Syfte: Studiens syfte var att belysa stödet till barnsjuksköterskor som varit delaktiga i vården av ett döende barn och vid ett barns bortgång. Bakgrund: Barnsjuksköterskor som har vårdat ett döende barn eller varit med vid ett barns bortgång upplever mer känslomässig stress och uppfattar stödet och handledningen som erhålls efter ett barns bortgång som inadekvat. Forskning har visat att barnsjuksköterskor mestadels söker, och finner stöd hos sina kollegor och att mer professionell guidning skulle vara fördelaktig i deras roll som barnsjuksköterska. Design: Författaren använde kvalitativ design till denna studie. Totalt sex intervjuer med legitimerade barnsjuksköterskor utfördes på två länssjukhus i Sverige. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes som analysmetod i intervjustudien. Resultat: Analysen av intervjuerna utmynnade i fem kategorier, Bristande struktur och organisation, Bristande handledning, Kollegialt stöd, Bekräftande chefer och Individuell coping. Dessa kategorier illustrerade exempel på vad som utmärker stöd och handledning och beskrivs av barnsjuksköterskorna som delar i hanteringen av ett barns bortgång. Mer strukturerad handledning efterfrågades och professionell handledning av psykolog eller terapeut. Kollegor sågs som det främsta alternativet till stöd, och efterfrågan om mer beslutsfattande chefer skildrades tydligt av barnsjuksköterskorna. Under individuell coping beskrev barnsjuksköterskorna svårigheten att handskas med ett barns bortgång och den personliga utvecklingen. Slutsats: Barnsjuksköterskors som varit med vid ett barns bortgång hade tillgång till stöd och handledning, men insatserna var rutin- och strukturmässigt otillräckliga och behövde förbättras.

Osteogenisis imperfecta (OI), eller medfödd benskörhet, är en sällsynt bindvävssjukdom som gör skelettet skört. Barn med OI kan påverkas av återkommande frakturer, smärta, kotkompressioner och flertalet sjukhusvistelser. Det finns tidigare studier som beskriver barn med OI och deras föräldrars upplevelser av sjukdomen och dess vård, samtidigt saknas studier som belyser barnsjuksköterskans perspektiv. Syftet med denna studie var att beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att vårda barn som har osteogenesis imperfecta. En kvalitativ design med induktiv ansats samt ett strategiskt urval tillämpades. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 14 barnsjuksköterskor från åtta svenska sjukhus. En induktiv innehållsanalys användes för att analysera insamlad data. I resultatet framkom tre kategorier: en utmanande omvårdnadssituation, betydelsen av personcentrerad vård och betydelsen av att arbeta i team med sju underkategorier; att vara på okänd mark, att anpassa omvårdnaden till benskörheten, att stötta och vägleda föräldrarna, att samarbeta med barn och föräldrar, att skapa kontinuitet, att samarbeta med kollegor och att ha tillgång till specialistteam. Det kan vara en utmaning att vårda barn med OI. Tillgång till specialistteam är viktigt och skapar trygghet för barnsjuksköterskor och familj. Stora geografiska avstånd och olika journalsystem komplicerar kommunikationen och informationsutbytet. Det finns en önskan om fler information- och kunskapskanaler såsom nyhetsbrev, föreläsningar online och sjuksköterskemöten.

Kängurumetodens positiva effekter på barn och föräldrar är väl dokumenterad. Tidigare forskning har påvisat att barnen vanligtvis initierades i kängurumetoden först efter flera dygn, och durationen av hud-mot-hudvård var inte optimal. I tidigare studier framkom flera faktorer för barnsjuksköterskor som underlättade respektive hindrade tillämpningen av kängurumetoden. Syftet var att beskriva hur barnsjuksköterskor upplever det att implementera kängurumetoden inom neonatalvården. Åtta barnsjuksköterskor intervjuades med semistrukturerade intervjuer som analyserades med en induktiv innehållsanalys. Resultatet bestod av två kategorier och fem underkategorier. De två kategorierna var personlig utveckling i färdigheter är avgörande och organisatoriska förutsättningar för implementering. Olika faktorer som framkom var att stötta anknytning, föräldradelaktighet, attityder, vårdmiljö, teamarbete och stöd från ledningen vilka alla möjliggjorde eller hindrade känguruvården. Metoddiskussionen behandlade urval, analys och studiens överförbarhet. Resultatdiskussionen byggdes upp av de beskrivningar som gavs gällande vad som påverkade känguruvården positivt och negativt. Studiens slutsats var att barnsjuksköterskor behövde kunskap för att kunna stödja och främja kängurumetoden. Föräldrarnas känslor av otrygghet behövde överbryggas för att uppnå trygghet och stärka anknytningen mellan dem och barnen. Vården behövde utföras i samarbete med alla personalgrupper samt föräldrarna. Vårdmiljön upplevdes som begränsande, men trots det beskrev barnsjuksköterskorna fler fördelar än nackdelar med kängurumetoden. Förslag på kliniska implikationer framkom med exempelvis utbildningsdagar för barnsjuksköterskor då det ökar både deras kunskaper samt förmågan att undervisa föräldrar om kängurumetoden.

