Denna uppsats handlar om hur bildlärare i svensk gymnasieskola arbetar med nya och traditionella material, metoder och medier samt hur de förhåller sig till den utveckling och paradigmförskjutning som berör bildämnet idag. Uppsatsen är ett arbete medutgångspunkt i kvalitativa data och som ger en inblick i erfarenheter från tolv bildlärare över hela landet och söker svar på hur bildlärare tolkar och realiserar det centrala innehållet som berör nya och traditionella material, metoder och medier. Det empiriska materialet till uppsatsen är inhämtat genom frågeformulär med långsvarsfrågor, intervjuer och enstaka mejlkorrespondens. Dessa svar har sedan analyserats i enlighet med de fyra kategorier för integrering av digitala material, metoder och medier som sammanställts av Anders Marner och Hans Örtegren (2013b). Dessa fyra kategorier är motstånd, addering, inbäddning och dominans. I studien har det framkommit att deltagarna är erfarna vad gället att implementera digitala material, metoder och medier. De anser att digitala element är en självklar och väl integrerad del av undervisningen i bild. Studien visar också tecken på att den paradigmförskjutning som Marner och Örtegren (2013a) tar upp. Tillexempel i hur deltagarna använder begrepp som digitalt och analogt när de talar om olika bildframställningstekniker. Studien visar också hur deltagarna hanterar förhållandet mellan nytt och traditionellt, samt vilka konsekvenser det får för bildundervisningen.

Studien syftar till att undersöka hur bildlärare utformar bildundervisning avseende stöd till elevernas utveckling av bildkunskap som kan användas i vardagen, och hur ungdomar arbetar i högstadiet med digitala medier i ämnet bild samt hur ungdomar arbetar med digitala medier på fritiden. Studiens teoretiska utgångspunkter ligger i Marner och Örtegrens digitala mediers implementering i skolan och på fritiden. Studiens metod är kvalitativ analysmetod och datainsamling som genomförs i form av intervjuer och observationer. Datainsamling i form av observationer har genomförts under två månaders period och intervjudelen har genomförts i två olika grupper, nämligen en grupp med två bildlärare och en grupp av elever i årskurs 7 på en högstadieskola i södra Sverige. Analys av resultatet visar att de digitala medierna integreras i undervisningarna i form av ”addering” och ”digitala mediernas dominans” enligt Marner och Örtegrens kategori. I processen under bildframställningen arbetar eleverna med de digitala medierna tillsammans med traditionella arbetssätten. Analysen av hur ungdomar arbetar med digital medier på fritiden visar att eleverna arbetar digitalt med bildaktiviteter, speciellt i sociala medier. Studien visar att eleverna använder datorer och mobiler i hemmet i stor utsträckning. Eleverna skapar bildkunskaper via digitala medier i hemmet.

Denna uppsats syftar till att öka förståelsen för det mångfacetterade begreppet övning och mer specifikt till övning inom ett praktiskt kunskapsområde så som bildframställning. Detta undersöks genom intervjuer med fyra personer som har erfarenhet av övning inom olika praktiska praktiker som konst, idrott, musik och finsnickeri. Genom konstnärligt gestaltande metoder undersöks informanternas övningsstrategier i ett bildframställande moment, nämligen avbildande porträttmåleri. Genomförandet av undersökningen har utformningen av att varva intervju och praktisk bildframställning med autoetnografisk karaktär. Analysen vilar på ett sociokulturellt perspektiv på lärande men främst analyseras empirin utifrån kunskapsfilosofiska resonemang. Utgångspunkten är i techne, den grekiska betäckningen på kunskapskategorin praktisk kunskap. I analysen synliggörs definitioner, drivkrafter och strategier/metoder för övning i förhållande till kunskapsfilosfiska begrepp och resonemang. Avslutningsvis analyseras vilken effekt dessa resonemang kring övning skulle kunna få i en skolkontext och då specifikt bildämnet. Resultatet påvisar att övning är ett mångfacetterat begrepp med individuella tolkningsmöjligheter men att fyra företeelser kan ses som centrala för övning i ett praktiskt kunskapsområde. Dessa fyra företeelser är görande, upprepande, variation och reflektion. Denna uppsats är skriven i ett dubbelt perspektiv vilket innebär att den innefattar en skriftlig del och en del som är gestaltad. I gestaltningen synliggörs forskarens eget görande och reflekterande under de övningsperioder i avbildande porträttmåleri som ingick i undersökningen. Där synliggörs övningsprocessen och de reflektioner och den dialog som uppstår mellan forskaren och informanternas presenterade övningsstrategier. Gestaltningen ställdes ut och bestod av videomaterial presenterade i en trappstegsformad korridor där besökarna kunde gå igenom fyra övningsrum som alla representerade varsin informant. Gestaltningen finns dokumenterad och bifogad i en bilaga till denna uppsats.

