Bakgrund: Att läkemedel tas som ordinerat är en grundläggande förutsättning för att en behandling ska ge önskad effekt, detta är dock inte fallet vid hälften av alla förskrivningar. En viktig förutsättning för att patienten ska kunna genomföra sin läkemedelsbehandling enligt anvisning är att de vet vilka läkemedel de ska använda och hur de ska användas.  Syfte: Syftet med studien var att undersöka hur patienter går tillväga för att veta vilka läkemedel och vilken dosering de ska använda. Mer specifikt ska undersökningen besvara följande två frågeställningar: Vilka läkemedelslistor har patienterna fått eller använt det senaste året?Vilka informationskällor använder patienter primärt för att veta vilka läkemedel de ska använda och vilken dosering?  Metod: Detta fördjupningsprojekt bestod av datainsamling på apotek och analys av resultat. Datainsamlingen genomfördes av fyra farmaceutstudenter från Linnéuniversitetet på sju olika apotek. Studenterna fokuserade sitt arbete på olika frågor och inriktningen för detta arbete är patienternas informationskällor. Studenterna gick tillsammans med patienter, som tackat ja till att delta i studien, igenom en strukturerad intervju. Deras svar registrerades och analyserades i Excel. Resultat: Totalt tillfrågades 400 individer som uppfyllde inklusionskriterierna om att delta i studien och 215 individer tackade ja till att vara med. Tillsammans hade individerna 1717 recept. Studien visade att den mest frekvent använda/ erhållna informationskällan var utskrift av Mina sparade recept på apotek, att den primära informationskällan för att veta vilka läkemedel som ska användas var svarsalternativet ”annan informationskälla” (patienterna uppgav andra källor än givna) följt av Mina sparade recept på apotek och att den källa som användes mest frekvent för att kontrollera dosering var dosetiketten.  Slutsats: Studien visade att av de äldsta individerna som deltog i studien var det få som använde sig av de digitala informationskällorna. Överlag var det populärt att fråga sin läkare för att få koll på aktuella läkemedel och dosering och den vanligaste orsaken till bortfall var att patienterna hade tidsbrist. Studien utfördes på apotek i olika svenska städer vilket gör resultatet generaliserbart. / Background: The fact that medication is taken as prescribed by the doctor is a basic precondition for a treatment to give the desired effect, but this is not the case with half of all prescriptions. An important prerequisite for the patient to be able to carry out their drug treatment according to the prescription is that they know which drugs to use and how to use them. In order for them to be able to do that, patients need to receive information from somewhere. Purpose: The purpose of the study was to investigate how patients know which drugs and which dosage to use. More specifically, the survey will answer the following two questions: What drug lists have patients received in the past year? What sources of information do patients primarily use to know which drugs to use and what dosage? Method: This project consisted of data collection at pharmacies and analysis of the results. The data collection was carried out by four pharmacy students from Linnaeus University at seven different pharmacies. Pharmacy students used a structured interview guide with patients who agreed to participate in the study. The answers from patients were collected and analysed in Excel. Results: A total of 400 individuals who met the inclusion criteria to participate in the study were asked and 215 individuals, 135 women and 80 men, agreed to participate. The response rate was 54%. Together, the individuals had 1717 prescriptions. The study showed that the most frequently used / obtained source of information was a print-out from the national prescription repository called “My saved prescriptions in pharmacies”. The primary source of information for knowing which drugs to use was the response option “other source of information” (such as asking the doctor) and that the source most frequently used to keep track of dosage was the dosage label. Discussion: The study indicated that of the oldest individuals who participated in the study, just a few used the digital sources of information. In general, it was common to ask the doctor to keep track of current medications and dosage. The most common reason for declining to participate in the study was a lack of time. The study was performed at pharmacies in various Swedish cities, which increase the generalizability of the results.

