktigt att lyssna på barnet, att utgå från att barnet alltid har rätt och att anpassa samtalet efter barnets utvecklingsnivå. Det är även viktigt att skapa en god relation till föräldrarna, då de utgör barnets största trygghet. Syfte Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om döden med barn, i åldrarna 3-12 år, som är döende. Metod Då studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att samtala om döden med barn som är döende valdes en kvalitativ metod med deskriptiv design. Sex sjuksköterskor med minst två års erfarenhet av att arbeta med barn som är döende intervjuades. Resultat Sjuksköterskorna menade att barn som är döende vet om att de ska dö. En del uppgav att de inte fått några frågor om döden från något barn, medan andra ofta fick frågor. De beskrev hur barn ville skydda sina föräldrar vilket kunde resultera i att samtal om döden uteblev. Minskad ångest och oro beskrevs som vinster med samtal. Sjuksköterskorna upplevde att man inför samtal med barn som är döende kunde förbereda sig genom att inhämta kunskap och reflektera över egna föreställningar om döden. De beskrev strategier för att underlätta samtalet och berättade att de i sitt arbete kom nära familjerna och kunde ha svårt att hålla en professionell distans. Sjuksköterskorna belyste även en rad faktorer i omgivningen som kunde påverka samtalet. Samtliga underströk föräldrarnas betydande roll för och i samtalet med barn. Andra faktorer som ansågs inverka var attityder, miljö samt hjälpmedel. Slutsats Författarna till föreliggande studie ser ett behov av forskning som dels kan generera riktlinjer och PM som kan underlätta i samtalet om döden med barn som är döende, och som dels kan vara till stöd då sjuksköterskor vill vägleda föräldrar att skydda sina barn genom att samtala om döden och inte genom ett undvikande av ämnet.

Område: Vi lever i en värld som ständigt är i rörelse vilket medför bland annat att konkurrensen i omvärlden blir allt högre. Regeringen gav direktiv till Skolverket att införa entreprenörskap i skolan för att följa med i utvecklingen och ge Sverige en större konkurrenskraft mot övriga världen. Vadå, ska alla bli egna företagare nu? Det är inte tanken, entreprenörskap besår av mycket mer än bara företagsledning, siffror, ekonomi och business.   Syfte: Syftet med detta examensprojekt är att bygga en kunskapsbas gällande det entreprenöriella tänkandet utifrån att entreprenörskap är på väg att etableras som ett centralt begrepp i grundskolan. Vidare avses att utvärdera potentialen i den nyvunna kunskapen för att utifrån den påbörja ett manuskript som kan främja entreprenöriellt tänkande hos barn i sex-sjuårsåldern.   Metod: Vi har i detta examensprojekt använt oss utav den kvalitativa läran i form av: litteratur, undersökningar, intervju samt observation.   Slutsatser: Att skapa en fulländad bok är en lång process, men tack vare denna studie har kunskapsbasen blivit större och det påbörjade manuskriptet är ett steg i rätt riktning.

Examensarbetet för mina studier till yrkeslärare vid Linneuniversitetet beskriver hur lärare upplever sitt mentorskap i sin skolvardag. Jag har genomfört en enkätundersökning bland mentorer på barn- och fritidsprogrammet i regionen Gymnasium Skaraborg. Undersökningen visar att merparten av mentorerna trivs med sitt uppdrag och att de inser betydelsen av mentorskap på gymnasieskolan. Mentorerna upplever att uppdraget tar mycket tid i anspråk och att de inte fått den kompetensutveckling som uppdraget kräver. De upplever även ett dåligt stöd skolledningen. Min slutsats är att om upplevelsen av trivsel hos läraren inför mentorsuppdraget inom gymnasieskolan skall bli bättre, krävs rätt förutsättningar. Mentorerna behöver tid avsatt för uppdraget, kompetensutveckling och stöd från skolledningen. Jag efterlyser även en definition av mentorskapet i gymnasieskolan från Skolverkets sida.

Jag har valt att göra ett arbete om hur barn upplever några specifika situationer i förskolans vardag. Mina erfarenheter som pedagog visar att under vissa situationer under dagen kan stressen vara mer påtaglig. Ambitionen var att försöka ta reda på hur barnen känner sig i de utvalda situationerna samt att genom studien undersöka om barnen har någon uppfattning om vad stress innebär och om det finns någon skillnad mellan pojkar och flickor.  De situationer jag gått in djupare på var matsituationen samt av - och på klädningen inför utevistelsen på förskolan. En tydlig tendens är att personalen upplever större krav, ökat ansvar och att allt fler arbetsuppgifter läggs på dem. Förutom det pedagogiska arbetet med barnen ska pedagogerna även göra en hel del dokumentationer och planeringar. Det jag har noterat under mina år i arbetslivet är att pedagogerna under de valda situationerna stressar sig igenom momenten för att hinna med allt och alla. Ett ytterligare fokus i examensarbetet var därför att undersöka hur pedagogerna upplever stressituationerna för barnen och vad pedagogerna har för tankar om vad som behövs för att minska stressen på förskolorna.