The aim of child health care is to promote health and development for all children, to early identify problems that concern children´s growth and development and to prevent ill-health among children. Today in our society the proportion of children who are underweight are few. The aim with this study was to describe paediatric nurses experience in meeting with underweight children and their parents. Interviews were implemented and analyzed according to qualitative content analysis. Focus was placed on looking at differences and interpretations in the text content. The analyse resulted in six main categories, such as a need of sensitivity and a holistic view from the nurse, difficulties in handling the meeting because lack of tools. A positive experience which facilitated the meeting was the emotional sensitivity from the parents. In their work the nurses used different facilities. It was also described how the nurse influenced the meeting with the family. It would be desirable to have guidelines for how to handle underweight children. / Övergripande syftet för verksamheten inom barnhälsovården är att främja hälsa och utveckling hos alla barn, att tidigt kunna identifiera problem som rör barns tillväxt och utveckling samt att förebygga ohälsa hos barn. Andelen barn som är underviktiga i dagens samhälle är få. Syftet med studien var att beskriva BVC-sjuksköterskors efrarenheter i möten med underviktiga barn och deras föräldrar. Intervjuer genomfördes och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Fokus lades på att se skillnader och likheter i textinnehållet. Resultatet av analysen beskrevs i sex huvudkategorier. Det framkom att det krävdes en stor lyhördhet för de enskilda individerna av sjuksköterskan och att sjuksköterskan upplevde det som svårt att hantera mötet på grund av brist på redskap. Ändå upplevdes det som positivt då föräldrarna var lyhörda för sjuksköterskornas råd. Det framkom även att sjuksköterskorna upplevde en stor oro hos föräldrarna och att sjuksköterskorna arbetade utifrån en helhetssyn på barnen. I sitt arbete med det undervikitga barnet använde sig sjuksköterskan av olika hjälpmedel och de beskrev även hur sjuksköterskan påverkar mötet med familjen. Det vore önskvärt att det arbetades fram ett vårprogram med riktlinjer för omhändertagandet av underviktiga barn.

<p>The aim of child health care is to promote health and development for all children, to early identify problems that concern children´s growth and development and to prevent ill-health among children. Today in our society the proportion of children who are underweight are few.</p><p>The aim with this study was to describe paediatric nurses experience in meeting with underweight children and their parents. Interviews were implemented and analyzed according to qualitative content analysis. Focus was placed on looking at differences and interpretations in the text content. The analyse resulted in six main categories, such as a need of sensitivity and a holistic view from the nurse, difficulties in handling the meeting because lack of tools. A positive experience which facilitated the meeting was the emotional sensitivity from the parents. In their work the nurses used different facilities. It was also described how the nurse influenced the meeting with the family.</p><p>It would be desirable to have guidelines for how to handle underweight children.</p> / <p>Övergripande syftet för verksamheten inom barnhälsovården är att främja hälsa och utveckling hos alla barn, att tidigt kunna identifiera problem som rör barns tillväxt och utveckling samt att förebygga ohälsa hos barn. Andelen barn som är underviktiga i dagens samhälle är få.</p><p>Syftet med studien var att beskriva BVC-sjuksköterskors efrarenheter i möten med underviktiga barn och deras föräldrar. Intervjuer genomfördes och analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys. Fokus lades på att se skillnader och likheter i textinnehållet. Resultatet av analysen beskrevs i sex huvudkategorier. Det framkom att det krävdes en stor lyhördhet för de enskilda individerna av sjuksköterskan och att sjuksköterskan upplevde det som svårt att hantera mötet på grund av brist på redskap. Ändå upplevdes det som positivt då föräldrarna var lyhörda för sjuksköterskornas råd. Det framkom även att sjuksköterskorna upplevde en stor oro hos föräldrarna och att sjuksköterskorna arbetade utifrån en helhetssyn på barnen. I sitt arbete med det undervikitga barnet använde sig sjuksköterskan av olika hjälpmedel och de beskrev även hur sjuksköterskan påverkar mötet med familjen.</p><p>Det vore önskvärt att det arbetades fram ett vårprogram med riktlinjer för omhändertagandet av underviktiga barn.</p>

