Under 2011 pågick diskussioner kring bildämnet i och med att Sverige antog nya läroplaner i grundskolan och gymnasiet. Röster hördes som menade att bild är mer av ett hobbyämne samtidigt som andra visade på ämnets värde och hur viktigt det är med visuell kompetens i dagen samhälle. År 2003 gjordes en nationell utvärdering av bildämnet som visade att de flesta elever tycker att bild är roligt men inte gav dem kunskaper som var nyttiga för kommande yrke. Denna utvärdering visade också att i bildämnet arbetade elever främst med hantverksmässig metoder trots att bildtolkning och analys samt digital bild borde ha plats i undervisningen. Det har nu gått nästan 10 år sedan denna utvärdering gjordes och en ny kursplan har införts där digitalt skapande och analys är tydligare inskrivet. Syftet med denna studie är att belysa hur eleverna ser på ämnet bild, vad det upplever att de gör och vad de har för användning av dessa kunskaper. Denna studie har ett elevperspektiv, där utgångspunkten för analys är det elever berättar i ord och bild om bildämnet. Den diskurs och den diskursiva identitet som kunde synliggöras hos eleverna jämfördes sedan med den diskurs och diskursiva identitet som kunde synliggöras med analys av Lgr 11.  Det är först när man vet var man står som det är möjlig att se hur man kan jobba vidare. Det som framkom i denna studie är att eleverna upplever bilden som ett hantverksämne och via bildskapande utvecklas kreativitet. Både Lgr 11 och eleverna anser att skapande utvecklar kreativitet och att detta är bra för individen. Det som skiljer dem åt är att i Lgr 11 beskrivs bildämnet som ett kommunikationsämne där analys och kunskap om bilder är lika viktig som skapande. Dessutom visar den att det digitala skapandet bör få minst lika stort utrymme som det hantverksmässiga. Eleverna anser att det är skolan som skapar ramarna för ämnet och begränsar det.

Mot bakgrund av bildämnets centrala innehåll där det tydligt framgår att eleverna ska få tillfälle till att “läsa, skriva och samtala om bilders utformning och budskap” så är denna undersökning baserad på elevers egna kommentarer kring bilder och annan samtida konst.[1]   Denna undersökning har som avsikt att diskutera konst ur ett elevperspektiv. Eleverna har i ett intervjusammanhang fått definiera vad de uppfattar som bra respektive mindre bra bildkonst samt fått chansen att beskriva vad de själva anser att det generella begreppet konst innebär. I samtalen med eleverna så har det diskuterats tekniker, färgval och uttryck, samt ifall det finns hierarkier i dessa element. Empirin har sedan analyserats utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv där yttre påverkan så som tradition och trender tas med i beräkningen.   Undersökningens syfte är att få en inblick i elevers förförståelse kring konst för att kritiskt kunna reflektera och göra väl övervägda val i bildundervisningen som känns samtida och med tydlig koppling till den kultur vi upplever utanför skolans diskurs.   Som gestaltande del till detta arbete har jag under intervjuerna låtit eleverna ge mig direktiv om vad för element som bör finnas med för att man ska uppleva en målning som bra, och utifrån dessa direktiv har jag målat en tavla. [1]Sverige, Skolverket (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Stockholm: Skolverket.

När det kommer till bilder i sexualundervisningen verkar uppfattningen vara att det är svårt att välja ett visuellt material som är representativt för det som undervisningen ska handla om. De bilder som förekommer är antingen schematiska bilder över könsorganen eller bilder som är utvalda och anpassade till bildtexten. Om andra bilder förekommer blir det ofta en fråga om bilden är moraliskt korrekt, för otydlig eller för gammal. Bilder av kärlek, sex och relationer har stort utrymme i vårt samhälle. Samtidigt är vår relation till dessa ämnen något som är oerhört privat. Anja Hirdman skriver: ”sexualitet är både det mest intima och det mest offentliga, det mest fysiskt grundade och det mest symboliskt framställda, det mest medfödda och det mest inlärda, det mest autonoma och det mest relationella i tillvaron”. Jag tror att det blir en krock mellan skolvärldens bilder och de bilder som elever bemöts av i sin omgivning. När dessa sedan ska anpassas till undervisningen utan att bli för privat kan det bli svårt att hitta ett bra undervisningsmaterial. Speciellt i bilder. Kanske handlar det emellertid inte om vilka bilder som används utan hur dessa bilder används. Att det inte handlar om att hitta ”rätt” bilder för en fråga eller en fundering utan vilka tankar som bilder väcker hos oss. Genom bildsamtal med elever och lärare undersöker detta arbete hur det visuella materialet ser ut och används i skolan och om det skulle kunna finnas andra sätt att bedriva sexualundervisning där det visuella materialet möjligheter tas till vara på. Syftet är delvis att undersöka om och hur bilder använd i sexualundervisningen men även att försöka skapa en medvetenhet kring bilders betydelse som kommunikationsmedel och öppna upp för en dialog kring hur bilder skulle kunna användas som pedagogiskt verktyg.