SAMMANFATTNING Syfte: Syftet med denna studie var att på ett sjukhus i Mellansverige undersöka hur tillfredställda patienterna var med information om läkemedelsbiverkningar Syftet var även att undersöka grad av oro över eventuella biverkningar och jämföra om det fanns någon könskillnad gällande detta. Metod: Studiens design var en kvantitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv och jämförande statistik. Data samlades in genom en Studiespecifik enkät. Antalet svarande var 29 inneliggande patienter under 10 veckor som uppfyllde inklusionskriterierna. Resultat: Resultatet visade att hälften av deltagarna inte hade fått information om läkemedelsbiverkningar och att 78 % uppgav sig vilja ha mer information. Nio av tio deltagare instämde till att vara oroliga över eventuella biverkningar och 64 % uppgav att de var osäkra eller inte visste vart de skulle vända sig vid frågor om biverkningar. Trots detta var drygt hälften av deltagarna delvis eller helt nöjda med den information de fått. Ingen statistik signifikant könsskillnad kunde påvisas i grad av oro. Slutsats: Resultatet visar att mer och tydligare information bör ges till patienterna om eventuella läkemedelsbiverkningar. Vidare forskning är nödvändigt då mätningen av tillfredställelse ger ett motsägelsefullt resultat. / ABSTRACT Aim: The aim of this study was to investigate how satisfied patients where with information about medical side effects in a hospital in central Sweden. The aim was also to investigate the level of worry for any side effects and compare the level of worry between genders. Method: The design of the study was quantitative, cross-sectional. Data were collected through a study specific questionnaire. Respondents were 29 hospitalized patients who met the inclusion criteria during a 10 week period. Findings: The results showed that half of the participants had not received information about medical side effects and that 78% claimed they wanted more information. Nine out of ten participants agreed with being concerned about possible medical side effects and 64% said they were unsure or did not know where to turn with questions about side effects. Despite this, over half of the participants were partially or completely satisfied with the information they had received. No difference was detected in the level of worry between genders. Conclusion: The results show that more information and more distinct information should be given to patients about possible medical side effects. Further research is necessary since the measuring of satisfaction gives a contradictory result

Bakgrund: Cytostatika har sedan 1960-talet använts för att bota flera olika cancerformer. Cytostatika skadar tumörer men påverkar även friska celler vilket ofta medför en rad olika biverkningar. Cancerpatienter befinner sig ofta i en sårbar situation vilket kräver omsorgsfull omvårdnad. Syfte: Syftet med studien var att studera patienters upplevelser av vanligt förekommande cytostatikaorsakade biverkningar (illamående och kräkningar, fatigue, hårförlust, smak-och luktförändringar) samt vilka hanteringsstrategier de använder sig av. Metod: Denna litteraturstudie baseras på nio kvalitativa artiklar. Artikelsökningen genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna har analyserats genom innehållsanalys. Resultat: Biverkningarna kunde upplevas som fruktansvärda, olustiga, obehagliga och utmattande. Dessa påverkade det dagliga livet vad gällande bl.a. relationer och självständighet. Hanteringsstrategierna innefattade exempelvis vila, fysisk aktivitet och särskild kost. Slutsats: Många patienter upplever cytostatikaorsakade biverkningar som påfrestande och att de påverkar det dagliga livet negativt, men vissa patienter upplever tvärtom att de inte påverkar deras dagliga liv nämnvärt. Upplevelserna av biverkningarna och dess följder kan påverkas av patienternas förmåga att hitta fungerande hanteringsstrategier. Resultatet visar på skillnader mellan olika cancerpatienters upplevelser och strategier, vilket kan kräva personcentrerad vård. / Background: Chemotherapy has since the 1960’s been used to cure various forms of cancer. Chemotherapy damages tumors but also effects healthy cells which often result in a variety of side effects. Cancer patients often find themselves in a vulnerable situation which requires careful nursing. Aim: The aim of this study was to explore patients experiences of commonly occuring adverse effects (nausea and vomiting, fatigue, alopecia, smell- and tastealterations) and their management strategies. Method: This literature study is based on nine qualitative articles. The searching of articles was performed in the data bases PubMed and CINAHL. The articles has been analysed with content analysis. Results: The side effects could be perceived as awful, uncomfortable, unpleasant and exhausting. These effected the daily life including factors like relationships and independence. Management strategies included for example rest, physical activities and special diets. Conclusion: Many patients experience adverse effects from chemotherapy as distressing and that they effects their daily life in a negative way, but occasional patients experience the contrary that they don’t effect their daily lives significantly. The experiences and their consequenses can be affected by patients ability to find useful management strategies. The result shows the difference between different cancer patients’ expericences and management strategies, wich may require person-centred care.