Bakgrund. Antalet överlevande barn som diagnostiserats med medfött hjärtfel (CHD) har ökat markant de senaste 15 åren, vilket har bidragit till en växande grupp av barn och familjer som behöver specialiserat stöd, eftersom familjelivet påverkas och begränsas av CHD. Studier har visat att föräldrar till barn med CHD har en ökad risk för psykosocial sjuklighet i jämförelse med föräldrar till barn med andra sjukdomar eller föräldrar till friska barn. Få studier har belyst föräldrars erfarenheter av stöd när de har barn med CHD. Därför fokuseras denna avhandling på föräldrarnas perspektiv av fenomenet stöd, för att öka förståelsen för vad stöd innebär för föräldrar till barn med CHD. Syfte. Avhandlingens syfte är att belysa innebörder i den levda erfarenheten av stöd, hos föräldrar till barn med CHD samt att till svensk kontext anpassa och validera ett familjecentrerat instrument för föräldrars skattning av stöd till hela familjen från sjuksköterskor. Metoder. Avhandling består av fyra delstudier. I tre av dessa (I, II, III) genomfördes datainsamlingen genom narrativa intervjuer, som tolkades genom fenomenologisk hermeneutisk tolkningsmetod. I den fjärde delstudien gjordes en översättning och psykometrisk testning av det isländska instrumentet ICE-FPSQ till svensk kontext. Dessutom beskrevs föräldrars skattning av uppfattat stöd från sjuksköterskor till familjer som har barn med CHD. Resultat. Fynden från delstudie I visade att innebörder i den levda erfarenheten av stöd hos föräldrar till tonåringar med CHD var stöd för att själva kunna vara stödjande för sin familj, men också för andra personer i tonåringens omgivning. Delstudie II visade att innebörder i den levda erfarenheten av stöd för mödrar till yngre barn med CHD var att få stöd så att de själva kunde hantera sin egen oro och sitt familjeliv. Delstudie III visade att innebörder i den levda erfarenheten av stöd för fäder till yngre barn med CHD var önskan att få stöd genom delande relationer med familjen och att bli involverad i vården av sitt barn. Den fjärde delstudien (IV) visade att den svenska versionen av instrumentet ICE-FPSQ var valid och reliabel i svensk kontext. Föräldrarnas skattningar av uppfattat familjecentrerat stöd till familjen från sjuksköterskor visade sig vara lågt. Slutsats. En övergripande slutsats från de tre första delstudierna pekar mot att innebörder i stöd för föräldrarna är stöd genom att ha goda, interaktiva relationer med vårdpersonalen, bli mött som en hel familj med unika och individuella behov samt inkluderade i vårdprocessen för att kunna stödja varandra inom familjen. Dessa fynd pekar mot familjecentrerad pediatrisk omvårdnad som sannolikt är lämplig för att, på ett mångfacetterat sätt, möta varje familjs behov av att bli bemött som en unik helhet. Det Isländska instrumentet ICE-FPSQ är designad utifrån teorin om familjecentrerad omvårdnad. I delstudie IV visade resultaten på acceptabla psykometriska egenskaper för den svenska versionen av instrumentet. Fynden visade även att föräldrarna inte skattade höga nivåer av familjecentrerat stöd från sjuksköterskor.