I denna studie ligger fokus på vad intervjuade elever berättar om sitt bildskapande. 35 elever, 9 år gamla, från en grundskola i Uppsala kommun har medverkat. På skolan har tre bildlektioner ägt rum. Under dessa tre lektioner har elever fått samma uppgift presenterade för sig, där de har fått en lista på tio ord att välja mellan från Jules Vernes bok En världsomsegling under havet. Med hjälp av A4-papper, blyertspennor och med färgpennor fick eleverna gestalta val av ord. Sociokulturellt perspektiv ligger till grund för analys av elevernas tankar om sina bilder såväl som om bilderna i sig. De metoder som ligger till grund för uppsatsen är intervjuer och bildelicitering. Resultatet från studien visar att det är viktigt att låta elever berätta om sina bilder och hur elevbilder kan tolkas med stöd av förstoring. Genom detta arbete skapas större förståelse för elevbilder gjorda i skolan.

Uppsatsens syfte har varit att bidra med ny kunskap kring elevers föreställningar om genus och hur det speglas i deras bilder samt hur pojkars och flickors attityder av bildämnet skiljer sig åt, och i så fall hur. För att få svar på dessa frågor genomfördes en kvalitativ intervjustudie kombinerat med bildelicitering där nio elever deltog. Resultatet visar att könsmarkörer och genuskoder har en tydlig framträdande roll i elevernas bilder. Detta lyfts fram genom att flickor målar mer med dova färger och använder symboler, medan pojkar illustrerar sig själva som maskulina, använder sig av vänskapsdialog och starka färger. Däremot är det få av eleverna som bryter traditionella normen för vad som är typiskt kvinnligt eller manligt. Under studiens gång framkom det hur bildämnet uppfattas mer ägnat för flickor än pojkar vilket resulterar ett större engagemang och intresse från flickornas sida.

This is a study of qualitative method that aims to investigate how compulsory school students perceive the content of Visual Art Education and the relevance of art education. The study is based on empirical methods that consists of semi-structured interviews with a total of 12 students in grades 6 and 9. The theoretical framework of the study is based on a sociocultural perspective which describes that it is through communication and interaction with others that the individual acquires knowledge and skills. The theoretical starting points for the study are supported by the concepts of visual culture, visual literacy and Vygotskijs concepts of creativity and imagination with the assistance of contemporary research that describes the concepts from the perspective of a modern-day society. Furthermore, the study uses the cultural circuit from Hall and photo elicitation from Rose as analytical tool to analyze the participants perceptions about Visual Art Education. The results of my study show that Visual Art Education still represents something that is more similar to a traditional view of artist work, with a focus on techniques and materials. The results also show that the participants perceive Visual Art Education as less important compared to other school subjects and some of the participants don’t think they will benefit from the subject’s knowledge and abilities either in future education, future profession or their private life. This shows the participants narrow view of how abilities linked to visual literacy are relevant in a modern society. The knowledge contribution added to the problem area and previous research is a deeper understanding of how the participants perceive the relevance of Visual Art Education. The study is important and relevant for the teaching profession, as students need to be made more aware of the breadth and relevance of Visual Art Education. From this content it can be deduced that the abilities that students must acquire through visual arts education are about so much more than just drawing. It is also important that teachers gain insight and understanding of how students perceive the relevance of Visual Art Education for them to be able to move forward.

Det här examensarbetet speglar tankar och erfarenheter genom posthumanistisk och transhumanistisk teori i hur vi uppfattar klassrummet som pedagogiskt rum, specifikt kring de praktiskt estetiska ämnena och tillhörande undervisning. Undersökningen ämnar bearbeta elevers uppfattning kring det rumsliga i eftermälet av en tid där det fysiska har fått ge plats för det digitala under covid-19 pandemin. Är klassrummet ett pedagogiskt rum, som är en fysisk plats som upprätthålls genom vår närvaro, eller är det en socialkonstruktivistisk överenskommelse som vi kan skifta mellan det fysiska och icke-fysiska? Genom att åberopa tankegångar från allt mellan Foucault, Harraway och Claire Bishop ämnar arbetet synliggöra elevens perspektiv kring hur undervisning har uppfattats, tillgodogjorts och senare bedömts utifrån distansundervisningens parametrar. Genom att kombinera kvalitativa undersökningsmetoder såsom ideografisk etnografi, A/r/ tography och bildelicitering, ställer studien elever inför frågeställningen som ett gestaltandeproblem. Detta dels för att kunna frambringa ett tydligt empiriskt material i form av semiotiskt bildspråk, dels för att producera kvalitativa data som i förlängning kan formuleras och kontextualiseras till uppsatsen; men även ett gestaltande arbete. Gestaltningen har skett parallellt och kan och ska tolkas som ett direkt kommunikativt sätt att kontextualisera elevernas och författarens uppfattning kring det pedagogiska rummet. Relevansen för det bildpedagogiska fältet kan således direkt tolkas genom ett elev- och lärarperspektiv. Ett mångfacetterat sätt att se på en relativt enkel frågeställning - Hur uppfattar elever det fysiska rummet, i eftermälet av en pandemi där distansundervisning har dominerat.    Resultatet går av att avläsa i empirin som eleverna har frambringat och senare tolkats i en gestaltning som speglar två utbildningar genom pandemin - Författaren och deltagarnas.