Bakgrund: Huvud- och halscancerbehandling genom strålbehandling/kirurgi kan bidra till olika orala biverkningar. De vanligaste biverkningarna som uppstår under/efter behandling är hyposalivation och oral mukosit. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att sammanställa olika behandlingsmetoders effekt på hyposalivation och oral mukosit efter behandling av huvud- och halscancer. Metod: Studiedesignen var en allmän litteraturöversikt där databaserna Medline, DOSS och Cinahl användes för att finna relevanta vetenskapliga artiklar. Genom inklusions-/exklusionskriterier valdes 15 vetenskapliga artiklar ut. De inkluderade studierna granskades utifrån en modifierad granskningsmall för att enbart studier med starkt/måttligt bevisvärde skulle presenteras. Resultat: Resultatet framställer att Pilokarpin, Cevimelin och TENS visade en positiv effekt på hyposalivation. Salivsubstitut och akupunktur visade inte någon inverkan på salivsekretionen utan påverkade enbart xerostomi positivt. Laserterapi redovisades ha effekt mot mukosit där allvarlighetsgraden av mukosit var lägre hos lasergrupperna i jämförelse med placebogrupperna. Honung kan ha en effekt att lindra mukosit och Aloe Vera visade ingen effekt mot mukosit eller andra biverkningar kopplade till mukosituppkomsten. Slutsats: Pilokarpin, Cevimelin och TENS kan bidra till ökad salivsekretion. Laserterapi och honung kan ha effekt mot oral mukosit. Behandlingar som Aloe Vera, akupunktur och salivsubstitut uppvisade inte någon effekt i resultatet. Fortsatt forskning behövs för att utveckla behandlingsmetoders effekt mot mukosit och hyposalivation.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen hos kvinnor. I ca 80 % av fallen är cancern hormonpositiv. Förutom operation och cytostatika används läkemedel som antingen förhindrar att östrogen kan binda till sina receptorer eller minskar bildningen av östrogen. Denna typ av behandling är förknippad med en rad biverkningar. Vissa biverkningar kan kopplas till östrogenets minskade effekter i kroppen. Andra biverkningar är mer svårförklarliga. Det är dessutom inte helt ovanligt att patienter upplever starkare biverkningar av vissa generiska preparat, trots att de anses likvärdiga. För att läkemedel ska anses likvärdiga ska de bl.a. innehålla samma mängd aktiva substans. Det som oftast skiljer dem åt är vilka hjälpämnen som, förutom den aktiva substansen, ingår i formuleringen. Det finns med andra ord starka misstankar om att dessa hjälpämnen kan påverka läkemedlens biverkningsprofil i större utsträckning än man tidigare trott. Syftet med denna litteraturstudie var att ta reda på varför generiska bröstcancerläkemedel som anses likvärdiga ändå ger olika biverkningar. Detta gjordes genom att söka vetenskapliga artiklar om vad som finns skrivet om de olika hjälpämnena. De vetenskapliga artiklarna hämtades från PubMed för att sedan sammanfattas i en resultatdel. Vissa av hjälpämnena, som polysorbat 80 och kollodial kiseldioxid har visat sig ge allergiska reaktioner. Andra hjälpämnen har visat sig kontaminera aktiva substanser medan vissa hjälpämnen kan påverka CYP3A4-enzymen som metaboliserar bröstcancerpreparat. Slutsatsen är alltså att det finns en mängd potentiella sätt som generiska preparat kan skilja sig åt.

Bakgrund: Schizofreni är en svår kronisk psykossjukdom, vilket kan medföra stora svårigheter i det dagliga livet. Antipsykosmedel som stabiliserar sjukdomen, är livräddande och erbjuds alltid till patienter med schizofreni. Antipsykosmedel är ofta förknippat med en rad svåra biverkningar som påverkar patienternas livskvalitet. Detta ställer i sin tur stora krav på sjuksköterskans omvårdnadsarbete. Med en ökad förståelsen av patientens upplevelse kring behandlingen så skulle detta kunna stärka sjuksköterskans professionella roll.  Syfte: Att belysa hur patienter med schizofrenisjukdom upplever att deras dagliga liv påverkas av behandling med antipsykosmedel. Metod: Denna kvalitativa litteraturöversikt bygger på 13 artiklar med induktiv ansats. Datamaterialet analyserades med hjälp av en innehållsanalys.    Resultat: Analysen resulterade i tre kategorier och sex underkategorier: (1) när behandlingen begränsar det dagliga livet (negativa upplevelser kring relationer och aktivitetsförmåga; negativa känslor), (2) när behandlingen både stödjer och ger ambivalens (upplevelser av att leva ett normalt liv; upplevelser av ambivalens) och (3) bristande autonomi (avsaknad av sjukdomsinsikt; upplevelser av tvång).  Slutsats: Patienterna behöver få mer stöttning och förståelse i det lidande behandlingen orsakar. Som sjuksköterska är det viktigt att vårda med livsvärlden som grund. Därför blir den vårdande relationen mellan patienten och sjuksköterskan extra betydelsefull och viktig.