Bakgrund: Barn som besöker vården upplever rädsla och oro inför att vårdåtgärder kan tänkas göra ont. Adekvat smärtlindring är viktig för att lindra barns fysiska och psykiska smärta samt främja god hälsa.  Det finns olika sätt att lindra barns smärta, en metod är lustgasbehandling. Syfte: Syftet var att i form av ett förbättringsarbete utvärdera lustgasbehandling i samband med att barn genomgår en smärtsam procedur på en barn- och ungdomsmedicinsk klinik på ett medelstort sjukhus i södra Sverige. Metod: Förbättringsarbetet genomfördes med en kvantitativ design. Deskriptiv statistik har använts för att utvärdera lustgasens effekter och bieffekter, vidare har andra faktorer som kan påverka behandlingen utvärderats. Resultat: Lustgas har varit användbart i samband med smärtsamma procedurer, behandlingen har fungerat smärtlindrande samt varit till hjälp för barn som varit rädda. Lustgasbehandling uppskattas av både barn och deras vårdnadshavare. Slutsatser: För att lindra barns lidande och utföra god omvårdnad måste barnsjuksköterskan ha kunskap om hur barn upplever smärtsamma situationer samt hur smärta bäst lindras. Det aktuella förbättringsarbetet har bekräftat att lustgas är en metod som kan hjälpa barn i samband med flera typer av smärtsamma procedurer. Genom att kunna välja lustgas som smärtlindrande och lugnande metod kan barnets delaktighet och hälsa främjas. / Background: Children receiving health care experience fear and anxiety related to possible painful procedures. Adequate pain relief is important to ease children’s physical and psychological pain and further to promote good health. There are various ways of relieving children’s pain, one method is nitrous oxide. Aim: The aim was to through an improvement work evaluate the usage of nitrous oxide in connection to children undergoing a painful procedure on a children’s and youth’s medicine ward at a medium sized hospital in south of Sweden. Method: The improvement work was conducted through a quantitative design. Descriptive statistics was used to evaluate the effects and adverse events of nitrous oxide, furthermore has other variables that may affect the treatment been evaluated. Results: Nitrous oxide has been useful when utilized in painful procedures, the treatment has served pain relieving and eased children who experienced fear. Both children and legal guardians appreciated the usage of nitrous oxide. Conclusion: A children’s nurse must possess knowledge related to children’s experience of pain and adequate pain relief in order to ease children’s suffering and administer good care. The current improvement work has confirmed nitrous oxide to be a tool that might help children in connection to several painful procedures. Through the choice of using nitrous oxide as a pain relieving and sedative method the child’s empowerment and health can be improved.

Background: Children with disabilities are a particularly vulnerable group of being exposed to violence and abuse. Nurses play a key role in identifying children who are exposed to violence, or who are at risk of doing so. Despite this, several studies show that nurses underreport violence against children based on the Social Services Act, and that there are several factors that influence them not to report despite their legal obligation to report. Aim: The aim of the study was to investigate whether pediatric nurses, based on their specialist training, could identify signs of violence against children with disabilities, and whether they reported this in accordance with the law of mandatory reporting. An additional purpose was to investigate which factors influenced the pediatric nurses in a possible decision not to report. Method: The study design was a mixed method that integrated quantitative and qualitative data, which were collected through a questionnaire. The sample consisted of pediatric nurses who were recruited from the University Children's Hospital in Uppsala. The theoretical framework of the study was the child perspective, which is a central concept for the pediatric nurse's profession. Results: The results showed that the pediatric nurses often had a good ability to identify violence against children with disabilities. However, having identified violence was not always sufficient for a report of concern to be made. There were factors that both consciously and unconsciously influenced the pediatric nurses in their decision not to report a concern.Conclusion: There were few pediatric nurses who always reported a concern when they identified signs of abuse against children with disabilities, and several factors influenced the decision. When the pediatric nurses misinterpreted or did not identify signs of violence, or when the situationen was seen from the parents' perspective rather than the child's it may indicate a lack of a child perspective.

