Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare ​uppfattar matematik och hur de  beskriver sitt arbete med matematik i förskolan. Studien genomfördes med kvalitativa           semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare i olika åldrar och från olika förskolor varav tre olika kommuner. ​Det datamaterial som samlats in analyserades och kategoriserades sedan utifrån Bishops (1991) sex matematiska aktiviteter som ett teoretiskt perspektiv. Motivet till studiens valda problemområde grundar sig i Skolinspektionens (2017) rapport där syftet var att ta reda på hur förskolorna arbetar med matematik, naturvetenskap och teknik. På en majoritet av de granskade förskolorna omfattar undervisningen inte läroplanens samtliga strävansmål för de aktuella målområdena, vilket begränsar barnens förutsättningar för lärande. Skolinspektionen bedömer att på flertalet av de granskade förskolorna behöver arbetet med målområdet matematik utvecklas, både vad gäller innehåll och arbetssätt. Utifrån detta ansåg vi det angeläget att studera matematik i förskolan genom att intervjua verksamma förskollärare. Resultatet visar att förskollärarna i denna studie använder sig av Bishops (1991) sex matematiska aktiviteter, de ger uttryck för sådant som vi                kunde koppla till samtliga aktiviteter. Aktiviteterna Leka, Räkna och Konstruera var mest        förekommande i förskollärarnas utsagor medan de nämnde mindre av aktiviteterna Lokalisera och Förklara, aktiviteten Mäta var också vanligt förekommande menvarkenminstellermestnämnd. Det som framkom tydligast i denna studie är att förskollärarna lyfter leken som ett viktigt verktyg i arbetet med matematik. Synliggörandet av matematiken beskriver förskollärarna framförallt handlar om att kommunicera matematik genom att använda sig av matematiska begrepp. Denna studie bidra med en förståelse för att förskollärares uppfattning om matematik kan spela en roll i hur arbetet med matematik i förskolan kan te sig. Studien kan också bidra  till att verksamma förskollärare kan få en inblick i hur Bishops (1991) sex matematiska aktiviteter kan vara gynnsam för att uppfylla    läroplanens strävansmål för matematik i förskolan. / <p>2020-06-08</p>

Syftet med denna studie är att analysera och undersöka förskollärares uppfattningar om matematik som ämne och hur dessa kan påverka de val förskollärare gör i undervisningen av matematik i förskolan. Studien har genomförts med hjälp av semistrukturerade intervjuer och omfattade sex förskollärare i olika åldrar och i två olika kommuner i södra och mellersta delen av landet.Det empiriska materialet vi samlat in har analyserats och kategoriserats både med hjälp av Bishops(1991) sex matematiska aktiviteter och en tematisk analys där vi använde Braun och Clarkes (2006) modell, där vi kodade informanternas svar. Bakgrunden till studien är att Skolinspektionen (2017) genomförde en granskning där resultatet visadepå en majoritet av förskolorna förekom matematik spontant i verksamheten och sällan under planeradetillfällen. Forskning visar också att den matematik som barnen får erfarenhet av att upptäcka i förskolanligger till grund för senare skolframgångar (Aunio &amp; Niemivirta, 2010). Skolinspektionen har i en genomgång av nordiska studier mellan 2014–2019 dragit slutsatsen att en närvarande och engagerad pedagog är den främsta nyckeln för barns möjligheter att utvecklas matematiskt i förskolan och utifråndetta ansåg vi det intressant att undersöka hur förskollärare uppfattar matematiken i förskolan. Resultaten i studien visar att förskollärarna använder sig utav Bishops (1991) sex matematiska aktiviteter i olika sammanhang och vanligast förekommande är räkning, mätning och lokalisering. De två aktiviteter som nämndes minst i sammanhanget var design och lek. Resultatet visar också att matematik ofta är en spontan aktivitet och att förskollärarna tar tillfället i akt i stället för att ha planerad undervisning. Studien kan bidra med kunskap om att belysa vikten av förskollärarens medvetenhet och uppfattningar om matematik och vilken påverkan matematiken har för barns fortsatta utveckling. / <p>Betyg i Ladok 220118.</p>

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare undervisar matematik för de yngsta barnen. Studiens metodval baserades på en kvalitativ undersökning genom att intervjua åtta förskollärare och använda en semistrukturerad intervju. Den teoretiska utgångspunkten är Bishops sex matematiska aktiviteter. Resultatet visar att förskollärarna som undervisar matematik utgår ifrån planerade och spontana aktiviteter. Förskollärarna använder vardagliga situationer för att synliggöra de matematiska begreppen för de yngsta barnen. Slutsatsen är att förskollärarnas didaktiska kunskaper och ämneskunskaper är avgörande för att kunna planera undervisningens innehåll. Barnens intresse och behov ses som en grund för matematikundervisning. Bishops sex matematiska aktiviteter blir synliga vid både planerad och spontan matematikundervisning.