Syfte: Att undersöka ambulanssjuksköterskors upplevelser av att omhänderta pediatriska traumapatienter med fokus på prioriteringar, beslutsfattande, behandlingsriktlinjer (beslutsstöd) samt uppföljning av patientfall. Metod: Kvalitativ intervjustudie med beskrivande och utforskande design. Urvalet bestod av åtta ambulanssjuksköterskor, sju män och en kvinna, med tre till 16 års erfarenhet inom yrket. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I mötet med barn inom ambulanssjukvården har ambulanssjuksköterskans eget föräldraskap och barnets föräldrar en betydelse. Praktiska och mentala förberedelser samt ett gott bemötande är viktigt. Att prioritera och bedöma barn är svårt då det föreligger anatomiska/fysiologiska och psykologiska skillnader. Bedömningen grundar sig på A-E principen och kräver erfarenhet, övning och utbildning. Beslutsfattandet grundar sig på den prioritering och bedömning som gjorts. Aktuella beslutsstöd (behandlingsriktlinjer) upplevs olika tillfredställande. Låg frekvens av barntrauman leder till svårigheter i att upprätthålla kompetens. Uppföljning är önskvärt och behovet är stort men förhindras av bl.a. sekretess. Ytterligare förbättringsområden som påtalats var bristande utrustning samt svårigheter i att administrera läkemedel till barn. Slutsats: Regelbunden teoretisk utbildning samt praktisk scenarioövning fodras. Behandlingsriktlinjerna bör ses över i avseende på innehåll/relevans, rekommenderade läkemedelsdoser önskas. Skattningsinstrument för bedömning av barn är önskvärt. Verksamheten bör även se över anställdas behov och önskemål avseende uppföljning av specifika patientfall samt aktuella tillvägagångssätt för detta / Aim: To explore Swedish ambulance nurses´ experiences of caring for pediatric trauma patients regarding priorities, decision making, treatment guidelines and patient follow-up. Method: A qualitative interview study with a descriptive/explorative design. Eight ambulance nurses participated, seven men and one woman. The participants’ experience of the ambulance service ranged from three to 16 years. Data was analyzed with qualitative content analysis. Results: The respondent´s own parenthood and the child´s parents affect the nurse. Practical and mental preparation and a good attitude are important. To prioritize a child is difficult because of anatomical/physiological and psychological differences. The assessment is based on the A-E principle and requires experience, practice and education. Decisions are based on priority and assessment. Various degrees of satisfaction were expressed regarding current treatment guidelines. A low frequency of child traumas leads to difficulties in maintaining expertise. Desired follow-up is prevented by professional secrecy. Other issues that emerged were lack of equipment and difficulties in administrate drugs to children. Conclusion: Regular theoretical education and practical scenario exercise are required. Treatment guidelines should be reviewed in terms of content/relevance; recommended drug dosages are required. Pediatric assessment scales are desired. Procedures for nurses´ follow-ups of specific patient cases should also be reviewed.

Den här studien handlar om utevistelsen i förskolan. Studien har utgått från tre metoder, observation, intervju och enkät för att ta reda på vad barn gör och befinner sig på förskolans gård, pedagogens roll och syn på utevistelse och vad föräldrarna vet om förskolans utevistelse. Resultatet av studien visar att barnen helst befinner sig i den oplanerade miljön och den planerade miljön används mest som starthjälp, för att leken ska komma igång, men överges snabbt. Resultatet av pedagogens roll utomhus är att övervaka barnens lek samt ingripa vid konflikter eller andra problem som kan uppstå. Samtliga pedagoger i studien ansåg att utevistelsen är oerhört viktig men att den sällan planeras utan utgår mest från frilek. Föräldrarnas vetskap om utevistelsen i förskolan varierar men de flesta vet hur strukturen är, att de är ute minst en gång om dagen, på förmiddagen och ibland även på eftermiddagen under det varmare halvåret.

Bakgrund: Överviktiga barn lider större risk att bli överviktiga och feta i vuxen ålder. Med övervikt och fetma finns det större risk att drabbas av bland annat diabetes samt hjärt- och kärlsjukdomar. Övervikten och fetman påverkar barnets livskvalité ur flera aspekter. Metod: Litteraturbaserad studie med grund i nio vetenskapliga artiklar. Artiklarna analyserades med fokus på resultat. Resultat: Tre kategorier utgör resultatet; Föräldrarnas medvetenhet och kunskap beskriver hur flera föräldrar först inser viktproblematiken då barnet utsätts för mobbning eller när de växer ur kläderna för fort. Behandlingar som hela familjen fått genomgå med egna uppsatta mål har visat positiva resultat för hela familjen, vilket beskrivs under beteendeförändring hos familjen. Motivera och stödja familjen beskriver sjuksköterskans roll är att motivera, stödja, upplysa och ge den kunskap föräldrarna och barnet behöver för att nå sina mål med viktreducering. Diskussion: Sjuksköterskan upplever att fetma och övervikt är ett känsligt ämne att ta upp med föräldrarna och barnen. I behandling av fetma hos barn, skall sjuksköterskan vara medveten om vilken kunskap och medvetenhetsgrad föräldrarna har, innan behandlingen börja med familjen. En beteendeförändring är ett måste för familjen för att en viktreduktion skall ske hos barnet.

Examensarbete 15 hp. Musiklärarexamen