Bakgrund: Nålrädsla hos barn är vanligt och barnets tidigare erfarenheter har stor betydelse för om barnet är rädd och hur rädslan hanteras. Rädslan för nålstick kan minskas eller undvikas helt med bra förberedelse och distraktion. Det är viktigt att barn får information och blir förberedda inför ett nålstick, detta för att även göra upplevelsen bättre. Om barnet vet och förstår vad som ska hända får barnet en känsla av kontroll över situationen. Motiv: Förberedelse och distraktion bidrar båda till minskad rädsla och en bättre upplevelse för barnet. Tidigare studier visar dock att det finns anledningar till att förberedelser eller distraktion inte används.  Syfte: Syftet med studien var att belysa barnsjuksköterskors erfarenheter av att använda förberedelser och distraktion i samband med nålstick på barn.  Metod: En kvalitativ metod har använts. Datainsamlingen genomfördes med semistrukturerade individuella intervjuer. Åtta barnsjuksköterskor som arbetar på en barnavdelning deltog i studien. Datamaterialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Fyra huvudkategorier och nio underkategorier framkom av dataanalysen. Huvudkategorin Användning av förberedelser inför nålstick resulterade i tre underkategorier, den andra huvudkategorin Användning av distraktioner under nålstick resulterade i två underkategorier, den tredje huvudkategorin Föräldrarnas roll för barnet under nålstick resulterade i två underkategorier och den sista huvudkategorin Vikten av att anpassa proceduren utifrån varje barn resulterade i två underkategorier.  Konklusion: Det finns flera olika tekniker som används i både förberedelse och distraktion. Det är av stor vikt att anpassa förberedelser och distraktion utifrån varje enskilt barns behov, önskemål, ålder och tidigare erfarenheter. Barnets föräldrar behöver vara införstådda i situationen för att kunna ge trygghet till sitt barn. Resultatet kan bidra till ökad kunskap om strategier som kan användas för att ge barnet en så bra upplevelse som möjligt. / Background: Needlefear in children is common and previous experiences have major impact on the child’s needlefear and on how they will react during needlesticks. Fear of needles can be reduced with good preparation before the procedure and with distraction during. It’s important that children receive information and preparation before needlesticks to make the experience more bearable. If children know what’s about to happen they will feel more in control. Motive: Preparation and distraction can both contribute to reduce fear and to make it more bearable for children. Earlier research show that there are multiple reasons not to use preparation or distraction.  Aim: The purpose of this study was to illuminate pediatric nurses’ experiences of using preparation and distraction during needlesticks.   Methods: A qualitive descriptive approach was used in this study. The data was collected through individual semi-structured interviews. Eight pediatric nurses participated in this study. The data was analysed using a qualitive content analysis. Result: Four main categories and nine subcategories was identified. The main category The use of preparation before needlesticks resulted in three subcategories, the second main category The use of distractions during needlesticks resulted in two subcategories, the third main category Parents role during needlesticks resulted in two subcategories and the fourth main category Importance of adaption to each individual child resulted in two subcategories. Conclusion: There are different ways to prepare and distract children during needlesticks. It is important to adapt preparations and distraction to each individual child's needs, wishes, age and earlier experiences. Parents need information to be able to support their child. The result can contribute with knowledge that can be used to make the needlesticks as bearable as possible.

Background: Children's screen usage has increased in recent years and parents' screen usage has strong association with children's screen usage. When the specialist nurse works based on family-centered nursing, conversations about screen usage can include the whole family. Purpose: To describe specialist nurses' experiences of working with children’s screen usage in Child Health Services.  Method: The study was conducted with qualitative design with inductive approach. Totally 11 specialist nurses in Child Health Services were interviewed. Qualitative content analysis according to Graneheim and Lundman (2004) was used to analyze that data material. Results: The analysis of the interview material collected led to two categories, dialogue and reflection and the challenges of screen usage.  Within these categories seven subcategories were identified. There was an opportunity to talk about children's screen usage in parental groups and health visits. Specialist nurses described that there were challenges depending on the parents' approaches to screen usage and that the screen competed with children's other activities. Conclusion: This study showed the importance of specialist nurses in child health services bringing up the topic of screen through dialogue and reflection with children and parents. Screen usage was described as a difficult subject and there were challenges in the work. / Bakgrund: Barns skärmanvändning har ökat de senaste åren och föräldrars skärmanvändning har starkt samband med barns skärmanvändning. När specialistsjuksköterskan arbetar utifrån familjecentrerad omvårdnad kan samtal om skärmanvändning inkludera hela familjen. Syfte: Att beskriva specialistsjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med barns skärmanvändning inom barnhälsovården. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ design med induktiv ansats. Totalt intervjuades 11 specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården. Kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) användes för att analysera datamaterialet. Resultat: Analysen av det insamlade intervjumaterialet ledde fram till två kategorier, dialog och reflektion samt skärmanvändningens utmaningar. Inom dessa kategorier identifierades sju subkategorier. Det fanns möjlighet att samtala om barns skärmanvändning i föräldragrupper och vid hälsobesök. Specialistsjuksköterskor beskrev att det fanns utmaningar beroende på föräldrars inställningar till skärmanvändning samt att skärmen konkurrerade med barns andra aktiviteter. Slutsats: Denna studie visade vikten av att specialistsjuksköterskor inom barnhälsovården tar upp ämnet skärmanvändning genom dialog och reflektion med barn och föräldrar. Skärmanvändning beskrevs som ett svårt ämne och att det fanns utmaningar i arbetet.