Syftet med denna studie är att undersöka hur förskolepersonal uppmärksammar och stöttar matematik i vardagliga utomhusaktiviteter. I studien har det framkommit att förskolepersonalens attityd, inställning samt förhållningssätt till matematik har betydelse för barns matematiska lärande. Studiens utgångspunkt är Bishops kulturteoretiska perspektiv. Resultatet som är genomgående är att matematikundervisning förekommer i förskolan i vardagliga situationer men även att det krävs matematiskmedvetenhet av förskolepersonal. Det ställer krav på förskolepersonal att arbeta mot läroplanens mål samtidigt som de inspirerar barnen matematiskt.

It was the concern of this study to determine the status of the bishops of the Church of Jesus Christ of Latter-day Saints with respect to their function as counselors to the Church members.

Flera nationella utredningar visar att elevernas kunskap har försämrats generellt sett när det gäller matematik. Skolverket (2003) skriver att intresset för ämnet i skolan har minskat under den senaste tioårsperiod, samt att de mätbara ämneskunskaperna sjunker. Med denna problematik vill vi i denna studie undersöka hur förskollärare förhåller sig till matematik, hur förskollärarna arbetar med matematik och vilka matematiska aktiviter som blir synliga i förskollärarens beskrivning av sitt arbete. Det gör vi med utgångspunkt i förskollärarnas erfarenheter av matematiken för att belysa komplexiteten av matematisering, som bland annat Palmér (2013) problematiserar. Palmer (2013) påtalar att erfarenheter spelar stor roll hur intresset för matematiken kommer att bli senare i livet. Studien har en kvalitativ karaktär och vi har intervjuat åtta förskollärare från två olika förskolor. En av förskolorna har haft en satsning inom matematik. Empirin analyseras utifrån Bishops (1988) sex matematiska aktiviteter som på olika sätt knyter an till förskolans läroplan matematiska mål (Lpfö-98/10). Dessa matematiska mål hjälper den som arbetar i förskolan att på ett tydligare sätt kunna beskriva och förstå hur matematiken skapas och hur den används i vardagen. Detta sätt att se på matematik är en av inspirationskällorna bakom de mål som berör matematik i läroplanen för förskolan och finns återgivna i Förskola i utveckling (Utbildningsdepartementet, 2010). Resultatet i vår studie visar att förskollärarna hade skilda åsikter om hur de förhåller sig till tidigare erfarenheter av matematik. Alla förskollärare refererade till räkna när det gällde en matematisk aktivitet. Pedagoger som ingick i satsningen inom ramen för fortbildning i matematik i vår studie, kunde uppvisa ett ökat intresse för ämnet och deras förhållningssätt hade ändrats på olika sätt. Bland annat handlar det om att dessa förskollärare hade lättare för att uttrycka sig i matematiska termer, men också att de har blivit bättre på att arbeta strategiskt och målinriktat i vardagen.

Vår gemensamma uppfattning om matematik i förskolans verksamhet är att det finns en problematik med att undervisa om matematik då den oftast begränsas till att räkna. Tidigare forskning redogör för att förskollärare känner oro för att undervisa matematik samt att de anser sig besitta en låg matematisk kompetens och känner därmed rädsla för att göra fel vid matematikundervisning. Vi har i vårt arbete valt att skapa en matematikbok för att bidra med kunskap om vad matematik är och kan vara.   I framställningen av matematikboken har vi skapat en digital enkät som skickats ut till verksamma förskollärare på olika förskolor för att vi ville ta reda på hur förskollärare resonerade om svårigheter med att undervisa matematik samt om de använde något specifikt material i matematikundervisning. Den digitala enkäten bestod av två öppna frågor och respondenternas svar redovisade att läroplan för förskolan är det material som använts som utgångspunkt, att det saknas ett lekfullt material, att matematik kan vara ångestladdat samt att det finns brist på kunskap om matematik. Enkätresultatet har använts som stöd i utformningen av matematikboken. Matematikbokens innehåll utgår från Bishops fundamentala matematiska aktiviteter och vår förhoppning är att den ska kunna underlätta och stödja förskollärare vid matematikundervisning.