<p>Samhället och arbetsmarknaden efterfrågar idag fler och nya kunskaper av de elever som lämnar gymnasiet. Utvecklingen på den tekniska fronten går snabbt framåt och idag är det nästan en självklarhet att man ska ha datorvana och känna till de vanligaste användningsområdena. För bildeleverna blir det viktigt att de får möjlighet att känna till och hantera de program som idag är allt vanligare förekommande bland yrkesutövarna inom bildområdet. Mot en bakgrund av det har jag undersökt hur bildundervisningen ser ut och bedrivs på två olika skolor i en kommun i Västerbotten. De frågeställningar som jag har arbetat med är, om och vilka digitala verktyg som används i bildundervisningen. Samt vad man kan uppnå med det digitala skapandet, vilka fördelar/nackdelar som finns. För att få svar på mina frågor har jag använt mig av kvalitativa intervjuer med ett antal lärare från två olika gymnasieskolor, samt kompletterat med egna observationer från mina verksamhetsförlagda utbildningsperioder. Jag har också gjort litteraturstudier och bearbetat dessa som bakgrund till mitt arbete. I mitt resultat har jag kommit fram till att de digitala verktygen har en plats i bildundervisningen på dessa skolor, dock inte i så stor utsträckning ännu som det borde vara utifrån målen. Idag används de mest som en tillgång i skissarbeten eller efterbehandling av bilder, snarare än att de ligger som fokus i utbildningen.</p>

Samhället och arbetsmarknaden efterfrågar idag fler och nya kunskaper av de elever som lämnar gymnasiet. Utvecklingen på den tekniska fronten går snabbt framåt och idag är det nästan en självklarhet att man ska ha datorvana och känna till de vanligaste användningsområdena. För bildeleverna blir det viktigt att de får möjlighet att känna till och hantera de program som idag är allt vanligare förekommande bland yrkesutövarna inom bildområdet. Mot en bakgrund av det har jag undersökt hur bildundervisningen ser ut och bedrivs på två olika skolor i en kommun i Västerbotten. De frågeställningar som jag har arbetat med är, om och vilka digitala verktyg som används i bildundervisningen. Samt vad man kan uppnå med det digitala skapandet, vilka fördelar/nackdelar som finns. För att få svar på mina frågor har jag använt mig av kvalitativa intervjuer med ett antal lärare från två olika gymnasieskolor, samt kompletterat med egna observationer från mina verksamhetsförlagda utbildningsperioder. Jag har också gjort litteraturstudier och bearbetat dessa som bakgrund till mitt arbete. I mitt resultat har jag kommit fram till att de digitala verktygen har en plats i bildundervisningen på dessa skolor, dock inte i så stor utsträckning ännu som det borde vara utifrån målen. Idag används de mest som en tillgång i skissarbeten eller efterbehandling av bilder, snarare än att de ligger som fokus i utbildningen.

Läroplanen för ämnet bild redogör för att elever i årskurs 4–6 ska utveckla förmågan att skapabilder samt filmer med digitala tekniker och verktyg. Enligt Skolverket upplever hälften avlärare i grundskolor upplever dock ett kompetensutvecklingsbehov gällande IKT sompedagogiskt verktyg. I förhållande till detta är det intressant att undersöka hur lärare resonerarkring att använda IKT i bildundervisningen.Studiens syfte är att synliggöra lärares attityder till och användning av IKT- verktyg ibildundervisningen. Användningen belyses genom det teoretiska ramverket TechnologicalPedagogical Content Knowledge, vilket synliggör lärares kunskaper kring en adekvatundervisning med teknik, pedagogik och ämnesinnehåll.Metodredskapet i studien utgörs av kvalitativa intervjuer med bildlärare inom årskurs 4–6.Genom ramverket belyses respondenternas erfarenheter och uppfattningar kring att användaIKT-verktyg i undervisningen. Materialet bearbetas och analyseras utifrån ramverketskategorier, vilket visar hur de samspelar och påverkar varandra, då samtliga aspekter behövsvid hög grad av TPCK.Tillgången till IKT- redskap uppfattas som god på samtliga av lärarnas arbetsplatser. Deuppfattar dock den egna digitala kompetensen som låg gällande hur IKT kan användas sompedagogiskt verktyg, framförallt när elever ska arbeta med digital bild- och filmframställning.Lärarnas Technological Knowledge, påverkar därmed deras uppfyllelse av ramverkets andraaspekter. Med tanke på att digital bild- och filmframställning framställs som enämneskunskap i läroplanen, samt att den utförs med hjälp av IKT-verktyg, kan digitalakunskaper ses som en dold ämneskunskap. Då lärare idag kan ses som digitala immigranter,är det viktigt att sträva mot integration i de digitala infödingarnas värld.

Syftet med denna studie är att undersöka på vilket sätt samtal mellan elever är en möjlighet eller ett dilemma i arbetet med bildframställning. I studien används en metodkombination bestående av observation och ljudinspelning av en lektion. Resultatet visar på två huvudkategorier: skolrelaterat och icke-skolrelaterat samtal. Samtal om det egna arbetet leder till kontinuitet i bildarbetet men samtal innan arbetet har påbörjat kan hämma eftersom det kan bli en distraktion. Analysen visar att varje språkhandling innefattar möten, relationer, mellanrum och kunskaper som står fast. Tolkningen gjordes utifrån situationella, kontinuerliga och transformativa aspekter. Elevers idéer till varandra är det nya som uppstår i situationerna och kan leda till kontinuitet i arbetet. Transformation sker vid mötet av nya idéer och perspektiv på det egna arbetet. Sammanfattningsvis kan elevers språkhandlingar när arbetet väl har påbörjats vara till nytta för att få arbetet att framskrida och sker kontinuerligt då eleverna samtalar om det egna och andras arbeten.