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagogerna arbetar med matematikundervisning i förskolan. Undersökningen är kvalitativ och metoden är deltagande observation, med fyra observationer på förskola. Det insamlade materialet analyserades sedan genom en tematisk ansats och sammanställdes till observationstabellen för vidare analys. Den teoretiska utgångspunkten är baserad på Alan Bishops (1997) sex matematiska aktiviteter: räkna, leka, designa, mäta, lokalisera och förklara. För att undersöka pedagogers arbete, förbereda oss två frågeställningar som bygger på arbetet. Resultaten visade att pedagogerna dagligen använde Bishops matematiska aktiviteter i förskolans matematikundervisning.

Motiv: Dagens induktionsmetoder och policyn för när den ska utföras, har i både praktik och forskning setts bidra till ökad förekomst av komplikationer och akuta kejsarsnitt. Startar en förlossning på konstgjord väg är det inte säkert att den födandes kropp eller barnet är redo vilket kan leda till maternella och neonatala komplikationer. Det finns därför ett intresse att öka kunskapen om alternativa metoder för förlossningsinduktion. Syfte: Syftet var att sammanställa kunskap om alternativa metoder för förlossningsinduktion vid fullgången okomplicerad graviditet. Metod: För att svara på studiens syfte användes scoping review, vilket är en översiktsstudie som kan rikta in sig på en bredd av vetenskapliga artiklar. Data hämtades från tre olika databaser där 21 kvantitativa artiklar uppfylle inklusionskriterierna och användes i resultatet. Artiklarna analyserades genom en integrativ analysmetod. Resultat: Denna scoping review visade att akupressur och akupuntkur inte hade effekt att sätta igång en förlossning spontant. Bröststimulering visade sig ha effekten att öka oxytocinnivåerna, men ingen induktionseffekt. Med ricinolja som metod fanns effekt hos omföderskor men inte förstföderskor vad gäller kortare förlossningsförlopp. Ricinolja medförde ofta bieffekter som illamående och diarré. Dadlar, nattljusolja och samlag visade sig alla kunna spontant starta förlossning och att färre behövde medicinsk induktion. Konklusion: Resultatet visade viss effekt med några alternativa induktionsmetoder, men mer forskning behövs inom området och metoderna behöver testas på högre antal deltagare för ett trovärdigt resultat.

This dissertation is an intellectual biography of John Charles Ryle, the first Bishop of Liverpool. Chapter 1 focuses on Ryle’s intellectual, theological, and spiritual formation. Special attention is given to his home, education at Eton and Oxford, conversion, religious opinions, and unexpected entrance into ministry. Chapter 2 discusses Ryle’s preaching, based primarily on the sermons he preached at Helmingham (1844-1861). It begins by tracing his homiletical development, which culminated in the development of a more simple and direct style of preaching that brought him national acclaim. This “crucified style” will then be analyzed in light of his classical rhetorical training as well as Victorian homiletical theory. The chapter will conclude with a rhetorical comparison of sermons preached by J. C. Ryle, John Henry Newman, and Charles Haddon Spurgeon on John 11. Chapter 3 examines Ryle’s pastoral theology by looking at a series of pastoral writings he began publishing at Helmingham. These include evangelical tracts, practical (devotional) commentaries on the four canonical gospels, and a series of less well-known hymn-books. Chapter 4 focuses on Ryle as a theological controversialist and champion of the Evangelical party. His writings against ritualism, neologianism, and Keswick spirituality are examined, and his role in these various debates are discussed. Chapter 5 discusses the role Ryle played as a nationally recognized leader of the Church of England. Attention is given to his attempts to unify the Evangelical party, his defense of the establishment, and his proposals for church reform. Chapter 6 examines Ryle’s episcopacy in Liverpool from 1880 to 1900. The chapter begins with a discussion of the state of the diocese before his appointment. This is followed by an analysis of his diocesan strategy to reach the “masses.” The chapter is concluded by considering Ryle’s major concerns for the Church of England in the closing decades of the nineteenth century.